Det är storm utanför fönstret och det har varit snuva och feber här i dagarna fem. Trots att det är pussligt med vabb (jobb, bygg, ideellt arbete) tycker jag att det är orimligt mysigt att kura ner mig under ett tungt täcke, hålla om barnen och bara vara.

Det en inte riktigt räknar med, det är ju att en själv blir sjuk tids nog.
Men det är inte mycket att göra, annat än att embrace:a myset tänker jag.

Igår kände jag mig megatrött, hade huvudvärk, lite lätt feber och tagit covidtest. Testet visade ingen coviddish.
I dag skulle jag egentligen ha kastat mig på tåget mot Stockholm. Jag skulle äta middag med klimatgänget Maria Soxbo, Isabelle McAllister, Kata Nylén och Frida Berry Eklund, och sedan skulle vi pipa till WWF-galan som dirketsänds på Tv4. Där skulle jag möta upp min kompis Amanda, lära lånad klänning och när natten kom skulle jag övernatta hos Lisa och Per. Dagen därpå skulle jag luncha med Kristin Lundell som jag inte träffat på evigheter.
Ursäkta, men hur underbart dygn?

Tror ni att jag försökte tänka bort plirret i halsen och kallsvettningarna medan jag packade?  Eh. Ja.
Hoppades in i det sista att jag skulle bli frisk nog att åka, men “frisk nog” i pandemitider är “frisk”.
Ingen är särskilt sugen på att få ens en liten o-coviddig förkylning.

Så Sundh blir hemma.
Men vet ni, det gör inget.
Stormen river utanför, jag har krupit ner i sängen igen och nu ska jag bli riktigt jäkla frisk. Och när jag är frisk: Då kommer jag till Stockholm och ska upprepa detta dygn. Det enda som jag inte jag återskapa är WWF-galan, men den får jag ju se på TV klockan 20.00 ikväll.

Tittar du med mig?

Ps. Nyfiken på vad jag skulle haft på mig? Jamen det måste jag ju visa!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!