Picknick, kakbuffé och namngivningskalas

I söndags cyklade jag och John över Västerbron – med paket under armen och pioner i cykelkorgen. I en liten lummig lund i Rålis hade nämligen våra fantastiska vänner Linda och David dukat upp för kalas. Deras gullunge Chaplin skulle nämligen ges ett namn. Eller ett par namn så att han kan välja och vraka när han blir äldre.

I skuggan av ett par träd stod kakor, bakelser och allsköns desserter uppdukade på bord,  trälådor och hattaskar.

Både Linda och David är grymma på att baka, så här fanns liksom ALLT man kan drömma om i sina vildaste kakdrömmar. 

På en stege stod en lemonadtunna och på stegen stod drickburkar.

I lådor, på brickor och på trälådor fanns bakverk. Mums!

Och på gräsmattan en hög med vänner. Som Lisa och lille mopsen Mellis.

Alla gästerna försågs sig med gott och sedan slog vi oss ner på filtar.

Johns urval.

Bra:iga människor.

Fatima var så klart också där, här med gullisen Juni (hennes mamma, min vän, Frida lyckades jag tyvärr inte fånga på bild).

Lojsan var ju också där så klart. Vi är de där blonda toktanterna som busar i kapp med Chaplin tills han kvider av skratt. Han skrattar nog lite mer åt Lollos bus, men det gör å andra sidan jag också. Men när jag kallar honom “min buskorv” och klappar händerna så skrattar han ett underbart skratt som liksom värmer inifrån och ut.

Ett stycke molnmugg och tre bakverk.

Moi.

Medan vi smaskade bakverk så började namngivningsceremonin och vi gav Chaplin ett namn. David sjöng fint och spelade gitarr och jag grinade så mycket att jag fick mascara i öronen.

Fina lilla familjen.

För att försöka få tårarna under kontroll koncentrerade jag mig på att ta en massa kort.

Och ett till.

Efter ceremonin gick Chaplin en lite promenad med John.

Alltså gullo.

På en filt stod två stycken små koffertar. En med en massa vykort i och en tom. Där kunde man skriva ett meddelande till Chaplin som han kan ha med sig i livet. Himlans fint.

Och sedan blev det så klart presentöppning. Alla barnen hjälpte till att öppna paket medan Chaplin tyckte att det var rysligt roligt med silkepapper.
Världens finaste dag. Lite som en dröm faktiskt. Med bra:iga människor, och så Chaplin förstås. Min lilla gullis-buskorv.

Loading Likes...

Detta inlägg har 18 kommentarer

  1. Vilka underbara bilder!

  2. Ser ut som en kjempefin dag!

  3. Hallå vilket drömkalas! Verkligen superfint!

  4. Jag säljer en hel del fina plagg på tradera just nu, till exempel en prickig baddräkt, en blommig klänning, en blus med mönster av små körsbär, två klassiska skinnjackor, en A-linjeformad röd klänning med mera. Ta en titt, ni som gillar vintage och kläder i 50-/60-talsstil! http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=846901

  5. Men åh vad fint och härligt! Så vackra bilder, känns ju som taget ur er bok! Hon kan den där Linda! 😉

  6. Guuu så fint & mysigt!!

  7. Så himla fint alltsammans och Chaplin är ju cirka det sötaste som finns.

  8. Det är fina bilder och allt ser perfekt ut men Gud vad jag är trött på att allt måste vara så fruktansvärt perfekt. De gulligaste muggarna och sugrören man kan tänka sig, strössel i olika färger, 15 sorters kakor, perfekta resväskor som får fungera som bord, perfekta lilla sjömansdräkten och gubbkepsen på bebisen osv. Är det verkligen så sunt att leva livet så? Vad lär vi våra barn? Hur mår dessa människor som måste leva i ständig perfektion jämt och ständigt? Nu syftar jag inte enbart på den fina lilla familjen utan på alla bloggare överlag. Det är inte konstigt att utbrändhet, depressioner och stress drabbar fler och fler människor.

Kommentera

Stäng meny