April, april!

Ja, men okej då!
Gårdagens inlägg med rubriken “Hårdare tag mot influencers klimatpåverkan!” kanske inte var sådär … jättesant. Det ligger inget lagförslag om marknadsföring och klimatpåverkan hos regeringen – vad jag vet. Än mindre en paragraf som rör just influencers, samarbeten och dess klimatpåverkan.

I går skrev jag “som jag fattar det så vill en att influencers ska ta ansvar för den klimatpåverkan som de genererar via samarbeten och adlinks (!?)”, och basunerade ut att influencers skulle behöva skatta på denna klimatpåverkan. En sorts klimatskatt.
Det var lur.

Detta “lagförslag” kokade jag ihop tillsammans med Maria, Frida, Isabelle, Camilla och Yrsa.
Det var ju trots allt 1 april.

Vi startade till och med en fejktidning som hette Dagens Medium. Den skulle en ju för övrigt älskat att läsa. En tidning som siade om den hållbarare framtiden, hehehe. En tidning med morgondagens nyheter. Notera alla notiserna i högerspalten.
Motormagasinet Top Gear lades ner efter 19 år (pga, motor är föråldrat), SVT storsatsar på serie om hållbar konsumtion och klimatversionen av lyxfällan lanseras med nya programledare. Och när pandemin är över börjar Naturvårdsverket med stående pressträffarna kring klimatläget.

Bäst måste ju ändå ha varit Fridas påhittade app som gav en indikation om vad det var tal om: “Skatteverkets nya app ”R-IL” som tagits fram för redovisning av reklam i sociala medier”. App RIL.

Men allt var inte bluff å båg i inläggen. Nope. Jag gick ju loss ganska friskt på att skatten skulle sättas efter “schablonpåverkan” på 3%. Alltså om jag köper en T-shirt så inspirerar jag uppskattningsvis 3% av mina följare att gå i mina fotspår.
Denna siffra är inte HELT tagen ur luften.
Det finns undersökningar som visar på hur mycket vi influencers påverkar, och hur många köp ett influencertips kan generera. Och den siffran ligger på omkring 3% av följarskaran.
Vissa influencers genererar så klart lååååångt många fler än 3%, för att de kan sin målgrupp. De är kreativa, skickliga och pricksäkra – inget snack om saken.

Men allt har ju en klimatpåverkan, och jag tycker det är spännande att fnula på vilka stigar vi ska trampa upp för att nå uppsatta klimatmål.
Trots att detta var ett skämt var det förvånande många som välkomnade någon typ av klimatskatt. Men inte enbart skatt på influencersamarbeten och adlinks, utan desto fler ville (också, men framför allt) se ett större ansvar från de producerande företagen. Alltså att de som producerar T-shirten och kränger flygresan till Dubai (som influencers visar upp) även ska betala skatt för klimatskadan som görs.

Kanske är det hög tid – med tanke på att vi befinner oss i en klimatkris – att klimathaltande produkter ska skattas för sin klimatpåverkan? Kanske är det också rimligt att den reklam som lockar oss att göra val som strider mot uppsatta klimatmål också kostar en rejäl slant? Kanske ska det hamna någon koldioxidskatt på alla varor – och mer på de som belastar klimatet mer? Eftersom det kommer krävas enorma resurser för att städa upp efter dem.

Vad tycker ni?

Loading Likes...

Hårdare tag mot influencers klimatpåverkan!

I Plan B-podden brukar jag och Maria ofta tala oss varma om Frankrike som ofta ligger i framkant med sina skarpa klimatlagar. Nu verkar även Sverige ha vaknat opp, och det med råge!
Och i skottgluggen står min bransch – influencers!

Ett skarpt lagförslag om marknadsföring och klimatpåverkan ligger nu på politikernas bord, tänkt att träda i kraft 1 januari 2022.
Det bubblar rejält på reklamfronten just nu. Få har väl missat nyheten om att Amsterdam kan bli den första staden i världen att förbjuda fossilreklam (och förslaget diskuteras i såväl Göteborg som Stockholm).

Men det nya lagförslaget är något annat. Det nya lagförslaget är en del av Sveriges regerings krafttag för att nå uppsatta klimatmål. På tiiiin.
En paragraf i lagförslaget rör just influencers, samarbeten och dess klimatpåverkan.
Som jag fattar det så vill en att influencers ska ta ansvar för den klimatpåverkan som de genererar via samarbeten och adlinks (!?).

“På samma sätt som influencers idag måste redovisa och betala förmånsskatt för produkter som mottagits, så kommer influencers i fortsättningen behöva redovisa och betala skatt på de utsläpp som genereras genom samarbeten. Inte bara genom produkterna eller resorna, utan också på den potentiella påverkan detta kan ha på samhället”.

Lagen skulle fungera så här (om jag fattat saken rätt):
Om jag gör ett samarbete med ett företag där jag visar upp en nyproducerat T-shirt, så ska jag betala för klimatpåverkan som just detta samarbete genererat. När det gäller allmänna samarbeten så räknar en med en schablonpåverkan på 3%. En utgår alltså från att 3% av mina följare har inspirerats, gått i mina fotspår och köpt T-shirten.

Om jag skulle inspirera 3% av mina 21 800 följare på instagram att köpa en tischa skulle det innebära 654 köp. Och jag skulle behöva betala skatt (klimatskatt) på de 654 köpen eftersom jag bidragit till ökad klimatpåverkan. Om jag skulle lägga till en rabattkod skulle klimatpåverkan bli högre, eftersom tröskeln sänks. Och skulle jag lägga till en adlink på ett samarbete (där min plånbok blir fetare ju mer mina följare shoppar) skulle skatten bli ännu högre eftersom jag tjänar pengar på att klimatet påverkas i negativ riktning.

Exakt hur stor skatten blir om lagen träder i kraft är än så länge oklart, men gissningsvis blir det en rätt fet peng att betala.

Enligt Naturskyddsföreningen krävs 2600 liter vatten och nästan 1 kilo kemikalier att producera en enda T-shirt. Hela produktionen av T-shirten orsakar 4,5 kilo koldioxid per T-shirt, vilket motsvarar samma koldioxidutsläpp som att köra 23 kilometer med en personbil.

De där inspirerade 3% skulle snabbt generera nära 3 ton koldioxid, vilket motsvarar mer än en bilresa mellan Kiruna och Kapstaden.
En tischa.

Även om jag också kommer att drabbas om den här lagen går igenom (och det kommer att svida) så tycker jag i ärlighetens namn att det är en ganska vettigt lag. Svär jag i influencers-kyrkan då?

 

Skulle SÅ KLART vilja se liknande klimatfskatt för de producerande företagen – också.
Alltså: om ett företag producerar en T-shirt så är priset inte bara satt utifrån material, produktion och transport, utan även vad det kostar att återställa klimat och miljö när en har odlat, färgat och transporterat plagget. Och kanske även vad det kostar att ta hand om T-shirten när den inte längre är önskad, eller de sammantagna transporterna när plagget skickas, returneras och skickas igen via webbshopparna (var femte plagg skickas tillbaka). Ett pris på ett större ansvar alltså.
Gissningsvis är det knepigt att räkna på det verkliga priset för den där T-shirten, men desto lättare att ta fram siffror och statistik för hur många T-shirts en influencer skapat ha-begär kring.

Ja ni, vad tror ni om detta? Är det rätt väg att gå? Och hur tror ni att influencervärlden kommer att påverkas? Kommer det här vara slutet för adlinks?

Vill du läsa mer om lagen – spana in hela pressmeddelandet här. 

Loading Likes...

Odlingsplaner för den otåliga odlaren

I betalt samarbete med Årstiderna

Nu är den i full gång. Den efterlängtade odlingssäsongen.
Denna gång med egen året-runt-trädgård och en otålighet som heter duga.

Jag har laddat upp med pallkragar och krukor, och i veckan fick jag ett paket från Årstiderna med nyheter för 2021. Nämligen ett startkit för den egna ekologiska köksträdgården.

Jag fick en sättlåda med fyra sorters potatis och två sorters sättlök, ekologiska fröer med massor av spännande som kålbladningar, djungelgurka och popcornmajs!

Den portabla frölådan – med månadens fröer som ska sättas (det stora fröbiblioteket kan jag visa en annan gång) – är laddad till max!

Ja, ni ser ju. Knökat!

Och ekologisk potatis – det viktigaste i min trädgård pga storkonsument!

 

 

Jag har petat ner några potatisar, men går loss på stort i mitten av april när det förhoppningsvis är aaaaningen varmare.

Frön däremot. Där har jag gått loss.
Jag sätter frön i allt jag kommer över från återvinningen. Mjölkkartonger, äggkartonger och krukor gjorda av tidningspapper. Pappförpackningar klipper jag sönder och gör till odlingspinnar och använda brödpåsar blir små kuvöser till odlingarna.

Och så placerar jag krukorna på gamla plåtar, långpannor, i brödformar eller som här …

I en form som jag hittade i sommarstugan på tomten.

Jag har ju odlat så länge jag kan minnas.
I eget “lanne” i min mammas stora trädgård under min uppväxt, på en överplanterad balkong i första egna lägenheten i Stockholm och på innergården i Midsommarkransen.
Och så klart – på torpet på Gotland där vi anlade större och större trädgårdsland för varje år. Nog för att jag älskade att odla på Gotland, men odlingarna sköttes ju lite si sådär eftersom det kunde dröja veckor mellan besöken.

Men nu är det andra odlings-takter. Och en dröm som går i uppfyllelse.
En trädgård att rå om lite varje dag, året om. Ser fram emot att kånka skottkärror, täckodla med bös, dra ris, flytta stenar, tjuva tomater, kupa potatis och hiva på gödsel.  Mitt alldeles egna prunkade gym att kuta ut till.

 

 

Vid den här tiden på året brukar vi proppa fönstren fulla med små odlingar, och vi har varit aningen bortskämda med djupa nischer i förra lägenheten – redo att sluka mängder av krukor.
I väntan på halmbalhus, orangeri och växthus (som ingår i tomtplanerna) har vi hängt upp hemsnickrade odlingshyllor i våra små fönster i verkstan och även fyllt mina föräldrar hus med tråg, hehe. Både jag och John är otåliga odlare, för än så länge har vi ju ingen trädgård utan “bara” en tomt med smårabatter, hallonsnår, en liten bäck, massor av sten och fällda träd. Inte så mycket köksträdgård att tala om. Ännu.

Planen?
Min tanke är att bygga hus i ena änden av tomten och anlägga trädgården i andra änden. Så får de mötas på mitten i framtiden med hjälp av en prunkande perennrabatt.

Första steget blir att odla i pallkragar längst bort från husbygget och sedan pö om pö ta sig an trädgården. I takt med att vi får virke (på gång detta nu) bygger vi odlingslådor och odlar ännu mer. Pallkragarna går ju att flytta, så vi använder dem så portabelt trädgårdsland (hmmm, hade en kunnat anlägga dem på ett släp?). Till odlingslådorna kommer vi använda ratat virke från träden som fällts, alltså virke som inte kan användas till golvbrädor och stomme.
Allt tas till vara!

Loading Likes...

#1 begagnade favoriter

I Plan B-poddens avsnitt om “Bättre begagnat” så snackar jag och Maria om svenskarnas syn på pre-älskat, hur konstigt det är att normen är att rynka på näsan åt begagnade lakan på loppis, medan vi anser hotell-lakan vara fullständig lyx (trots att fler förmodligen har sovit i det senare).

I sann Plan B-poddstradition fick jag en utmaning av Maria. Denna gång att visa upp mer av min garderob – något jag gjorde mycket förr. Min ingång på internet blev ju via vintage, där jag visade upp mina pre-älskade outfits fyndade för en spottstyver. Kanske är det dags att damma av denna del av bloggen? Visa upp vad jag har i min garderob, mixa och matcha på olika sätt, utan att för den delen handla ytterligare triljoner plagg?

Jag började visa upp några begagnat-favoriter här, men tänkte göra en mer uppstyrd variant.
Den enkla lösningen på utmaningen hade ju varit att ta gamla bilder och visa upp, men jag tänkte faktiskt plåta nya. För min stil utvecklas. Men för den delen öser jag inte in en massa nytt, jag matchar bara annorlunda nu, lånar av mamma, lägger till något begagnat eller rotar runt bland Johns plagg och sedan är outfiten som ny.

Så under de kommande veckorna tänkte jag visa upp 10 begagnade favoritoutfits.
Och börjar med den här!

Min juvelfärgade kappa som jag köpt begagnat och förmodligen aldrig kommer göra mig av med, because one of a kind. Förr i tiiiin stoltserade jag nog världsvant att jag köpt den vintage i Brighton, kanske för att visa hur berest och världsvan jag var. Nu hade det smällt högre i min bok om jag köpt den på Myrorna i Uppsala, Karlstad eller Borås om jag haft vägarna förbi. Gräva lite där jag står så att säga. Världen och normerna vad som är status utvecklas. Och jag likaså.

Det är ju tur.

Diademet har jag köpt begagnat via Tradera, halsduken kommer Emmaus herravdelningen (om jag inte minns fel) och de blå byxorna har hängt med lääääääänge. De kommer från Beyond retro vid Zinkensdamm. Minns det än i dag, hur glad jag blev när jag hittade the perfect match for my body.
De vinröda strumpbyxorna har jag fått av min kompis Lollo och vårskorna är de enda som är nya.
Och eftersom jag inte handlar någonting nyproducerat längre (förutom kanske trosor och strumpbyxor), så ämnar jag ta hand om dem så de håller länge.

Det är intressant hur en utvecklas ändå. Även om jag aldrig varit någon storkonsument av nyproducerat så har det faktiskt varit totalt omvälvande att sluta konsumera nytt. Bestämma sig. Det skulle ärligt talat kännas konstigt att handla nytt. Det skulle svida. En handling som ändå gjordes i en handvändning förut. Mötte helt upp mitt begär, och lät det gå bärsärk. En ny duk från H&M home, ett par solglasögon eller någon ny sommartopp.

Det började med köpstopp i tre månader, sedan gick det till ett halvår, ett år och nu är jag inne på år två eller tre. Har tappat räkningen.
Under den perioden har jag köpt tre krukor, en kudde, en handgjord kopp och en necessär. Men inte så mycket mer.  Nu skulle det sitta långt inne att köpa nytt över huvudtaget ärligt talat.
Klart att jag drabbas av begär, men eftersom jag inte handlat nytt på så länge så känns det liksom lite dumt att destroy a good path så att säga …

Och jag har ju så jag klarar mig, eller hur?
Ni kanske är aströtta på att se den här kappan, men det är inte jag. Blir fortfarande skitglad av att ha på mig den, särskilt så här års när det är hyfsat beige ute.

Loading Likes...

VI HAR EL!

Kanske inte min mest rafflande bild i blogghistorien, men ett stort steg för oss husbyggare.
Vi har nämligen – FANFAR –  el på tomten.  Håll i hatten!

John har byggt en provisorisk vägg som elskåpet sitter på. Tanken är att det ska fästas på antingen hönshus eller orangeri i framtiden, men i väntan på byggandet tar fart så år vi lösa det så här.

På tomten finns ju en gammal sommarstuge-barack från 1960-talet, och en massa små pyttehus.
Vatten finns sedan tidigare, tillsammans med en gammal gjutjärnspump. Men ingen el och inget avlopp. Så vi börjar från scratch.

Det är fantastiskt att vi har vatten, el förenklar ju byggandet om en säger och avloppet ska bli sjukt spännande. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men vi vill ju ha så resurseffektiva avlopp det bara går. Och ta vara på vårt avfall så att säga.

Loading Likes...

Min plan för 2021?

icke betalt samarbete med WWF

2021 är året då jag börja bygga ett annat sorts liv.
Ett liv med trädgård, där jag kan odla egen mat, bidra till den biologiska mångfalden, dela mer (inte minst med mina föräldrar och släktingar som bor ett stenkast bort), göra planer för att producera egen el, cykla längre (hej hälsa!) och påverka både nationellt och lokalt. Ett liv med sänkta klimatavtryck, mer miljönytta är förhoppningen. Eller pja,  mindre skav.
Men också ett liv där jag ständigt går ett varv kring mina egna privilegier.

2021 är också året då WWF fyller 50 bast, och det firas med den viktiga häng-på-kampanjen Är du med?
Så nu undrar jag: Är DU med?
På vaddå kanske du undrar?
Jo.
Vill du hänka med mig på att göra skillnad?

WWF.se listas 50 små och stora förändringar som gör skillnad för klimat och miljö.
Är du med-kampanjen handlar om att välja förändringar en kan tänka sig att ta sig an under 2021.
Det kan vara allt från att låta gräsmattan växa, välja förnybar energi, se över sparande, skippa bilen korta sträckor, källsortera mera eller äta upp istället för att matsvinna. Stort som smått.

Jag vill så klart bocka av alla 50 förändringar på ett bräde rastlös som jag är, men lyfter tre som jag vill lägga kraft på just 2021.

1. Plantera för humlor och bin!
Inte nog att vi ska bygga hus, vi ska anlägga en trädgård. Och min plan är att planera för humlor och bin så att det finns en buffé av gött under en lång period. Det ska planteras träd, buskar och blommor en masse! Ogräs ska få växa och trädgårdsstök (som kan bli insektsbon) ska omfamnas. 

2. Inget flyg 2021!
Det kanske inte låter som en biggie för mig som ständigt deklarerar att jag inte flyger kanske kan tyckas. Men en del i att avstå är också (för mig) att ständigt föra samtalet framåt, läsa på och stundvis vara ganska obekväm (när normen är att flyga och det ofta blir ett snack om privilegier, makt och ansvar). Inte hålla tyst även om det hade varit mest bekvämt.  Och det är en utmaning väl värd ett klick för någon som är konflikträdd och älskar god stämning. 

3. Andra hand i första hand
När (om?) vi bygger vårt halmbalhus så vill vi återbruka allt från virke, material till små detaljer. Och jag är taggad på att se var gränsen för nyköp går. Den stora utmaningen är att ha framförhållning och planera, vilket inte är min bästa sport. Men nu har jag skrivit det här, samt lovat WWF, så nu måste jag ju ge mina dåliga sidor en rejäl match, inte sant?

Det här är tre förändringar jag kommer rikta strålkastarljuset på 2021, men jag tycker att WWFs lista är väl värd en genomläsning för att påminna oss när vi står inför små som stora val.
Vi ska som bekant ställa om och styra om den här stora Atlant-ångaren vi bor på mot hållbarare destination. Och ju fler som girar desto snabbare går det.

Här vill en ju att varenda kotte ska dra, efter bästa förmåga.
Men vi behöver också prata om människors olika förutsättningar att påverka, ställa om och göra skillnad. Om privilegier, makt och ansvar.
Jag själv känner ett enormt ansvar, för att jag sitter på en rad privilegier. Jag har ett fritt jobb, jag jobbar inte på IVA under en pandemi, jag har sänkt mina omkostnader rejält vilket ger mig större frihet, jag lever i en parrelation där vi delar på vardagsbestyren och ekonomin, jag har en röst och jag bor i ett fredligt land.  Jag utsetts inte för rasism. Jag har mat, dricksvatten och tak över huvudet.
Att inte använda den sitsen (och ta ansvar), att inte orka, ta sig tiden eller stå upp där jag har möjligheten? Ah, skulle påminna lite väl mycket med Marie Antoinettes “let them eat cake”.

Vi behöver inte tre personer som lever perfekt, utan miljoner som gör något. Efter bästa förmåga.
Vi behöver alla ställa om: du, jag, kommun, region, företag, land och värld.
Förändringen behövs på alla plan – samtidigt. Vi har liksom inte riktigt råd att peka på varandra, på samhället, på företagen och hosta ut något i stil med: “Men du’ rå” eller “Men Kina’ rå”.
Vi måste se vår egen del i omställningen. Makt, ansvar, privilegier och möjligheter. Dels som väljare, konsumenter men också medborgare och som en pusselbit i den så kallade “opinionen”.  Det är vi som banar väg för beslut genom att höja vår röst, pressa på och ifrågasätta. Det är vi som visar vägen med våra plånböcker och vår valsedel och det är vi som inspirerar och trampar upp nya stigar för andra att följa.

Och här kan vi alla bidra. I stort och i smått.
Tillsammans kan vi göra skillnad.
Många bäckar blir en å, så att säga.

Är du med?
KLART JAG ÄR!

Vilka förändringar hugger du tag i 2021?  

#ärdumed

Loading Likes...

Sista påsken.

Att flytta hem till sin barndoms by har varit omvälvande.
I början var det fullmatat med en sorts närstudie av skit i hörnen och en rädsla över att återupprepa historien där minnena skavt. En osäkerhet att kastas in i ett sammanhang, där sammanhanget har förändrats. Nya människor har flyttat in och ut ur husen, en vet inte exakt vem som är vem ännu och en försöker heja glatt på varenda kotte en möter.

Det är fortfarande lite stapplande steg för att få styr på vardagen, men känslan i kroppen är så otroligt varm. Och liksom så fullkomligt sköljande vårflodsklar.

Vi står inför påsken.
Det kommer bli den sista påsken som ser ut (någorlunda) som den alltid gjort i mitt 38 år långa liv.
Det är så glasklart att en person som alltid funnits i mitt liv inte kommer att finnas kvar här på samma sätt nästa påsk. Det är den sista påsken.
Jag är ganska säker på det.
Det är oerhört sorgligt söndertrasande, men det är också så jädra fulgråtsfint. Att jag får vara här. Möta blicken om mornarna, ge ett leende när ögonen är trötta utan hopp, ge en varm hand på axeln när viljan inte finns där. Och vissa dagar även kunna vända önskan om att dö till att faktiskt vilja leva.

Även om det är förbannat jobbigt stundvis, en har svårt att räcka till och en önskar att en var starkare, så känns det som jag gör något vettigt med min tid. Som att jag liksom är nära döden, men också … livet.

Det är på inget sätt ett enklare liv just precis här och nu, men det är vettigare och mer kärnfullt på något vis. Det går i samma linje som blodet flödar, det skaver mindre. Och det är fullt av värme och omtanke, från så många olika håll.

Imorse var jag på lanthandeln för att köpa bröd.
Köpte med lite kaffebröd till min sjuka närstående för att ge lite guldkant, och den varma personen i kassan frågade hur det var med sjuklingen. Den där frågan som många drar sig för att ställa.
Den omtanken rörde mig så djupt. Att där mellan coronasäkert glas vid kassans rullband sträcka ut en omtanke och ta sig tiden att byta några ord.

Att en på något vis inte är ensam, utan det finns en varm omhuldande bygd som vet läget, bryr sig, som möter ens blick och som gör att en orkar vara stark lite till.
Och vet ni, det är banne mig det finaste jag upplevt.
Det sägs att det krävs en by för att fostra ett barn. Men jag är nog beredd att bredda begreppet en aning. Det krävs en by gör fostra en medmänniska.

För inte nog med att en känner sig som ganska mycket människa just precis här, en känner sig också pretty much som en medmänniska. En del av något.
En känner sig inte ensam.

Loading Likes...

Jag släpper “Sustainable spring” – en hållbar kollektion med 92 vårplagg i skiraste bomull!

 

Äntligen kan jag berätta om ett nytt, stort och spännande projekt som jag jobbat på!
Min nya kollektion “Sustainable spring” – en grön, hållbar kollektion innehållandes 92 nyproducerade vårplagg i skiraste bomull!

Vad säger ni? Är ni taggade?

KLICKA HÄR FÖR ATT SE HELA KOLLEKTIONEN!

Nä, du kom ingenstans.
För jag släpper jag ingen hållbar, grön kollektion med nyproducerade plagg.
För det hade varit greenwashing.
Och jag hade brutit mot lagen.
Marknadsföringslagen

Jag hade vilselett er läsare att tro att något var bättre än det egentligen är. Och att vi tillsammans skulle kunna shoppa oss ur klimatkrisen, dansat mot solnedgången i vårens skira klänningar med ballongärm och leva happily ever after.
Men this just in: Inget nyproducerat plagg kan rädda klimatet, ingen kollektion är hållbar om den innehåller 92 nyproducerade plagg.
Och vet ni vad?  Företag kan greenwasha, men det kan även influencers.

Ingen vill ju bryta mot lagen med vilje. Det har jag svårt att tro. Men kanske är det så att vi behöver lära oss mer om vad som är hållbart? Vad greenwashing egentligen är.

Så vad är greenwashing?
Det snackar jag och Maria om i ett nytt bonus-poddavsnitt av Plan B-podden på ämnet “Greenwashing”, där vi också intervjuar Yrsa Lindberg som driver insgramkontot Greenwashing i Sverige.

Du kan lyssna på avsnittet här! 

I avsnittet berättar vi när vi själva blivit vilseledda att tro att något är bättre än det är, snackar om när storföretagen kontaktat oss – i egenskap av influencers – med tveksamma kampanjer och när mode- och inredningsföretaget använde oss i briefen för sin “hållbara kollektion” för att locka andra influencers att hoppa på.

Så varför snackar vi greenwashing? Och varför gör vi det just nu?

Alla snackar hållbarhet 2021, alla vill vara med i matchen så att säga. Produkter marknadsförs ständigt som “hållbara”, samtidigt som det i princip inte finns några produkter idag som kan kallas helt “hållbara”. Det säger sig självt att reklambudskapen lätt blir vilseledande, right?
Och det strider mot marknadsföringslagen.
Problemet är att det är svårt att navigera och göra “rätt”. Jag har själv garanterat varit ute på hal hållbarhets-is tidigare, när jag inte visste bättre.
Men det härliga är ju att det finns möjlighet att göra om, göra rätt. Lära sig mer.

Därför har jag, Maria Soxbo, Isabelle McAllister och Yrsa Lindberg snickrat ihop en kampanj –  Stoppa Greenwashingen NU – som dels ska fungera som kunskapsbank för dig, mig, influencers, företag och byråer. Med snabba svar på tal kring greenwashing – så det ska bli enklare att göra rätt, svårare att göra fel.

Idén föddes ur frustrationen över att ALLA pratar om “hållbarhet”, allt fler företag förstår att det är fräscht att snacka “hållbarhet” 2021 och influencers blir därför ofta kontaktade av företag som vill samarbeta med sina “hållbara” produkter. Det är rent ut sagt plättlätt att råka greenwasha utan att det var ens uppsåt – både för företag och influencers. Så för att undvika att en bryter mot lagen – och öka kunskapsnivån kring just greenwashing –  så har vi dragit i gång kampanjen.

Förutom att vi (minst jag ska erkännas) har skapat en kunskapsbank och en guide till hur en anmäler greenwashing (för yes, det är upp till oss konsumenter att anmäla), så har vi också gjort ett upprop där vi låter företag, kommunikationsbyråer och just influencers skriva under att de lovar att hålla sig till lagen.

Begreppet “hållbarhet” blev känt genom Brundtlandrapporten som utkom 1987 och definitionen är ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

Säg det plagg som kan uppfylla det? Eftersom ett plagg och en pryl ofta har en negativ påverkan på klimatet.

Vad hoppas vi kampanjen ska bidra till?
– ökad kunskap kring greenwashing
– att få upp greenwashing på agendan så att fler ifrågasätter företag som öser ur sig “hållbara kollektioner” med nyproducerade saker
– att fler anmäler greenwashing till Konsumentverket.
– att företag och reklambyråer kan sätta press på varandra genom att skriva på uppropet, för vem vill handla av ett företag som vägrar att lova att inte lura sina kunder?
– att influencers ska kunna visa att vi är en yrkeskategori som vill agera rätt, följa lagen och tas på allvar.

Spana in sajten, kolla vilka som skrivit under och peppa företag att sätta sitt namn på listan!
Tillsammans kan vi sprida kunskap, men också städa upp i greenwashing-härjet.

Alla kampanjbilder: #StoppaGreenwashingenNU (fria att dela vidare om kampanjen nämns och taggas). Grafisk form: Tone Knibestöl

Ps. Alla kläder är gamla som gatan. Så klart.

Loading Likes...

Uppsala, klimatvecka och hon finns IRL!

I förrgår lämnade jag landsbygden för en stund för att bege mig till ett stormigt Uppsala. En av Sveriges bästa städer om du frågar mig, och ja, jag är jämt litte sur att jag aldrig har bott här. Varför pluggade jag i Stockholm när jag kanske kunde ha pluggat här? Cyklat precis över allt och stoltserat med att bo i en av Sveriges bästa klimatstäder. Nåväl, tacksam för att en staden står kvar och att en kan åka dit på besök (när restriktionerna tillåter), eller i mitt fall jobb.

Det är så filmiskt vackert i Uppsala att ögonen ploppar ut!

I Uppsala mötte jag upp …

Maria!

“Du finns på riktigt” skrek jag när jag såg henne, eftersom vi setts digitalt de senaste månaden. Tillsammans skulle vi programledare finalen av Uppsala klimatvecka. Ett ärofyllt uppdrag vill jag säga!
Varför har inte alla kommuner en klimatvecka undrar jag? Och visste du att Uppsala kommun har en hållbarhetschef på kommunen med 30 anställda – ett föredöme!

Tidigare i veckan höll jag och Maria ett digitalt battle mellan stad och landsbygd – var det var bäst att bo? Enklast att sänka sina utsläpp. Tror du stad eller landsbygd vann?

I Uppsala filmade vi hela långa dagen och snackade transporter, mat, stadsbyggnad och framtidsdrömmar. Bästa typen av jobb kan jag lova.
Efter en hel dag i Uppsala pep jag hem till Värmland igen, helt slutkörd. Så himla fint att träffa Maria! Och att vara i Uppsala. Hoppas kunna åka tillbaka hit, och lyllo alla som bor där. I Sveriges bästa klimatsstad 2018 och 2020 – och VÄRLDENS bästa klimatstad 2018.
Inte illa pinkat.

Loading Likes...

Jag ångrar inte flytten, men jag ångrar …

Det har gått 15 veckor sedan vi lämnade Stockholm och flyttade in i vår gamla verkstad gone home. Ett litet kyffe på 45 kvadrat som rymmer kök, sovrum och badrum, en liten toalett och en dusch.

De första veckorna var kantades av nyfikenhet, fix med det nya hemmet och upptäcktsfärder. Sen åkte vi tillbaka till Stockholm för att packa ihop det sista och då kom det stora tvivlet. Vad har vi gjort? Det var en berg-och-dal-bana där en rycktes mellan liv som inte blev, som valdes bort, vänner, förväntningar, rädsla för det nya, otillräcklighet och tomhet. En bit sorg.

Nu då? Femton veckor in i nya livet?
Jag ångrar inte flytten, men jag ångrar att jag inte flyttade … tidigare.
För som jag trivs.
Jag vaknar till fågelkvitter utanför fönstret, jag kan vädra (!) om andan faller på och gå ut i bara pyjamas om jag får feeling.
Jag mår så bra av att kunna titta ut över åkrarna och se solnedgångarnas alla skiftningar. Gå ut och greja titt som tätt, skotta snö utanför mamma och pappas dörr vintertid, sopa av trappan eller ta in posten åt dem på morgonkvisten.
Låta barnen springa fritt, och låta vardagen vara onoga.  Någon spelar trumpet till morgonkaffet, en annan kanske härjar på mot nattkröken, en tredje råkar springa ut utan bralla. Jag har fått perspektiv på så många saker. Insikten att det här passar mig. Staden har OCKSÅ passat mig, men måste säga att jag är så glad över att vi gjorde den här flytten.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny