Sommarvärme, gravidmage vecka 32 och en attraktiv hyresetta

gravid gravidvecka 32 pregnant vintage maternity clothes

Just precis nu skulle vi egentligen ha flanerat Göteborg fram, fått håret fönat av Atlanten och hängt med våra vänner Åberg, Thomas och deras lilla Benjamin. Men istället är vi hemma i Stockholm, kurerar förkylning och vilar trötta kroppar.
Den här fredagen har spenderats sittande på en filt i Svandammsparken. Med bara ben!

gravid gravidvecka 32 pregnant vintage maternity clothesOch en blommig klänning som jag köpte i en vintagebutik i Paris för en massa år sedan. Den går utmärkt att ha över gravidmagen som nu är inne på sin 32:a vecka.
56 dagar kvar tills jag blir tvåbarnsmorsa!
HALLÅ!!!
Vad hände egentligen?

För ganska precis två år sedan var hjärtat söndertrasat av missfall och barn som aldrig blev. Vi gick utredningar, sprang på läkarbesök, grät i besöksstolar, gjorde smärtsamma behandlingar, åt en massa piller och försökte förstå kroppen som trilskades. Föga hade jag anat att det bara skulle ta två år tills jag hade TVÅ barn.
I min ömt, värkande och långsamma värld var barn tio år bort. Minst. Tiden gick sakta, varje minut var full av längtan och lika tom av barn som aldrig blev.
För varje vecka och månad som gick sköts drömmen längre och längre bort. Hoppet sinade och jag började räkna gråa hår. Som att varje dag gav mig ett nytt grått hår och att varenda strå på kroppen skulle vara vitt innan jag skulle få känna känslan av liv inom mig.

Jag minns mitt tunnelseende så väl. Det var omöjligt att se utanför tunnelns mörker, men jag önskar så innerligt att jag bara fått ge dåtids-jag en glimt av framtiden. Att livet kan svänga. Snabbt. Att den tomt ekande hyresetta inne i magen – där ingen bebis ville bo – skulle få en kö …

 

Loading Likes...

Detta inlägg har 14 kommentarer

  1. Så fint skrivet! Det ger hopp för mig om att min enrummare kommer bli bebodd så småningom. Förlorade våran lilla ängel i MA i januari. Känns som tiden står stilla.

    1. Åh, Caisa, jag lider med dig. De där missfallshålet kan vara så mörkt och ändlöst. Hur hurtigt och jävligt det än låter när jag skriver, så kan den där ultralångsamma väntan få sprätt och helt plötsligt känns det som att man vill stoppa tiden för att saker och ting händer i en rasande fart.
      Jag förstår att det inte är någon tröst, men en svindlande tanke är just den jag skrev om. Att livet kan se HELT annorlunda ut om ett år.
      Jag önskar dig en massa styrka och en fin sommar.
      Stora kramar emma

      1. Ja.. förhoppningsvis så står man där med magen i vädret rätt som det är och undrar hur det gick till! Det är bara så skönt att någon annan sätter ord på det man känner.. för man inser att man inte är ensam.. och kanske inte är så sämst som man tror och känner sig för att man inte kan behålla sin skrutt i magen. Ett stort tack för att du delar med dig av dina tankar och din vardag. Å ett stort grattis till söta Majken och din lilla inneboende.
        Kram

        1. Åh, du är verkligen inte ensam. Det här med barn:eriet tycker jag är lite skevt. Man blir inlärd att man måste äta p-piller och skydda sig mot oönskad graviditet som om man skulle bli gravid av blotta tanken på sex liksom. Som att det är som spermafrön i luften liksom.
          Sedan, när man vill ha barn, ja, då är det en annan visa. Då är det liksom normalt att det tar typ ett år.
          Jag blev helt knäckt av att det inte funkade så lätt som jag hade trott. Mest tror jag att det var frustration över att man kan påverka ungefär ALLT i livet. Utom just det där.
          Grymt frustrerande. Plus att man inte ska vara stressad för at bli gravid, men det finns liksom inget mer stressande än att INTE bli gravid.
          Pöh! Vilken härva.
          Stort lycka till och hoppas någon flyttar in i din mage snart.
          Kramar emma

  2. ❤️

  3. Fint skrivet! Ser så fram emot att få höra ups and downs kring tvåbarnstillvaron och hur det är att få barn tätt. Vi har en åttamånars och vet inte än om vi vågar och orkar en till, även om en del inom oss vill. Tuffa första månader hos oss. Tack för att du delar med dig! Kram till dug och din fina familj!❤️

    1. OM ni ska få höra! Majken var ju relativt lätt att ha att göra med de första månaderna, plus att vi blev gravida i en period som var ganska göttig. Majken var ganska nöjd just då, så då hann vi liksom aldrig tänka efter om det var en bra eller dålig idé. Hade nog varit en annan femma om vi blivit gravida i hennes mest jobbiga period, typ 8-12 månader. Vid 12 månader vände det igen (när hon började gå och inte var så frustrerad) och vid 14 månader är det high life. Det där är ju så olika så klart, men jag måste säga att den här är den bästa tiden. Hittils.
      I stort: Vi tänkte inte så mycket på att “skaffa barn”, eftersom Majken tog så lång tid på sig att få levererad. Vi hade gått igenom vår tid av väntan kände vi, så det var ganska härligt med en sådan här oplanerad graviditet som bara kom …
      Kram emma

  4. Vad fint skrivet! Ger hopp för mig som är inne i det träsket för tillfället och har svårt att se att det nånsin kommer bli bra. Tack!

    1. Åh, jag förstår dig helt och fullt. Men det finns ett slut på träsk, tro mig! Stora kramar emma

  5. Åh, jag får också hopp av det här. Fick avbryta vår graviditet i december i v21 pga allvarliga skelettmissbildningar som barnet inte skulle kunna leva med.
    Så tack för att du skriver så här. Hoppet som sagt, det lyser starkt.

    1. Å, jag lider verkligen med dig.
      Att avbryta en graviditet så sent måste vara enormt tärande, även om det (som det låter) inte fanns några alternativ.
      Hoppas innerligt att du inom kort ska få uppleva en ny graviditet, ett barn och känslan av att de där sega vänt-minuterna kan omvandlas till snabba dagar där man bara “OMG, stoppa tiden”.
      Stora kramar emma

    2. Ps. Gillar din blogg.

      1. Men åh! Tack!
        och tack för dina ord. <3

Kommentera

Stäng meny