Läget.

Mars 2020.
Det var inte så här vi hade tänkt oss början på våren va?
Jag lider med alla som kämpar nu.
För sin inkomst, för levebrödet, för alla de som oroar sig för närstående i riskgrupper och som kämpar inom vården med knappa resurser.

Det är som att livet satts på paus och snabbspolning på en och samma gång.
Livet och omständigheterna blivit sköra. Så som de är. Egentligen. Bakom bös, vardag, jäkt och stress-smog.
Det är som att vi människor på riktigt ser varandra på något vis.
Inte jäktar förbi varandra.
Mars 2020 är kanske när hårda skal blir mjuka? När kantiga människor får rundade hörn och när oljerockar byts ut mot absorberande hud. Där saker inte rinner av, utan tas in och begrundas.

Imorgon når vi dag 19 i hemma-varandet och vabberiet.
Min lilla Bodil har varit febrig i 2,5 vecka, men nu har febern äntligen släppt.

Min kalender gapar helt plötsligt tom, alla mina föreläsningar har ställts in, större delen av min inkomst är väck och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan i vabb-härjet. Skrattar lite panikartat åt valet att betala av mitt resterade CSN-lån i januari och säga upp alla mina fasta skrivuppdrag (eftersom jag hade så många åtaganden). Drar en sorts suck över den kraschade hårdisken som jag nästan glömt eftersom det kom så mycket skit i vägen att jag inte hann skotta undan och polerar längtan efter att åka hem till mina föräldrar. Funderingar över våren. Allt som inte blev. Och hur det nu blir istället.
Om framtiden som hade en så tydlig horisont. En horisont som jag liksom inte riktigt ser just nu.
Som jag tror fler kämpar för att se. Hur kommer det bli?

På dagarna försöker jag få barnen att hålla sams och ta en ögonblicksbild på när allt lirar och är fint. Kikar på mobilen ibland (ofta) för att försöka jonglera mejlen, avbokade arrangemang, styra upp jobb, rädda det som räddas kan och finlira det ideella jobbet i Klimatklubben. Jag tar allt vabb nu, medan Golden boy (som jag kallar John) får stå för inkomsten. För tre veckor sedan var det han som tog allt vabb, medan jag skrev böcker och rälsade runt. För jag var den som jobbade 100% och stod för den största inkomsten.
Poff, så förändrades allt.

Bokar av och bokar om alla tågresor. Det är så många att det är ett myller.
Lär mig sjukt mycket. Av mina misstag.
Men vem hade kunnat ana detta?

På kvällar och nätter försöker jag svara på mejl, strukturera upp och göra planer. Vi får se hur det går.
Glittret i skiten? Förutom att jag putsat alla fönster tillsammans med barnen och att vi alla börjar bli friska?
Tacksamhet över fina vänner som kommer med omtanke och vabb-avbrott. Att jag har Maria och Johanna att bolla med. Och att jag i går natt lyckades styra upp en grej som jag länge tänkt göra.
Imorgon ska jag visa vad.

Jag hoppas innerligt att ni är okej, trots den knepiga situationen.
Ta hand om er <3

Ps. Skriv under detta – bra grej!

Loading Likes...

VAB: DIY, lekar, pyssel och trix!

Är det fler än jag som vabbar i dag? Snoriga, men i övrigt friska barn (finally)?
De sköter ju sig själva för det mesta, men när frustrationen bryter ut är det ju bra att ha ett par tips, lekar och trix att ta till när härjet utbryter. När en inte vill slå på Netflix för hundrafemtonde gången.
Därför kommer här ett vab-special-inlägg med några samlade DIY, lekar, pyssel och trix.

 

Gör djurmasker av filttyg!

Sy kattigt pennskrin till alla färgpennor.

En liten resväska!

Gör en tofs-girlang till barnrummet.

Små tidningar till dockhuset/mushuset.

Girlang av papp från återvinningen.

Rita kort och skriv rim, och kör gissnings-lek!

Bygg en bil av källsorteringens kartonger.

Färga ägg med lökskal, kaffesump och avokadokärnor.

Och färga tyg när du ändå är i gång!

Bygg kojor! I massor!

Baka så klart!

Pyssla ihop en sprattelgubbe av flingpaket.

Gör små papperskrukor och odla tomater!

Ett litet mushus av en trälåda.

Sy loss av gamla styvbitar, exempelvis sådan där girlang med bokstäver.

Och lek loss (om barnen är friska så klart)!

  • Gömma nyckel
  • Kurragömma
  • Charader
  • Inte stöta golv
  • Gör en skattjakt med karta

Och mys!

Vilka är dina bästa vab-survivals? Bästa lekar? Tips och trix?

Loading Likes...

För fem år sedan …

För fem år sedan kom hon till världen. Min Majken. Mitt älskade, roliga, omtänksamma, busiga, egensinniga, morgonpigga, spexiga, bebis-gullande, kik-skrattande barn.

Hon kom till världen den 15 mars 2015, på Södra BB i Stockholm. Efter ett missfall som tog hårdare på mig än jag trott, frustrerande väntan och en nio månader lång oro kantad av foglossning och sammandragningar kom hon äntligen. Hon skulle egentligen ha hetat Sickan, men när hon kom så vi var så sköra att hela världen kändes taggig. Majken mjukare just då. Men en rivig Sickan finns helt klart representerad i världens goaste onge.
På den här bilden, tagen på Åstol i slutet av sommaren 2014, så vågar jag knappt hoppas, även om magen är uppsvullen och graviditetstestet visat ett plus ett par veckor innan.

Så kom hon. Hon som vill gå i pyjamas hela dagen.

Som tycker om vackra hus, precis som jag.

Som har det lockigaste håret och skrattande ögon.

Och som klättrar som ingen annan och älskar djur.

har bestämt sig för att bli vegetarian vid fyra års ålder, ritar så fantastiska kreationer och helst av allt vill äta sushi på sin födelsedag.

Jag älskar dig Majken.
För dig vill jag göra allt.

Jag vill skapa en vacker framtid för dig, och en varm nutid där du alltid känner dig älskad och trygg.

Loading Likes...

Klimat, corona-virus och “Inte inställt – men omställt”

Klimathotet har dammats bort från agendan till förmån för Corona-viruset.
Helt förståeligt. Och rimligt, eftersom denna pandemi sker NU. Vilket i och för sig klimatkrisen också gör, men effekterna är inte lika tydliga för … pja, oss här i Sverige. Ganska så mycket verklighet i andra delar av världen förvisso.

Ändå imponerande vilka krafter som sätts in i virustider. Samarbete över partigränserna (hoho, klimatet is calling for your collaboration since way back) och ett otroligt informationsflöde om risker och eventuella åtgärder. Timme för timme. Allt uppbackat av media. Det startas engagerade grupper och vi tänker på våra medmänniskor. På de som utsätts mest och hårdast.
Det var (är!) alltså möjligt! Men klimatkrisen kanske bara inte klassas som lika … viktig?

Även om corona-viruset är en gedigen hög med bajs, så händer en del saker som klimatet nog gillar. Avgångar som ställs in över Atlanten (den som räknar på sparade utsläpp i den häftiga uträkningen får nog ihop en imponerande summa),  Norwegian skippar 4000 flygresor och en medmänsklighet börjar pyra där en ständig vi-och-dom-catfight tidigare fanns.

Samtidigt förlorar många jobb och uppdrag på kuppen.
Jag är en av dem.
Från att ha haft en fullspäckad vår börjar åtagandena dras in. Kalendern gapar tom och planerade inkomster stryks från listan. Jag håller tummarna att några av åtagandena blir av, de där mindre sammankomsterna, med tydliga restriktioner om att hålla sig hemma om en är förkyld.
Som jag är nu. Förkyld och snuvig.  Och hemma. Som en ska vara – inte minst i solidaritet med riskgrupper, medmänniskor och alla hjältar inom vården som får mer att göra ju mer vårdslösa och osolidariska vi är.

Det är en speciell tid, minst sagt.
Klimatet kanske inte jublar över förlorade arbetstillfällen (det gör nog ingen). Men var corona vad som krävdes? För att vi skulle stanna upp (om ej frivilligt).
Kanske kan vi ta den här tiden att faktiskt ställa om samhället? Ställa om livet? För vissa att hitta nya arbetstillfällen? För arbetsgivare att tänka nytt? Spåna affärsidéer och förändringar som gör jorden bättre? Och trygga en vettig framtid? Fundera på vad som funkat bra? Och lite sämre.
För att ha lite goda förutsättningar att klara ett ännu större hot, klimathotet. Det är distanserade, svårgreppade hotet som inte sprids via människor, men som garanterat kommer att ta fler liv och utsätta fler människor för fara än ett virus.

Tänker på frågan vad jag offrat för klimatet. Mitt svar, att jag bara ser klimatvinningar.
Vad jag offrat för Corona på ungefär 36 timmar. En tryggad vår ekonomiskt, besök hos en sjuk familjemedlem, möjlighet att gå utanför dörren och ikväll: en efterlängtad middag med en massa kompisar (och en sleepover). Så klart en piss i havet mot vad andra offrat så klart, men i personliga mått-mätt ganska mycket.

Jag tänker så här: Vi kommer behöva ställa om. Inget snack om saken. Några kommer att vara early adopters  – andra kommer att streta emot likt trotsiga 3-åringar. Det är bara att välja vem en vill vara.

Kanske är detta en chans att ställa om?
Ett gyllene tillfälle att testa nytt, göra vissa beteenden till vana, påverka samhället och rusta arbetsplatsen?
Om flygen ställs in och klimathaltande val känns som ett osäkert kort, så kanske det just nu är tåget och tekniska lösningar som Skype som är grejen. Aldrig tidigare har det varit mer relevant att köpa in bra, teknisk utrustning för videomöten till företaget – än nu.
Vem skulle säga nej?
Kanske är det prick nu som det är rimligt att se över affärsmodellen, så en inte är beroende av connections från all over the world … om just världen är lite osäker. Och samtidigt trygga anställdas framtid genom att möta framtiden, snarare än att puttra på med ett ohållbart företag.
Kanske är det just precis nu det är rimligt att gräva där en står?
Kanske är det nu vissa arbetsplatser ser vinningen i att anställda jobbar hemifrån ibland (om viljan och möjligheterna finns)? Där anställda sparar in bilresor och arbetsplatsen kan förse sig med mindre, energieffektiva lokaler.
Kanske är det right moment att träna på att äta upp varenda matbit hemma och skippa matsvinnet, eftersom det är smart att spara mat om en råkar bli sjuk ett tag.
Kanske det är en opportunity att börja cykla till jobbet, istället för att ta bilen till gymmet och cykla en mil (nu när Sats stänger igen i två veckor). Hej ny vana.
Kanske är det tajm att sakta ner samhällscentrifugen en gnutta, och värdera upp det vi mår bäst av: att umgås med andra människor. Kanske behövs det en förkylning som gör att en måste stanna hemma som gör att en ägnar tid åt sin familj? Sätter sig och ritar med sina barn, spelar spel och umgås. Tillsammans. Kanske är det nu vi inser att det är just DET vi behöver för att må bra, inte 6738164 nya köp för att komplettera garderoben eller ännu ett renovering.
Kanske är det också nu vi individualister blir lite mer kollektiva i vårt tänk och hjälps åt. Köper mat till den som blivit sjuk, tar kontakt med grannar för att se att de är okej, frågar den nästgårds om en ska köpa med något om en ändå åker å handlar. Medmänskligt, men också ett par sparade utsläpp.
Kanske är det nu vi börjar prata med varandra. På riktigt. Inser att vi sitter i samma båt, och det kanske är bra att vi ror åt samma håll?

Precis så där var det när jag växte upp. En pep över till grannen när det behövdes en skvätt grädde, hjälptes åt, lånade verktyg och frågade om en skulle handla något på affären när en ändå åkte de tre-fyra kilometrarna. Men sedan hände något. Dörrarna stängdes och alla började sköta sitt? Hade egen bil att puttra ner till affären med, egna verktyg och en hejade på varandra på affären istället för genom syrénbuskarna. Vad tusan hände?

Corona är ett skit. Inget snack om saken. Särskilt för de som drabbas av sjukdomen, behöver vara extra oroliga pga riskgrupper, de som sliter inom vården och de som förlorar arbete och livsviktig inkomst. Det är ett skit.
Men om en ska leta efter något jädra glitter i all skit, så kanske det är just detta.
Klimatvinningen, och omställningsmöjligheten? För företag och samhälle framför allt, men kanske (om möjligt) för sig själv?
Jag har lyxen (möjligheterna och otryggheten) att vara egenföretagare. Kanske är det nu som jag erbjuder företags-coachning för omställning via Skype? Träffar mindre grupper för workshops! Är det nu jag skriver en barnbok om klimatet? Dammar av illustrationspennorna? Har tid att hjälpa någon som behöver min kunskap? Eller gillar mitt sällskap? Kanske är det nu jag byter bana? Eller lägger till en bana? Vidareutbildar mig?
Uppfinner mig själv, och fundera på vad jag ska pyssla med när arbetstillfällena försvann.
Styr om inställda stor-föreläsningar till digitala meetups!

Jag tänker: inte inställt – men omställt (tanke snodd av Krickelin och A la Varberg, och mald till klimatsammanhang).

 

 

Loading Likes...

5 funderingar en tisdag

God kväll på er!
Ligger nedbäddad i sängen, med laptopen på benen och pustar ut efter den 10 dagen med febrigt barn. Eller pustar och pustar, det är John som tagit större delen av vabberiet eftersom jag haft massa möten och inbokade antaganden.
Men vi pusslar med timmarna för att få dagarna att gå ihop.

Ringde 1177 häromdagen, och möttes av ett “det är många som ringer nu”.
Inte riktigt läge att komma å släpa med febrigt barn
på hyfsat gott humör i Corona-tider om en säger.
Nåväl.
Eftersom jag aningen begränsad arbetstid just nu, med vabb-pusslandet, så har jag samlat ihop en pytte-lista på undringar, funderingar, tips, viktiga, bra, fina och
allmänt goa saker som jag tänker på just nu. Högt och lågt.

1. Små böcker.
Har jag sagt att de fyra små böckerna som jag, Maria och Johanna slitet
med har skickats till tryck?  Jag är så sjukt jädra stolt över denna kvartett böcker.
De kommer bli fina, men förhoppningsvis viktiga.
Ringa in den 15 april i almanackan, då släpps fyra skitviktiga böcker om klimatet.

2. Hållbart, hojt!
Missa för guds skull inte Hållbara svepet som Maria Soxbo står bakom. Tycker så mycket om att få senaste nyheterna inom klimat och hållbarhet serverat av en skarp hjärna, och detta är just det. Missa inte! Bästa svepet i influencervärlden tycker jag!

3. På söndag fyller mitt barn FEM år.
Alltså vad hände? Var tog tiden vägen? Vill stoppa tiden.
Leva om allt en gång till.
Älskade, älskade barn.


4. Ett hållbart liv.

I över 10 år har jag bloggat. Inte varje dag, men nästan. Sommar, som vinter, höst och vår. Semester, ledighet, vardag, morgon och kväll. Året runt. I ett allt mer uppsnurrat samhälle så funderar jag på att börja dra ner på takten, eller kanske pressen på mig själv. Kanske ska jag inte blogga varje dag, utan kanske varannan? Eller vara ledig på helgerna? Satsa på tre-fyra inlägg istället för att känna pressen på fjorton inlägg (och sedan landa på tre när livet kommer emellan). För bloggar en så ofta ska en ju ha något att säga. Och jag vill inte säga något med en pryl (easy way to go annars). Jag vill inte att mina kanaler ska bli ett ohållbart uppdaterande av liv, en jakt på “nya” ting och nästa grej (fast de är ju alltid gamla här, hahah) och en ständigt förändrings-hets. Att jag ska känna press på att förändra så att jag har något att säga? Frågan är vad ni gillar allra mest med mina kanaler?
Är det bilder från mitt hem, mina loppade outfits, DIY, trädgård, listor eller mina texter om klimatet?
Är det för mycket av något? För lite av något annat? Klimatet kommer jag fortsätta skriva om, för ju närmare deadline vi närmar oss, desto högre kommer jag att ropa. Men allt det andra?
Och till sist: en hållbar framtid inrymmer ju även en personlig hållbarhet, inte sant?

5. Det politiska läget.
Alltså VAD HÄNDER? Eller snarare, varför händer inget? I dag
inleds förhandlingarna i Mark- och miljödomstolen om Preemraff i Lysekil. All förståelse kring alla jobbtillfällen i Lysekil, men om ett Preemraff gör att vi inte når våra klimatmål då är vi ju rätt fucked. Inte planeten då. För planeten klarar sig alltid, men vi är ju på väg mot temperaturer som mänskligheten aldrig tidigare har uppnått. Det är mänskligheten som ligger illa till.
En ganska kortsiktig lösning på en jobbfråga kan tänkas.

Sen tänker jag ju väldigt mycket på min egen framtid. Men det får ett eget inlägg.

Loading Likes...

Söndagsdrömmen x 4

Söndag! Det firar vi med att gött loss bland parallella liv.
Ja, jag drömmer om att flytta ut på landet. Ja, jag drömmer om en gammalt hus.
Men eftersom jag själv inte ska flytta ut på landet just precis nu, så pepprar jag med vackra hus som någon annan kanske vill ta hand om. Och för oss andra: söndagsgodis för ögonen.

Först ut är ett gulligt torp – med solceller på taket – i Sunne!

Sådan otrolig dröm!
Älskar köksskåpen. Och ska spara för evigt i minnet.

Med kakelugn och vackra golv <3

Här kan en göra sovrum! Precis så här såg övervåningen på vårt torp ut innan vi gjorde sovrum däruppe.

Den andra söndagsdrömmen är ett gulligt hus i Norrtälje, som är i stort behov av kärlek och omvårdnad. Ett ljuvligt året-runt-boende!

Nästa är en sekelskiftesdröm i Kramfors! Tänk så vackert detta hus hade blivit om en putsade fram orginaldetaljerna och tog hand om det.

Det där runda fönstret! Så fint!

Sist ut – men absolut inte minst (eller billigast) – är detta otroligt vackra hus i Växjö!
Jag är ju extremt svag för putsade hus ska sägas.

Och alltså, kolla toaletten!
Det var alla söndagsdrömmar för i dag.

Loading Likes...

Klimatvinning eller klimatoffra?

I förra veckan skrev jag ett Q&A-inlägg, där frågan kom upp vad jag har offrat för att leva klimatsmart. Och vad som har varit jobbigt. 
Jag la upp en förkortad version av svaret på instagram, och det fullkomligt regnade in kommentarer och någon frågade om det gick att dela texten. Det var ju kanske lite svårt att hitta texten bland hårfrågor och annat. Därför har jag nu brutit ut texten, och omarbetat den en aning. Vill du läsa originaltexten finns den här. 

”Vad  har du “offrat” för att ställa om? Vad har varit jobbigt?” frågade en läsare.

Jag kan sakna dofterna av fjärran land, köttamiddagar, att hänge mig åt minsta begär. Men framför allt att vara aningslös på något vis. En aningslöshet som är få förunnad.
Jag är sinnessjukt priligerad. Jag har nöjesflugit till Maui, New York och Paris, shoppat nytt (och tipsat om det här), jobbat på modemagasin, konsumerat förändring och levt som om det inte fanns någon morgondag. Men. Jag kan inte fortsätta leva det livet, för det livet skaver mer än det tillför mig. Det är som att jag börjar få skoskav av gamla, bekväma och ingådda skor. Vill slänga av mig dem! Gah!

Min flådiga (vulgära?) livsstil är på bekostnad av någon annans chans till ett drägligt liv (någon som ofta står utan skuld, och inte bidragit till klimatförändringarna på samma sätt som jag). Och nu vill jag ställa om. Göra rätt. Plocka bort skav och lägga till härligt.
Jag har gjort ett stort klimatavtryck, inget snack om saken. Och nu är dags att städa upp efter mig själv. Ingen annan ska behöva göra det. Detta är en städning som liksom inte går att outsorcea till någon annan med lite skönt RUT-avdrag.
Det har varit fossilparty i över hundra år, det är fimpar och tomma glas över allt. Jag har också festat! Det var skoj. Men nu ser det fördärvligt ut. Skickar jag ut mina eller andras barn att städa upp efter mig? Eller unga mödrar i från fattiga länder? Nä. Men det är ju de som kommer leva med konsekvenserna av fossilfesten.
Jag vill stå på rätt sida om historieskrivningen. Att kunna titta mina barn i ögonen när de frågade vad jag gjorde medan jag hade chansen. Säga att det tog ett tag för mig att förstå, att det fanns de som förstod allvaret långt tidigare än jag och att jag strutsade. Men sedan gjorde jag allt vad jag kunde.
Just det där är min drivkraft. Och då känns det inte som jag offrat ett dugg. Bara vunnit. Nya perspektiv, nya sätt att resa, nya känslor och längtan!
Jag är sinnessjukt priviligerad. Som har ett val, som har makt att förändra och som har en röst. Så många i den här världen som inte har det. Såna som bara hoppas på att såna som jag ska göra något.

Jag undrar om det finns något du tycker är särskilt svårt med att leva eller försöka leva klimatsmart. något du känner att du har “offrat” som är jobbigt? och tack för en superbra blogg, älskar att du verkligen försöker ställa om <3

Loading Likes...

Steppa upp klimatgamet med Steppaupp.se

Okej, stolt-hållningen på!
Nu ska jag berätta om ett spännande projekt – Steppaupp.se – som jag och mina Klimatklubben-kollegor Maria och Johanna har jobbat med tillsammans med grymma ABF.

“För att ha en chans att säkra en hållbar framtid för oss, våra och andras barn, behöver vi – enligt en samlad forskarkår – sänka våra utsläpp av växthusgaser. Varför? Jo, vi behöver lätta på trycket inne i växthuset som omsluter jorden. Det börjar bli för varmt. Senast 2050 ska vi leva inom gränserna för en planet, och 2020 ska vi ha gjort stora förändringar i rätt riktning.”

Men hur? Var ska en börja?

Ofta börjar en ju med sig själv, eftersom det är sju gånger enklare att byta till vego ett par gånger i veckan än att påverka EU:s klimatlagstiftining. Men. Det räcker inte med att byta schampo, källsortera mera och minska på köttet, utan den verkliga skillnaden gör en om en tar klimatengagemenet utanför badrummets kakelväggar och kökets spis-os så att säga.
Obsobs! Den inviduella omställningen är nog så viktig, vi ska ju alla ner till 1 ton innan 2050, men omställningen kan och får inte stanna där. Då kommer det gå för sakta. Vi behöver alla steppaupp klimatgamet. 

Engagemang ser olika ut, och olika typer av engagemang passar olika människor. Men alla kan göra något för att påverka framtiden och vägen dit kan gå via middagsmys, kulturklubb och lagnings-AW.

Ta chansen att göra skillnad på bred front. På Steppaupp.se  listar vi tolv tips på hur just du kan steppa upp ditt klimatgame!
Spana in, börja klimatgame:a och skicka vidare. 

Själv är jag sjukt sugen på att börja börshaja!

Vi behöver inte ett fåtal som lever 100% perfekt och gör massor, vi måste bli många, många fler som gör en del och lever hyfsat hållbart, inte sant?

Tillsammans med AFB har vi tagit fram tre filmer – kika och sprid dem!
Bakom filmerna och grafiken står fantastiska Soja.

Steppaupp.se är ett samarbete mellan ABF och Klimatklubben med syfte att lyfta klimatengagemanget, öka kännedomen om de Globala målen om hållbar utveckling och bidra till att fler känner sig delaktiga. Målet är inte att sätta enstaka tankefrön, utan att odla storskaligt engagemang. Alla kan göra skillnad, sätta press på företag, påverka beslutsfattare och väcka opinion.

ABF och Klimatklubben vill överlämna ett hållbart samhälle och en välmående planet till nästa generation. 2020 är det tio år kvar tills de Globala målen ska vara uppfyllda, men helst ska de nås innan dess. Tillsammans vill vi verka för att säkra en hållbar framtid.

Projektet har finansierats av biståndsmyndigheten Sida.

Loading Likes...

Antikmässan-fynd

Hej från vabb-dimman igen! Det verkar lite som att min externa hårddisk har lagt av, hehe he he. Och jag som skulle lämna ett par bilder på måndag. Alltså HUR ska en lagra bilder egentligen? Så att både klimat och framtidsnostalgi gillar upplägget?
Nåväl, det var inte det jag skulle skriva om i dag.
Utan detta:
Jag kom på att jag helt och hållet glömt bort att visa vad jag köpte på Antikmässan!
Det har varit lite … körigt på senaste tiden. O maj!

Katten fyndade jag inte där, men däremot en del gammal förvaring. Närmare bestämt en arkivlåda och även en gammal förvaringlåda med texten J. Dürsteler & Co. A-G, Wetzikon-Zch. Lådan, som jag tror har använts för sysilke, ska bli syskrin tänkte jag.

Till arkivlådan ingick detta enormt fina kartotek, med medföljande beskrivning.

Så nöjd över de här fynden!
Nu: försöka rädda hårddisk och vabba barn!

Loading Likes...

Tut, tut! Boka in den 7 juni – då blir det #kransenloppis!

Tut, tut!

Den 7 juni 2020 är det dags för storloppis i Midsommarkransen – nämligen #kransenloppis – igen! Detta fantastiskt roliga, hållbara, härliga!

I stans skönaste, grönaste hörn (Midsommarkransen) slår vi än en gång på stora loppis-trumman, hyllar pre-älskat och begagnat. Hela syréndoftande Midsommrakransen kommer att gunga av loppis, parkmys och återbruk.

Boka in söndag 7 juni mellan klockan 11-15, ladda upp med swish, stålars och medhavd påse (så klart).

Här har vi världens bästa loppisgäng! Karoline, jag och Matilda! I år är vi utan Matilda, eftersom hon flyttat från stan. Så nu ska vi försöka hitta nya loppisvurmare som vill skapa loppismagi framöver.
Bor i i Midsommarkransen, gillar loppis och vill göra några fantastiskt övergrymt roligt som dessutom gynnar klimatet – hör av dig!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny