Sista dagarna på ön.

Det känns verkligen som hösten är på väg. Löven börjar gulna (av torkan), öns myller mojnar och det är stilla på något vis. Vackert, och stilla. Försommarens fågelkvitter låter allt tystare, syrsornas ljud avtar, projektens ihärdighet svalnar. Det börjar bli dags att återvända till Midsommarkransen, lansera bok och kuska runt Sverige på bokturné. Låta andra njuta av sommarens sista suck här på Gotland.

Vi skulle egentligen ha åkt tillbaka på lördag, men vi bokade om färjan till fredag. Barnen längtar tillbaka något innerligt nu, och det är som att vi alla bara går runt och väntar. Sitter av tiden på något vis. Städar, packar och plockar undan. Har en väl ställt in sig på tanken på att åka härifrån så börjar längtat till det där andra. Och att få mellanlanda lite innan jobbhärj, förskola och allt det nya och gamla tar fart.
Barnen har umgåtts konstant i 10 veckor. Hatten av för dem, men nu behöver de nog en paus. Få sakna varandra en skvätt.
Nu ska vi feja och njuta det sista. Titta på solnedgången, hoppa på studsmattan och vagga i hängmattan i bussen.
Som jag kommer sakna allt det här. Men snart är vi tillbaka för att skörda!
Det blir prima det.

Loading Likes...

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. Hej Emma,
    Vad har hänt med kommentarerna? Så trist att både läsa och kommentera när ingenting syns 🙁
    Ha en bra resa hem <3

    1. Åh, jag har bara inte hunnit! Så mycket här med jobb, barn och städ. Pöh! Men ska ta ett ryck nu!

  2. Så himla fint härinne. Som du kapslat in sommaren . Kram ♥️

Kommentera

Stäng meny