Stockholm, grönan, pirr och hemma-kvarter

I fredags pep jag och hela familjen till Stockholm. Vi hade tänkt att åka dit för ett par helger sen men blev sjuka hela högen.  Men nu satsade vi allt på ett bräde, bokade tåg, biljetter till Gröna lund, kontrollerade snorkanalerna och sen drog vi i väg.
När vi rullade in i Stockholm började det pirra. Det där pirret jag inte haft på säkert 17 år.
Och ett leende klistrade sig fast på mitt fejs som bredde ut sig från norr till söder.
Det var så fint att vara tillbaka.

Med tappra barn tog vi oss sedan med tunnelbana in i Stockholms-natten, och vidare med buss hem till Lisa och Per. Vi fick hemgjord surdegspizza och naturvin när vi kom fram och sedan kröp vi till kojs i deras gästrum i källaren.

Vaknade upp till det här. Bästa sortens hotellfrukost – med efterlängtat sällskap.

Med frukost i magen begav ut i Stockholm. Mötte upp Lollo och hennes kiddo på tunnelbanan och så tog vi oss mot Djurgården och Gröna lund.

Det åktes karuseller och det åts sockervadd, magar pirrade, lustig hus intogs, eventuella bilder tagna i flygande mattan inhandlades.

Per gjorde Grönan big time (åkte han allt?), medan jag, Lollo och John turades om att ta hand om kidsen och sällskapa i de vildare varianterna. Jag älskar berg-och-dalbanor så det stod på min lista.
Fick med mig Lollo och Per och skrek över Saltsjön, Riddarfjärden, säkert ända till Drottningholm. Och skrattade.

Efter fem timmar Gröna lund tog vi båten mot Slussen.

Vi bestämde oss för att gå genom Gamla stan till tunnelbanan, insupa göttet och njuta av alla vackra hus.

Det blev till att bära barn genom stan istället för att strosa, men Gamla stan finns ju kvar.

Åkte (hem) till Midsommarkransen, spanade in vår gamla gata och klev in på innergården.
Det är något oerhört lyxigt med att ha kompisar som bor just precis där, så en får komma och sniffa på det liv en hade. Sakna det en (stor) gnutta, uppskatta alla åren just där, alla människorna.
Vara så förbaskat tacksam för alla som kommit in i ens liv, som förstår en, får en att känna sig 100% normal och vet det mesta om en.

Middag gjordes i ordning hemma hos Lollo och Hasse. Det hivades fram stora fat i vanlig ordning. Det har det gjorts ända sedan jag lärde känna Lollo 2003-ish (?).

John <3 Barnen lekte, sprang runt på innergården och klädde ut sig. Enligt barnen var det jämt skägg mellan Gröna lund och leken i Kransen. Bra betyg ändå.

När det blev läggdags kilade vi ut, förbi vår gamla lägenhet och ner på gatan där det byggts en busshållsplats minsann. Saker har hänt på de här nio månader. Busshållsplats och att en kan blippa sitt visa-kort på bussen och tunnelbanan (istället för att köpa biljett i automat eller swishbiljett) var nytt för denna gång. Och ett nytt hus vid Telefonplan.

Dagen därpå blev det frukost-repris hemma hos Lisa och Per och därefter återvände vi till våra hoods. Först fikade vi på stammishaket AB Café, sprang på några vänner, mötte upp ytterligare vänner och därefter begav vi oss till Svandammsparken. Där alla liksom möts.

Där hängde vi hela långa dagen, åt hämtpizza under en pil och passade på att hänga med …

Nina och hennes familj!

När klockan blev halv tre var det dags att bege sig till tåget.

Förbi alla gamla bekanta hus och mot tunnelbanan.

Och så hem!

Loading Likes...

På med dina foträta fakking kickass-skor

Imorgon är det 11 september.
Det är inte bara 20 år sedan 9/11 – de förskräckliga attackerna som ritade om världen – utan också prick ett år tills det är val i Sverige.

Det är ett ödesval på många vis.
För det är ett val som måste handla om klimatet om vi ska ha någon fakking chans att lösa klimatkrisen och skapa något form av framtidstro.
Det är av yttersta vikt att klimatet sätts högst på agendan, och att alla politiska partier steppar upp så att deras politik lirar med klimat- och miljömål. Och pretty much vad vi åtagit oss i och med Parisavtalet och rimligtvis även i linje med senaste IPCC-rapporten.
Men för att partierna ska våga det behövs en opinion.
Och det är där du kommer in i bilden.

Vi alla en enormt viktig roll. 
Förutom att vi är väljare är vi någons vän, bekant, kollega, släkting, granne. Vi är någons inspiration och vi är opinionen. Vi har en röst – och det är banne mig få förunnat.
Vi har också rätten att uttrycka oss. Vi har möjlighet att like:a, kommentera, reposta och påverka favoritinfluencers och norm-sättare.

Vi behöver inte bli straight hållbarhets-edge i foträta skor som vi ärvt av vår mormors systers man. Vi behöver inte kedja fast oss vid riksdagen, sluta skratta och säga bye bye till AW och fest. Men vi kan faktiskt visa var vi står. Ibland.
Stå upp, gå före, tycka till, ta upp ämnet, skriva, dela, lyssna in och argumentera. Visa upp när vi gör vettiga val, men också pressa på samhället att göra det enklare att välja vettigare. Det om något är att visa att en kan ha både foträta skor, men med ganska mycket fakking kickass i.

Imorgon är det ett år kvar till valet.
Ge alla du känner 365 dagar på sig att mogna fram en röst för klimatet. 
Skriv på den här namninsamlingen som kräver politik som ligger i linje med klimatmålen, bjud in till val-öl (och snacka politik), dela inlägg i sociala medier, kroka arm med alla dina vänner att rösta i Kyrkovalet tillsammans (eller gå och förtidsrösta) och

Kila in klimatet. Och gör valet till en självklarhet. Förutsätt att alla GIVETVIS ska rösta med klimatet i åtanke – herregud, konstigt vore annars.

Do your part.
Sedan är det upp till alla andra att göra sin.
Vi människor är flockdjur, vi gör som alla andra.

Dela under #klimatval2022.

Har du bra:iga tips på hur en kilar in klimatet i samtalet – dela med dig här i kommentarsfältet.

Loading Likes...

Spana in husets ytterdörrar!

Något av det roligaste med att bygga hus är ju att leta reda på alla begagnade detaljer. Återbruk har ju länge varit min bästa sport, och kanske är detta mitt yttersta examensprov. En riktig prövning. Planen är att se var gränsen för nyköp går och försöka hitta så mycket som möjligt till det “nya” huset på begagnatmarknaden.

Och i dag tänkte jag att ni ska få se några av alla dörrar som kommer sätta karaktären på huset.

Först ut är denna rosa dörr som kommer sitta på norrsidan.

Även den här dörren ska sitta på norrsidan. Vi kommer använda en av dörrarna som innerdörr och en som ytterdörr för att kunna hålla kylan ute.

Den här ska sitta på den södra sidan, ut mot trädgården.

Och den här ska förmodligen sitta på orangeriet!

Vi testade först med enkeldörr, men det kommer bli finare med dubbeldörr.

Den gula dörren ska sitta på punschverandan, ut mot trädgården.
Den gröna dörren kommer sitta inne någonstans – kanske in till badrummet?

Vill äta upp de här dörrarna! Hur fina är de inte?

För att inte tala om denna dörr:

En fransk pardörr som suttit i en trappuppgång.

Okej, det är lite oklart var den ska sitta. Kanske in till vardagsrummet. Eller ut till punschverandan. Men jag kunde ju bara inte lämna den.

Detta är mitt bästa ställe just nu. Vårt förråd som John byggt av den gamla sommarstugan. Här finns dörrar i olika färger, halmbalar och …

… fönster till orangeriet. Och snart, snart börjar bygget med orangeriet.

Loading Likes...

15 liter bekämpningsmedel, jordbruks-lumpen, odlingsgym och varför vi ska välja eko!

I betalt samarbete med Sveriges konsumenter, KRAV och Ekologiska lantbrukarna

Hoppa i gummistövlarna och ta på dig Hagfors-kavajen – nu ska vi ut på åkern och ner i spenaten! Och ta med gasmasken. Nä, jag bara skoja. Potatishackan givetvis!
För här ska skördas ekologiskt!

Det är skördetid och EKO-september därför passar jag och Maria på att snacka “Bönder, bördig jord och biologisk mångfald” i ett plöjfritt och sprillans nysått avsnitt av Plan B-podden.

Där ska vi sniffa på bekämpningsmedel, sticka ner handen i bördig jord (hur blir den bördig?), luska reda på jordbrukets stora utsläpp (var finns de och vad beror de på) och reda ut skillnaden mellan konventionellt jordbruk och ekologiskt?

Hur ska det gå kanske ni tänker? Två stadsråttor i den komplexa jordbruks-spenaten? Nog för att vi är vassa på klimatfrågor och jag är återvandrad lantis med en dos lantbruksblod i mig, men vi behöver också prata med experter på just matproduktion. Därför har vi med oss Fredrik Cleve Kjellröier i detta avsnitt – en KRAV-bonde – och Ida Lind från Ekologiska lantbrukarna. Vi snackar utmaningar, möjligheter, märkningar (vilka märkningar garanterar ekologiskt?), utsläpp och blir på det klara med varför vi bör välja ekologiskt. 

Så, vad är grejen med ekologiskt då?

Spelar det verkligen någon roll om jag och min familj väljer ekologiskt? In the bigger piture så att säga?
Spelar den där potatisen som jag håller i handen någon roll?

Yep.
Skillnaden stavas 15 liter kemiska bekämpningsmedel.

Om jag och min familj (4 pers!) skulle byta från konventionellt odlad potatis till ekologisk potatis under ett år så besparas 15 liter kemiska bekämpningsmedel, 8-10 olika besprutningstillfällen med 8-12 olika preparat och 15,5 kilo konstgödsel enligt Naturskyddsföreningen.
Och då snackar vi bara potatis.
Och en familj. 

Det finns många anledningar till att äta ekologiskt och på Ekofakta (som drivs av forskare på SLU) kan du proppa hjärnan full med snabba fakta om ekologisk produktion.


Både jag och Maria älskar att snacka lösningar så vad vore ett Plan B-podden-avsnitt utan att vi bollar hur jordbrukets utsläpp kan minskas, drömmer oss bort mot odlings-gym och funderar på hur det vore om vi människor gjorde … jordbruks-lumpen?
Pja, likväl som vi lär oss att fajtas så kanske det vore en god idé att kunna producera egen mat? Och förstå hästjobbet bakom?
Förmodligen skulle vår respekt för maten (och bonden!) öka avsevärt och kanske skulle bönderna slippa producera mat som så lättvindigt slängdes bort?
Eller vad tror du?

Men vad är problemet? Utmaningarna?
Jordbruket står för 14% av Sveriges utsläpp. En ganska stor tårtbit, om än nödvändig. Till skillnad från charter-unn, höstkappe-begär och villhöver-bös så är vi ju ganska så beroende av just jordbruket för vår överlevnad.
Vi behöver mat.

Men det är skillnad på jordbruk och jordbruk, vad som odlas (samma sak år efter år eller odla med växtföljder?), hur det odlas (maxa på med konstgödsel eller gödsla med det som finns på gården) och för vem (dig, mig eller kon?).

Just nu är det EKO-september – en månad då ekologisk mat uppmärksammas extra (alla månader borde ju vara obesprutade, inte sant?) – då KRAV-märkta gårdar öppnar upp för besökare och det finns allt från skördefester, matmarknader till gårdsbutiksrundor (HALLÅ!). Passa på att åka dit!
Här finns en lista över gårdar som håller öppet och annat sköj som händer under EKO-september. 

Vill du veta mer om hållbar mat, ekologisk odling och klimatpåverkan? 

Just de här potatisarna?
Ja, de har jag odlat själv.
Där finns inte en tillstymmelse till bekämpningsmedel, så de kan jag bita i alldeles råa om andan skulle falla på – vilket DEN GÖR. Faller på alltså.

Loading Likes...

Om jag skulle gå på gala för en kväll – vad skulle jag ha på mig?

För sisådär en och en halv vecka sen skulle jag pipit till Stockholm för några maxade dygn. Uuuu, vad jag längtade.
Jag hade en lineup att goa dejter och så skulle jag möta upp ett panggäng för att gå på WWF:s klimatgala.

Det var ju inte IGÅR en hade annat än arbetskläder på sig så att säga, så en var ju TAGGAD.
Men eftersom jag har de mesta av min garderob magasinerad (pga pandemi och bor på 40-ish kvadrat) så efterlyste jag att få låna en klänning av … er. Jag gillar ju återbruk som ni vet.
Och jag fick napp.

Tre stycken klänningar av lika många snällisar fick jag låna (pga visste inte vad jag skulle passa i). Vek försiktigt ner dem i min kappsäck och tjongpang så gick jag och blev … sjuk.
Dönö.

Men OM jag hade gått på gala. Vilken klänning skulle jag burit?

Vit, V-ringad klänning med knäppning?

Den ikoniska Elsa Billgren/HållbaraSara-klänningen?

Eller en roströd vintagesak med fantastisk utsmyckning i ringingen?

Vad tycker du?

Loading Likes...

Ett rosa hönshus tar form – välkommen Dolores, Kapten och Bladis!

– I samarbete med Granngården – 

Vårt rosa, återbrukade hönshus börjar ta form och står redo för Dolores, Kapten, Smulan, Dagmar och de andra hönsen. Och så tuppen Bladis så klart.

Och jag tänkte att ni skulle få en kik på vårt hönshus på hjul!

Väggar är på plats, den begagnat-fyndade plywooden har målats i rosa linoljefärg, väggarna har isolerats med sågspån och linskivor, de vita fönstren har skrapats och målats om i engelskt rött och taket är byggt av andrasorterings-plank från träden som tagits ner på tomten. De där plankorna som inte kommer bli golv i nya huset.
Vi har en hel del pill kvar. Fönstren ska drevas, hönsluckan ska isoleras (just nu används en stand-in-lucka som vi skruvar fast på kvällen). Gavlarna är inte målade och så ska vi lägga på ett plåttak som tidigare låg på ett av husen på tomten. Och här står (som ni säkert ser) själva hönsgården vid sidan av, men hönsgården står vanligtvis framför luckan.

Hönsgården har jag byggt av gammalt virke från den nedtagna sommarstugan och putsnät från Granngården. En tager vad en haver så att säga.

Och apprå på det så ser ni något som jag är extra nöjd över, nämligen rampen.

Den har jag byggt av …

Ett gammalt diskställ och en planka!
Pillade loss spjälorna från det gamla diskstället (som jag hittade i sommarstugan), och spikade fast på brädan. Kapade till brädan och målade den i linolja.

Tadaa!
Den ska skruvas fast i öppningen så den inte vobblar.

Den här gamla bokhyllan (också från sommarstugan) fick också ett nytt jobb …

Som reden!
För att redena skulle bli lagom stora kapade jag bokhyllan på mitten, vände på den och skruvade ihop på nytt. För att få stabilitet satte jag en plywood på baksidan. På framsidan  satte jag brädor för att halmen inte ska ramla ut.

Vad barnen gjort medan jag och John byggt hönshus? Startat en konsthall inne i hönshuset. Gulligt va?

Nu står hyllan inne i hönshuset.
Hyllan ska jag måla så snart jag kan. Hönsen använder inte redena än så jag tänker att det är bra att passa på.

Och här har vi de små gullisarna!

Hönshuset har jag målat invändigt med kalkfärg (med släkt kalk från Granngården + vatten), och så har jag satt upp sittpinnar och fyllt i håligheter inne i hönshuset med linoljekitt.

Vill du se hönshuset invändigt? En liten tour?
Klart ni ska få se det! Inlägg kommer inom kort.

Hej då så länge!

Loading Likes...

Nämen vad hände nu?

Jo, men mitt i allt husbyggande och september-jox så har vi köpt ett par unghöns.
Sex stycken hönor och en tupp närmare bestämt.

Någon skruv lös har vi, det är ett som är klart.
Allt på en gång!

Men nu blev det så.
Om hönshuset var klart när de flyttade in?
Eh, nej, men vi fick eld i baken och jobbade till nattakröken med färdigställa deras hem.

Just nu vänjer de sig vid oss och är lite räddhågsna, men alltså de är så söta (och jag är så orolig över prick allt!) så jag kan lätt gulla bort en halvtimme i hönsgården.
Hur ska detta gå?

Detta är hedemorahöns, en ras som höll på att utrotas under 1970-talet.

Barnen var med när vi hämtade hönsen och de fick välja ut vilka som skulle få följa med oss hem. Det var bestämt sedan innan att tuppen skulle hete Bladis, ena barnet ville ha en höna som hette Dagmar (efter huvudpersonen i Fröken frimans krig) och det andra barnet ville ha en som hette Smulan. Det största barnet, jag, ville ha en Dolores, så det fick jag.
Resten av gänget heter (döpta av barnen): Kapten, Vinge och Tusse.

Imorgon ska ni få se vår hönsgård!

Loading Likes...

Plockhugget virke – hej på dig lilla virkeshög!

Kolla här!

Virket till vårt halmbalshus har kommit och snart börjar bygget av stommen!
Nyp mig i armen!

Vi har valt plockhugget virke, ett sätt att bruka skogen som innebär att en inte kalhygger skogen eller markbereder. Istället plockhugger enstaka träd.
På så sätt blir skogen mer motståndskraftig, markskador undviks och skogen kan fortsätta vara skog, inhysa så väl hem åt djur som rika svamp- och bärställen.  Naturnära skogsbruk (som det heter) ger en rikare mångfald av arter, dessutom vet skogsägaren exakt var hens virke hamnar. Och vi som köpare vet exakt var detta virke kommer ifrån.

Vi har ju insett att vi bygger ett värderingsdrivet hus, där varje val vägs fram och tillbaka. Vi vill välja det bästa sett ur klimat, miljö och även landsbygd. För det handlar också om skogsägaren och sågverken.

Detta har jag saxat från Plockhugget (där virket kommer ifrån):
“Allt virke vi förmedlar är spårbart ända till avverkningsplatsen. Med varje planka tillhandahåller vi en berättelse om skogen och dess ägare. Vi har som mål att minska mängden transporter och bidra till att vitalisera svensk landsbygd. Därför samarbetar vi framför allt med små och mellanstora sågverk, så nära avverkningsplatsen som möjligt.”

Nu går vi snart in på sista veckorna med grunden.
Jag ska filma så mycket jag bara kan under byggets gång – jag lovar. Och från och med nästa vecka hoppas jag kunna vara med desto mer i bygget. De första jobbveckornas vabb och sjukdom satte mig i lite jobbskuld så att säga, men snart är jag i fas. Längtar!

Loading Likes...

Lokalproducerad mat, hippa mattrender och levande landsbygd

I samarbete med Leksands knäckebröd

Det är något visst med just den här tiden på året. På fälten råder febrilt jobb med att få in skörden, skogen skriker svamp, blåbär och lingon och trädgården är full av gurkor, tomater, pumpor, squash, äpplen, morötter och sallad. Samtidigt är en tillbaka från semestern och det närmsta många av oss 2021-årsmänniskor kommer termer av jordbruk är the never ending mejlskörd.

Jag slås ofta av hur frikopplade vi är från säsongerna, matproduktionen och den lokala maten jämfört med hur vi levde förr. Då odlade de flesta sin bas och tog vara på allt, och toppade med köpemat. Nu är det tvärtom. Vi köper basen och lägger en egenodlad basilkakvist på toppen.

Vi har hela världen i vår ecofriendly tygpåse, men hinner inte ta vara på vad som finns utanför dörren. Knappt det i påsen heller.

Vi lever i ett centraliserat samhälle i en global värld, där det stundvis är enklare att få tag i en banan från Costa Rica än en reko tomat odlad i samma kommun. Trots att det är säsong. Landsbygden ska leva och vi vill gynna det lokala, men när vi handlar så styr förmodligen pris och tillgänglighet vad som hamnar i korgen. Varannan tugga som vi tar är trots allt importerad.

Normen är att jobba 8-5, svänga förbi storhandeln på billängds avstånd och köpa med vanlis-mat som ris från Kina, tomater från Spanien, sallad från Holland och äpplen från Nya Zeeland. Vi har hela världen i vår ecofriendly tygpåse, men hinner inte ta vara på vad som finns utanför dörren. Knappt det i påsen heller.

När vi går på restaurang så vill vi ha den hippaste maten. Och det stavas mathantverk, lokalproducerat och säsongsbetonat. Mmm, en äppelkompott av räddat äpple har aldrig känts hetare. Men att gå ut och rädda äpplen själv – det gör vi inte (95% av alla äpplen ruttnar bort i svenska villa trädgårdar).
Och vill vi handla lokalproducerat får vi ta bilen till reko-ringensparkeringen en specifik dag i veckan. För i matbutikens grönsaksdisk är det mest importerat.

Tänk om världen såg annorlunda ut?  Och hur skulle den se ut då?
Och vilka framtida yrken drömmer jag om i hemlighet?

I ett rykande färskt avsnitt av Plan B-podden snackas det lokalproducerad mat,  vad vi odlade förr (men inte längre), självförsörjning (vad är Sverige självförsörjande på?), gårdsbutiker och sist men inte minst: Sveriges roll i matproduktionen. Vad händer när andra länder (som vi är beroende av i dag) får ett för varmt klimat? Och vad ställs för krav på Sverige när klimatförändringarna ritar om odlingskartan?

Vi snackar utmaningar och bollar lösningar, drömmer om starkare byar, nya yrken och listar varför det är bra att äta lokalproducerat.
Men let’s face it. Det är inte transporterna som kostar klimat, men om vi vill skapa arbetstillfällen, öka respekten för maten och känna stolthet för vad som produceras i vårt land så är lokalproducerat grejen. Och för en levande landsbygd så klart.
Vi behöver decentralisering och modiga företag som går i bräschen för omställningen.
Ett sådant modigt företag är Leksands knäckebröd – ni vet knäckebrödet med dalahästen på – vars hantverkskunnande går tillbaka sex generationer. Och brödet bakas av på lokalt odlad råg och vatten från egen källa.

Det är inte bara hantverket som har en anrik historia – även resurs- och lokaltänket. Innan det blev hippt och hänga-med-igt att snacka sustainability och lokalproducerat hade Leksand knäckebröd återanvänt spillvärme, blivit med fossilfri el, tagit vara på baksvinn och köpt rågen från bonden nästgårds.
Nu är de hungriga på nya omställningssteg. Därför kan du från och med nu  hitta klimatberäkningar på förpackningarna – för att du lätt ska kunna göra vettigare val när du handlar.

Spana in förpackningarna, testa Leksands knäckebröd och njut av lokalproducerad mat som ger en levande landsbygd!

Och lyssna på senaste avsnittet och berätta vad DU tänker! Hur vill du att världen ska se ut? Och hur löser vi ekvationen: bra, lokalproducerad mat för alla – men också rejält med deg till producenterna? Tyck till!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny