Pöh.

Klockan är 21:20 och jag hade en fenomenal plan om att blogga lite bilder från helgens Gotlands-besök. Men ögonen kippar och kroppen är helt slut. Den sjunker sakta genom sängens bäddmadrass. Som kvicksand.

I dag har jag bockat av veckans fjärde plåtning för att sedan svepa kappan förbi Estelle & Thrild, sippa på lite bubbel, kika på ekologisk makeup, jäkta hem, slänga i mig middag, svida om barnen till pyjamas och natta dem. Och vilken nattning sedan. Slutnotan blev två timmar.
Inte alls i närheten av ett rekord rent tidsmässigt, men härjnivån var monumental.
Som två tvättmaskiner på cetrifugering. Som hackade mellan programmen, fram och tillbaka. När de ena kippade med ögonen slängde sig den andra över med hela sin tyngd. Gallskrik i kanon och sedan repeat. Repeat. Och repeat.
Nä, nu måste jag ge efter för kvicksanden medan jag suddar ut all nattninsghärj och ersätter med en gullig bild på mina små från torpet.

Loading Likes...

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Hej Emma!
    Det är så roligt att läsa om dina flickor och se hur underbara de verkar vara med varandra. Jag minns när du skrev om ditt missfall och hur ledsna ni var då. Det är så härligt att se hur bra det ändå blev tillslut. Att läsa din blogg och minnas hur din historia såg ut ger mig hopp. Det är så skönt att se att livet går upp och ned och att det alltid blir bättre. Jag vill inte sätta dig på piedestal nu eller lägga på dig några krav eller bördor. Jag tycker bara att din blogg är så fin och det är så roligt att läsa någon som ser på livet med optimism. Fortsätt gärna så Emma!
    Kram Elin

    1. <3 Tack för dina fantastiska ord <3

Kommentera

Stäng meny