Göteborg, secondhand-runda & hittad kompis!

I förra veckan pep jag ner till Göteborg! Ah, din rackare till go stad alltså.
Jag satte mig på tåget vid 10-snåret i Karlstad och anlände med tåget strax efter lunch i Göteborg. Vid samma tid anlände Maria från Stockholm, och tillsammans kvistade vi mot café och jobb. Men vad hade vi i Göteborg att göra?
Jo, vi skulle föreläsa tillsammans dagen därpå och passade på att ses för att jobba, käka lunch, snacka igenom allt vi har på gång med Klimatklubben och podd, och faktiskt göra något som vi som frilans är pretty dåliga på: Ta sig tid att göra annat än att jobba.

Så efter jobb passade vi på att gå en secondhandrunda i Göteborg!
Tusan vad mysigt det var!

Siktade in oss på Myrorna vid Järntorget pga favorit since forever. Konstaterade att varje stad borde ha en fyra våningar stor Myrorna med allt!
Fyndade en overall (eller vad tusan heter det? En jumpsuit!) och jacka som jag ska visa opp!

Därefter kvistade vi vidare till Björkåfrihet och alltså där hittade jag det finaste. Ett parasoll. I Papper! Ni förstår hur otympligt och genialt på en och samma gång? Så jag var ju tvungen att köpa det. Det ska ni så klart också få se!

Det regnade, men likväl är Göteborg som ett knytnäveslag av FOMO för mig. Planen var att flytta hit. Att bo bara lite i Stockholm. Och sen flytta. Jo, tjena. 18 år i Stockholm blev det. Och här har jag inte alls bott.
Varenda gång jag är här så gör det liiiite ont att jag missat detta. Livet är så klart inte slut, men pja, nu gräver jag ner rötter i Värmland. Det ligger så klart inte så långt bort, men pja, det är något visst med den där stan alltså.

Jag och Maria skulle släppa Plan B-avsnittet om skönhet och höll på att tappa den välsmorda hakan när vi gick förbi Tvåla och tvaga. Hej team hård tvål!

Kikade förbi Fåfängans antik …

Och begav oss vid middagstid några kvarter bort för att möta upp …

Alexandra från Medveten konsumtion! Vi åt middag tillsammans, babblade framtidsdrömmar och bollade en hel drös roliga, viktiga idéer.

Efter middagen promenerade jag och Maria hemåt i Göteborgs-natten. Ja, hem till …

Hotell Eggers där vi bodde över natten. Här vaknade jag opp! Och ja, jag hade ett litet 50-objektiv på kamera därav den tajta bilden. Min mobilkamera är tyvärr inte mycket att hänga i granen, men jag kan ju förbövelen inte byta mobil bara för det.

Till frukosten på Hotell Eggers dök Gustav (från Greenpeace) upp!
De jobbar hårt för att mota bort fossil reklam och fatta vad skönt det skulle vara om det inte dinglade en massa smaskigt framför ögonen som är pretty bad för oss in the long run.
Vill en skriva på något vettigt, så skriv på för fossilfri reklam här. 

Efter en lång hotellfrukost så var det dags att traska genom Göteborg till Länsförsäkringar där vi skulle hålla en föreläsning.

På vägen passerade vi den här spårvagnen, Stadsmissionen och innan vi steg in för att föreläsa fick jag syn på en skola längre bort. En av mina närmsta kompisar jobbar som bibliotekarie på en skola och tanken slog mig att det kanske var den? Men hur stor skulle den chansen vara?
Tydligen ganska stor.

Lunchen spenderades med att hålla föreläsning för ett stort gäng! Som jag älskar att föreläsa, träffa folk och diskutera, vända och vrida på klimat, omställning och reklamslingor för det hållbarare livet.  

Och efter föreläsningen kikade jag förbi min kompis – bibliotekarien Åberg!
Passade på att signera bibliotekets exemplar av “Gör skillnad” och sedan var det dags att gå mot tåget.

Fick sällskap en bit på vägen av min Åberg.

Hämtade upp väskor, fynd och parasoll på Eggers och kutade sen till tåget.

Eller ja, kutade och kutade. Var förstås tvungen att stanna och ta en bild på ormbunkssoffan utanför Eggers. Sen kunde jag åka hem.

Så nu undrar jag. Vilket fynd vill ni se först?

Loading Likes...

Finns det något som du kan sakna med att bo i Stockholm?

Hej på er!
Hoppas ni har det bra denna måndagskväll. Innan jag dimper i säng efter regniga dag (då jag har varvat bygge med möten), så tänkte jag svara på en fråga som ramlade in häromsistens.
Nämligen: finns det något som du kan sakna med att bo i Stockholm?

Och ja!
Det finns massor som jag saknar med att bo i Stockholm. När jag tittar tillbaka på hur mitt liv såg ut för ett år sedan slås jag av hur … ordnat det ser ut, hahaha.
Jag vet ju att det var stök, kaos och härj därbakom, men jag kan liksom sakna det välordnade på något vis. Att ha ett hem som går att städa så det ser representabel ut. Nu förtiden bor vi ju väldigt litet, och eftersom mycket tid går åt till bygget, ideellt arbete och vardag-med-allt-vad-det-innebär så ligger inte så mycket fokus på vårt under-tiden-hem så att säga. Ett ständigt kaos med högar av disk och kläder överallt. Men så får det vara. Skulle ju gått i två bitar om vi skulle försöka balansera allt – och tänker att det är bra träning för ordningssinnet också (INTALAR JAG MIG).

Sedan kan jag sakna så konstiga saker. Gå i stadsskor med en liten basker på sned.

En liten väska över axeln. Detta var ju vardags-uniform.
Nu använder jag bara väska när jag åker till Stockholm!

Just precis nu går jag mest i leriga stövlar och arbetsbyxor (denna vecka bygger jag vägg!), vilket jag också älskar ska sägas.

Den här vyn saknar jag från vår förra lägenhet.
Bukett plockad i en refug (saknar ej).

Saknar barnens rum och deras sängar som nu står magasinerade i väntan på hus. Just nu bor de i ett litet, mysigt rum med en våningsäng. De ÄLSKAR våningsängen, men jag saknar att krypa ner bredvid dem i deras gula sängar. Och saknar att bära över dem till lagom höga sängar när de somnat framför TV:n. Det är mycket baxande till överslafen numera och ibland stå och hålla handen med pannan lutad mot våningsäng om en säger. En intar posen av en sovande häst. Lite så.
Kan även sakna vissa normer från storstan, eller ska jag säga Midsommarkransen. Vegetarisk mat i förskolan exempelvis. Alltså att maten som serveras är typ pasta med sås eller indisk gryta. Inte köttfärslimpa och vegetariskt substitut. Men det finns så fasligt mycket som är bra med förskola och skola här – den fantastiska personalen tar sig så fasligt mycket tid med barnen, en kommunicerar människa till människa istället för via en app, de behöver inte gå till en skog (förskolan/skolan ÄR i en skog) och de hittar på så otroligt mycket kreativt, så det väger över. Men om jag FÅR sakna något så är det just det.
Och hey, barnen älskar maten (både i Stockholm och här) så är de nöjda så är jag nöjd.

Jag saknar att vara en del av staden. Att svänga in till Söder eller Gamla stan med …

Min trotjänare. Min gröna cykel. Saknar dock inte cykeltrafiken och avgaserna. Men saknar stundvis det urbana. Och att bränna förbi bilköerna. Finns det någon goare känslan (oklädsam triumf) än när en passerar bilköerna vid Liljeholmsbron och en vet att en kommer fram långt innan bilarna?

Saknar vår innergård och den stora lekparken utanför. Det ständigt sociala. Goa hänget! Att bara dra ner på innergården eller ut i parken och alltid träffa en drös som en känner. Saknar grannarna, trädgårdsgruppen jag var med i och festerna!

Men mest av allt saknar jag så klart alla vännerna! Att kunna pipa över på middag, ses över en lagnings-AW och svänga in till stan för en drink. Här är det lite svårare så att kuska in till stan, eftersom kollektivtrafiken är … si sådär.
Men kan också säga att jag kommit att uppskatta dem så ofantligt mycket sedan jag flyttade. Så jädra tacksam över alla som jag fått lära känna. En fin grej är ju att jag passar på när jag väl är i stan. Sover över, hänger och maxar järnet.

Och trots att jag saknar en massa med Stockholm så är känns det mest bara fint. Jag trivs väldigt bra där jag är just nu, och det mesta finns liksom kvar.
Det är inte så ordnat boendemässigt just nu, men det är enormt lärorikt. På något vis tror jag (eller kanske mest önsketänkande) att jag blir en bättre människa här. Att det liksom passar mig. Sen vet en ju aldrig om en återvänder till stan – eller någon stad för en längre tid? Någon gång. Livet är förhoppningsvis långt. Men jag är ganska säker på att Värmland är min bas.
Har en slagit sig ner vid släktens lilla grusväg så ger en inte upp det. Det är livslångt tänker jag.
Men kanske hyr vi ut huset någon gång om livet vill.

Och ja, jag är inte en del av staden, men jag uppskattar staden mer nu när jag betraktar den och kommer på besök. Det som var vardag förr ter sig så festligt. Rulltrappor, frilansare på café och balla människor. Och en fin grej är också att jag fortfarande är med i trädgårdsgruppen i min gamla förening. Jag sa att jag skulle gå ur, men de sa att jag gott kunde vara kvar och hojta och hurra när jag hörde bra saker. Så det gör jag. Hurrar på från min värmländska åskådarbänk! Goa, goa grannar.

Stockholm finns kvar, och det är jag fasligt glad över.

Loading Likes...

Framtidens badrumsskåp – hur ser det ut?

– I samarbete med Imse & Vimse

Genom den retuscherade linsen matas vi med barnrumpelena pannor, rosig uppsyn och en fräschör som endast kan adresseras av nysprungen nyponros i morgondagg.
Men eftersom ganska få av oss är ute och vältrar oss just i morgondagg, så vi får helt enkelt köpa oss till looken.
För vi vill åt just det där.
Så vi proppar våra badrumsskåp fulla med med syror, aktiva ämnen, extrakt, ansiktssheets och engångsartiklar – som levererar känslan av ett sterilt akutsjukhus. Det är inte liv som ska räddas, utan tiden som ska stoppas och de bästa versionerna av oss själva poleras fram.

När vinden viner utanför fönstret, havsnivåerna höjs, världens alla problem når oss upp till den rödmosiga nästippen och allt känns hopplöst – då flyr vi till skönhetens förlovande land. Sjunker ner i selfcare, tänder ljus intill badkaret, smörjer in kroppen i väldoftande kokos och ber Google att stänga av allt förbannat brus och rop på hjälp från världens alla hörn. Där inne i selfcare-rummet, eh, jag menar badrummet, äsch, du vet det där rummet som tidigare benämndes som dass, där kan vi koppla av. Och den enda som gör oss sällskap är vår egen spegelbild. Det är bara vi i hela världen. Jag och mig själv.

Och som vi njuter.
“Värt att notera är att frasen ”self-care” var som vanligast som sökterm på Google mellan 13 och 19 november 2016, veckan efter att Donald Trump blev president. I stället för politiskt motstånd – en badbomb” skriver den fenomenala Caroline Hainer i den väldelade “Företagen säljer grej till tjej med skuldkänslor”.
Och kanske är det så. Det är enklare att lägga en ansiktssheet och selfcare:a loss i 2020-talets skönhetssvar på 2000-talets walk in closet: badrummet.
Vi fyller upp ett varmt bad, omsluter kroppen av vatten och glömmer alla bekymmer. Planerar in nästa botox-behandling för att sudda ut alla tecken på oro inför framtiden.
Där – inne i en väldoftande bubbla – kan vi fullständigt hänge oss och pumpa in både timmar och pengar. I jakten på snabba resultat.
Och det är ju förståeligt.
Klimatkrisen är svårgreppbar, medan en ansiktssheet ger resultat efter 7 minuter.

Så vi shoppar. Vi svenskar shoppar hudvård för ungefär 5,7 miljarder kronor. Det motsvarar halva Sveriges totala klimat- och miljöbudget. Och det är bara hudvård.
Och this just in: Få konsumerar så mycket hudvård som vi svenskar – om vi jämför med andra europeiska länder. 

I ett pudrigt, väldoftande avsnitt av Plan B-podden – som vi döpt till Beauty, body & badrumsskåp –  djupdyker jag och Maria Soxbo rakt ner i hudkrämen så att säga. Vi snackar hygien (hur ofta duschar vi egentligen?), avslöjar beauty-shortcuts, avhandlar botox, fillers, 21-stegsrutiner och jakten ett rynkfritt liv.
Hur fucked up är egentligen våra skönhetsnormer? Jag intervjuar beautybloggaren Annahita Yazdi som fick nog av skönhetsbranschens ruljans och hoppade av ett liv kantat med många statusmarkörer. Missa inte!

Vi kikar också in i proppfulla badrumsskåp, bland burkar, pipetter och dubbla förpackningar, och sätter förstoringsglaset på innehållsförteckningen.

Trots att det kliniska, tekniska och labratorieframställda är på allas läppar, så smörjer vi in oss med produkter som innehåller skit rent utav. Miljögifter.
Evighetskemikalien PFAS – som kallats “vår tids DDT” – finns i allt från ansiktskrämer, ansiktsmasker, eyeliners, foundations, high lighters,  hårolja, läppennor, mascaror, primers, puder, serum, ögonpennor och ögonskuggor .
Vissa av dem är cancerframhallande, hormonstörande och kan också minska våra chanser att få barn. Men hey, vi blir snygga!
Och detta kan vara bra att ha med sig: de allra flesta PFAS-ämnen är fortfarande helt otestade. Vi vet helt enkelt inte hur de påverkar oss.
Ps. Skriv på Natursskyddsföreningens namninsamling “Stoppa PFAS!” 100% rimlig grej.

Men hur ser egentligen framtidens badrumsskåp ut? Står där tre flaskor, två burkar och en hårdtvål? Vilka skönhetsideal kommer att regera? Hur kommer vi att förhålla oss till skönhetsprodukter? Kommer rynkor och gestikulerande vara utrotningshotade?  Kommer ordet “min” falla i glömska när världen cementeras i samma häpna uttryck. Kommer vi alla sudda bort all oro från pannan och sedan strutsa ner våra fejs i (välgörande) sand – dit inga bekymmer når oss?
Lyssna på Beauty, body & badrumsskåp– där ger jag min syn på framtiden!

Detta avsnitt gör vi i samarbete med gotländska (FANTASTISKA) Imse & Vimse som löser ett viktigt problem och bidrar till ett vettigare badrumsskåp. De ersätter en engångsprodukt med en flergångsprodukt. Jag snackar så klart menskydd.
Totalt förbrukas 500 miljoner bindor, tamponger och trosskydd i Sverige varje år. Pretty much indeed. Och detta är ju en siffra som vi tillsammans kan jobba ner genom att börja använda tygbindor och menskopp. 

Imse & Vimse ger nu alla PlanB-poddslyssnare 20% rabatt på ett helt köp med koden planb20 på Imsevimse.se. Koden gäller året ut, alltså till sista december 2021, och gäller ej i kombination med andra erbjudanden eller på redan nedsatta priser.

Själv har jag använt menskopp och tygbindor i ett par år nu, och förstår inte varför jag inte började med detta tidigare!
Förutom att jag sparar enorma resurser, så har jag alltid mensskydd hemma (inga panikköp när stormen mens drar in – otippad som alltid trots att en varit närmare 25 år i mensbranschen!). Dessutom blir plånboken glad, det känns smart, som att en gör något vettigt av situationen så att säga.

Imse & Vimse har en hel radda produkter som ersätter klimathaltande engångs – som pads, tvättlappar, näsdukar, tygblöjor, amningsinlägg, tygbindor och menskopp.

Om jag råkade bygga ett badrumsskåpet inför detta poddavsnitt? Ja. Om jag plåtar det i köket pga har ett dass mindre än en muslort? Yep!
Men mer om det en annan gång.

Lyssna nu på avsnittet, och berätta sedan:
Hur tror du att framtidens syn på skönhet kommer att se ut? Hur tror du att vi kommer att konsumera? Och vad tror du kommer vara norm om sisådär en 20 år?

Loading Likes...

Tvätta håret med aleppotvål?

Ungefär för tusen dagar sedan (känns det som) frågade jag er vad ni hade för önskeinlägg. Det rasslade in önskningar och frågor. Sedan kom det bygg, klimat, vabb, podd, föreläsningar (bye bye restriktioner) och tusen andra saker i vägen och listan över önskningar fick allt fler kaffefläckar, barnkludd och skrynkel.
Men NU har jag slätat till arket och ska pytsa ut en hel radda önskeinlägg med jämna mellanrum.

Och första önskningen handlade om detta: schampotvål!

“Hej Emma! Jag önskar en genomgång om hur det går att tvätta håret med aleppotvål. Jag läste att för varje person som använder aleppotvål istället för schampo sparas det in på 20 (!) plastflaskor som aldrig behöver tillverkas, fyllas med vatten (schampo innehåller ju mest vatten) och återvinnas. Vänliga hälsningar, Johanna”

Hej Johanna! Vet du vad – jag tvättar inte håret med aleppotvål. Va, what, vad? Nä, men nu ska du får höra. Jag gick över till aleppotvål för typ 1-1,5 år-ish sedan efter att ha konsumerat schampo på flaska sedan ungben. Men aleppotvålen fungerade inte på mig. Som jag försökte!
Först trodde jag håret bara skulle vänja sig, men tiden gick och det blev varken bra eller bättre. Håret kändes skitigt och fett, trots att jag tvättade efter konstens alla regler.
Så jag testade andra varianter av schampotvålar. Jag köpte tre olika varianter, och upptäckte att alla passade mig bättre än just aleppotvålen. Och det fina med schampotvålar är ju att en kan använda den som vanlig tvål om det inte just fungerar som schampo. Så aleppotvålen användes upp, fast inte på knoppen. Numera tvättar jag håret med ekologisk schampotvål från Flow eller från  Källans , och mitt hår mår alldeles prima.
Ibland använder jag balsamspray om behovet uppstår, men mestadels är det bara denna lilla rektangel och moi.
Och tokgillar tanken på att inte ha så mycket i mitt badrumsskåp, vara resurseffektiv och slippa triljoner av förpackningar fulla med mestadels vatten som transporteras kors och tvärs. Men pja, många ÄLSKAR aleppotvålen, men den funkade helt enkelt inte på mig. Men glad att jag inte gav upp hårdtvåls-kampen! Nu har jag hittat rätt.

Hoppas att det var svar på din fråga!
Kram emma

Loading Likes...

Skördat trädgården på blommor, fröer och grönsaker

Innan vi fick bygglov och startade igång husbygget (och nedplockning av hus) så gick vi loss i trädgården. Otåliga odlare som vi är. Vi pallrade upp pallkragar, satte ner fröer och lökar, och jag byggde två gigantiska odlingslådor av spillvirke och gjorde hugelbäddar. Petade ner potatisar och hoppades på det bästa.
Sen kom bygglovet och det har varit fullt fokus på bygget. Den lilla trädgården (i ett hörn av vår tomt) har fått sköta sig själv.

Men det är sådan lyx att kvista förbi odlingarna, dra upp en liten, liten (verkligen skitliten) morot och se ringblommorna blomma. Vissa sakar jag jag totalt misslyckats med (morötter och majrovor), men desto bättre gick det med zucchini, grönkålen …

… och blommorna. Tänk att denna plats var stenlagd i våras – och nu prunkar blåklockor, rosensköna, höstaster, ballongblomma och till och med stockros.

Detta!

Lusthuset har fått ett bord och en massa stolar. Här har det ätits frukost och gräddats våfflor från tidig maj till sen höst.

Stockrosen har stått i kruka hela sommaren, men nu har jag grävt ner den vid lusthuset.

Här får den stå, och in med alla trädgårdsmöbler.
Nästa år måste jag banne mig måla taket i lusthuset. Och kanske även lusthuset.
Förmodligen kommer jag ha fullt upp med husbygget, men drömma kan en ju.

Här stod det ett växthus när vi köpte tomten, nu är det en fikaplats omgiven av gigantisk vinranka.

… Som i år gav vindruvor! Något plommonträd har vi inte på tomten än, utan dessa finingar är snodda från mammas trädgård. Men plommonträd måste vi ju ha. Så är det bara. Jag har lagt några kärnor i frysen och tänkte testa att sätta kärnorna i kruka i vår – någon som testat?

Pallkragarna har prunkat under sommaren. Majs och gul zuccini som ligger där och lurar bakom de gigantiska bladen. Och massor av ringblommor.

Zinnia och salladscikoria!  Och byggkaos i bakgrunden.

Och ballongblomma!
Råkade sätta en i en pallkrage och den tog HELT över.

Nu har jag plockat blommorna ur rabatten, tagit upp all potatis, samlat fröer från vallmon och lagt ner alla växtdelar i komposten.

Grönkålen får stå kvar i sin pallkrage, men det andra har tagits upp. Och detta blev ändå den tydligaste fångesten från trädgården. Förutom potatisen då.

Nästa år – hur går det då med odlingarna? När vi är mitt uppe i husbygge?
Hmm, vi får se. NÅGOT blir det!

Loading Likes...

Sverige exporterar 28 000 ton secondhand-textil varje år

 

SVT gör spännande klimatsatsningar nu vilket märks dels genom klimatspäckat nyhetsbrev och också i tablån. Förutom uppmärksammade dokumentärer som “Slaget om skogen” och “Kampanjen mot klimatet” och Uppdrag gransknings avsnitt om i torvens enorma klimatpåverkan (hej planteringsjord!), så är klimatet under lupp hos bland annat Politikbyrån och Ekonomibyrån.
Jag slukar ju allt, eftersom jag är nyfiken på att utforska klimatkrisens alla skrymslen och vrår.

I måndags publicerade Ekonomibyrån ett avsnitt om “Klädskam“.  I studion satt Gina Tricots hållbarhetschef Emma Garrote, Dagens Nyheters klimatredaktör Peter Alestig och influencern Anitha Clemence.

29 minuter snabba tankar om modets påverkan på klimatet, reor, nätshopping, greenwashing, ansvar, influencers roll och liveshopping. Det snackades föga om modebranschens största problem. Volymerna. Att det släpps kollektioner flera gånger per år (istället för två – en höst och en vinter – som var kutym förr). Kinesiska Shein släpper 1000 plagg – om dagen!

Influencers utsågs till marionettdockor (utan ansvar), samtidigt som Gina tricots hållbarhetschef efterlyste lagstiftning kring hur en får kommunicera kring hållbarhet – så det är samma för alla – och en tydlig definition om vad hållbarhet är. Citat: “det är godtyckligt vad som är hållbart för dig, för dig och för mig”
Det som tyvärr inte kom fram under de här 29 minutrarna är att det FINNS lagstiftning kring Greenwashing, och en tydlig definition vad hållbarhet är.
Jag hoppas att det var en miss från Gina tricots hållbarhetschef (hey, vi är trots allt människor – alla kan snubbla på orden eller göra en tankevurpa), och att hon har koll på lagen. Och att hon menade SKARPARE lagstiftning, för det behövs om något.
Men synd att det inte kom fram i inslaget.

Sen hejar jag så klart på Gina tricot i att de ska kärva skarpare lagstiftning (om de nu menar allvar med sin vilja). Kroka arm med andra modejättar och kräv det.
Heja, heja från mig!

Mer bekymrande var att Gina tricots hållbarhetschef var optimistisk kring framtiden. Kul när folk är optimistiska, det är jag också till vardags. Men, jag hoppas att alla hållbarhetschefer inom modebranschen snarare är djupt oroade och bekymrade, och fullkomligt transparenta med de enorma utmaningarna som finns.
Och ställa sig frågan: Skulle världen bli bättre eller sämre om vårt företag inte fanns?

Peter Alestig är ju genial, men jag saknade en expert på just mode och klimat i studion.  Johanna Leymann – var var du?
Som tur har Johanna instagram, och i dag skriver hon (som vanligt knivskarp) om just detta avsnitt. Där lyfter hon också den hutlösa siffran i rubriken som ger en hint om vår enorma konsumtionstakt och volymerna. Förutom att vi svenskar i snitt shoppar ett nytt plagg i veckan, så tvingas Sverige exportera 28 000 ton secondhand-textil varje år. Vi bara öser in nya plagg i den gigantiska centrifugen av mode.
Det snackas brett om att investera i en hållbar basgarderob, och vi vaggas tryggt in i tron vi gör något bra när vi satsar på klassiker. Men företagen tjänar inga pengar på att vi är nöjda, därför nudgas ständigt klassikerna så vi ska vilja behöva nya snitt. Och det blir också ett kvitto på att vi hänger med. Hög midja på jeansen, låg midja eller en gylf på snedden. Volymiös skjorta, skjorta med ballongärm. Men still en skjorta. Kära klassiker har många namn och helt plötsligt lockas vi att investera i en NY basgarderob varje säsong.

En tanke som dök upp – kan vi kräva ett större ansvar av alla parter? Företag, influencers och media som (ofta oreflekterat) berättar om nya trender? Inte peka ut någon enskild, utan faktiskt peka på alla – samtidigt. Vad tycker du?

Vill du nörda ner i ämnet mode så lyssna på Plan B-poddens senaste avsnitt som handlar om just mode – och framtiden.

Loading Likes...

Första hösten i Värmland, katten är tillbaka & mössen gör entré

Första hösten här i Värmland.
Myset är kontant måste jag säga. Höststormarna som viner, stjärnhimlen som lyser klart och barnen som springer ut med pannlampa och stjärnbok för att urskilja himlens alla mönster.
Skorna är ständigt leriga och luften är så krispigt frisk att det känns som en storstädning i lungorna att komma ut. Inne är det varmt och gemytligt på vår 40 kvadrat.
Vissa dagar går helt i grått och jag undrar om den där novemberångesten jag hade som barn – när jag tittade ut över samma gråa åkrar – kommer att infinna sig igen? Känslan av det tomma, ödsliga och tysta. Det där som infann sig när en kommit hem med skolbussen till ett tomt hus efter skolan. Vänner bodde långt bort, ingen TV fanns och en fick roa sig bäst en kunde.
Det där tysta kan jag uppskatta så mycket, samtidigt som jag vill måla världen i färg och ha stökigt vardagsliv med skratt och inte-så-noga. Radio som skvalar, en kram nära till hands.
Och mina barn kommer växa upp med fritids, en mormor i huset bredvid, mammas moster i huset längre bort och kompisar lite närmare. Och jag och John som har lyxen att jobba hemifrån några dagar i veckan. Det är få förunnat, därför älskar jag tanken på grannar och en bygemenskap.

Något som är fint just den här perioden är att katten letat sig in. Hela våren och sommaren har han varit utomhus och bara gjort små korta mat-besök inne hos oss. Sovit har han gjort med ena ögat öppet, fäst på sorkar och möss.
Men nu när temperaturen letar sig neråt vill han sova i sängens fotända. Och det är bra, för nu letar sig mössen in. En natt vaknade både katten och jag av att lät från köket. En liten mus.
Katten var snabb och tog med sig musen ut. Och jag insåg att det är dags för operation storstäda köket.
En gullig grej som en insett, så här som 38-åring, är vilket hästjobb min mamma gjort i alla år.
jag är ju uppvuxen i ett gammalt hus. Och att mössen letar sig in får en liksom räkna med när en bor i ett gammalt hus. Men trots det har jag aldrig sett en enda mus i mitt barndomshem.
Anledningen är att det inte funnit föga att kalasa på. Skafferiet är stängt och varje liten munsbit är inkapslad i mussäkra burkar.  Och min mamma har med noga prestation torkat av varenda yta, tagit upp varje smula, i köket varje kväll.
Och nu är det dags för mig och John att göra detsamma. En smula hit och dit i köket i stan var ju inte hela världen, men här är det lite mer noggrant. Och så en katt på det. Helst två.
Några gifter ska inte in i detta hem, det är ett som är klart.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny