Q&A: Vänskap, gul regnjacka, rosa gardiner och en drös Maui-tips

Halloj! Det bara rullar in frågor i kommentarsfält och via mejl, hurra så roligt! Här nedan svarar jag på några av de frågor som kommit in, fler svar kommer inom kort. Har du en fråga är det bara att ställa den i kommentarsfältet.
Stora kramar
emmaRom emmas vintage

Q: ÄLSKAR dina runda solbrillor. Vart hittar jag likadana?
Johanna
A: Mina runda solglasögon kommer från Monki, kostar en hunka och sitter perfekt på nästippen.
gravid

Q: Hej Emma! Grattis till Majken ännu en gång. Här kommer en liten fråga. Hur ska man hantera negativa människor? Har en vän. Otroligt rolig när vi träffades men det har bara gått utför. Nu beter hon sig som en ung kvinna mitt i puberteten. Korta svar, konstiga blickar, lång utläggningar om varför saker aldrig är bra. Och jag har alltid varit positiv, försökt i alla fall. Det är något jag är uppväxt med. Att se det från den ljusa sidan. Men jag står inte ut. Hur har du hanterat vänner som är negativa?
Bella
A: Hej Bella och tusen tack för dina fina ord! Hmm, tricky fråga alltså. För jag är lite som du. Obotlig optimist som KBT:ar mig genom vardagen från mörkt till ljust. Målar slarvigt tankarna i solgult istället för att leta efter skit i hörnen. Tyvärr är det ju som så att optimister är något av en energitjuvs bästa vän. Tänk dig själv, en söt läsk som aldrig tar slut. Slurp, slurp. Ett tacksamt offer för energitjuvar som suger ut allt tivoli och lämnar ett kalhygge efter sig.
Och vet du vad? Man behöver faktiskt inte ta det. Ta andra människors dåliga humör och negativa tankar.

För några år sedan var det några ytliga bekantskaper som (oberoende av varandra) ville ge lite “konstruktiv kritik”. Läs: De ville förändra mitt sätt att vara (som passade dem bättre). Kontentan? Jag blev ett ihopplock av andra människors önskemål. Säkert himla praktiskt för dem, med en skräddarsydd vän, men fan vad det skavde i kroppen min. Det var ju inte … jag.
Så berättade jag om detta skav för en vän och då sa hon “men Emma, du är ju underbar. Skit i dem och häng med mig i stället. För jag tycker om dig. Just the way you are” (Bridget Jones var inte så pjåkig trots allt). Och sådana där meningar borde en ju fan i mig spika upp på väggen, tatuera in i handflatan och omformulera till godis. Och äta upp.

Fuck it, här är jag och jag är så här. Med fel, brister och en massa kul. Take it och leave it.
Vill de inte vara med i min cocktail så är det välkomna att sondera vänskapsterrängen utanför Casa Sundh.
För så är det ju någonstans. Ibland ska man bara inte vara vänner. Matchen funkar inte. Kanske har man dansat sommargator fram, haft skitkul och lovat varandra evig trohet. Men så har en kommit in på varsinna avtagsvägar och hittar inte tillbaka till det där pirret där vänskapen mår bra. Där ekvationen går jämt ut. Det är sorgligt så klart, men en destruktiv vänskap är inget alternativ. Så är det bara.
Det jag försöker surra mig fram till är att matchen kanske inte funkar. Du kanske ska omge dig med människor som lyfter dig istället för att drar ner dig i gyttjebadet av evighetsklag. Och din vän kanske ska omge sig med personer som stämmer in i klagosången. De kan starta en kör. Skönt för alla parter.
För det är just vad vänskap är, en relation där man mår bra, känner sig stark, ger styrka, blir lyft, lyfter, älskar och älskar sig själv. Inte det motsatta. Det är något annat det.

Är det en ytligt bekant så tycker jag bara att du ska vända på klacken och gå åt andra hållet. Du har ingen skyldighet att stanna, lyssna och må dålig efteråt. Faktiskt.
Är det en nära vän, vars beteende (som du beskriver) bara gått utför, ja, då tycker jag att du ska fråga om det är något underliggande som skaver. Varför denna klagosång? Det kan vara bra att sätta ord på klaget, negativiteten och utsugandet. Många gånger vet ju människor inte om när de slukar energi.
För att inte tala om: Berätta hur du känner när denna buffé av misspepp dukas upp framför dig. “När du svarar kort så tror jag att du är arg på mig, vilket gör att jag rannsakar mig själv. Det suger så enormt mycket energi att försöka tyda vad det är du vill”. Kanske har personen i fråga ett superbra svar som du kan lägga under kategorin “hon är som hon är och det är cool” eller så har hon bara en tillfällig dipp? Vänskap är trots allt en relation som vilken annan. Ibland behöver man prata om den, sätta ord på saker som skaver och hitta lösningar – tillsammans. Korta svar och konstiga blickar är faktiskt inte okej om man inte råkar ha ransonering av ord. Det skapar osäkerhet, frågor och tvivel. Och det är ingredienser som inte hör hemma i en hälsosam vänskap tycker jag.
Självklart är livet bajs, piss och rinnande diarée ibland – som med all rätt kan tonsättas med klagosång – men det finns gränser. Både för hur mycket en får klaga (utan att göra något åt saken) men också hur mycket klag en orkar lyssna på. Det är ju inte en one way-upplevelse. Man är två i en relation.

Jag tycker att du ska dra öronen åt dig ifall du lämnar en dejt med en konstig magkänsla där du ifrågasätter dig själv, din person, ditt sätt att vara och vad du sa. Då kanske er vänskap slukar mer än vad den ger? Kanske behöver du en paus från personen i fråga? Omge dig med vänner som gillar din optimistiska cocktail helt enkelt, istället för någon som fokuserar på allt som är fel.
Stort lycka till och hoppas att det löser sig.
Kram emma

IMG_4549

Q: Emma – var har du köpt regnjackan? Så snygg!
Frida
A: Ett stycke gul regnjacka har jag köpt på Zalandos herravdelning! Hur fin som helst om jag får säga det själv.

blommig klänning by emmas vintage

Q: Hey! En liten fråga nu när jag flyttar till en mindre lägenhet, när du förvarar kläder på vinden, har du dem i kartonger eller lufttäta påsar? Doftar ju ofta lite unket i sådana utrymmen så undrar hur du löser det?
Taaack på förhand/ Malin
A: Halloj Malin! Mina kläder förvarar jag i lufttäta påsar, mest för att undvika skadedjur som gärna kalasar på kläder. De mest omåttliga förvarar jag hängandes (i klädpåsar) och resten i påsar med dragkedja. Lycka till!
Kram emma

IMG_36142IMG_2643

Q: Jag åker till maui om knappt tre veckor, har du kanske typ tre snabba top of mind-tips att dela??? har läst dina maui-inlägg såklart men frågar ändå om du har något annat specifikt eller hemligt. puss!
Vicky
A: Hej underbara Vicky och alltså avundsjukan över Maui-besöket. Vi ballade ju ur på Maui, sladdade runt i en convertible Mustang och hade ananaser på huvudet. Kortfattad reseguide, hahaha. Mina bästa Maui-tips är:
1. Bo i Napili, exempelvis Napili Shores Resort. Bästa stället enligt oss.
IMG_2765
2. Häng på stranden i Kaanapali, bodysurfa upp på stranden och gå därefter fem meter och beställ in en drink. Avnjut under bastparasoll och titta samtidigt på valarna som sprutar luft längre ut i havet.

IMG_1919-2
3. Se solnedgången – och surfarna – i Paia.

IMG_1832
4. Ta en tur på Hana highway, upp i regnskogen. Bada under ett vattenfall och låtsas att du är med i en 80-talsaffisch.
5. Är du äventyrslysten och icke höjdrädd, åk upp på vulkanen Haleakala.

IMG_3137
6. Häng på Big beach, ät mat från foodtrucks, bada i havet och surfa på vågorna.

IMG_3598-2
7. Köp färsk frukt – mangos och ananas – på Olowalu Juice Stand på Lahaina highway.

IMG_1307 MG_9546 IMG_0787 IMG_669311 IMG_5990-2

Q: Har precis hittat din blogg av en slump och tycker du skriver fint och publicerar fantastiska bilder!
Skulle gärna veta mer om dig (sånt som man vet om man läst bloggen länge, men som jag missat…) Vart bor ni (kanske lite hemma-hos bilder)? Hur och när väcktes ditt intresse för vintage? Vad jobbar du med (förutom bloggen)? Hur kom ni fram till namnet Majken? Vilka är dina favoritbloggar? osv…

Vi har också delat lika på föräldrarledigheten. Jag får ofta frågan ‘Men hur går det för din sambo, funkar det bra att han är hemma?’ Ja, det är klart det går bra, han är världens bästa pappa till våra barn! Ingen har någonsin ställt den frågan till min sambo om hur det går för mig… Så vi är ett tag ifrån att vara ett jämnställt samhälle. Jag hade inte velat skaffa barn med någon som inte tar samma ansvar som mig. Jag förstår att alla inte kan dela helt lika (jobbsituation, ekonomiskt, kan vara svårt om man har ett eget företag) men alla bör ta sitt ansvar, har fått så många dåliga bortförklaringar på varför pappan inte är hemma lika länge… Vill man så kan man ta några månader, eller kanske jobba 90% och hämta barnen efter lunch en dag i veckan för att umgås utan deras mor (detta behövs!). Ingen arbetsgivare är så hård att det inte funkar, då bör man söka ett bättre jobb.

Vi kom in på det jobbiga ämnet i mammagruppen en gång, vad skulle hända om vi blev långtidssjuka eller gick bort. Flera av mammorna sa att de inte litade på att deras sambo kunde ta hand om deras gemensamma barn?!?! Hur kan man skaffa ett och sen fler barn med någon då?

Så, då fick jag skriva av mig lite om föräldrarskap :) Det jag vill säga är att bra att ni delar lika! och du får gärna skriva mycket om hur det fungerar! och hur ni löser olika situationer!
Emma

A: Hej Emma och välkommen hit. Angående föräldrarledighet så inser jag att både jag och John har ett guldläge eftersom vi båda kan arbeta hemifrån och har flexibla jobb. Det är en lyx som inte alla har. Det ska man komma ihåg.
För oss funkar det optimalt eftersom jag är frilans och John jobbar med tidsbestämt projekt. Vi jobbar varannan dag och är hemma med Majken varannan. Ofta jobbar någon av oss hemifrån, vilket gör att vi kan hjälpas åt och kan dela första leendet, jollret och en rolig min. Det är fantastiskt. Och en lyx, det är jag fullt medveten om. Det är litet hattigt att jobba varannan dag, men det funkar. För oss. Givetvis kan jag kasta avundsjuka blickar åt människor som är hemma 100% och fullständigt kan hänge sig. Det vore grejer det!
Alla får göra som de vill, vad som passar dem och vad de trivs med. Inget alternativ är sämre än det andra och de som är hemma 100% är inte automatiskt mindre jämställda, på samma sätt som pappor som inte är hemma är sämre pappor. Dygnet har 24 timmar, och det är ju inte som så att man slutar vara förälder efter klockan 17, stänger dörren och går hem. Så om man är hemma dagtid 100% kan den andra parten ta kvällspasset, eller ta det största ansvaret under helgerna. Man kan dela på olika sätt. Det låter däremot sorgligt att personerna i din föräldrargrupp inte litar på att deras partner kan ta hand om barnet om något skulle hända dem. Där tror jag att det är viktigt att släppa in den andra partnern, låta den hitta sina egna rutiner och sätt. Just det där kämpar jag och John med varje dag när Majken skriker. Båda har en teori om varför hon skriker och båda har lika stor del kärlek och känslor med i det hela, vilket gör det hela svårare. Det viktiga, oavsett hur mycket föräldrarledig man är, är att man känner sig som ett team tycker jag.
Däremot så önskar att det blev mer jämlikt i synen på föräldrarledighet. Att det vore lika självklart för människor att John ska vara hemma, som det är att jag är hemma. Folk vänder sig ofta till mig och frågar hur det är att vara föräldrarledig. Inte konstigt, för det är så som det ofta ser ut i samhället.
När jag gav mig i väg på jobbmöten efter en månad möttes jag av ett hav av “JOBBAR DU REDAN? VAR ÄR DITT BARN?. Svaret är enkelt. Barnet har en pappa. Och ja, det var ju ingen från frågade John vad fasen han gjorde på jobbet efter att Majken hade kommit till världen. När jag möttes av de där tveksamma “jobbar du redan”-frågorna (som ofta följs av ett “själv var jag inte utanför dörren på ett halvår”) så känner jag mig ofta rätt fesen som mamma. En massa borden knackar på prestations-axeln och påminner mig om att jag nog borde låsa in mig med mitt barn och slänga nyckeln. SOM jag har gråtit över det där, känslan av att vara en dålig mamma till min älskade unge. Men då påminner John mig om att när jag kuskar ut och jobbar, så får ju han vara med Majken. Om jag var hemma 100% så skulle han inte kunna vara det, och det har han ju rätt i. Då torkar tårarna ganska snabbt, men det är galet vad samhällets förväntningar gör med oss.
Nu till din andra fråga.
Och lite kort om mig. Jag är uppvuxen långt ute på landet i Värmland, älskar katter och att odla, pyssla och loppisfynda. Brinner för miljön, drömmer om ett torp på landet och  önskar att alla bilar var nedgrävda i tunnlar (= alla städer var bilfria). Sedan 10 år tillbaka jobbar jag som journalist. Genom åren har jag jobbat på Vecko-Revyn, GLAMOUR och Damernas Värld, släppt två böcker och startat två företag (mitt eget frilansföretag och även det kreativa kollektivet Vintagefabriken). Jag bor med min partner John och vår Majken i en två:a i Gamla Midsommarkransen, Stockholm, i samma trappuppgång som min vän/kollega/partner in crime Lollo!
Förutom bloggen jobbar jag som stylist, journalist och bland hoppar jag även in som redaktör på tidningar. Föreläser gör jag också.
Namnet Majken. Ja du, bra fråga. Både jag och John gillade namnet, plus att hon har namnsdag på Johns födelsedag (SOM ÄR I DAG, HURRA!). När vi dryftade våra namnidéer för vår barnmorska (som vi gillar) så sa hon “Ni ser ut att ha ett barn som heter Majken” och då stod det klart.
Angående mina favoritbloggar så har jag en del drös. Tant Johanna, DrömmaUnderbaraClara, Sandra Beijer, Silversaga, Isabelle Pedersen och så vidare och så vidare.
Några bilder från mitt hem ser du ovan. Vill du ha fler? Ska jag kanske göra ett inlägg om min lägenhet?
Kramar emma

IMG_3110

vintagefabriken-kassa

Q: Har en fråga: era gardiner på Vintagefabriken, vet du var de är ifrån? Har ni sytt själva, vilket material? Vill så gärna ha liknande i mitt sovrum.
Jenny
A: Halloj! Gardinerna på Vintagefabriken är uppsydda av skickliga Lollo. Tyget köpte vi på Textilcentrum i Sundbyberg. Vi frågade specifikt efter tyg med vackert fall som lämpar sig för draperier. Och det blev ju himla bra alltså.

IMG_0967

Q: 1. Är det nåt som du önskar att du visste/hade blivit informerad om innan du blev gravid som du skulle vilja berätta för oss läsare? Typ som jag som fick hemorojder och blev livrädd, och sen när jag snackade med mina vänner visade det sig att typ alla hade fått det efter förslossningen. Varför pratas det inte mer om sånt!
2. Saknar du gravidmagen nåt?
3. Har du tips på några roliga och intressanta bloggar (obs, behöver ej vara bebisbloggar/gravidbloggar)?
4. Hur tänker ni kring miljö och bebis. Blir ju mycket blöjor och skräp nu liksom, jag kan få rå ångest av det och försöker verkligen att inte konsumera i onödan!

Kram och ha en underbar första tid med bebben!

A: Tusen tack kära du! Jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan:
1. Ja, att amning kan ta tid, kräver tålamod och teknik (= ta hjälp!), att du blir en björnmamma (och tycker att obehagliga människor blir ÄNNU obehagligare), att du behöver lullas in i trygghet de första veckorna efter förlossningen och att när barnmorskan säger att det kan komma koagulerat blod efter förlossningen, så är det VERKLIGEN koagulerat (trodde att jag hade fått framfall och att min livmoder var på väg ut). Typ så.
2. Både ja och nej. Jag saknar det fantastiska i att det växer något i den. En väntar, drömmer och spekulerar, känner sparkar och hicka. Det är magiskt. Jag saknar också att det inger viss pondus, som att “Här går jag runt och har något F A N T A S T I S K going on, så du kan säga hur mycket skit som helst, för jag bryr mig inte”. Lite så. Jag saknar den inte av anledningen att det är tungt och att Majken gör sig tusen gånger bättre i verkligheten än i fantasin.
3. Se svar ovan!
4. Ja, men jag håller med! Det är svårt. Men vi kompenserar med att köpa i stort sett allt begagnat (barnvagn, babysitter, babygym, skötbord, filtar och kläder), plus att vi bara köper ekologiska blöjor eller svanenmärkta. Vi har även skaffat tygblöjor där själva blöjan antingen går att tvätta alternativt kompostera. Vi har tyvärr inte kunnat använda dem ännu, eftersom Majkens navel inte växt ihop som den ska (och just dessa blöjor sitter precis på hennes navel), men vi tänkte köra på tygblöjor i sommar när vi är på landet.  Det blir fina fisken det!

Loading Likes...

Detta inlägg har 16 kommentarer

  1. Jag tycker det är så osysterligt att hänvisa till “några i min mammagrupp” och outa deras åsikter. Som de delat med er andra i ett slutet sällskap. Nyblivna mammor med oro och känslor all over the place. Och du drar upp det här precis efter att du förklarat hur förträffligt du själv lever i förhållande till dom som inte litar på sin partner. Det gör nog ont i hjärtat på de mammorna om de råkar läsa din blogg.

    Nä man har ingen tystnadsplikt i en mammagrupp men man kan visa respekt genom att inte föra vidare saker som sägs i slutna sällskap.

    1. Hej Johanna! Detta var en anonym kommentar som kom in på bloggen under signaturen “Emma”, en kommentar jag svarade på. Jag skulle ALDRIG (ALDRIG) outa någon i min föräldrargrupp, då tror jag att mina dagar som vän är räknade.
      Jag tror ingen, allra minst signaturen “Emma”, vill få andra mammor att få ont i hjärtat.
      Varma hälsningar
      emma

  2. Hej Emma
    Tack för finfin blogg!
    Jag undrar om det kommer bli någon dunderloppis i er förening i år som ni hade förra året. Var nämligen där o fyndade en massa bra prylar!
    Tack i hej leverpastej

  3. Alltså jag gillar så att du tar dej tiden att skriva så långa bra svar! Och ja till fler lägenhetsbilder! 🙂

  4. Ville bara säga grattis till fina Majken på hennes namnsdag! & tacka för en alltid lika bra blogg, såklart!

  5. Så himla fint skrivet både om vänrelationer och föräldraledighet. Du har ett så vackert språk och kloka tankar!

  6. Med anledning av att Underbara Clara instagrammade sin viktkurva och inte kunde förstå kritiken (att det kan uppfattas som vikthets och mycket triggande) – och eftersom du gillar hennes blogg – vore det intressant att få höra dina tankar kring detta?

  7. Det der med å automatisk anta at mor er bedre til å ta vare på barn opplevde vi med vår lille gullunge! Jeg hadde vært klar fra dag 1 på at det var begges ansvar å oppdra og oppfostre lille A., og at jeg ikke aktet legge meg bort i hva han gjorde når han hadde henne. Så, da han tok med seg vår to uker gamle baby på snarvisitt hos en kompis, ble hans fru helt forvånad over at han fikk lov til det alene? De to har to barn sammen… Han er hennes far, og jeg har aldri et sekund tvilt på at hans evne til å ta vare på henne er like god som min! Jeg hadde akkurat like mye erfaring med barn som han, da hun ble født, og amming er faktisk noe man må lære seg! Enig i at det er mye jamstelld mellom foreldre i dag, men samfunnet generelt er ikke helt klart for å forstå at barnet kan knytte seg til flere enn mor. Den dagen det å bli far innebærer at folk gir like mye tid og forståelse som de gir mor, ja da blir verden et flott sted❤️ P.s; Majken, altså! For en sukkerunge

  8. Grattis söta, fina Majken på namnsdagen!
    Ville bara säga att jag älskar din blogg! Den så fantastiskt mysig. Älskar ditt sätt att skriva, alla underbara bilder… Bland det bästa som finns är att se alla dina fina outfits, med alla godisklänningar. Tänk och få ha din garderob, hihi. Vilken dröm. Och alla fina bilder på lilla Majken. Åh vad det är roligt att se. Du är en fantastisk fin mamma.

    Undrar vart i Värmland du är ifrån? Jag själv är från Molkom och bor i ett stort rött hus på landet lite utanför, tillsammans med min kille och våran vovve.
    Tack för en underbart mysig blogg.
    Kramar till dig

  9. Hej Emma!
    Vad kul att du svarar på kommentarer. Allra först stort grattis till dig och John att ni fått er underbara, gosbolliga, efterlängtade Majken!
    Har läst din blogg länge och längtat med er 🙂

    Jag undrar hur det var under din graviditet: kände du dig mer kreativ och pysslig? Jag tycker liksom att hela världen blir finare: färger ser annorlunda ut, allt är så fint, och jag vill pyssla hela tiden!
    Sedan tycker jag att det är så kul att se att du klär upp dig, gör dig fin och har “egentid” med vänner och så. Det orkar jag inte alltid själv. Det inspirerar och är ett bra exempel för Majken senare! Att mamma inte glömde bort sig själv.
    Lycka till med allt och tack för en fin blogg som gör att jag kan drömma mig bort ibland <3
    Kram Astrid

  10. Vi väntar vårt första barn och bor i en tvåa. Jag söker som en galning efter inspiration till att möblera om i lägenheten men finner ingen för tvåor eller mindre lägenheter, hade varit intressant att läsa hur ni har löst det 🙂

  11. alltså ahhhh, du känns som en så extremt sympatisk och fantastisk person, ville bara säga det <3!!!

  12. Hej Emma! Tack för en varm, vacker och uppmuntrande blogg! Jag uppskattar så att du vågar vara obotligt positiv och visa upp det fina i tillvaron. Vi läsare förstår ju att alla har sina kamper och krämpor, du också, men det härligt att du fokuserar på det goa i livet. Nu till min fråga. Hur gör du för att knyta kontakter och lära känna nya människor? Ni verkar ju vara så många härliga bloggare och Vintagefantaster som känner varandra. Hälsningar från Matilda

  13. fining! tack för mauitipsen <3 är här nu och herre så fint allt är. måste bara ligga platt på stranden i några dagar först men sen ska vi kolla upp resten av ön. bor sydväst i kihei! kram och pepp!

  14. Halloj Emma!

    Hittade hit för ett litet tag sedan och fullkomligt älskar din blogg. Har börjat leta mig fram i vintageträsket och har nypt lite i ett och annat plagg och är såå sugen på att fylla garderoben full av vintagepärlor. Sen rådiggar jag sättet du skriver på. Det är så mycket igenkänning och bubblande roligt att jag sitter och flinar för mig själv. Jag tänkte fråga dig om lite tips på hur du skriver dina inlägg. Hur kommer du på saker att skriva om? Vad vill folk läsa? Har själv en liten blogg där jag försöker skriva ett inlägg i veckan ungefär och jag önskar jag kunde klämma in fler inlägg i veckan men hittar inte riktigt inspirationen.

    Ha det bäst!

    Kram Tina

  15. Hej! Vilket fint och nyanserat svar på frågan om energislukarvänner! Vissa kanske man måste göra slut med, men så fint skrivet om att det kanske också är något fel, som man behöver prata om. I något fall kanske det till och med är så att båda är överens om att det är dags att inte ses mer. Kram!

Kommentera

Stäng meny