Fem skitbra saker en onsdag

Hej på er!
Hoppas allt är bra med er! Och tack för de MÄNGDER av hejarop som väller in via mejl och kommentarsfält.
De betyder SÅ mycket ska ni veta. För att kliva ur den här bubblan av smarta, klimatsmarta läsare och höja rösten utanför den med orden: “vi måste göra något åt klimatet nu – och vi behöver hjälp att göra det enkelt att göra rätt och svårt att göra fel”, det var en spännande upplevelse.
Att vi inte kommit längre, trots att vi vet så mycket.

Därför är jag extra glada över de hundratals hurrarop som kommer in. För då kommer jag håg att alla ni vettiga (om än oroade) är så många. Så otroligt många fler är några enskaka förvirrade därute. Och att det finns hopp om att vi ska våga diskutera de stora frågorna (som ju rör oss alla), istället för att peka åt ett annat håll.

1. Annika Norlin. I dagens DN kan en i dag läsa som Säkerts klimatoro. “Nu kan jag inte sova om jag inte försöker göra något”. Hatten av!

2. Att jag fick prata hållbart mode tillsammans med Myrorna i kväll på The Lobby! Har blivit en hel del paneldebatter den senaste tiden och jag tycker det är så kul! Men nu ska jag försöka ta det lite lugnt, för att kunna ro boken i hamn tänkte jag. Mindre än två veckor kvar till deadline.

3. Jävligt gott i Expressen.  Fantastiska Jävligt gott-Gustav (som var en av de som skrev under vår debattartikel) har skrivit ett sakligt svar på Rebecca Weidmo Uvells kritik i dagens Expressen. Ett tips är att följa Jävligt gott på Facebook (förutom Instagram), för han pulvriserar sina debattmotståndare minst sagt.

4. Maria och Johanna. Förutom mina allra bästa som alltid håller mig om ryggen (och som ständigt skickar uppmuntrade meddelanden) så är jag så evinnerligt tacksam för Maria och Johanna. Deras klokhet, enorma kompetens och kloka tankar  – och att vi tillsammans kan så jädra mycket. De har båda för övrigt skrivit oerhört bra om både kritiken som kommit in och om den så kallade dubbelmoralen inom klimatfråga (kan en flyga och bry sig om klimatet – samtidigt?).

5. Paus. Imorgon tar jag en paus från debattsoppan och så kommer det önskeinlägget om mina odlingsplaner, hehehe. Men innan dess så måste jag säga att jag är så sjukt stolt över de 87 influensers som vågade höja rösten i klimatets namn. För det är så enkelt att ducka, jobba på som inget har hänt under radarn. Och kom i håg: att alla har rätt till en åsikt. Alla måste få uttrycka en åsikt och vara oroade, oavsett var på klimatstegen vi är. Eller om vi är en del av problemet, men ändå kan se problematiken och inte är fläckfri. Risken är ju att det kommer bli tyst – väldigt tyst – och det snabbt om bara de som lever i enlighet med FN:s klimatmål som får höja rösten. Jag skulle behöva hålla snattran BIG TIME. Så fortätt peppra med hyllningar och LYFT de som vågar och peppa de som inte vågar (ännu), istället för att mota dem längre i hörnet. Vi kommer behöva alla om vi ska ro skutan i hamn, right?

Och detta hade ju noll med bilden att göra. Men jag jobbade hemifrån i dag och fångade den här bilden från barnrummet. Det känns liksom lite tryggt att gå in där när en är mitt i stormen. Samla lite perspektiv och påminnas om varför jag måste fortsätta babbla om det här.
<3

Loading Likes...

Pöh.

Oh, maj, vilken uppståndelse det har blivit kring debattartikeln!
Den rörde runt kan jag lova. Det ringer journalister stup i kvarten, TV hör av sig  och mejlkorgen fylls av ömsom upprörda män som frågar om jag är för diktatur, ömsom hejarop. Eller ja, hejropen är i STOR (enorm) majoritet.
Mitt i allt detta skriver jag, Maria och Johanna en bok som ska vara inne om mindre än två veckor. Eh.

Men vi kämpar på alla fronter, och försöker bolla allt samtidigt.
I går bev det tyvärr inte många knop, för jag var tvungen att handskas med en journalist som var så otrevlig och förminskade att jag aldrig sett maken till det.
Journalisten, som jobbar på en väl ansedd nyhetsbyrå, gjorde en intervju med mig i fredags.
Jag fick känslan av att han ville sätta dit mig, för han var ganska otrevlig. Frågade om jag ville ha diktatur och jag svarade så klart att det vill jag inte, och sa direkt “men du skriver ju det”. Varpå jag förklarade att det vi skriver i debattartikeln är: det måste bli enkelt att göra rätt och svårt att göra fel för individen. Att det just nu är det upp till varje individs goda vilja att leva klimatsmart. Jag förklarade att vi har adresserat Löfven för att han leder regeringen, som vi hoppas kan fatta en rad beslut som är obekväma, men som är nödvändiga för att vi ska nå klimatmålen. Det handlar ju om mänsklighetens överlevnad.
Förklarade också att det går alldeles utmärkt att fatta beslut inom demokratins ramar.
För så är det ju. Vi har ju folkvalda politiker som fattar en rad beslut om allt från ROT-avdrag till förordning som ska minska förbrukningen av plastkassar. Vi lever ju i en representativ demokrati, inte i en direktdemokrati där alla svenskar får räcka upp handen kring alla beslut som fattas.  Folkomröstningar har vi bara haft ynka sex gånger.

Eftersom jag fick lite dålig feeling bad jag om att få se mina citat – så jag blivit rättciterad – innan de publicerades.
Igår ramlade ett mejl in med citaten. De var lösryckta och tagna ur sitt sammanhang och kontentan blev att det ändå lät som jag ville ha diktatur, fast jag tydligt hade sagt nej.
Journalisten vägrade att ändra citaten och sa att jag hade sagt just det han skrivit. Jag sa att jag inte ALLS sagt vad han påstod.
Ord stod mot ord.
Då frågade jag honom om han ville höra vad jag hade att säga över huvudtaget? Han var ju så fast besluten om att jag ville ha diktatur. Vägrade lyssna och satte ord i min mun. Det var det vidrigast jag varit med om. Att inte ha rätten till sina egna ord. “Du vill ha dikatur”. “Nej, det går alldeles utmärkt att fatta beslut inom de demokratiska ramarna, det görs ju hela tiden”.
Journalisten blev allt mer otrevlig, började ifrågasätta min kompetens och frågade mig “vad jag visste om hur man fattade beslut”. Jag förklarade att jag hade läst statsvetenskap och hade en god insikt i beslutsfattande – tack så mycket. Vid det här laget var jag själv ganska upprörd om en säger och kan ha slängt ur mig “känns väldigt fräscht att du ifrågasätter en kvinnas kompens i frågan”.
Samtalet avslutades och jag ringde istället journalistens chef.
Kort därefter ringde journalisten upp och bad om ursäkt.
Och sa “man ska inte säga saker när man är upprörd, det borde jag veta vid det här laget”.
Bra med ursäkt, men högst oklart varför HAN var upprörd. Det var ju inte HAN som blivit felciterad eller förminskad.

Klimatfrågan upprör. Mer än vad jag trodde.
Och att vi skulle fastna vid ämnen som diktatur eller bli kallade fascister, eller diskutera om flygkvot var samma sak som flygförbud (!?) – det hade jag inte kunnat drömma om. Men ål rajt.

Att be om att göra det enklare att göra rätt och svårare att göra fel var en het potatis.
Dessutom har det kommit in triljoner åsikter om hyckleri och dubbelmoral.
Det var faktiskt helt nytt för mig att det bara var prickfria människor som fick uttrycka sig i klimatfrågan.

Vi måste komma i håg att vi lever i ett samhälle som styrs av normer som vi mångt och mycket lever efter – i olika grad. Men det betyder ju inte att vi måste acceptera dem. Vi måste ju ifrågasätta normerna, oss själva och normerna igen, även om vi vet att vi är en del av dem?
Och kanske just därför. Istället för att vara 87 prickfria människor som berättar hur andra ska leva. Det skulle jag tycka var problematiskt om något.
Istället pekar vi på oss själva, andra och sedan tillbaka på oss själva igen.
Säger inte att vi är perfekta, men vill ha en förändring.
Klimatglasögonen är på. Skärpan kommer garanterat ställas in, men vi måste visa respekt för att det tar olika lång tid att hitta skärpan.
Right?

Loading Likes...

Q&A: Bästa stället på Gotland, stilförvirring och det här med barn i sociala medier

Q: Vilka är dina bästa mat/restaurangtips på Gotland? Om man är första-gången-på-gotland besökare är det då ett måste att bo i närheten av Visby eller vilka andra delar av ön är fina?
Kramisar
Klara
A: Hej Klara! Åh, du måste åka till Stelor och Prima gård – närodlat och pang-gott! Två av mina favoriter! Visby är himla mysigt, men jag tycker alla delar av Gotland har sina fördelar. Norra Gotland, Fårösund, Fårö – här händer det grejer. Alltid massor av evenemang, hål-i-väggen-ställen och spännande upptäckter på sommaren. Bra för rastlösa själar. Personligen är jag inte mycket för det karga på Fårö, jag är mer en prunkande typ, men det finns en mix däruppe om jag gillar. Östra Gotland har många vackra sandstränder, medan västra sidan briljerar med solnedgången! Högklint, bara en sån sak.
Södra Gotland är en favorit. Det prunkar, det är inte så stora avstånd mellan öst och väst (bra om en vill kunna välja kust beroende på temperatur i vattnet och vindar).
Stor kram emma

Q: Tycker relationen och konceptet “mor- och farföräldrar” till ens barn är intressant. Skyldigheter kontra rättigheter (finns det?). Geografiskt avstånd till och hur bygga en hållbar relation? Vems ansvar? Vad kan en mor- och farförälder spela för roll i ett barns liv?
Ha det gott!
Victoria
A: Hej Victoria! Intressanta tankar. Jag vette tusan vad det finns för skyldigheter och rättigheter, och vems ansvar det är faktiskt. Bådas? Jag vill så klart gärna bidra till att mina barn ska ha en fin relation till sina mor- och farföräldrar. Men det är inte bara mitt, eller vårt (mitt och Johns) ansvar. Klart att en VILL, men jag kommer inte vända ut och in på mig själv för det. Vi har nog på vårt bord om en säger så. Som tur är har vi det ganska lätt eller friktionsfritt på den fronten. Johns föräldrar har flyttat ner från Skellefteå till Solna, så de hämtar barnen en gång i veckan. GULD för oss, barnen tycker det är kul och dessutom får farmor och farfar en vardaglig relation till dem. Mina föräldrar bor ju i Värmland, så de ses ju mer sällan. Men vi är å andra sidan där längre tid. Nu är ju barnen så stora att de efterfrågar mormor, morfar, farmor och farfar, så initiativet är ju deras.
Jag ser gärna att mor- och farföräldrar spenderar tid med mina barn, men inget jag jobbar på aktivt. Det är roddigt som det är med två små barn, så om de vill spendera tid med våra barn så får de komma till oss, hehe. Om de kan, och har hälsan vill säga. Annars kommer vi till dem. Men jag drar öronen åt mig om det förväntas att vi ska komma och hälsa på, eller om det förväntas att jag ska liksom leda projektet. Det är som sagt lite fullt upp med att ta hand om barnen kan jag känna. Inget problem jag har, som tur är. Men skulle tycka att det var jobbigt om det fanns förväntningar tror jag.
Karm och hoppas att det var svar på din fråga.
Emma

 

Q: Hej! Long time reader här och återvänder framförallt pga du är en sån peppig person i klimatfrågan! Så, jag har några frågor:
1. Hur sjutton hittar man en stil?! Jag är sjukt kräsen, plaggen ska liksom vara snygga, funktionella, hållbara osv. Det är ju jättebra för min plånbok och miljön men mindre bra för självkänslan när jag inte vet vem jag är längre (två barn senare o börjar snart första chefsjobbet, fyller 35 nästa år o ba hjääälp!!) dessutom vill jag gärna handla second hand men blir liksom än mer kräsen då. Slutar med att jag går hem o är irriterad pga kan inte bestämma mig för något. Jag hamnar i en dålig cirkel av Behöver nya kläder -> Ratar både nyproduktion och second hand pga kräsen -> Känner mig ful i trasiga kläder men ”kör på ett tag till” -> panikhandlar på H&M. Vill vara mer genomtänkt men hur kommer man dit?

2. Förra frågestunden fick du en fråga kring att exponera era barn i dina kanaler, efter det upplever jag att du medvetet inte visar deras ansikten längre men att du aldrig svarade på frågan (eller har jag missat svaret?). Är nyfiken på hur du resonerar.

Tack för en intressant blogg Emma ✨
Josefine
A:
Hej och tack för dina fina ord! Blir så HIMLA glad ska du veta. Alla de där stärkande kommentarerna bygger upp mig. Nu ska jag försöka svara på dina frågor.
1. Åh, svår fråga. Jag utgår ofta från en 5-årsmetod för att ringa in min stil. Ställa mig frågan om jag skulle gillat ett plagg för fem år sedan och om jag tror att jag kommer gilla det om fem år? Ett sätt att ringa in en stil kan vara att gå igenom garderoben och testa 5-årsmetoden på alla plagg. Vilka är det som du ständigt återkommer till? Är det byxor med hög midja? Blusar med trekvartsärm? Eller kortärmat? Vilka färger trivs du i?
Min egen konklusion har blivit: trekvartsärm eller långärmat, markerad midja, blusar som visar nyckelbenen, vinrött/rosa/marinblått (EJ RÖTT),  vida byxor med hög midja, koftor i kashmir (bara rundringade, aldrig V-ringade), strumpbyxor, randiga tröjor, kjolar som slutar nedanför knät (både vida och snäva) och kappor med färg. Jag tror på att göra en lista över vad en behöver. För går en in i en affär så finns det helt plötsligt en massa fint, som lockar en för stunden. Saker en vill behöva. Utifrån listan så kan en lägga bevakningar på köp- och säljsajter, fråga runt i vänskapskretsen eller köpa ett hållbart producerat plagg (som en VET att en kommer att använda tills det slits sönder och samman), eller kanske gå till någon av de där butikerna som säljer utvalt begagnat?
Hoppas det var någon hjälp på vägen!
2. Du har helt rätt. Jag fick en fråga kring exponeringen av mina barn och den gick rakt in i hjärtat. Mina barn har inte bett om att få vara en del av den här kanalen. När de varit pyttesmå har det inte spelat så stor roll, men nu är de små minipersoner. Individer. Och det vill jag värna. Förr har jag gått efter måttstocken “kommer de gilla att jag la upp denna bild när de är 14 år”, men känner att jag inte har något vettigt svar på den frågan längre. Det är så lätt att ta hundra bilder på de jag älskar, just för att jag älskar dem och fylla mina flöden. Dels för att jag jag tycker att de är så jädra gulliga, men också för att de liksom hänger med mig typ hela tiden på min lediga tid. Ska tilläggas att kommentaren om exponeringen av mina barn kom i samma veva som en annan kommentar där en person ville veta ALLT om mina barn. Deras intressen, när de fyllde år, vad de skrattar åt, när de gråter, ALLT. Och det kändes på något vis lite för privat. De har ju som sagt inte bett om att få vara med här, eller hela deras personer ska redovisas.
Så jag gjorde att val.
Numera är barnen med på ett hörn, men inte på närbilder eller i fokus. Jag kommer fortsätta att blogga som barn, barnrum och alla tankar som dyker upp kring allt från barnuppfostran till jobbiga faser (för vi behöver prata om dem, JAG behöver prata om dem), men försöker numera skriva inlägg utan att berätta vilket av barnen som det handlar om. Vill inte att de ska kunna googla sitt namn i framtiden och få upp träffar om hur jag bloggat om deras värsta stunder.
Jag blev djupt berörd av kommentaren och hade sådan ångest, men det ledde till ett beslut om att hålla dem utanför mina kanaler. Och det känns bra. För mig. Vill de vara med i framtiden kan de få de, men innan de förstår meningen av det så leva sina egna liv vid sidan av. Jag struntar fullständigt i hur andra gör ska tilläggas. Detta är mina högst personliga tankegångar. Och tack för att du tar upp frågan. Har tänkt blogga om just detta, men inte kommit mig för.
Kram emma

Loading Likes...

Nej, jag vill inte ha diktatur. Jag vill rädda klimatet. Och mina barn.

Oh, maj.

Under det senaste dygnet – sedan debattartikeln adresserad till Stefan Löfven – landade, har min mejlbox proppats full av mejl från män (ja, det är uteslutande män) som ifrågasätter min kompetens, undrar om jag vill införa diktatur, om jag vill tvångssterilisera svenskar och vilken typ av forskning jag lutar mig mot. Om våra “metoder” demokratiska.

Så. Låt mig.

Mina åsikter i klimatfrågan grundar sig i forskning som majoriteten av klimatforskarna stödjer. Alltså uppfattningen om att vi måste ställa om (individer, samhälle och företag) för att ha en chans att rädda mänskligheten. Planeten klarar sig alltid. Det är mänskligheten som ska räddas.  Det finns några få forskare som vill hävda att vi inte alls har någon klimatkris, men jag väljer att lyssna på den enade massan, forskningsrapporter framtagna av exempelvis IPCC, WMO och Naturvårdsverket (som enligt mig är trovärdiga i frågan). Vore ju himla gött om jag hade fel, men journalisten i mig (som givetvis granskar källorna och rapporterna) kommer fram till samma konklusion: vi måste göra något. Nu.

– “Du är helt inkompetent”. Tack för feedbacken.  Jag är utbildad samhällsreporter med inriktning samtidshistoria och statsvetenskap, har mångårig erfarenhet av klimatfrågor och är dessutom gift med en forskare. Jag har varit på ett flertalet möten i allt från Riksdagen, Stadshuset, till miljöorganisationer och klimatnätverk för att prata klimat, fortbilda mig, lyssna, ifrågasätta och även se vad som är möjligt att göra på individnivå, samhällsnivå, men också företagsnivå.

Vi alla behöver dra vårt strå till stacken – enligt världens ledande klimatforskare (enad kår): samhälle, individ och företag.
Vi svenskar har en stor puck att ta tag i eftersom våra konsumtionsgrundade utsläpp är långt mycket större än i andra länder. 10 ton per person (källa: Naturvårdsverket) och år.

– “Men Kina då, varför ska vi svenskar göra något”. Jo, Kina behöver också ställa om. Liksom alla andra länder. Men. Eftersom vi svenskar är fenomenala på att konsumera (och förbrukar som om vi hade 4,2 jordklot) – och våra utsläpp i mångt och mycket sker i just Kina –  så är de så illa tvungna att ställa om ifall vi gör det.

– “Ni uppmanar till dikatur”.
I vår debattartikel hänvisar vi inte någonstans till diktatur. Däremot vill vi att de som leder landet (och de som inte gör det för den delen) tar kraftigare tag om klimatfrågan, och det kan lösas alldeles utmärkt inom demokratins gränser. Nu var debattartikeln adresserad till vår statsminister Stefan Löfven, av den enkla anledningen att en statsminister leder regeringen.
Vi har en önskan: Gör det lätt för oss medborgare att göra rätt, och svårt att göra fel.
”Vårt land ska vara en ledande och inspirerande kraft i världen. Där vi sluter klyftor och förverkligar de löften om frihet vi ställt ut till våra barn. Där vi investerar gemensamt i människor och miljö, i kunskap och konkurrenskraft, i trygghet i nuet och hopp inför framtiden.” står det på regeringens sajt. Tycker det rimmar ganska bra med våra önskningar.

Många forskare återkommer till att benämna klimatkrisen som den största kris vi sett. Sist vi genomlevde en kris i (någorlunda jämförbar klass) var under andra världskriget. Skillnaden mellan då och nu är att vi då exempelvis hade krigsekonomi och ransoneringar som gjorde att vi kunde ta oss igenom en förändrad värld. Då var det inte tal om någon diktatur, även om en rad obekväma beslut behövde fattas för att alla exempelvis skulle få mat på bordet. Jag säger inte att vi ska införa krigsekonomi och ransoneringar, men min poäng är att nödvändiga beslut kan fattas inom demokratins ramar.
– “Hahaha, hur kan du uppmana till flygkvot, medan du flyger jorden runt”
Nej, jag flyger inte. Och har så inte gjort på flera år. Tänker så inte göra. Ja, många flyger – influensers, VD:ar och din granne – för att det är så vår norm ser ut. Vi är vana att kunna boka en resa till solen när januari är så där extra grå, som i dag. Men de normerna vill jag gärna vara med och förändra.
Flygkvot kan ju fungera på olika sätt. Ett förslag som tagits upp i flygkvots-sammanhang är att människor i behov av flygresor skulle kunna köpa flygkvoter av de som inte behöver dem (lite extra klirr i kassan).
Intressant tanke tycker jag.– Är era metoder demokratiska?

Vår metoder är fullt demokratiska. Vi använder vår röst i media, sedan får ju Stefan Löfven lyssna på oss eller inte.  Alla som har skrivit under har gjort det av fri vilja. Precis som du kan göra, om du vill skriva ett öppet brev till Stefan Löfven.

– “Det största hotet är överbefolkning. Och du vill ju rädda klimatet,  så då kanske du vill  införa tvångsterialisering också?”
Nej, det har jag NATURLIGTVIS inte skrivit någonstans. Eller sagt. Eller tyckt. Eller tänkt. Vi blir allt fler, ja, det stämmer. Det är ett faktum som vi ska förhålla oss till. Ett steg i rätt riktning är kvinnans ställning i samhället, rätten till abort och familjeplanering. Dessutom har vi en hel del normer att ta tag i, som barn – och flerbarnsnormen. Alla vill inte ha barn, och det ska heller inte förväntas av dem att vilja det.

– “Eftersom du vill rädda klimatet, antar jag att du inte har barn”.
Jag har barn.  Och ja, de är klimatbelastande bara genom sin existens, vilket jag också är. Och du. Enligt en rapport från Lunds universitet är “att få barn” något av det värsta du kan göra för klimatet. Ja, vill säga om de och deras ättlingar lever precis som vi gör. Med den utgångspunkten är det lätt att det blir det största klimatavtrycket så klart, eftersom vi måste ta “alla ättlingar” i beräkningen.  Men i samma rapport står det att siffran kan reduceras kraftigt, om utsläppsnivåerna minskar. Nu har jag satt barn på jorden och så nu är min plan så klart att göra det bästa av situationen.

Loading Likes...

Utvalda godbitar från Myrorna – nu på The Lobby!

– I stolt samarbete med Myrorna

 

Den här veckan har jag gjort världens roligaste grej!
Jag har fått den stora äran att besöka Myrornas lager för att plocka ut några favoriter som andas min stil. De där utvalda sakerna kommer att säljas på The Lobby i Stockholm (regeringsgatan 61) från och med i dag (fredag, klockan 10.00!).
Hej dröm!

Men vi tar det från början va?
Hur gick det till?

Myrorna får in i runda slängar 16 ton prylar och möbler i Sverige – varje dag. Bara i Stockholms-området tar Myrorna emot 400 ton per vecka under högsäsong (som nu, efter jul exempelvis).
Den här bilden visar ungefär en tiondel av det som ryms på Myrornas lager för prylar (de har alltså ett annat lager för exempelvis kläder). Jag tittar på den här bilden med sådana mixade känslor. Det är FANTASTISKT att vi svenskar är så givmilda och skänker så mycket till välgörenhet, att så mycket saker tas om hand (istället för GUD BEVARS slängs) och att det skapar arbetstillfällen.
Men det är SÅ mycket prylar som ratas. Och så var det ju det där med att vi svenskar är fenomenala på att skänka, men kassa på att shoppa secondhand. Vi är bättre på att mata pryl-tombolan med nygrejer.
Som att vi svenskar känner att bara genom att skänka så har vi räddat världen. Då kan vi med gott samvete shoppa något nytt.

Som att vi behöver exakt en grej till efter att ha tittat på den här bilden?

På lagert kunde en promenera genom någons Spode-kopps-period, svenskt tenn-period, triljoner av böcker, miljoner av tavlor och 42 lådor osorterat lego.
Allt finns!

Jag och Maria Soxbo på synade lådor på rullande band i jakt efter favoriter.

Jag hittade allt från drinkunderlägg (helt nya!) …

… till leksakssymaskiner.
Alla som jobbade på Myrornas lager var så himla gulliga. Kom med kartonger med samlade godbitar och frågade om vi ville ha. Och de är ju så proffsiga! Den här symaskinen låg i en sådan där godbits-låda.

Fanns hur många leksaksbilar som helst. Jag valde ut några riktigt flotta!

Koffert, så klart! Och en sprillans cykelkorg!

Och kolla de där salladsbesticken!
Vi samlade ihop alla grejerna och sedan for vi till …

The Lobby inne i stan och plockade upp alla grejer tillsammans med alla härliga från Myrorna!

Jag och Maria sprang in i härliga Anna Lidström som var får för att spana in The Lobby. Vad är det Lobby då? Jo fram till mars är det en hållbarhetsgalleria i två plan. Här hittar du begagnat (bland annat mina favoriter), hållbart och återbrukat!

Och även Sanna Evers som här testade en kappa gjord av ett täcke.

Bilar och symaskin på plats!

Och jag!

Alltså ville ha alla grejerna som jag plockade ihop! Särskilt det här!

Kapsylöppnare från Svenskt tenn!

Och salladsbesticken!

För att inte tala om det här fatet!
När jag hade ställt i ordning allt så gick jag en trappa ner …

För att spana in resten av The Lobby! Alltså, VARFÖR ser inte alla gallerior ut så här?

Här fanns allt från glasögon i trä till …

Hållbart stickat! Och så mycket begagnat, återbrukat och utvalt! SÅ BRA!

Missa inte!

Loading Likes...

God morgon, Stefan Löfven

God morgon, Stefan Löfven.
87 influencers kräver nu att du tar ansvar för klimatet. 
Vi behöver inte en liten gullig nudging i hållbar riktning, vi behöver en statlig hockeytackling. Vi behöver hjälp. Att rädda klimatet kan inte vara upp till varje människas goda vilja. Det måste vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel.

Jag och Maria Soxbo har rattat ihop en debattartikel adresserad vår nya statsminister Stefan Löfven. Vi skrev den i augusti, med pressen att vi skulle ha en statsminister om ett par veckor. Så fel vi hade. Men nu så.
Och vi har fått medhåll från 87 influensers.
Debattartikeln finnas att läsa på här på Expressen (med en aning missvisande rubrik förvisso, men jaja).
Är du influencer och vill skriva under? Dela gärna debattartikeln, säg att du står bakom, tagga #influencersforfuture.

87 influencers som tillsammans når minst 2,1 miljoner människor varje vecka:

Emma Sundh, grundare av Klimatklubben

Maria Soxbo, Husligheter och grundare av Klimatklubben

Johanna Nilsson, Slowfashion och grundare av Klimatklubben

Clara Lidström, Underbara Clara

Eva Röse

Isabelle McAllister

Sandra Beijer

Elsa Billgren

Malin Wollin

Nina Rung

Gustav Johansson, Jävligt gott

Emma Elwin, Make it last

Lisa Corneliusson, Make it last

Stefan Nilsson, Trendstefan

Emily Slotte, Emsloo

Flora Wiström

Anna Kubel

Jasmina Bylund

Sofia Vusir Jansson, Mokkasin

Nathalie Myrberg, Babes in Boyland

Mimmi Staaf

Therese Zätterqvist

Towe Rønne, Towerp

Petra Gardefjord, Minimockspetra

Lotta Lundberg, Drömma

Malin Poppy Darcy Mörner, Poppyloveyou

Sofia Wood

Hanna Wendelbo

Linda Hörnfeldt, Lalinda

Mari Strenghielm, Strenghielm

Sania Claus Demina

Nina Campioni

Helena Lyth

Monica Karlstein, Hemmafixbloggen

Elin Häggberg, Teknifik

Therese Krupa Syllner, Hormoner & Hemorrojder

Vanja Wikström

Elin Wallin, Studioelwa

Lina Östling

Erika Kvarnlöf, Hemmahoskikan

Anna María Larsson, Dnilva

Annie Månsson, Vegokäk

Annica Ullbors, Alittlebitgreener

Ellinor Sirén, Ekotipset

Ida Karltorp, Avfallsfri

Liselotte Lundström, Fair living

Denice Fallsdalen, Plånbokssmart

Lizette Svensson, Dearlizette

Sandra Callermo, Sandras matkrypin

Tina Mejri, Grönt varje dag

Linnea Edmark, Lanclin

Sara Glavin

Mats Goldberg

Malin Sigefjord, Lite längre

Annelie Andersson, Blomster& Bakverk

Rania Rönntoft, Northbound Journeys

Anna Grundberg

Emma Johansson, Whatdecoratesmyday

Jennie Himmerman, Ekoliv

Tess Waltenburg

Catarina Skoglund, Annacate

Anna Ileby

Madeleine Petersson, Bonjourvintage

Therese Wikman, Plåthuset

Linda Hansson, Volang

Agnes Cecilia Gällhagen, Cashew Kitchen

Elin Kero, Nevnarien

Anna Rydne, Annas kemtvätt

Maud Enerman, Retrash by Maud

Monika af Ekenstam, Det hållbara livet

Martin Wendelbo-Hansson

Carin H Brander

Annika Andebark, Andebark

Maria Börgeson, Bli klimatsmart

Karin Schaefer, Pysselbolaget

Malin Mighetto, Mrs Mighetto

Anna Sylvan, Mrs Mighetto

Charlotta Lingwall, Think Organic

Marie Wigunsjö

Sara Hagström, Creadomi

Anneli Holm, Bulletjournal på svenska

Johanna Stål, Staljohanna

Emilia Arvidsson, En Emilia

Amanda Borneke, Hållbarprofil

Linda Lii Lundberg, Medveten inredning

Angelica Lagergren

Maja Impola, Majawarodell

Loading Likes...

Ordning och reda, odling på torpet på fredag (om ett par veckor)

odla odling fröer ekologisk trädgård ekologiska fröer

Alltså kolla det här!
Jag, det ständiga härjet, har otippat nog strukturerat upp odlingssäsongen. Alla fröer har legat huller om buller tidigare, men nu har jag sorterat dem efter månad när de ska sättas och placerat dem i en skokartong som jag hittade i soprummet.
Tänkte skriva ett inlägg om vilja fröer jag kommer att sätta, och när! Både de fröer som jag ska förkultivera och vad jag ska sätta direkt i trädgården vid torpet.
Inlägg kommer inom kort.

Vad ska du odla i år?

Loading Likes...

Q&A: tips på barnvänlig mat (vegetarisk och vegansk), snittblommor hos klimatsmart blogg (?) och katt!

 

Q: Bästa vego/veganska rätterna att laga till barn? Här har vi lite lågt med inspiration! Ser fram emot er nya bok!
Amanda
A: Pannkakor, hahaha. Närå, inte bara. Men detta brukar vi köra på (och barnen älskar det): rotfrukter i ugn, matig omelett med grönsaker till, vegan-pannkaka, lasagne, ugnspannkaka med fejkon, pasta och Anamma-köttbullar eller solrosbullar, majssoppa med bröd, pestopasta, vietnamesiska vårrullar och restpizza (maxa på allt du har i kylen och låt kidsen göra sin egen pizza).

Q: Var handlar du om du köper nya kläder/skor? Har du tips på märken med bra miljötänk?
Anonym
A: Hej! Jag köper väldigt sällan nya kläder nowadays, det mesta finns ju redan. När jag köper nytt så måste det finnas någon tanke bakom plaggen eller skorna. Var är de producerade? Av vilket material? Är materialet miljömärkt eller har någon form av certifiering?
Men om jag ska lista några så tycker hemskt mycket om svenska Kavat som har ekologiska skor tillverkade i EU. De är tillverkade för att hålla och dessutom erbjuder de renoverings-service (guldstjärna!). Jag ska skicka in mina slitna Kavat-skor i mars tänkte jag, så att de är redo för hösten. Några modefavoriter som producerar i Sverige och Europa är Emma & Malena (som har en hel del miljömärkningar på sina plagg), Emmy design (vars skräddade kläder är uppsydda inom EU). Jumperfabriken som är en kär gammal kompis har börjat producera i Kina (jämte Sverige och EU ska tilläggas), men hoppas innerligt att de hittar ett sätt att producera sina kläder närmare. Chaleca är förvisso inte närproducerat, men stickas av kvinnor i Bolivia som en del av ett socialt hållbarhetsprojekt. Jag är i största allmänhet less på slit-och-släng, och har svårt att övertyga mig själv om att jag skulle göra ett bra nyköp hos många av de stora kedjorna. Så jag låter bli. Mina bästa, hållbara köp – som jag älskar ännu efter 10 år – är trots allt begagnade kap.

Q: Å vad kul! Emma din blogg är ju bäst, är kanske inte en fråga just nu men såg att du tänkt knåpa ihop fler flugdörrar/fönster i sommar. Kan du inte lägga upp resultatet sen och beskriva hur du gjorde? Behöver också ha skydd från kryp i sommar och tänkt göra samma sak men är inte den händigaste så vore toppen med inspo från dig! Tack på förhand/ Madeleine
A: Hej Madeleine! Ja, men vilken bra idé! Jag skulle kunna göra en ritning och även steg-för-steg? Blir så taggad på bygg nu!
Kram emma

Q: Hur tar man sig runt på Gotland utan bil och vad får man inte missa?
Jenny
A: Cykel! Ah, som jag har cyklat på Gotland! Det bästa? Om en blir lite trött i benen så kan en häkta på cykeln på kollektivtrafiks-bussarna. Så genialt! Vad en inte får missa? Hmmm. Visby (så klart), Prima gård, Fridhems pensionat (stenstranden, högklint, solnedgång!), Berså butik (café!), Hotel Stelor, Bungenäs, Fint o fult, Lyckliga gården och Leva kungslador. Åh, jag har säkert glömt hundrasju fantastiska. Här har jag tidigare gotlandsguider:
23 underbara Gotlandstips (som du kommer att älska)
32 tips till Gotland (som du kommer att älska).
De kanske ger en hint (men bör uppdateras). Ska spinna ihop en ny guide inför sommarsäsongen 2019 tror jag bestämt! Vad tror du om det?
Kram emma

Q: Hur ser en klimatsmart bloggare på snittblommor? Det är mycket snittblommor i inredningsbloggvärlden.
Anneli
A: Pja, jag har i stort sett slutat köpa snittblommor. OM jag köper snittblommor så ser jag till att de inte har flugits in (vilka många snittblommor gör). Jag har i ärlighetens namn inte så stort behov av snittblommor längre, utan sällar mig till vår- och sommarlängtet. Tidigare har jag använt mycket blommor för att förstärka en viss säsong, exempelvis vår och sommar, när jag gjort inredningsreportage som oftast producerades flera månader i förväg. Men jag jobbar allt mindre för tidningar, använder mer torkade blommor, hållbara alternativ, grenar och annat bös för att få in liv i hemmet. Däremot kan jag ÄLSKA att längta efter blommor. Känslan kommer bli ENORM när de första knopparna kommer.
Kram emma

Q: Vad är det för ras på katten?
V
A: Hej V, det är en Neva masquerade, som är nära besläktat med sibirisk katt. Många kattallergiker pallar Neva masquerade, så jag håller tummarna å alla allergiska kompisars vägnar.Bara 24 dagar kvar innan kattungen flyttar hem till oss nu!
Kram emma

Q: Hur tänker du kring leksaker till barnen? Är det mest vintage/loppisfynd eller vad har ni och vad gillar de bäst?
Har du nåt bra tips på fin förvaring till alla smågrejer?
Klara
A: Hej Klara! Nu för tiden köper vi i stort sett allt begagnat, med några små undantag. Jag blir bättre och bättre på att sondera andrahandsmarknaden innan jag köper nytt, och OM jag köper nytt så vill jag helst stödja bra märken och butiker som säljer kvalité. Senaste köpet var ett paket smålego i originalkartong från Tradera. Såg knappt använt ut.  Och lego är nog det de gillar bäst, efter att leka katt och kiosk.
Kram emma

Loading Likes...

Formex: Hållbarhet, innovation + allvarlig klimatkänning

Ah, Fredag! Äntligen.
Innan jag klappar ihop laptopen för den här stökiga veckan så tänkte jag kludda ner lite om Formex-mässan som jag har jäktat runt på i dagarna två.

Det var en speciell Formex-mässa. Förutom att jag i år höll föreläsning om DIY, hållbarhet och klimatsmart inredning (åh, så kul det var!) så viskades det hållbarhet och klimat i varje hörn. Det surrades på trendseminarier om kommande lågkonjuktur, butiksdöd och ett vassare hållbarhetstänk – för att kunna överleva inom inredningsbranschen.
Helena Lyth är en av de som har uppmärksammat just detta.

Nog fanns det trender – rosa, gult, hållbarhet, keramik, torkade blomster, naturmaterial, trä, hantverk och en tanke om ett nytt liv åt prylarna när de förlorat sitt syfte. Men jag tänkte inte prata så mycket om det, utan istället lyfta det bästa med Formex.
Nämligen alla de där hållbara, närproducerade, smarta designidéerna som en nosar upp.

Något av det bästa på Formex var det här, avdelningen “expression“, ett koncept som bygger på att en rad designers från Umeå kopplas ihop med lokala företag för att skapa design. De använder lokala material och några av de innovationer som visades på Formex var  fantastiska! Jag hade lätt sett en hel hall full med design av det här slaget, som både är närproducerat och som också stimulerar bygden. Lite mer gräva där en står än billigast-möjliga-slit-å-släng.
Det här fantastiska soffbordet med namnet “Hide”, designat av Anneli Zetterström fastande jag – stökigast i kommun – för. Så smart, tidlöst och stilfullt.

Även den här kåsan gone keramik av Hanna Rönntoft, som liksom ringar in det fina med Sverige – skogen, naturen, den friska luften. Och känslan att få värma händer och mage när årstiderna stafettar varandra.

Riktigt hantverk hade också en tydlig plats, som bokbinderi. Alltså jag måste bli bokbindare i mitt nästa liv alltså! I krokarna kunde en även marmorera eget papper. Min mamma gjorde alltid det när jag var liten och jag måste göra det snart känner jag. Kul och vackert resultat.

På avdelningen för upcoming designer  – där hållbarhet står i fokus – fanns märket Quod som gör ekologiska doftljus i vacker keramik. Och den fina keramiken kunde därefter användas till vas, pennställ eller tandborstmugg. Eller fyllas på med ny ljusmassa. Tillverkade i Sverige, så även förpackningen.

Lite längre bort i samma gång träffade jag ett leksaksföretag som hade sin produktion i Sverige och gjorde sina produkter av svenskt trä, men skulle flytta produktionen utomlands. Kanske Kina för att få bättre ekonomi i det.
Varför frågade jag?
“Brio producerar ju i Kina” fick jag som svar.
“Var bättre än Brio då”, var mitt svar.
Jag förstår så klart att det är svårt att få det att gå ihop ekonomiskt för små företag. Det är en svår bransch. Så klart. Men jag tror också vi konsumenter måste tugga i oss att saker måste få kosta. De ska så klart hålla länge, men de måste kosta därefter. Vi behöver inte ha många saker, men några få, jädrigt bra!

Sloydlab imponerade med lampskärmar av laserskuret trä (minimalt med spill) som hade målats i växtfärg, bland annat med hjälp av bär.

Och Jernverket Göteborg som visade upp produkter av stål, här en tidlös fåtölj! Här snackar vi smart design! “Var producerar ni?”, frågade jag. Och fick svaret: “I garaget! Och stålet kommer från skoten”.

Och så blev det dags för föreläsning!
Åh, så kul det var! Jag föreläste om alla mina projekt, om DIY, återbruk och klimatsmart inredning, Hade en kjol som hade ballat ur, blivit statisk och korvig – och tappade headset-mackapären från kjolslinningen (och svor nog lite, heheh), men det var SÅ kul!
Vill föreläsa igen! Fasen, vet inte om jag har tid, men:
BOKA MIG!

Efter föreläsningen hälsade jag på mina kompisar från svenska Kockums jernverk som lanserar hållbara tallrikar och muggar – perfekt för sommarens picknicks (i 100 år framöver). Kockums var ju kutym i svenska hem med sina hållbara redskap, grytor och kastruller, men la ner när plasten tog över världen i mitten av 1900-talet. Men nu vågar de sig fram igen när det där med plast inte rimmar så skönt längre.

Kikade förbi fantastiska Klippan yllefabrik och snackade svensk ull, varför så mycket slängs och bränns och hur en ska göra med problematiken. Klippan använder ju en hel del svensk ull i sina plädar, men mycket svensk ull kasseras tyvärr.
Sedan pep jag förbi Paradisverkstaden som producerar himmelsk keramik på Öland.

Så mycket vackert!
Eller fasen, ska jag bli keramiker i mitt nästa liv?
Hoppas på många liv helt enkelt.

Ett av mina favoritställen på Formex är Iris hantverk som gör så mycket vackert, hållbart och närproducerat. Deras borstar produceras i Enskede i Stockholm av synskadade hantverkare från olika kulturer. Heja!

Vad gjorde jag mer under Formex då? Förutom att nosa upp hållbart, klimatsmart och närproducerat? Jo, jag lyssnade så klart på min Klimatklubben-kollega Johanna Nilsson som höll ett enormt viktigt föredrag om Slow business – så tjänar du pengar på hållbarhet. Hon är så bra – min vän! Tänk va, för fyra månader kände vi inte varandra och nu liksom hörs vi varje dag.

Därefter med det lunch med Lotta Ahlvar – Formex-bossen!

Innan jag pep hem till sjuka-familjen så lyssnade jag till smarta Maria Soxbo/Husligheter som höll föreläsningen “En hållbar romans – så samarbetar du med influencers på ett klimatsmart sätt“. Så bra! Hela världen borde ha lyssnat!
Så, nu är det helg!
Hoppas ni får en riktigt mysig en. Jag ska rasta en-veckas-vabbade barn på något vis.
Wish me luck!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny