Somrig yoghurtlyx + megaenkelt DIY

emmasundh.com i samarbete med Yoggi

Vi är några morgonpigga ena. Eller ja, i alla fall 75% av denna familj (ej jag). Så i arla morgonstund äter vi frukost inne i köket, för att sedan vid 09:30-snåret fika tillsammans. Vissa har då inte kommit ur morgonrocken ännu, och tänker så inte göra än på ett par timmar.

Till fikorna brukar vi leta oss ut i trädgården, till äppelträdet, och smaka på sommaren.
Och passande nog så hörde Yoggi av sig och frågade om vi ville testa lite yoghurt, gjord på svensk mjölk och färska bär, till sommarfikat. Och det vill vi ju så klart.
Kunde till och med lura i de små liven att det var glass (hehe).
Funderar nu på om jag ska ta det hela ett steg längre och frysa in yoghurten för att presentera konceptet ytterligare …

Vi avnjöt skogsbär, hallon och jordgubb och smultron.  Sommar på burk.  Och lite färska jordgubbar också …

Grannkatten ville också vara med, men gömde sig bakom luktärten. 

Efter fikat fick smultron & jordgubbspaketet konvertera till hem för katten. Här går ingenting till spillo. Jag gjorde en liten tidning till katten också, så hen kan ha koll på världsläget. Mycket med Trump nu. Katten är upprörd.

Kattens hem, aka burken, är klädd i blommigt papper från Vintagefabriken och efter kidsen har lekt klart med den (antalet lekar som handlar om att fylla och plocka ur olika former av burkar är oändlig) ska nog burken få bli pennställ till Majkens ritpennor.
Eller kruka till en stickling. Eller vas till en bukett blommor. Eller förvaring för Bodils alla stenar …


Loading Likes...

Detta inlägg har en kommentar

  1. Emma, Varför trivs du i Stockholm? Hur funkar det med barnen i Stockholm? Jag fattar hela grejen med mycket kompisar och umgänge osv. Men jag tänker det vardagliga? Miljön? Hur trivs man? Hur är vardagen med barnen i Stockholm? Är från Värmland, bor just nu i Värmland men är mycket och flänger med barnen i Stockholm och Göteborg. I Göteborg tycks allt vara rätt enkelt, jag vet inte varför men det känns liksom Ok där, att dra runt barn, barnvagnar osv. Mecket funkar helt enkelt. Barnen gillar läget och vi har det rätt najs. Miljön känns snällare. Men Stockholm, det funkar liksom inte? Skitkrångligt med vagnen, upp och ner ur tunnelbanan med vagn och barn, folk som knuffas och skiter fullständigt i barnen, blir irriterade osv. Barnen blir crazy sekunden vi sätter foten på centralen, sen håller det i sig. Känns som att ta sig genom en hinderbana full av vrålstarka gladiatorer?! Kanske kommer jag få jobbmöjligheter där, men tamigtusan, hur kan en lantis anpassa sig till Stockholm? Hur känns vardagen funktionabel?

Kommentera

Stäng meny