Blommig 16 januari-klänning

blommig klänning by emmas vintage

Vardagskofta, pennkjol, hängselbyxor och ponytail (de senaste dagarnas uniform) har bytts ut mot blommig klänning, strumpbyxor och loopar i håret.
I dag är det nämligen fest på Vintagefabriken.  Fölsisfest för denna lady. 

Everyday cardigan, pencil skirt, denim jeans and pony tail (the last days uniform) has been replaced with floral dress, tights and victory rolls in my hair.
Today, it’s a party going on at Vintagefabriken. The reason? This lady. 

blommig klänning by emmas vintage

Blommig klänning från Tidens melodi, vita strumpbyxor från Asos.com och svarta skor från Röda korset i Ekshärad.

Floral dress from Tidens melodi, white tights from Asos.com and black shoes from the Red Cross thrift shop Kupan in Ekshärad.

Loading Likes...

Mint skirt and flower earrings

mint skirt by emmas vintage

Vintervit novembertorsdag med mintgrön kjol och dimmig grådask utanför köksfönstret. Nu vill jag ha snö på taken! Knaster under fötterna och så vill jag hänga upp adventsstjärnan.

mint skirt by emmas vintage

Loppisfyndad kofta, vinrött skärp från Myrorna, mintgrön H&M-kjol som jag fått av min kompis Nina, vita strumpbyxor från Asos.com och svarta skor med hålmönster från Röda korset i Ekshärad.

mint skirt by emmas vintage

Och inte att förglömma: Gråvita blomörhängen från The Wild Rose (de var de som låg i det lilla paketet).

emmas vintage

 

Loading Likes...

Med en pillerburkshatt på sned.

coat by emmas vintage

Jag rotade runt efter hattar i går, i jakt efter en liten hatt att bära på premiären av “Oz the great and powerful”. Klädseln var nämligen “färgglatt och gärna hatt”.
I mitt rotande genom otaliga hattaskar och koffertar ramlade jag över en vit, gammal pillerburkshatt som jag har köpt någon gång för längelänge sedan.  Vintage så klart.
Så den fick åka på denna alldagliga tisdag. Man känner ju sig så festlig när man bär hatt. Elegant! Mer hattar åt folket!

sunglasses by emmas vintage

Pillerburkshatt – återfunnen, solglasögon från H&M/Lanvin-samarbetet, kappa från Erikshjälpen, vita strumpbyxor från Asos.com och så kontoret Vintagefabriken i bakgrunden.

pillerburk by emmas vintage

 

Loading Likes...

Lila från topp till tå i Midsommarkransen

kanin iphone emmas vintage

emmas vintage höstkappa midsommarkransen

emmas vintage höstkappa midsommarkransen

emmas vintage höstkappa midsommarkransen

I dag har jag och Vintageprylar lekt kontor hemma hos mig. Druckit kaffe, spånat idéer och jobbat med egna projekt. Eftersom vi är frilans båda två bestämde vi oss för att ta en liten pauspromenad i vårt Midsommarkransen tillsammans med min nya kamera.
Jag är fullkomligt förälskad i den. Helt och fullt. Och otroligt tacksam mot fantastiska Silversagan som tipsade mig om just denna modell.
Min förra kamera säckade i hop totalt (vilket har synts på senare tidens bilder), efter några års dagligt fotograferande och häng i min väska. Men nu är det nya tider. Vackrare tider.

Kappan kommer från Beyond retro i Brighton, strumpbyxorna från Asos.com, skorna från Deichmann och väskan från See by Chloé.

Loading Likes...

Prickiga klänningar, Iphone-kaniner och vintagefrisyrer

körsbär emmas vintage

Q: Vilken är din absoluta favoritårstid och varför?
Amelie
A: Jag tycker om alla årstider. Eller så här, jag tycker alla årstider har sin charm. Älskar våren när fåglarna kommer, det luktar jord och knopprarna brister. Hänförs av sommarens  ljumma nätter, den totala friheten och ljuva picknickar. Hösten tycker jag fasligt mycket om, för då är naturen så vacker och man myser in och startar en hel massa klubbar. Filmklubbar, middagsklubbar och pysselklubbar. Vintermyset kan jag liksom inte heller vara utan. Knaster under skorna, åka spark ute på landet och det där Kajsa Kavatiga, Astrid Lindgren-myset. Men om jag får välja bort en årstid så får det nog bli våren. Trots att våren är vacker och att jag tycker om den, så är jag lite vemodigt inställd till den vårchock som jag ofta drabbas av. Jag kläcks ut ur vinterbubblan och är som en dagslända som vill fånga livet varje sekund. Om jag får livskriser så inträffar de med högsta sannolikhet under våren. Nog för att de är viktiga och lärorika, men fasen så jobbiga. Så jag väljer bort våren, men behåller alla andra årstider …

emmas vintage prickig klänning

Q: Om du – mot all förmodan – köper nya kläder. Var handlar du då?
Lill
A:  Hej Lill. Vilket vackert namn du har! Jag brukar handla mycket från allehanda nätshoppar. Etsy.com, Asos.com, Modcloth.com och Joythestore är några favoriter som jag återkommer till. Sedan är det klart att jag handlar på H&M, Monki och de andra rävarna ibland. Om du är på jakt efter nyproducerade kläder och accessoarer som andas 1950-talsmode är Maria Westerlind, Jumperfabriken coh Swedish hasbeens att föredra. Just nu har jag spanat in mig på en alldeles underbar sömmerska som eventuellt ska sy upp en klänning åt mig, i sann 1950-talsstil. Hoppas!
Ps. Den prickiga klänningen på bilden kommer från Joythestore

mobil iphone emmas vintage kaninmobil iphone emmas vintage kanin

Q: Hur många mobilskal har du egentligen?
Nyfiken
A: Hahaha, ja, jag har ett par stycken. Några kaninier och en katt. Just nu har jag en vit kanin. Alltså ett skal med öron och svans. Hur klarade man sig utan öron på mobilen  undrar jag?

emma sundh emmas vintage damernas värld

Q: Varför slutade du på Damernas Värld och hur i h-vete vågade du bli frilansjournalist? Jag jobbar själv i mediabranschen och drömmer om att frilansa, men är rädd för den ekonomiska situationen.  Jag vet att många på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederlag. Fick du det och var det därför du slutade? Förstår om du inte vill svara, men är nyfiken. Kan du ta det lugnt med pengar på kontot? Hur är det att vara frilans och saknar du att ha ett fast jobb?
Anonym
A: Det är mycket riktigt att anställda på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederalag. Alltså: ett par löner in på kontot. Riktigt göttigt. Men på frågan om jag fick något avgångsvederlag så är svaret nej. Jag sökte, men fick inte. Om jag hade fått det hade jag kunnat ta det ganska lugnt (vilket jag visserligen betvivlar att jag gjort), men å andra sidan hade jag inte kunnat frilansa med samma frihet som jag kan nu.

Anledningen till att jag slutade på Damernas Värld var att jag fick erbjudande att komma till Leilas förlag, och eftersom jag har jobbat på Bonnier Tidskifter i sju år, så tänkte jag att det var dags att testa vingarna. Testa något annat. Något nytt. Kanske för att inse att jobbet på Damernas värld var det bästa jobbet man kunde tänka sig, kanske för att upptäcka nya sidor hos mig själv. Nya kompetenser.
Det var verkligen inget lätt beslut. Det ska gudarna veta. Jag trivdes så enormt bra på Damernas Värld. Både med mina underbara kollegor och min härliga, humoristiska och kunniga chef, Martina Bonnier. Så det var svårt. Jag började till och med gråta när jag sa upp mig. Tänka sig va. Tårarna rann hejdlöst, eyelinern ramlade ner några meter och där satt jag – i fåtöljen inne på Martinas kontor – snörvlande med fingrarna som misslyckad tårfördämning. Jag brukar inte vara särskilt gråtmild ska tilläggas.
Sedan började jag jobba på Leilas. I samma veva började det hektiska slutarbetet med boken Vintageparty. Jag insåg ganska snabbt att jag var tvungen att välja väg, för min tid gick inte ihop. Att börja nytt jobb kan ju bara krävande nog, och nu hade jag en bok på mina axlar också.
Jag valde mig själv och min bok. Jag hade nog aldrig valt att bli frilans bara så där. Det hade jag nog inte vågat. Men nu var jag liksom så illa tvungen, eftersom det var det snällaste mot mig själv just då. Tiden räckte inte till för båda jobben. Det var ohållbart att jobba dygnet runt som jag hade gjort så länge. Det var en sak när jag jag jobbade på DV, det jobbet skulle jag kunna gjort i sömnen. Inte för att det var lätt, för det ska gudarna veta att det absolut inte var, utan för att jag hade sådant otrolig rutin. Jag levt tidnings- och webbproduktion i flera år.

Nu har jag kastat mig ut i något ovisst. Spännande, extremt läskigt … och fattigt. Som den obotliga optimist jag är så tror jag att det är bra för mig. Att utmana mig själv och även uppskatta de kronor jag har. Känna den där pirrande kvävt-glädje-skrik som bubblar upp när jag har lyckats sälja in ett jobb till en tidning. Det där pirrande bubblet har jag nog inte känt lika starkt sedan DN På stan tipsade om min Skevblogg 2005 eller när jag fick min första text publicerad några månader därefter. Tror även att det var viktigt för mig att välja en väg. Aktivt välja en väg. För om sanningen ska fram så har jag inte sökt ett jobb sedan 2005, utan blivit headhuntad till alla jobb jag haft. Det är klart att det är världens lyx att många tycker att jag är grym på det jag gör, men känslan av att “glida med” har varit något  jag har funderat mycket på. Ofta i samband med tankar som: Vad vill jag? Vad skulle jag göra om jag fick göra precis vad jag vill? Vad skulle jag göra om jag hade mer tid? Hur skulle det påverka mig och hur skulle jag vara som människa?
En annan sak som spelade in i frilansbeslutet var att varenda kotte i min närhet peppade mig att bli frilans. Den enda som tvivlade på mig – det var jag.
Nu blev det dags att bevisa att jag minsann kan. Inte för någon annan, utan för mig själv. För hur bra jag än är, hur många utmärkelser jag än får, hur mycket pepp som kollegor och vänner strösslar över mig, hur fina ni bloggläsare än är, så kan jag liksom inte ta in det.
För det finns ingen som har så höga krav på mig, ingen som är så kritisk mot mig och pressar mig så hårt – som jag.
Jag tvivlar enormt mycket på mig själv. Och så kan vi ju inte ha det.

Frilanslivet passar nog mig ganska bra just nu. Jag utmanar mig själv varje dag. Som den trygghetssökande människa jag är har jag lite svårt att sova på grund av viss pengastress, men jag tror någonstans att även det är bra för mig. Lära mig att ta det lite mer piano. Bli lite mer cool. Ta dagen som den kommer. Lära mig landa i mig själv och min styrka. Lära mig att INTE jobba dygnet runt. Lära mig att lägga mig ner på soffan, inte göra någonting, och känna att “fan vad jag är bra”. Det är en utmaning.
Just nu närmar jag mig slutet av jobbet med boken, vardagen börjar sakta men säkert ta sin naturliga form och jag börjar landa efter det senaste halvårets tokjobb.
Jag börjar få tid. När jag tänker efter så är jag hemskt nöjd med tillvaron. Skralt i kassan, men hemskt nöjd.
På frågan om jag saknar ett fast jobb, så är svaret både ja och nej. Skulle rätt företag eller tidning höra av sig och erbjuda mig ett förtjusande, fast jobb, så skulle jag nog inte tacka nej. För jag gillar ju så att jobba med andra människor, hugga tag i projekt och utveckla varumärken. Men som sagt, just nu är jag hemskt nöjd som det är.

Q: Kan du inte berätta om hur du fixar ditt hår så fint? Gärna tips på vilka produkter du använder! Tack för din glädjespridare till blogg som lyser upp mitt mörka Norrland varje dag.
Kram!
Ingrid
A: Nämen tänk att få vara en glädjesprida, vilken ära! Jo serru, jag använder en rad produkter till mitt hår. Eftersom mitt hår tenderar att bli gult (inte en fin färg på mig kan jag lova), tvättar jag håret med någon form av silverschampoo. Två favoriter är Björn Axèns shampoo cool silver och L’Oréal Silver Shampoo. Jag använder silverschampoo vid varje tvätt. Därefter applicerar jag alltid en inpackning. Min absoluta favorit är Revlon Nutri Color Creme 1002 White Platinum. Om jag inte använder inpackning blir mitt hår torrt och trassligt. När jag är färdigtvagad torkar jag håret med en handduk så att det slutar att droppa. I handdukstorkat hår applicerar jag sedan hårolja, närmare bestämt Moroccan oil, och en ärta av värmeskydd. Sedan torkar jag håret med min superduper-hårtork från OBH Nordica Björn Axén (Tools 5195) och borstar igenom det med en mjuk hårborste.

Q: Du har ju jämt så urtjusig frisyr! Hur sjuttsingen gör du dina krullor( eller vad man ska kalla dem), jag får inte till det. Tack för en finfin blogg med massor av inspiration, och lycka till med frilansningen!
Linnea
A: Tacklilitack! Nästa vecka ska jag spela in ett litet klipp hur jag fixar mitt hår, så håll utkik!

vintageparty

Q: Hej söta Emma:) Jag blev Såå nyfiken, rättare sagt, ännumer nyfiken på er bok! Har ni något datum för när den släpps? Den ska garanterat stå i min bokhylla i varje fall:) tack för att du verkar så himlans go och för din inspirerande blogg:)
Ida
A: Du anar inte hur fantastiskt glad jag blir! För den fina komplimangen – men framför allt: För att du är pepp på boken! Bubbelskrik! Boken Vintageparty, som jag skriver och stylar tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo släpps i mars 2013. Inom kort kommer du kunna förbeställa boken via bloggen. Ska bli superduper-spännande!

Q: Hej Emma! Jag vet att många bloggarna kanske ogillar den här frågan och svarar något i stil med “bra” men bara för att jag är otroligt nyfiken så tänkte jag fråga hur mycket pengar du tjänar på bloggen?
R
A: Jag har fått flera erbjudanden om att flytta min blogg mot betalning. Några skambud, och några riktigt bra. Men det har inte känts rätt, så jag har valt att starta upp den egna portalen emmasundh.com. Kontantan av detta (och att bloggen bara funnits här en månad) är att jag i skrivande stund inte tjänar ett korvöre på bloggen. Men jag har en plan … var så säker.

skor klänning bröllop emmas vintage

Loading Likes...

En liten bit vår hemma

I går var jag hemma hela långa dagen, med ett enda uppdrag: Släppa in lite vår i mitt hem. Ett spännande uppdrag med tanke på att första snön anlände i Stockholm i går kväll.
Jag rullade upp mitt hår till min sedvanliga frisyr, tog fram mina pastelligaste och sommarblommigaste vintageklänningar, putsade och fejade i lägenheten och välkomnade sedan världens underbaraste team för ett stycke plåtning. Min och Johns Midsommarkransen-pärla ska nämligen få vara med i tidningen Älskade hem i vår.

Så här såg jag ut dagen till ära. Blommig vintageklänning från Vintagemässa Bakåt Framåt, vita strumpbyxor från Asos.com och mina älskade bolltofflor från H&M
Fotograf var den eminenta och fantastiska Jessica Silversaga som här står böjd över kameran för att fotografera mitt kök.
Härliga chefredaktören för Älskade hem, Lina Hansson, var också på plats. Medan jag strosade runt i min blommiga klänning kvittrade dessa tu fram den bästa sortens inredningspepp. Resultatet får du se i ett kommande nummer av Älskade hem.
Loading Likes...

Ny fåtölj, jazzkeps, ett hej då och en brudklänning

I vanlig ordning tänkte jag att vi skulle kika på veckan som gått, nostalgiker som jag är. Alla bilder kommer från min flotta Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.

Måndag. Gjorde luftiga pincurls i håret (i brist på locktång) och tog fram min kaninmobil. Bloggade om min tjusiga, nya fåtölj i vardagsrummet gjorde jag också. Fint som snus.

Tisdag. Kände mig jazzigt snajsig i brogueskor från Asos.com.

Pincurls även denna dag. Min kära kontorskompis Carins förevigade dem på film. På dessa pincurls bar jag Johns rutiga keps.

Onsdag. Regnet öste ner på Midsommarkransens plåttak. Trippade till jobbet och blev hemskt känslosam. Det var nämligen min sista dag på DV-redaktionen. Jag blev bjuden på Beijing-lunch av världens bästa Carin och Anna, och på eftermiddagen bjöds det på glass, jordgubbar och hej då-kramar. Fina ord var bara förnamnet. Jag satt kvar till sent på kvällen och innan jag pep i väg på nya äventyr skrev jag hemliga lappar till alla på redaktionen. På lapparna skrev jag små hälsningar, kärleksförklaringar och tack.

Sent på onsdagskvällen vinkade jag sedan hej då till mitt Bonnier. Vink, vink. Det blev torsdag och jag var ledig. Strosade runt i extravaganta tofflor.

Gick en liten torsdagpromenad i Midsommarkransen, sprang in på Lyckliga gatan och hälsade på den grymt trevliga ägarinnan. Där, mitt framför mig, hängde ett stycke drömklänning. Helt underbar. På grund av en enorm portion Chicken Karai gick emellertid inte blixtlåset igen. Det kanske den inte hade gjort ändå, men jag skyller gärna på en stackars oskyldig indisk rätt i detta fall. Och på tomt portmonnä. Åh, det smärtade att gå från Lyckliga gatan kan jag säga. Det blev fredag och jag packade väskan och necessären.

 Virade min stora halsduk ett par varv runt halsen, sa adjö till min fyndade pjäs (visst är den fin?) och satte mig på tåget till mitt älskade Värmland. Behövde åka dit och ladda ett par batterier.
Lördag. Traditionsenligt besökte jag Gengåvan i Karlstad. Hittade en fantastisk brudklänning i spets för 500 spänn. Nu kan det ju vara så att man redan är gift, men vad fasen. Som den klänningssamlare jag är kunde jag så klart inte motstå denna godbit. Sugen på att se fler bilder på den månne?
På kvällskvisten spelade jag, John och min syster Ellen monopol. I min familj betyder det personlighetsförändring. Själva spelet brukar sluta med att spelet kastas all världens väg. Jag förvandlades – i vanlig ordning – till en odräglig överklassdam – och vann. Mohahaha.
Söndag. Kryssade mellan plommon, äpplen och fallna löv och gick en lång höstpromenad. Andades alldeles frisk luft och trivdes som katten.

Och appråpå katten. Ni vet Winston, som vi var hoppin-mussematte för i ett och ett halv år, han klev fram ur buskarna  när vi kom tillbaka från promenaden. Han bor i Värmland nu och stormtrivs. När han hörde mig och John kom han framgalopperande och tokgosade oss. Jag lade mig på mage på marken och sedan fick jag en kattdos som jag kan leva länge på.

På söndagskvällen var det dags att packa ner brudklänningen och fara tillbaka till Stockholm.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny