10 dagar av #365dagarforklimatet

I slutet av förra året lanserade jag och Maria utmaningen #365dagarforklimatet för att trigga oss själva, varandra och andra att putta världen i rätt riktning – och framför allt: utanför hemmets fyra väggar. Inspirera, påverka, putta.
Förutom att det är viktigt som tusan, så ger det sådan jädra energi. Och det tar sällan särskilt lång tid. 10 minuter si då där, ja, förutom vissa saker som kanske tog en kväll. Men den enda som lät över det var kanske Netflix.

Jag tänkte att jag skulle sammanfatta de 10 första dagarna, och kanske göra ett sådant här svep var tionde dag. Och ni får gärna tipsa mig om vad jag ska vara med och påverka.

1. Cykelväg!  Skrev ett så kallat e-förslag till Karlstad kommun om att bygga cykelväg längs med väg 63, en cykelväg som skulle göra det sju resor enklare att välja cykeln för de som bor på landsbygden norr om Karlstad.

2. Inne-ute-lista.  Skrev en normfuckande inne/utelista på Instastories, som listade några godbitar av allt det som brukar vara inne som ute, och vise versa. Ett stycke ifrågasättande av samhälle och normer. Blev ett litet ståhej (kan jag ha förlorat en vän på kuppen måntro?), men sjukt många som för en gång skull kände sig tokinne.

3. Efterfrågade svinnhylla på Coop. Bloggade om inne/ute-listan här, samt handlade mat (till både mamma och pappa, och min familj) på Coop och efterfrågade svinn-hylla med produkter som närmar sig bäst-före-datum.

4. Inredning & trender.  Delade vidare en massa viktiga storys på instagram, bland annat detta inlägg om inredning, trender och “trender vi måste sluta med 2021” från @nina.elisabet. Samt mejlade en av mina favorit-ladd-leverantörer för elbil och tipsade om att sätta upp laddboxar vid den lokala matbutiken.

Hej! Jag är vän av omställning och ett stort fan av er. Jag har precis flyttat ut på landet, och undrar om en kan tipsa om ställen där det behövs laddning? Hur som, jag gör det, hehe. Utanför Karlstad, längs med xxxxx xxxx xxxx. Tänker att det både gynnar landsbygd, ändrar normer och bidrar till ett bättre klimat om det fanns laddning där. Förstår så klart att det inte går att se till så här specifika fall, en hey, gör ett försök pga skulle ladda där jämt! Varma hälsningar Emma 

5. Peppade på laddboxar. Skrev mejl till den lokala mataffären (kanske de matchmakar?) och peppade på att de ska sätta upp laddboxar utanför. Det kryllar av dem på Gotland, och kanske det puttar normen mot eldriven flotta, delningsbilar, eldriven bilpool om det är enkelt att ladda? Samt kan ha skrivit en rad på Instagram om detta med att bilar står på tomgång utanför matbutiker?

6. Bilar på tomgång. Hookade upp med grym person på Instagram, som bor några kilometer från mig, angående det här med att bilar står på tomgång utanför matbutiker. Hon lyfte en ännu viktigare sak. Bilar som står på tomgång utanför förskola och skola, medan en hämtar barn. Och det kan ju ta ett tag OM EN SÄGER. Så vi bestämde oss för att skriva till Karlstads kommun och peppa dem att bli först i Sverige (?) att sätta upp skyltar som påminner om att hålla luften för våra och andras barn fri från onödiga utsläpp. Kanske din kommun hinner före?

7. Mejl till kommunen. Skickade ett mejl till kommunen angående tomgångskörning vid förskolor och skolor. Älskar hur snabbt det går från idé till handling på instagram!

8. Flygfritt 2021. Gick ut med att jag backar Flygfritt 2021 på Facebook, och skrev under ett e-förslag på Karlstads kommuns hemsida som att skapa en bymiljöväg på en naturskön sträcka, där bilen är central i dag. Bilen har ju plats exakt över allt, så varför kan inte de mest natursköna områdena få vara natursköna.

9. Är det meningen att vi ska nå klimatmålen? Delade denna artikel i sociala medier, och blev lite sugen på att skramla ihop engagemang nog att ställa ansvariga till svars?

10. Dela, tipsa! Innan jag stänger ner laptopen för dagen ska jag starta en delnings-grupp för bygda. Vet inte om det bara blir jag och en till som är pepp på detta, hahaha, men måste försöka.

Nästa vecka? Skapa en Klimatklubb för Karlstad kanske?

 

Loading Likes...

Tack för alla era fina ord <3

Alltså. Tack för era fantastiskt varma, fina och värdefulla ord. Jag har inte hunnit svara på alla kommentarer, mejl och DM:s som strömmat in, men har läst allt och ska svara så fort jag får tid.

Underbara ni! Att få skriva här, sätta ord på mina tankar och få er varma famn – det är så förbannat fint och välgörande. Vaknade upp dagen därpå, kände trycket lätta för bröstet och känna det där jävlaranammat som jag ju har därinne, men som hade gömt sig bakom alla känslor.

Tack för det <3

Loading Likes...

En omvälvande flytt

Det känns som ett privilegierat piss att snacka om att den här flytten har varit omvälvande och jobbig, med tanke på att många människor flyr sina hem och sin trygghet – hals över huvud – varje dag. Men, om jag får prata ur mitt lilla perspektiv för en stund så kommer det här.

Att flytta hem till Värmland har varit en pärs. Omvälvande på så många plan. Hela ens barndom har spelats upp i revy framför ögonen, en har dejavu:at sig genom trakten och minns exakt var en gjorde hyss, var en gråtit och var livet kändes ända in. Varma minnen som första förälskelsen har samsats med fragment av bråk, ångestklumpar, tomhet, ensamhet och relationstrassel. Överspelade för många herrans år sedan, men att en bär en ny generation med sig, med hopp om att inte återupprepa gammalt trassel, det är en viktig uppgift. Och stressande. För jag har helt plötsligt ett sorts facit att förhålla mig till. Misstag som inte ska återupprepas.
I Stockholm, där jag bodde förut, fanns inga tidigare spelade regler, där satte jag upp dem själv. Det var så enkelt.
Det där med historiens vinslag börjar få en innebörd, där en känsla av ansvar gör sig påmint.

På den här platsen har min släkt bott under lång tid. Här har relationer trasslats, släktfejder tagit snurr, missförstånd och svek sett dagens ljus. Jag är inte lagd åt det trassliga hållet – hej konflikträdd – men är expert på att känna stämningar. Kan nosa upp en på tre kilometers avstånd.
Här finns också så jädra fina minnen om trygghet, frihet, självständighet och om kärleken till årstider. Att få ha flera viktiga, vuxna människor nära sig och känna det fullkomligt naturliga i att ränna mellan husen och känna sig välkommen även om en står där i stövlarna i ottan. Den här platsen har präglat mig, och nu ser jag alla stansningar helt klart.
Det är en märklig känsla.
Framför allt är det många känslor.
Som att komma hem rent känslomässigt, men att hemmet genomgått en totalrenovering, så en känner både igen sig och inte alls.

En helt ny värld öppnar upp sig. Långt ifrån den värld jag känner till från vuxen ålder (jag var trots allt bara 16 år när jag flyttade hemifrån), en värld som tidigare var förlagd till Ringdansvägen i Midsommarkransen. Här är livet både lättare och svårare. Framför allt annorlunda. Förutom att jag sett fler rullatorer på en månad än vad jag sett på tio år i Stockholm (var är alla åldringar i Stockholm?), så är det nervöst att flytta till en plats där en inte känner så många (förutom vännerna inne i Karlstad då). En vet inte hur ens anlete tas emot i byn. Hade en varit en person med tjock hud hade en vänt på frågan och spegeln, inte brytt sig. Men jag bryr mig. Jag vill vara önskad. Inte bullra in.
I en stor stad har jag aldrig någonsin tänkt den tanken.

Här är allt annorlunda. Vissa dagar drar jag in den friska luften i lungorna och känner lugnet, står på ängen med stjärnorna ovanför och blir upprymd. Spänd av förväntan på allt det nya. Andra dagar gråter jag. Av saknad efter vänner som bor runt knuten, som fattar mig, som delar samma uppfattningar om världen. De där relationerna som grundar sig tryggt i grundläggande värderingar att en har tid att skratta tills en kissar på sig. Och de finns ju här i trakten, de där oupptäckta relationerna, men jag ska bara hitta dem först.  I nästa sekund träffar en den 70-åriga, megatrevliga grannen som känns utmärkt kompismaterial, en känsla som är ny för mig. Och samtidigt gammal. Att vänskap inte har någon ålder, eller åldersskillnad.
Som barn hängde jag helst hos min moster Katarina några hus bort, eller i stora gäng med ålderspann upp emot nio år.

Men det är en saknad. Så här innan livet och relationerna har öppnat upp sig. Innan vardagen vevat igång, barnen hittat kompisar, trygghet och rutiner. Innan jag slutat oroa mig för om de kommer hitta kompisar, trygghet och rutiner (ja, jag är femtiotvå resor mer nervös än kidsen).
En saknad efter det lättare livet, vanor och förutsägbarhet. Medvetenhet om att det här livet inte kommer bli enklare. Det kanske kommer innehålla mer blommor, fler odlingar, ett vackert fönster och en fyndad dörr. Men det här livet kommer garanterat inte vara enkelt.

Vissa dagar undrar jag över om det här valet var rätt. I nästa sekund vet jag att det är rätt. För jag kommer inte att ångra mig. Valet att ta vara på tiden med en familjemedlem är inte ett val jag tror att jag kommer att ångra, särskilt inte med tanke på att den går i samklang med en längtan efter landet. Men jag slitits mellan känslor som otillräcklighet, skam och ansvar. Och ibland bitterhet. Jag som alltid varit en obotlig optimist. Sällan bitter.
Men när orken inte finns, en inte räcker till, en önskar att en kunde klona sig tusen gånger om och en blir så arg för att livet sakta tar den person som alltid varit så stark, som burit mig på sina axlar, då är det svårt att hålla känslorna borta.

Jag vet någonstans att jag kommer bli sjuhelvetes jädra stark av detta, men att vissa dagar vakna upp och känna att en inte orkar “ta vara på tiden”, det är en känsla endast fylld av skam. Att veta att en behövs, att en kan göra skillnad, men att orken inte finns där i den utsträckning som hade varit på sin plats. Att ständigt känna att en kan göra mer. Borde göra mer.
Att behöva välja mellan att spendera tid med sina barn eller att spendera den med en familjemedlem som behöver en, det sliter en itu. Att hålla skenet uppe, vara stark, stabil (trots att hjärtat krackelerar), för det ger lugn åt någon annan, det är som att springa ett maraton.
Att se en familjemedlem bli sämre, det är dränerande. Att veta att det kommer bli värre, det ger en expressbiljett till mörker utan hopp. Att ständigt vara utan hopp det är stressande när en försöker vara någons partner.
Så jag gråter en del.
Ganska mycket. Och det ger också en enorm ångest som är svår att stoppa.
För jag har tagit med mina barn hit. Jag vill att de ska se en lycklig mamma. Ett tvärsäkert beslut. Ett bra, riktigt beslut.
Jag vet att det här livet passar dem, att det kommer bli bra, att denna plats är rätt.
Men jag vill att detta ska vara en lycklig plats för dem nu, inte en plats där de ser sin mamma gråta hela tiden.
Jag tycker att det är viktigt att de ser mig gråta, att jag kan sätta ord på viktiga känslor som sorg. Men vill inte fastna där. Så det har blivit en del gråt vid bäcken om en säger, den där bäcken där jag och min syster byggde en koja som vi tyckte blev så fin att vi satte upp en skylt vid vägen där det stod “bed and breakfast” på. Att i sitt inre spela upp alla de som stannade till och hittade en koja med tak av gräs och ett bord av sten, det förgyller.

Det är en ny värld. Det har varit omvälvande veckor, och just denna vecka har varit en pärs. En pärs som jag egentligen skulle må bra av att skriva om här, men det är inte min story to tell. För så är det väl med anhörigsjukdomar, den drabbar många, men vem har rätten till orden?

Det här kommer bli en vacker, fin värld. Lärorik, tung, fasansfullt härlig och lätt att andas. Full av varma människor med tok innanför västen (jag har redan lyckas lokalisera några av dem – guldmänniskor).
Och allt det nya kommer bli lättare att hantera, det kommer bli vardag.
Vår vev i detta är att vi ska skapa ett liv här. En dröm som gör att kan spendera tid åt att måla drömmar när verkligheten säger att vi ska gräva ner oss.
Så jag när dem. Drömmarna.

Det kan vara små fjösiga saker som gör mig glad. Som tanken på att få sätta ett frö i en kruka. Se om den överlever. Tillverka en egen mesklocka för att mata fåglarna, och planera var en ska hänga upp fågelholkar.
Och som jag sa till John nyss. Sen vill jag ha en fest.
Kunna fly undan allt ansvar för en stund och bara ha förbannat skoj. För det finaste med en sorg en är mitt uppe i, det är trots allt att alla känslor blir så satans glasklara. Även de fina.

Loading Likes...

Starta året ekologiskt med litet klimatavtryck

i samarbete med Årstiderna

Älskar de där första stapplande stegen in i nya året, när en målar drömmar, skissa planer, sätter upp mål och fnular på nya rutiner.

Det här året ska jag ta ett redigt tag kring teknik, lagring och försöka sänka digitala klimatavtryck, men också fortsätta slipa mina vegetariska, veganska och säsongsbaserade skills i köket. Och så klart äta opp till minsta smula.
Upptäcka nya ingredienser, recept och smarta sätt att jonglera vardag med hållbara mål.

När jag bott i Stockholm har jag i omgångar använt mig av Årstiderna, och deras ekologiska säsongslåda som har varit guld (har upptäckt så många nya grödor i säsong som gjort matlagningen till en ren upptäcksfärd). Det har varit svårt att få tag i ekologiskt i säsong där jag bott, så lådan med smarr var mer än välkommen.

För att göra flytten till nytt boende så smidig som möjligt, slippa gå i matbutiker och kunna ägna tid till att få ordning kök och sovrum istället för att tänka på mat, så hade jag med Årstidernas vegetariska matkasse i flyttlasset.

Packade inte bara upp barnens kläder, utan även det här.

Och mitt bland fix, hyllor som skulle skruvas opp och spis som skulle installeras så svängde jag och barnen ihop nya hemmets första middag!

Det skulle bli Tom kha gai-soppa med nudlar, salladslök, rättika, mibuna och mynta.

Barnen hjälpte till att plocka av bladen från mynta-kvistarna …

Medan jag hackade mibuna! Sedan blev det premiärkok på spisen och högtidlig middag runt det runda bordet som tidigare stod på torpet.
Och soppan blev en ny favorit hos barnen!

Det var ju ingen match att få dem att smaka när de själva varit med och lagat maten. Inte alltid vi lyckas locka dem till matlagningen, men detta tyckte de var kul. Kanske för att vi alla var nybörjare och letade oss igenom receptet, och för att vi gick ifrån vår vanliga reportrar av framför allt rotfrukter i alla dess former. Det blev fest i byn så att säga.

Är du också nyfiken på att testa matkassarna? Få ny inspiration till 2021 klimatsäkra middagar, hitta nya råvaror och recept? Ja, men då ska du ju testa detta.  Matkassarna är 100% ekologiska, en kan välja mellan flexi, vegetariskt eller veganskt. Och så får en ju hemleverans också.

För att fira in ett nytt år, med nya rutiner, så har Årstiderna kirrat en rabattkod! Med koden EMMA2021 får du 20% rabatt vid start av en prenumeration på arstiderna.com. Den gäller både på matkassar och råvarulådor, men också på juicelådor.

Skriv in rabattkodsfältet i kassan för att rabatten ska dras av, och den gäller som sagt bara på prenumerationsvaror. Årstiderna har ingen bindningstid, så du kan själv välja hur ofta eller sällan en vill ha leverans, allt från varje vecka till en gång i månaden.
Smaklig spis!
Loading Likes...

Var vi bor just nu!

Rensade datorn och hittade en drös med gamla bilder på huset där vi bor just nu. Jag tror att jag tog de flesta av bilderna 2018 när vi var på besök.
Dörren som är öppen leder in till gästrummet, och fönstret till vänster är verkstaden där vi har fått kök.

Föga visste vi då – när barnen hade ateljé under äppelträden utanför – att detta skulle bli vårt hem.

Men något väcktes där. En längtan efter det här.
Då pyrde en längtan efter en gammal skola, och jag hade inte en tanke på att det låg en tomt med en liten sommarstuga ett stenkast härifrån.
Fint ändå hur livet kan ta krökar som en aldrig anat. Fint, läskigt, spännande och alla känslor däremellan.

Loading Likes...

Trendigt och otrendigt 2021

Jag har ramlat över en triljon olika trendspaningar för 2021, och jag är ju inte mer människa än att jag bara måste göra en egen variant.

  • MODE
    Inne: Extremt enkla snitt. Rejält. Gärna egensytt eller uppsytt efter exakta mått – skapade att hålla i åratal. Begagnat givetvis. Redigt till vardags. Hyrda plagg till fest.
    Ute: Allt nyproducerat. Det var ute sedan förra året. Är det inte lite äckligt med nytt och den snabba ruljans av kläder – som kan ses som engångsprodukter (för kass kvalité att återbruka).
  • INREDNING
    Inne: Hipp som happ. Tager det en haver. Äggoljetempera, lera, återbruk, natur (om en ska bygga, annars behöver en så klart inte ändra). Klosterlik minimalism … fast med stök och liv. Inte tid att städa/styla pga så jädra roligts/spännande liv?
    Ute: Plastfärg, bygga i betong och stål. Rut-avdrags-städat, uppdaterat och med nyproducerat kollijox.
  • SEMESTER
    Inne: Cykla, tälta, STF:a. Semestra lokalt, gynna lokalt. Tågluff. Stanna hemma. Och njuta av det.
    Ute: Flyga, flänga och släppa ut en jädra massa växthusgaser, och därmed försämra förutsättningarna för väldigt många. Leva på bekostad av andra människors liv (andra = människor i fattiga länder och våra/andra barn). Klaga på att en inte kan flyga å flänga (och försämra förutsättningar för andra människor).
  • SAKER VI SNACKAR OM
    Inne: Hur vi påverkar.
    Ute: Hur andra påverkar, så vi slipper?
  • TRÄDGÅRD
    Inne: Vild trädgård, full av blommor för den biologiska mångfalden och odlingar ämnade att ätas till minsta beståndsdel. Lathet, lust, svett å vila. Trädgården som gym. Hängmatta. Lie. Höns. Ej i kombination.
    Ute: Välklippte gräsmattor, bensinslukande  maskiner, tryckimpregnerat (= så dåligt trä att en måste förgifta skiten?). Och sen ba: ta bilen till gymmet!
  • MAT
    Inne: Äta i säsong, längta, njuta. Ta vara på all mat och vara fiffig och kreativ. Hej krutonger, dålig frukt-smoothie och rostade (skrumpna) grönsaker. Bjuda på räddad mat (eller mat som närmar sig bäst-före-datum) när det vankas gäster. Ute: Äta importerat, hålla fast vid köttnormen (jäsp, så gubbigt) och slänga mat som någon lagt ner sin själ för att du ska få lägga på tallriken.
  • ATTITYD
    Inne: Hjälpas åt, dela och vara generös (utan att förvänta sig något i gengäld). Erbjuda sig. Starta byar ( i stan och på landet) för att det är mer socialt och göttigt. Tänka på andra, och då inte bara sin polare, utan fundera på hur andra påverkas av ens sätt att leva. Har en enklare att höja sin röst, prata, påverka klimat och samhälle än någon som har svårt att sätta mat på bordet. Då har en ett ansvar. Ute: Äga själv, vara snål och vilja ha allt själv (sur gubbe?). Mycket vill ha mer.
  • ORD
    Inne: dela, bevara, påverka, återbruka, ta tillvara, skog, rolig, snäll. Duger. Skitsamma.
    Ute: Shoppa, rea, gate, renovera, adlink, kalhygge, lyckad. Perfekt. Sätta sin egen prägel på.
  • KLIMAT-MINDSET
    Inne: Vuxna människor som tar ansvar. Använder sin röst och sin makt. Inte lämnar walkover till barn och unga (som inte ens har rösträtt), pga lata och det privilegierade livet är lite väl göttigt?
    Ute: Lämna walkover, byta ämne när det snackas klimat, strutsa klimatfrågan (om det inte handlar om trendigt hållbart), peka på andra och säga saker som “Greta, vilken hjälte. Jag får hopp när jag ser hur det bubblar hos den unga generationer. Det kommer att lösa sig”. Inte se sin egen del och sitt eget ansvar.
  • INTRESSEN
    Inne: Sy, odla, bada (ja, det håller i sig, men vi tar så klart cykeln till badet), lära sig hantverk, ses över lagnings-AW, säsongs-matklubbar och anmäla företag för greenwashing.
    Ute: Ta klimathaltande shortcuts. Hobbys som kräver prylar.
  • TRANSPORT
    Inne: Cykla.
    Ute: Äga bil i stan (om en inte är beroende av bilen för att ta sig till lönearbete).
  • KULTUR
    Inne: Utomhus-bio i byn/på innergården, mini-festivaler (där maten görs på matsvinn och där en hyllar det lokalproducerade), TV-serier där en lär sig något om hur vi ska ta oss an framtiden. Bygga hållbart, äta i säsong, lappa, laga, reparera, återbruka.
    Ute: Dra på Coachella. Streama serier i dubbel hastighet.
  • JOBB
    Inne: Bidra till samhället. På eller utanför jobbet. Påverka arbetsplatsen att sänka klimatavtrycket. Jobba mindre (om en har möjlighet). 6 timmars arbetsdag.
    Ute: Bidra till sig eget överfyllda bankkonto, men inte till samhället. Stress. Överfylld kalender. Livspussel.
  • SKÖNHET
    Inne: Skrattrynkor som visar att en har ett roligt förflutet. Bekymmersrynkor som visar att en har reflekterat, tänkt, levt sig in, värderat, sörjt, kommit igen. Levt. Fixat hår. Spegel som används med måtta. En bra salva.
    Ute: Gå på salong för att föna håret. 21-stegs hudvårdsrutin. Perfektion.
  • HÄLSA
    Inne: Använda kroppen till att göra vettiga saker. Transportera sig med cykel, gräva i trädgården eller i stadsodlingen för att odla mat, plocka svamp, hjälpa någon (äldre?) att kånka bös och stenar på tomten. Slå med lie för att gynna biologiskt mångfald.
    Ute: Ta bilen till gymmet för att springa en mil, gå på pass och sedan klippa gräset med åkgräsklippare. Plocka äpplen på gympass.
  • BOENDE
    Inne: Bo på landet, bo i stan, bo i förort (där den ofta har gjort smarta lösningar kring grönområden och cykelvägar). Bo litet. Använda elen effektivt (när priset är lågt och elen är “ren”) och gå emot normer kring boende (hej kollektiv, delat hus med två ingångar och små byar).
    Ute: Bygga vräkt betong-palats med fasad-beslysning som eldar för kråkorna större delen av dygnet. Riva ut fullt fungerande interiör.

Detta är min trendspaning inför 2021.
Vad tror du kommer att bli en trend 2021? Vad kommer bli norm? Vad kommer vi se mer av – och mindre.

Loading Likes...

Summering av 2020, förväntningar på 2021 och nyårslöften!

Sladdar in i sista kvarten av 2020 med ett bonusavsnitt av PlanB-podden.
Mellan julmusts-stick i strupen och rosiga-pandemi-säkra-grill-kinder dök ett enormt behov av att summera 2020 upp.  Och så klart: elda på förväntningar inför 2021 och också lista ett par rejäla nyårslöften.

2020 var ju The Year.
Året då det fossila dammet skulle borstas bort, omställningen ha vind i seglen och framtidstron skulle ånga. Klimatet skulle stå i rampljuset. Ensam.
Tidpunkten då världen skulle ha tagit “stora steg i rätt riktning” enligt FN.
Pja, det blev lite sisådär med den saken.

En pandemi kom i vägen och allt strålkastarljus ritades mot det akuta läget, restriktioner och sjukvårdens press (som behöver en större dos strålkastarljus – pandemi eller ej).

Det här rövåret (som min poddkollega Maria så fint uttryckte det) 2020 kräva sitt alldeles egna poddavsnitt. Så vi snurrade ihop ett avsnitt som heter “Nyårslöften”. Snackade 2020, utflykt från stan, nya trender, ny-normer, hemmajobb, TV-serie-önskningar, byxlösa Zoom-möten och så kikade på hur det gick med förra årets nyårslöften.

Vad mina nyårslöften var? Kanske kan bilderna ge en hint?
Ska jag jobba i skogen? Ja, förvisso. Men framför allt ska jag ta ett krafttag kring tekniken. Och använde ordet … tarmsköljning. Hmm? Mer om mina nyårslöften i avsnittet!

Mitt under inspelningen fick vi också en idé till ett gemensamt nyårslöfte som gör skillnad för klimatet – 365 dagar om året.
Vi bubblade ut en utmaning som vi kallar #365dagarforklimatet (följ hashtagen, det ska vi göra för att få idéer!)

#365dagarforklimatet är små steg i rätt riktning.
Om det så är att efterfråga närproducerat i den lokala matbutiken, visa upp sin pre-älskade outfit i sociala medier, bjuda vänner på växtbaserad middag, lägga upp en story på instagram när en tar hand om skorna (istället för att köpa nya), bjuda in till (digital) lagnings-AW, skriva på en namninsamling, sätta press på kommunen för att göra det enklare att leva hållbart, dela klimatrelaterat i sociala medier (för att visa att frågorna är viktiga), byta bank, ifrågasätta företag, försöka sänka hastigheten på vägen för att främja cykling, stödja en miljöorganisation med en peng, våga höja rösten när klimatet kommer på tal i lunchrummet eller ta en bild när en tar cykeln till badstranden i sommar. Det kan också vara så enkelt som att dela en bild när en semestrar i Sverige eller tar tåget ut i Europa (om världen öppnas upp).
Dela i sociala medier och tagga med #365dagarforklimatet.

Vi människor är trots allt flockdjur, vi gör som alla andra.  När gamla ohållbara, fossildoftande normer och vanlis-beteenden ska bytas ut mot nya, hållbara, då spelar du och jag en viktig roll. En skitviktig roll.
Ingen vill vara passé, utan människor vill vara med i den stora massan. Så hjälp till att ta bort den fossila, unkna doften av den stora massan och låt den dofta fräscht.

Poängen är att inte låta förändringen stanna hos oss själva. Byter vi bank ska vi både berätta för den gamla banken varför vi byter och tipsa alla vi känner om vikten av att byta bank. (Eller elbolag. Eller handla begagnat. Och så vidare.)

Vi behöver ju tio pers som lever perfekt. Vi behöver hundratals, miljoner som gör något.
Så vad sägs om att göra lite skillnad varje dag under 2021?
Här finns det inget misslyckas eller lyckas, utan varje litet steg är ju en vinning.

Är du på?

Följ och bidra till #365dagarforklimatet – när det passar sig. Varje dag, varannan dag, en gång i veckan, en gång i månaden eller var tredje.
Och glöm inte att lyssna på PlanB-podden, och avsnittet Bonus: nyårslöften.

Loading Likes...

Julklappar!

Under vår julgran i år låg två stora julklappar, tillsammans med en rad andra mindre varianter. Barnen öppnade klapp efter klapp, men de där två stora blev kvar till sist.
De stod där genom lunch, glögg och eldmys och till slut sa John att de två sista klapparna ju var till mig.

Hade ju inte tänkt en enda tanke om julklappar till mig själv, så blev total-paff. I mörkret på julaftons kväll öppnade jag paketen och i det första fanns det här fönstret.
Ett trasigt fönster. Mmmmhuum?
Visserligen i en underbar engelsk röd nyans (måste vi eventuellt ha det på våra fönster på nya huset?), men ändock ett trasigt fönster. Längst ner i paketet låg en lapp där det stod att “kurs i fönsterrenovering”. Alltså, DRÖM!
Så nu är tanken, eller snarare förhoppningen kanske, att kunna gå en kurs i fönsterrenovering i februari. John hoppas också kunna gå, men det beror helt på om vi kan ha möjlighet till barnvakt. Sånt är ju lite av en lyx i pandemitider (har inte haft barnvakt sedan i februari). Löser vi inte barnvakt så går i alla fall jag.

I det andra paketet? Ja, där låg vår gamla vattenkanna som jag köpte på loppis för en herrans massa år sedan tillsammans med ytterligare en lapp. På den stod det “kurs i ekologisk odling”. Jojo!

2021 kanske blir året då jag lär mig en massa bra, vettiga saker?

Loading Likes...

En julafton ute!

Aaaaah, ett helg gäng av lata mellandagar senare kommer här ett inlägg om julafton.
Vaknade upp till frostigt krisp, hittade paket utanför dörren som morgontomtarna lämnat och innan något barn ens uttalat ordet overall var jag ute med en stor korg fylld med hemligheter. Min systerdotter Zea fyller år på julafton, så förmiddagen är hennes. Som present hade jag gjort en skattjakt med massor av rebusar, kartor och godisstopp. Med en grand finale.

Rotade fram någon gammal 1970-talsjacka ur mina föräldrars garderob och gjorde mig redo för en julaftonutomhus.

Ja, det är så här det kommer se ut nu, haha. Sundh i ärvda sjok och med håret på ända.

Lockade ut barnen och gav Zea hennes äventyr. Ut i skogen, över diken och in i kojor. Överallt väntade små ledtrådar och kartor.
Det här är min favoritskog. Full av mossa, stenar och stora träd. Den ligger precis vid min moster, och pja, vid vår nya tomt!

Och just på vår tomt väntade en korg med saft.

När vi kom hem hade jultomten redan varit där (oh nooo) och lämnat julklappar under vår utegran.

Inget glitter behövdes i den granen kan jag säga. Så vackert smyckad av frost.
Nog för att en saknar grandoften inomhus, men fasen vad jag fastade hårt för konceptet utegran. Men en jäddra tur att det inte var hällregn och full blåst om en säger.

Under granen låg julklapparna, och medan vi fixade i ordning jullunchen fick barnen öppna paket. Barnen fick ritblock och secondhand-plagg av farmor och farfar, begagnade LasseMaja-böcker och bok om spindlar, varsin klocka och godis (stod högst upp på önskelistan).

Under äppelträdet, där vi sommartid brukar fika och äta lunch, dukades det upp till jullunch med julduk, lyktor och taserud-ljusstakar.

Filtar och fällar drogs ut, och så …

… tände vi en brasa i en skottkärra. Mamma – som fått provsvar att hon  inte var coronasmittad, utan bara förkyld – var eldvakt.
Där stod vi och värmde frusna händer titt som tätt.

Letade fram några stallyktor som vi haft på torpet också, och …

så dukades det upp en massa smarrigt på vårt gamla slagbord.

Jag fick passande nog två levande element i knät när det var dags för lunch. Inte mig emot.

Det var så fint att fira jul tillsammans med min familj, även om det var svinkallt och helt och hållet annorlunda.

Efter lunchen var det bara två paket kvar. De största. Och de var till … MIG!

Lämnade gran och vinter-vardagsrum, kröp in i vår lilla stuga för att kolla på Kalle Anka och när mörkret föll blev det glögg under stjärnklar himmel. Intill brasan i skottkärran. Men då glömde jag ta med kameran ut. Vid 9-snåret hade hela familjen somnat. Helt slut efter en julafton utomhus. Världens mysigaste julafton ändå.

 

Loading Likes...

God jul, skattjakt och förväntningar

Så kom julafton 2020, en julafton utan några som helst förväntningar.
I vår familj är det inte bara julafton, utan också födelsedag för mitt syskonbarn Zea. Förmiddagen är hennes och eftermiddagen är julafton.
Dagen ska firas ute och jag har förberett en skattjakt med rebusar och mysterium för Zea genom skogen och i trädgården. Det blir hennes födelsedagspresent – ett egenknåpat äventyr.

I går kväll satt jag uppe till midnatt och ritade kartor, rebusar och skrev rim. Fagert blir med högst ojämna mellanrum, men det är ju inte det fina som är huvudsaken. Det är ju kluret.
När jag ändå var i farten så skrev jag en liten bok (!?) om spindlar till Majken (stod på hennes lilla, lilla önskelista).  Inte heller något verk av Renoir, men hur tjusiga kan spindlar bli?

En kan väl säga att jag fick feeling. Och kanske hade jag tiden för första gången på många år.
De där nedtrippade förväntningarna på den här julen har gjort mig totalt ostressad. Ingenting är noga. Traditioner är lite suddiga i kanterna. Tankar luddiga. Förberedelser få.
Det blir som det blir.
Och där någonstans i allt o-noga fick jag feeling. Tog mig tiden att göra det där som jag TRODDE att jag skulle göra ideligen när jag blev förälder. Nämligen pyssla, greja, klura och göra små projekt och äventyr.

Ska bli så spännande att se vad Zea tycker om äventyret imorgon och om Majken fastnar för den högst originella boken om spindlar. Sak samma. Barnen har varit så fulla av längt till julafton, har haft små julkonserter för mormor och morfar vid verandan och lekt jultomte som delar ut paket.
Att bara ha en dag som är lite speciell bland all vardag tror jag är fint nog.

Nu ska jag bege mig ut för att förbereda skattjakten.
Ta hand om er därute, håll avstånd (med respekt för andra, särskilt de som jobbar inom vården) och njut en stund av julen oavsett hur den blir <3

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny