Q&A: Bästa stället på Gotland, stilförvirring och det här med barn i sociala medier

Q: Vilka är dina bästa mat/restaurangtips på Gotland? Om man är första-gången-på-gotland besökare är det då ett måste att bo i närheten av Visby eller vilka andra delar av ön är fina?
Kramisar
Klara
A: Hej Klara! Åh, du måste åka till Stelor och Prima gård – närodlat och pang-gott! Två av mina favoriter! Visby är himla mysigt, men jag tycker alla delar av Gotland har sina fördelar. Norra Gotland, Fårösund, Fårö – här händer det grejer. Alltid massor av evenemang, hål-i-väggen-ställen och spännande upptäckter på sommaren. Bra för rastlösa själar. Personligen är jag inte mycket för det karga på Fårö, jag är mer en prunkande typ, men det finns en mix däruppe om jag gillar. Östra Gotland har många vackra sandstränder, medan västra sidan briljerar med solnedgången! Högklint, bara en sån sak.
Södra Gotland är en favorit. Det prunkar, det är inte så stora avstånd mellan öst och väst (bra om en vill kunna välja kust beroende på temperatur i vattnet och vindar).
Stor kram emma

Q: Tycker relationen och konceptet “mor- och farföräldrar” till ens barn är intressant. Skyldigheter kontra rättigheter (finns det?). Geografiskt avstånd till och hur bygga en hållbar relation? Vems ansvar? Vad kan en mor- och farförälder spela för roll i ett barns liv?
Ha det gott!
Victoria
A: Hej Victoria! Intressanta tankar. Jag vette tusan vad det finns för skyldigheter och rättigheter, och vems ansvar det är faktiskt. Bådas? Jag vill så klart gärna bidra till att mina barn ska ha en fin relation till sina mor- och farföräldrar. Men det är inte bara mitt, eller vårt (mitt och Johns) ansvar. Klart att en VILL, men jag kommer inte vända ut och in på mig själv för det. Vi har nog på vårt bord om en säger så. Som tur är har vi det ganska lätt eller friktionsfritt på den fronten. Johns föräldrar har flyttat ner från Skellefteå till Solna, så de hämtar barnen en gång i veckan. GULD för oss, barnen tycker det är kul och dessutom får farmor och farfar en vardaglig relation till dem. Mina föräldrar bor ju i Värmland, så de ses ju mer sällan. Men vi är å andra sidan där längre tid. Nu är ju barnen så stora att de efterfrågar mormor, morfar, farmor och farfar, så initiativet är ju deras.
Jag ser gärna att mor- och farföräldrar spenderar tid med mina barn, men inget jag jobbar på aktivt. Det är roddigt som det är med två små barn, så om de vill spendera tid med våra barn så får de komma till oss, hehe. Om de kan, och har hälsan vill säga. Annars kommer vi till dem. Men jag drar öronen åt mig om det förväntas att vi ska komma och hälsa på, eller om det förväntas att jag ska liksom leda projektet. Det är som sagt lite fullt upp med att ta hand om barnen kan jag känna. Inget problem jag har, som tur är. Men skulle tycka att det var jobbigt om det fanns förväntningar tror jag.
Karm och hoppas att det var svar på din fråga.
Emma

 

Q: Hej! Long time reader här och återvänder framförallt pga du är en sån peppig person i klimatfrågan! Så, jag har några frågor:
1. Hur sjutton hittar man en stil?! Jag är sjukt kräsen, plaggen ska liksom vara snygga, funktionella, hållbara osv. Det är ju jättebra för min plånbok och miljön men mindre bra för självkänslan när jag inte vet vem jag är längre (två barn senare o börjar snart första chefsjobbet, fyller 35 nästa år o ba hjääälp!!) dessutom vill jag gärna handla second hand men blir liksom än mer kräsen då. Slutar med att jag går hem o är irriterad pga kan inte bestämma mig för något. Jag hamnar i en dålig cirkel av Behöver nya kläder -> Ratar både nyproduktion och second hand pga kräsen -> Känner mig ful i trasiga kläder men ”kör på ett tag till” -> panikhandlar på H&M. Vill vara mer genomtänkt men hur kommer man dit?

2. Förra frågestunden fick du en fråga kring att exponera era barn i dina kanaler, efter det upplever jag att du medvetet inte visar deras ansikten längre men att du aldrig svarade på frågan (eller har jag missat svaret?). Är nyfiken på hur du resonerar.

Tack för en intressant blogg Emma ✨
Josefine
A:
Hej och tack för dina fina ord! Blir så HIMLA glad ska du veta. Alla de där stärkande kommentarerna bygger upp mig. Nu ska jag försöka svara på dina frågor.
1. Åh, svår fråga. Jag utgår ofta från en 5-årsmetod för att ringa in min stil. Ställa mig frågan om jag skulle gillat ett plagg för fem år sedan och om jag tror att jag kommer gilla det om fem år? Ett sätt att ringa in en stil kan vara att gå igenom garderoben och testa 5-årsmetoden på alla plagg. Vilka är det som du ständigt återkommer till? Är det byxor med hög midja? Blusar med trekvartsärm? Eller kortärmat? Vilka färger trivs du i?
Min egen konklusion har blivit: trekvartsärm eller långärmat, markerad midja, blusar som visar nyckelbenen, vinrött/rosa/marinblått (EJ RÖTT),  vida byxor med hög midja, koftor i kashmir (bara rundringade, aldrig V-ringade), strumpbyxor, randiga tröjor, kjolar som slutar nedanför knät (både vida och snäva) och kappor med färg. Jag tror på att göra en lista över vad en behöver. För går en in i en affär så finns det helt plötsligt en massa fint, som lockar en för stunden. Saker en vill behöva. Utifrån listan så kan en lägga bevakningar på köp- och säljsajter, fråga runt i vänskapskretsen eller köpa ett hållbart producerat plagg (som en VET att en kommer att använda tills det slits sönder och samman), eller kanske gå till någon av de där butikerna som säljer utvalt begagnat?
Hoppas det var någon hjälp på vägen!
2. Du har helt rätt. Jag fick en fråga kring exponeringen av mina barn och den gick rakt in i hjärtat. Mina barn har inte bett om att få vara en del av den här kanalen. När de varit pyttesmå har det inte spelat så stor roll, men nu är de små minipersoner. Individer. Och det vill jag värna. Förr har jag gått efter måttstocken “kommer de gilla att jag la upp denna bild när de är 14 år”, men känner att jag inte har något vettigt svar på den frågan längre. Det är så lätt att ta hundra bilder på de jag älskar, just för att jag älskar dem och fylla mina flöden. Dels för att jag jag tycker att de är så jädra gulliga, men också för att de liksom hänger med mig typ hela tiden på min lediga tid. Ska tilläggas att kommentaren om exponeringen av mina barn kom i samma veva som en annan kommentar där en person ville veta ALLT om mina barn. Deras intressen, när de fyllde år, vad de skrattar åt, när de gråter, ALLT. Och det kändes på något vis lite för privat. De har ju som sagt inte bett om att få vara med här, eller hela deras personer ska redovisas.
Så jag gjorde att val.
Numera är barnen med på ett hörn, men inte på närbilder eller i fokus. Jag kommer fortsätta att blogga som barn, barnrum och alla tankar som dyker upp kring allt från barnuppfostran till jobbiga faser (för vi behöver prata om dem, JAG behöver prata om dem), men försöker numera skriva inlägg utan att berätta vilket av barnen som det handlar om. Vill inte att de ska kunna googla sitt namn i framtiden och få upp träffar om hur jag bloggat om deras värsta stunder.
Jag blev djupt berörd av kommentaren och hade sådan ångest, men det ledde till ett beslut om att hålla dem utanför mina kanaler. Och det känns bra. För mig. Vill de vara med i framtiden kan de få de, men innan de förstår meningen av det så leva sina egna liv vid sidan av. Jag struntar fullständigt i hur andra gör ska tilläggas. Detta är mina högst personliga tankegångar. Och tack för att du tar upp frågan. Har tänkt blogga om just detta, men inte kommit mig för.
Kram emma

Loading Likes...

Detta inlägg har en kommentar

  1. Vad skönt och befriande det är att läsa att någon annan också drar öronen åt sig när far- och/eller morföräldrar förväntar sig och ser det som en skyldighet att man ska besöka dem med barnen. Tyvärr är det något som jag upplever ofta, och gärna i samband med att jag och min man skuldbeläggs om det inte sker (trots att sagda personer är fullt kapabla att resa själva) . Men det är verkligen fullt upp att rodda vardagen som det är! I den bästa av världar hade jag velat spendera mycket mer tid med väldigt många i min närhet, men just nu är det mest att hålla sig flytande som gäller, hehe.

Kommentera

Stäng meny