#cykeluppropet

I går mötte jag upp de här stjärnorna, @Medveten_i_stan och @Renoveringshopaholics (tack internet och Instagram för de här personerna!), vid Svampen i Stockholm. Tillsammans skulle vi cykla Stockholms gator fram med trafikborgarrådet Daniel Helldén.
Anledningen?
För en vecka sedan startade vi #cykeluppropet vars syfte är att göra det säkrare för alla cyklister i kölvattnet av pandemin – när en talar om en cykelboom. Lösningen för att lätta på trycket är att göra som många andra städer – London, Berlin, Bryssel, Vancouver, Budapest – och införa popupcykelbanor.
En sak som jag lärt mig genom Klimatklubben är: Det krävs inte att hela samhället ställer sig på barrikaderna för att få igenom en förändring, det räcker med en liten, engagerad grupp som ropar så det hörs. Så TACK alla ni som delat #cykeluppropet – ni gör skillnad.
Hur ser vi det? Jo, trafikborgarrådets people hör av sig och förelår en cykeltur.

Så här stod vi nu. Med ett styre i ena handen och era frågor i den andra. Sedan cyklade vi i väg.

Stannade till på några ställen där det kommer att byggas cykelbanor. Kungsgatan är en av dem, och på Vasastan byggs det för fullt. Problemet är att varje steg tar åratal, och att trycket sker NU.
Enligt Daniel Helldén ligger Sverige 20 år efter framstående cykelnationer som Danmark och Nederländerna. TJUGO ÅR!
Vi snackade utmaningar (att bussarna måste ta sig fram exempelvis), men också en hel del bekvämligheter som måste vändas och vridas på. På Östermalm är det inte så fett med parkeringshus, så där kan en inte plocka bort parkeringsplatser på gatan för att ge plats för cyklister. Men å andra sidan, behöver så många på Östermalm bil? Obs, jag vet inte svaret, utan jag bara sänder ut frågan.
Hela Stockholm är smockfullt av bilar. Behöver precis varenda en av dessa bilen för att säg, lönearbeta? Behövs stora SUV:ar för att klara detta lönearbete? Aka, jobbar extremt många på Östermalm i terrängen?

Förutom tillgänglighet och bilnorm snackade vi om att ge cyklister företräde, grön våg (premiera cyklisterna vid rödljusen), vi pratade om enkelriktade gator för cyklister, Köpenhamns skyltning (som ger cyklisterna riktlinjer) och försökte nörda ner i vad de största hindren är för att ge cyklisterna bättre förutsättningar.
En sak är klar: Vi måste högre upp. Så nu vill vi snacka med infrastrukturminister  Tomas Eneroth.

Trampade på som en galning efter Daniel, men han var så sjukt snabb! Hur som helst: Vi filmade när vi ställde era frågor till honom. Klippen finns i stories på instagram, och i höjdpunkter. Missa inte!

Loading Likes...

Ut på cykeltur med Trafikborgarrådet

 

Har laddat upp med bralla (och hjälm i korgen), för i dag ska jag, Recoveringshopaholics och Medveten i stan cykla med Trafikborgarrådet, Daniel Helldén, i Stockholm. Vi ska snacka klimat, pandemin, cykling och cykelboom.

Varför?

För en vecka sedan drogs #cykeluppropet igång, vars syfte är att uppmärksamma cykelsitatutionen i kölvattnet av pandemin och trycka på för så kallade popupcykelbanor för att möta trycket (och inte skrämma bort de som börjar cykla). Det är så många som uppmärksammat cykeluppropet, och krävt säkrare cykling för alla. Många har hyllat städer där cyklingen faktiskt funkar, andra har lyft det orimliga i att det vettigaste färdmedlet ur pandemi-, hälso- och klimatsynpunkt är det som ofta skuffas undan och har minst utrymme. 

En pratar om en cykelboom och allt fler tar sina första trampande steg under pandemin. Tyvärr är ju inte cykelbanorna gjorda för denna trafikökning, och det råder kaos på flera platser, framför allt Stockholm. Det finns inga skyltar som ger cyklister vägledning, utan det är upp till alla att tolka trafiksituationen efter bästa förmåga, vilket inte är helt enkelt när cykelbanorna är fyllda med elcyklister, VOI:are, lådcyklar, söndagstrampare och klass II-mopeder. Som att Formel 1-race:are och mormors gamla Skoda skulle samsas i samma körbana.

På andra platser i världen har popup-cykelbanor poppat upp för att möta det ökade trycket, men tanken har inte tagit fäste här (vilket en kan tycka är aningen märkligt eftersom ååål majti Folkhälsomyndigheten rekommenderar att en tar cykeln för att minska smittspridningen).
Popupcykelbanor är tillfälliga cykelbanor utmärkta med linje eller koner, precis samma princip som används när biltrafik leds om vid trafikbyggen.
 
Känns ju lite pinigt kan en tänka, med planen att Sverige ska ha en fossiloberoende fordonsflotta inom 10 år, att det satsas så mycket på cykeln i andra länder. Men inte här.
Det snackas om appar för gröna vågar (alltså att cyklister får grönt ljus vid rödljus), subventionerade reparationer, skyltar som vägleder cyklister och att ge cykeln högre status genom att bredda banor, ge cykeln företräde. Och i Frankrike görs en satsning för att lära fler att cykla. 
K A N ju te sig märkligt att det fordon som kostar minst, ger bättre luft åt alla, bättre hälsa (Sverige är ett av världens mest stillasittande folk), är mest demokratiskt och som inte bidrar till ökade växthusgaser i atmosfären inte är normen. Menar en allvar med klimatmålen så borde det rimligtvis satsas mer på just cykeln
 
I dag klockan 13 ska #cykeluppropet ta en sväng på cykel med trafikborgarrådet i Stockholm, och har du någon fråga som du vill att jag ska ta upp så hojta!
Vi ska även försöka göra en live på Instagram!
Spana in vettja!

Loading Likes...

Besprutat eller obesprutat

I samarbete med Årstiderna

Visst är det konstigt ändå, att vi säger mat och ekologisk mat.
Som att normen är besprutad mat, och ekologiska det special:iga, annorlunda. Trots att det är mat i sin renaste form – med betoning på ren.

Borde det inte vara … tvärtom? Att det hette mat. Och besprutad mat?
Undrar just hur många som skulle välja det senare om det hette det som det faktiskt var. Besprutad mat.

 

Som ni vet så prenumererar jag på Årstidernas lantlåda (här på bilden halvt uppäten, för denna låda är som en godiskorg) som är full av säsongens grönsaker. Jag har ju numera inga egna odlingar, och vill säkerställa att jag  hela tiden matar in ekologiska smarr i mitt hem. För jag vill inte köpa besprutad mat. Jag vill inte att mina barn ska äta besprutad mat, eftersom barn är känsligare mot skiten än vad vuxna är.

Att få tag i ekologiska grönsaker i säsong där jag bor är banne mig inte lätt. Inte ens nu, i september då naturen dignar av grönsaker, frukt och bär.
Eftersom jag äter i säsong, så är ju detta min prime time rent matmässigt, men det som är i säsong i Skandinavien går inte att få tag i ekologiskt … här. Kanske i reko-ringar, men inte i matvaruaffären.

Just nu – under prunkande skördetid – borde handeln vara full av närodlade ekologiska tomater, majs, gurka, zucchini och sallad. Från närliggande lantbrukare, eller från Skandinavien. Men alla alternativ som finns är importerade från Egypten eller Spanien.

Just nu pågår #ekoseptember, som uppmärksammar vinsterna av att handla just ekologiskt. Genom att strunta i att sprinkla bekämpningsmedel på odlingar så följer en hel massa vettigt:
Biologisk mångfald.
Rent vatten.
Levande jordar.
Inga naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel.
Extra god djuromsorg.
Mat utan konstgjorda tillsatser – som alltid är kontrollerad.

Årstiderna är 100% ekologiska.
Alltid.
Råvarorna är noga utvalda, och de jobbar ständigt och nyfiket på att hitta nya spännande lösningar på hur framtidens mat kommer att se ut.
De har investerat i en elektronisk lastbil för matleveranser i Danmark, kör ut mat med cykel i Göteborg och jobbar ständigt på att sänka klimatavtrycken.
Och jobbar för att fler ska äta ekologiskt.

Visste ni förresten att ekologiskt är norm i Danmark, där Årstiderna startades 1999? Och att Sverige ligger 5-10 år efter i utvecklingen när det kommer till ekologiskt. Om detta, och om ekologiskt, besprutat, normer, klass och biologisk mångfald snackar jag och Husligheter mer om i
höstens första avsnitt av Plan B-podden som släpps snart! Missa inte det!

Tills dess mumsar vi vidare ur lådan bland potatis (en av de grödor som annars är värst besprutad), färsk majs, sallad, bönor, blomkålsskott, knippen med morötter, schalottenlök och spetskål.

Loading Likes...

6 x sevärt på internet just nu!

God kväll på er! Mellan sommarnöje och vabbkaos har jag hunnit avverka en del TV, film, dokumentärer och internet – och kanske ni också?
Har du sett något som jag måste se?
Tipsa mig!

Jag har ramlat på en hel del spännande som satt avtryck. Ni vet, sådana där sekvenser som en föreviga kommer att citera. Det har blivit mycket
Här kommer en liten lista, och fyll GÄRNA på i kommentarsfälten.

Först och främst:

“The Great Realisation” på Youtube, som alla borde se och dela. För Tom Foolery fångar ju essensen i vår nutid och hur – excuse my värmländska – fucked up den är. Och att vi har ett guldläge att ställa om, göra rätt.
Kolla här.

“Ett liv utan lån” på Netflix
Ohhhhååå, maj. Denna serie har gjort stort avtryck i mitt liv, och jag rekommenderar alla att se. Det är en så kallad norm-fucker om en får hitta på ett nytt ord och svära på en och samma gång. Önskar så att denna serie kommer i svensk version.
Denna serie gick varm hos oss i somras, och jag rekommenderar alla att se.

15 minutes city
Fick tips om detta begrepp i kommentarsfältet och blev hooked! Jag drömmer ju om att starta en by i Värmland med massa gött folk (hoho, någon som är taggad?) och jag tror starkt på en decentralisering. Alltså att gå bort från centraliseringen, där vi har allt på bilvägs avstånd. Vi skriver ju om detta i både “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” och i “Klimatasken – stora förändringar i litet format” – teh revival of lanthandeln i ny skepnad. Och 15 minutes city är inne på samma spår. Detta är vad Paris borgmästare vill förverkliga.

“A tale from the woods”, Campfire stories
Denna dokumentär såg jag i somras, och jag kan liksom inte sluta tänka på den. Den berörde mig. Dokumentären handlar om skogen, om biologisk mångfald och kalhyggen! Okej, det låter inte rafflande som Game off Thrones, men det var som att nya dörrar öppnades i hövve på mig.
Särskilt förtjust blev jag i värmlänningen Maria Westerberg som sa så mycket klokheter om den stressade människan i fullkomlig obalans. Att människor som är utmattade rekommenderas att gå ut i skogen för att må bättre, men det är ingen som säger att skogen ska ha en given plats i vardagen INNAN en bränner ut sig. Se!

Fantastiska trädgårdar, SVT
Trädgårdsnördar, se hit!
Har ni sett? Älskar’t! Här bränner de av den klimatsmarta trädgården, den unika trädgården, den läkande trädgården och den ätliga trädgården. Så inspirerande!

The long song, SVT
Plöjde denna miniserie om i ett svep. Denna BBC-serie bygger på en roman av Andrea Levy och handlar om slaveriet på Jamaica. Och som det skavde. Som det skavER att se vita människor, med huden som har själv bär, svassa runt i sin bubbla och inte se längre än näsan räcker. En bubbla som jag själv bör och måste dissikera mer noggrant. Serien handlar som sagt om slaveriet och om slaven Julys liv. Ett liv kantas av allt annat än makt. Här osar vitas privilegium, makt och bortskämda livsstil (och förväntningar på livet i stort).

Loading Likes...

Q&A: Tvätta håret med hårdtvål, delad ekonomi och begagnat till barnen – hur?

Först och främst: tack för alla frågor som ramlade in! Jag svarar i två inlägg för att de inte ska bli ett enda milslångt. Här kommer första batchen av frågor!
Kommer du på fler frågor, kommentera, så tar jag dem i del två.
Nu kör vi!

Q: Hej Emma, Tack för en bra och viktig blogg. Hur funkar det med att tvätta håret med hår(d)tvål? Har du upptäckt några nackdelar och vilka är de i så fall? Alla tips på vad en ska tänka på när en tvättar håret med hår(d)tvål mottages tacksamt 🙂
Krya på dig

Med vänliga hälsningar,
Johanna

A: Hej Johanna! Jag började tvätta håret med aleppotvål i våras, eftersom det kändes som alla balla på instagram gjorde det, och jag ville vara lika ball. Men jag fick liksom inte till snitsen. När jag kom till torpet i juni så väntade sjuttiotvå kvarglömda schampooflaskor som jag kämpade med att använda upp (lyckades inte), men nu är jag tillbaka i stan och alla kvarglömde schampooflaskor skeppades till Värmland i flyttlasset. Så nu är jag igång med hårdtvålstvättandet. Denna gång läste jag på innan.
Det jag gjorde fel i våras var att jag trodde att det bara var att byta ut och att allt skulle bli frid och fröjd på en sekund. Men dels behöver håret vänja sig, men det är också ett annat sätt att tvätta håret. Väl tillbaka i stan läste jag på hur en skulle göra, och fick en massa bra tips från olika håll. Jag har tjockt hår och med ett vanligt schampoo går det ganska snabbt att få upp lödder och tvätt ur. Med Aleppotvål krävs att jag tvättar noggrannare, ser till att det löddrar i längderna, men också ta en extra sköljning.
Annars blir det liksom vaxigt i känslan. Nu har jag även gett mig på att använda äppelcidervinäger som balsam. Så spännande. Känner mig SÅ sen på denna boll, för jag har ju sett att Aleppo-gänget är större än stort på Instagram.
I samma veva har jag också slutat locka håret med locktång, och har rotat fram mina gamla papiljotter. Så taggad på att se hur mitt hår kommer att se ut när jag inte väver in en massa skit i det, och skaver på det med värme. To be continued.
Kram emma

Q: Du skrev någon gång att du köpt en del av bilen o john en del? Har ni separat ekonomi och hur gör ni? Skulle vara så intressant att läsa dina tankar om det (utan att gå in på privata detaljer såklart utan mer övergripande).
Jenny
A: Hej Jenny! Ja, precis! Jag och John äger en varsin fjärdedel av bilen (och mina föräldrar delar på den andra hälften). Vår uppdelning ekonomiskt ser ut så här. Vi äger lägenheten tillsammans, 50% var och har lån som vi också delar rakt av. Sedan har vi ett gemensamt sparande (hej framtiden), ett gemensamt konto för matpengar och sedan ett servicekonto dit vi för över pengar för hyra, lån, försäkringar och annat löpande. Utöver de gemensamma kontona har vi varsina privatkonton och sparkonton, som den andra inte har tillgång till. Det är pengar som en kan göra vad som helst med, bjuda syrran på lunch, köpa något på loppis för sin eget unns skull eller spara ihop till en elcykel.
Jag är nöjd med uppdelningen, men har å andra sidan inte testat något annat.
Pengarna till bilen har jag sparat ihop själv, och jag skulle nog säga att jag och John har ungefär liknande tillgångar. Vi tjänar (eller tjänade) ungefär liknande innan corona. Men jag kanske är den som svävar ut mest med luncher och annat bös.
Kram emma

Q: Kan du inte skriva något om hur du klär dina barn? Jag försöker köpa mest möjligt secondhand men ibland går det bara inte att hitta det man behöver. Har dina barn börjat ha åsikter om deras kläder?
A: Halloj! Ja, nu är det inte jag som klär dem så mycket längre, hahaha. Oh, those where the days! Däremot så har jag inte avslöjat för dem ännu att det finns nyköps-butiker, hehe.
De är 4 och 5 år gamla och jag har lyckats ducka hela ny-shoppingkarusellen.
När jag köper kläder via nätet, exempelvis Tradera så silar jag ut sådant som jag vet att de gillar, men som ändå är av bra kvalitet. Och sedan presenterar jag allt i min “minneslista” för dem och frågar vilka plagg de föredrar. De tror att mitt urval är hela sortimentet, så de väljer och så försöker jag vinna budgivningarna.
Ibland köper jag kläder utan deras godkännande, begagnade kläder alltså, och då går jag 100% på vad jag vet går hem: Vita, långärmade tröjor och enfärgade tajts. Ibland åker vi till Liljeholmen där det finns en Stadsmissionen och en Emmaus, så får de välja kläder själva. Bäst gillar jag så klart att handla på gatuloppis där barnen får vara med och bestämma. Då får de gå loss, för jag vill att de ska gilla loppis!

Just nu har jag det lite trixigt, för Majken valde ut en roströd Lindex-jacka (som såg ut som en räv) på Tradera, men jag förlorade budgivningen. Gah. Så nu är mitt uppdrag att hitta en likadan, alternativt hitta en annan som hon gillar. Nyckeln är väl att vara ute i god tid, så en inte står där utan jacka när minusgraderna kommer. Och det är ju september, så jag har tid på mig tänker jag.
Om de har åsikter om kläderna? JA!
För ett år sedan hade jag inställningen att köpa begagnat som var av bra kvalitet, och ganska neutralt. Men så uppstod tröj-gate. När ena barnet VÄGRADE varm tröja och tyckte alla var felfelfel. Det trilskades VARJE morgon i en evighet. Då åkte vi till Emmaus på Söder och valde ut en ny garderob. Det blev My Little Ponys, glittertröjor och allsköns kollijox.
Numera gillar de bara långärmad tröja och tajts.
Det är ju som att gå runt i pyjamas hela dagen – vem vill inte det?
De har gått igenom perioder av klänningar, enhörningar, prinsessor och glitter, men verkar ha landat i denna tajts-och-tröja-uniform.
Jag köper allt begagnat (förutom strumpor och trosor), så skulle ett plagg ratas så blir fallet inte så hårt. Det är ju bara att ge bort eller sälja vidare.
Just nu är de HELT insnöade på Pokemons, så jag köpte sådana där tygmärken med Pokemons som en kan applicera på kläderna. De är väl tänkta för att sätta på hål, men jag satte dem på kläder som de ratat, för att ge dem ny stjärnglans. Och dessutom satte jag fast två pokemons på en rosa keps som Majken valt ut själv på loppis och som hade texten “girl fashion” på sig. Föreslog att sätta fast en pokemon där istället och reaktionen var glädjerop. Alla nöjda, hahaha. Mest jag tror jag.
Mest nöjd är jag över att hon visar att hon har SUPERKOLL på pokemons. För det har hon.
Och helt plötsligt kan hon hitta jämlikar – oavsett kön.
Bra grej, eftersom det tenderar att bli ganska könsuppdelade lekar på förskolan.
Okej, nu har jag svamlat iväg. Men kort och gott: vara ute i god tid och göra ett urval som barnen får välja mellan har funkat här. Och så klart: ärva av balla, äldre kompisar! Fungerar alltid! Att stolt få bära något som skolbarnen Isolde och Livia har haft.
Sedan att göra secondhand till det festliga alternativet. Efter vi handlat på exempelvis Emmaus brukar vi köpa en glass eller gå och fika. Det ska vara mysigt att handla det mest klimatsmarta tänker jag.
Kram emma

Q: Om du bara fick ändra/lägga till en lag. Vilken skulle det vara?
Emma Thun
A: Åh, vilken spännande och SVÅR fråga. Om det endast var en enda lag så skulle jag säga: Sätt klimatet först.
Det blir en trubbig lag, men om alla investeringar och alla beslut behöver tas med hänsyn till klimatet, så tror jag att vi skulle ha en annorlunda värld.  Sedan tror jag också att en behöver koppla på en rättviselag på detta, så att förändringarna inte bara gynnar de med bäst förutsättning. Utan att omställningen görs så rättvis som möjligt.
Typ så.
Kram emma

 

Loading Likes...

Bana väg för popup-cykelbanor?

Stockholms cykelgator är fyllda till brädden av ilande cyklister på väg till jobbet. Lediga semesterdagar med suddiga kanter har transformerats till vardag. En vardag som på grund av rådande världsläget vevat igång nya, rullande, klimatsmarta vanor. Fantastiskt! Men är cykelbanorna rustade för alla nytillkomna trampare?

Antalet cyklister i körfälten har ökat lavinartat. Köerna till rödljus ringlar sig upp på broar och in i korsningar och de smala, (förhoppningsvis) rödmarkerade cykelbanorna syns knappt i trängseln av ekrar, trampor och skor.
När rödljusen slår om till grönt susar Tour de France-aspiranter, entusiastiska elcyklister, enträgna vardagstrampare, VOI:are, klass II-mopedister och lådcyklar fram i ett kaotiskt plingande. Det är ett snabbt samspel, där en ibland (ganska ofta) tvingas ut i plåtträngseln bland bilarna och möts av bolmande avgaser rakt in fejset. Det är lite som att bli fisen i fejset.

Hela upplevelsen blir lite dubbel kan en tycka. En cyklar kanske för att det är gött för klimatet, för att bidra till friskare luft eller för att minska trängseln i kollektivtrafiken under pandemin. Eller för helt egoistiska skäl, som att det är snabbast, enklast, ger gratis träning, bra kondition och tär minst på plånboken. Kanske har en inte ens några ekonomiska alternativ?
Samtidigt utsätter en sig för enorma risker i de knökfulla cykelfälten och kommer förmodligen rulla mot en för tidigt död på grund av avgaser. En ganska kostsam historia för samhället. Och inte särskilt egoistiskt om en valde det spåret.
I biltrafiken sitter en bra där i sin bil kan tänkas. Ingen fis i fejset.
Statistiken för allvarligt skadade i biltrafiken tickar nedåt, samtidigt den går stadigt uppåt för cyklister. Men enligt Folksam hade 9 av 10 dödsolyckor med cykel kunnat förebyggas, bland annat genom cykelvägar som är skilda från biltrafiken.

Som min cyklande internetkompis Sophia så klokt sa: “Det är en politisk paradox att exakt samma beteende som kommer hela klotet, samhället och staden tillgodo i praktiken blir en bestraffning för den enskilda individen. När det borde vara tvärtom!”

Vore det inte lite mer klädsamt om en kunde håva in lite fler benefits genom att hojja – när det är många till gagn? Jo, därför har jag och ett gäng dragit igång #cykeluppropet.
#cykeluppropet vill ha popup-cykelbanor på de mest trafikerade sträckorna! Där en är överens om att cykelbanor behövs, men inte exakt hur de ska utformas. Behovet finns just precis nu, så varför inte göra en genial, om än temporär lösning, för att möta behovet, locka ut fler – och behålla de som börjat trampa? Istället för att skrämma bort dem for all eternity.

Jag cyklar kors och tvärs i Stockholm, och lägger ofta upp instastories när jag trampar omkring. Min särklass vanligaste kommentar är “hur vågar du cykla i Stockholm?”. Ja, hur vågar jag? Det skulle jag vilja ha ett bättre svar på. Det enda jag kan komma på är att jag började cykla här innan jag hade konsekvensanalys. Och det hann bli vana.

Vi lever i en klimatkris där vi behöver sänka utsläppen av fossila bränslen radikalt för att undvika en katastrof utan dess like. Klimatförändringarna hotar miljontals människors liv och framtida generationers chans till ett drägligt liv. Vi snackar våra liv. Och vi jiddrar big time med framtid genom att fortsätta söla runt i ohållbara vanor.

En av lösningarna på transport-fronten är lite kortfattat: fler elbilar, bättre kollektivtrafik och fler gångtrafikanter och cyklister.
Om vi börjar med elbilar. De är ju fortfarande hutlöst kostsamma i jämförelse med fossilbilarna, så den lösningen är bara till för en liten privilegierad grupp som har pengarna (lite ironiskt är det väl ändå att det finns flest elbilar i områden med extremt bra kollektivtrafik. Stockholm, Solna och Göteborg. Vore ju mer klädsamt om styrmedel kom de till gagn för de med störst behov? Alltså där avstånden är stora och kollektivtrafiken nedskuren?). I stad och tätort kanske det inte heller är rätt väg att gå, för ju fler bilar, desto trängre blir det. De är ju som bekant ganska stora, och sällan fullsatta. Att åka kollektivt är ju fortfarande den bästa lösningen – både när det kommer till klimat – om en vill ta sig fram någorlunda snabbt.

Men. Inte nog med att vi hade en klimatkris att deala med, vi har fått en pandemi om halsen. För att minska smittspridningen bör en enligt Folkhälsomyndigheten undvika köbildning och trängsel, och helt sonika skippa kollektivtrafiken så gott en kan. Så där rök det andra alternativet för att undvika klimatkris: kollektivtrafiken.
Så då har vi två val kvar: en prommis eller ta cykeln.
För korta avstånd är en liten prommis given, men ska en ta sig längre så vinner cykeln .

Den rådande pandemin har inneburit en gigantisk ökning av cyklister. Miljön jublar, klimatet jublar, plånboken jublar, benen jublar (nåja, inte första cykelturen), samhället (borde) jubla. Och framför allt: cykelbranschen jublar. Cykelföretag pratar om försäljning som skjutit i höjden, särskilt gällande elcyklar. En pratar om en global cykel-boom! Tjohooo! Hurra! Eller?

Vi i Sverige är ett av världens mest stillasittande folk, vilket innebär ett enormt (kostsamt) folkhälsoproblem. Lägg till att vi omger oss med ord som utmattning, stress och livspussel när vi ska få ihop pendling, jobb, träning och pre-corona: ett socialt liv.
Normen är att ta bilen. Till och med till gymmet för att cykla en mil.
En ganska bra lösning på hela problematiken torde vara att fler … cyklade.
Men hur får vi fler att börja cykla? Våga cykla? Var är alla benefits redo att håvas? Ja, förutom de samhälleliga vinsterna: lätta på biltrafiken, minska avgaserna, minska kostnaderna för ett stort hälsoproblem: stillasittande?
Jo, genom att göra det lätt att göra rätt.

Världen över möts det ökade antalet cyklister med fenomenala lösningar som exempelvis popup-cykelbanor.  Bryssel, Berlin, Bogota, Budapest, Vancouver, Mexico city och London är några städer som har byggt tillfälliga cykelvägar. Dels för att lätta på trycket på kollektivtrafiken och minska smittspridningen, men också minska avgaserna och erbjuda cyklisterna en säkrare och mer hälsosam vardag. I Frankrike får en bidrag till reparationer för att minska trycket på kollektivtrafiken och de satsar stort på att lära fler cykla. I andra delar av världen har det tidigare snackas om appar som kan hjälpa cyklister till att få “grön våg” (alltså slippa rödljus) och även rent ekonomiska vinster för de som tar cykeln (ge cyklister skatteavdrag som tidigare varit öronmärkta för bilister).
Inte så pjåkigt va?

Alla kan inte byta bort bilen och börja cykla på grund av stora avstånd eller på grund av jobb. Rimligt.
Men för de som KAN cykla (men väljer bort det pga vana och bekvämlighet) borde rimligtvis erbjudas en extremt låg tröskel? En ganska snajsig, åtråvärd inkörsport till nya vanor?
Och är det någon gång vi har chans att omvärdera gamla mönster och mala fram nya normer så är det väl i pandemins spår?
Samtidigt bidra till de globala målen – social, ekonomisk och miljömässig utveckling – bara så där!

Hälften av alla bilresor är under 5 kilometer. I tätort är 80% av alla bilresor under 3-4 kilometer. Jag testade att cykla det för ett tag sedan. Och även om jag är en lat en, utan några fräsiga lår av steel, så tog det en kvart.
Om, säg hälften av alla ställde bilen under halvmilen, skulle vi kunna spara in enorma mängder utsläpp varje år. Inte mindre än 700 000 ton koldioxid och 300 miljoner liter bränsle varje år.
Hej djupt, friskt andetag!
En genomsnittlig dag under 2019 cyklade drygt en miljon i åldrarna 6–84 år. Det betyder cirka 11 procent av befolkningen. I cykellandet Nederländerna ligger siffran på 25%. I just Nederländerna är cyklandet norm, något en bara gör, men kanske kan vi kika lite mer på Nederländerna, och lite mindre på bilismens USA?
Jag stötte på ett sådant genialt citat häromdagen:
– Frågan är inte varför nederländare cyklar så mycket. Frågan är i stället varför andra folk slutade cykla, sa professor Ruth Oldenziel i en DN-artikel. 

Så, Sverige, är det inte dags att poppa upp en radda popup-cykelbanor? Göra det MÖJLIGT för fler att cykla? Ge plats nu när viljan finns?
Är det inte ett gyllne läge att få fler att stick with the good vana? Inte bara i storstäder, utan ge alla kommuner möjligheten att satsa på det mest hållbara?
Visa att det ska vara enkelt, säkert och hälsosamt – för alla – att välja cykeln? Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det låter ganska … rättvist.

Jag skulle egentligen vilja säga: varför inte inspireras av Nederländerna där det är kutym att cyklister har företräde? Rödmarkera hela gator och visa vem gatan är till för i första hand? Inte pilla in cyklisterna i en trådsmal bana, som plötsligt försvinner i ett hej-då-nu-får-du-klara-dig-själv-läge. Lägga till lite skön skyltning (som är lika i hela landet). Kanske som i Köpenhamn, där en uppmanas visa respekt för sina medtrafikanter, tydligt visa att en ska stanna eller svänga? Lite förhållningsregler inte bara ett kreativt kaos. Och så sänka hastigheterna i högtrafikerade områden för att förbättra säkerheten, miljön och luften? För alla. Eller hallå, bilfria citykärnor som i Nederländerna. Fulla med uteserveringar (vi kommer att behöva dem i pandemins spår för att underhålla vårt sociala liv) och liv, istället för avgaser och oljud.
Men låt oss börja någonstans.

Inför popupcykelbanor – NU.
Göra plats och välkomna fler in i cykelbanorna.

Vad tycker du?

#cykeluppropet
#minvägockså
#popupbikelanes
#dontfartinmyface

Loading Likes...

Din bästa klimat-wingman!

/reklam för egen verksamhet/

 

“Men forskarna är inte eniga”, “Kina är de som släpper ut mest – ansvaret borde ligga på dem”, “Vad spelar det för roll vad lilla jag gör?”, ”Vädret har förändrats i alla tider!”, “Om vi slutar shoppa stannar världen!”, “Varför ska allt läggas på individen när det företagen och politikerna som borde ta ansvar?!”, “Elbilar är inte speciellt bra de heller”, “Veganer äter soja, då skövlas regnskogen”. 

Du har väl inte missat “Men Kina då!? – 25 snabba klimat-svar-på-tal”? En klimat-wingman som är suverän att söka stöd i när klimatsnacket viner kallt om öronen.
Den här bakficke-vänliga boken – skriven av mig, Maria Soxbo och Johanna Nilsson – innehåller svar-på-tal med snabba fakta och tydliga källor. Boken ingår i kvartetten böcker i “Klimatasken – stora förändringar i litet format” som finns i min webbshop.

Slipa argumenten och gör skillnad i höst!
Och ja, jag är ju ingen Kardashian dirket, men skitsamma. Min röv har bästa ass-essoaren.

Loading Likes...

Vildvuxet torp, värmebölja och kvällspromenader i juni

Den här sommaren var ju lite upp-och-ner. Min vanliga lunk – jobba järnet under vinter och våren, jobba aningen lite mindre i juni, vara “ledig” (med det menar jag att endast blogga) i juli och mjukstarta i augusti – vändes upp-och-ner på grund av pandemin. Alla jobb försvann i slutet av mars, april gick åt till vabb och att svara på avbokningar. Maj och juni handlade om att försöka återuppfinna mig själv och dra igång @planbpodden. Juli, när jag skulle vara ledig, började jobben droppa in och i augusti flyttade vi ur torpet.
Så ja, det är kanske inte konstigt att det känns som att kameran är full av bilder som aldrig nådde bloggen.
Så nu lever jag om sommaren genom denna kanal istället.

För första gången i torphistorien var vi självförsörjande på gräslök. Det växte och växte och jag åt som en tok tillsammans med färskpotatis och annat smarr. Detta måste vara min favoritblomma, jämte nepeta, solhatt, pion och kaprifol.

Trädgården på torpet var vildvuxen …

Och de första veckorna i juli gick både jag och John runt med lie. Morgonpigga John gick upp i gryningen när en SKA slå gräs, medan jag tog kvällspasset. Svettig in i bara knävecken sjönk jag ner i trädgårdsstolen efteråt, drack en öl och såg solnedgången. Vi ägde så mycket mark att det lätt skulle varit som ett månadskort på gymmet.
Förr i tiden samlades en ju i gryningen för slåttern och jag kan så gå igång på den tanken. Jag gillar ju att umgås och kan på riktigt inte tänka mig en göttigare start på en försommardag. Vem har jag blivit?

Trädgården vid torpet prunkade, jag rensade ogräs och sörjde samtidigt att jag inte skulle se höstens blommor blomma här. Tänk ändå, att denna perennrabatt inte fanns när vi flyttade in. Det var bara gräsmatta här.
Hoppas de nya ägarna tycker om den lika mycket som jag.

Det blev regn och rusk i juni, och det var så mysigt. Vi satt och kurande inne i köket med tända ljus och fika.

Katten låg i fönstret och njöt av svamlet.

En så tydlig day off.

Trädgårdslandet var fortfarande igenväxt och gången likaså. Den var sned efter vinterns stormar och humlen hade knappt växt en meter. Jag undrar just hur det ser ut nu.

Vallmorabatten hade jag glömt att jag anlagt. En sådan fantastisk överraskning när en anlände.

Höstsådd – bästa grejen! För jag glömmer alltid vad jag sätter och så blir det en liten överraskning. På nästa ställe ska jag sååååå föra bok på allt jag pillar ner.

Och så en dag bestämde vi oss för att bada. Årets första dopp.
Barnen var överlyckliga och lekte i timmar.

Det var tidigt på sommaren – stränderna var nästintill tomma och restriktioner om endast en per hushåll i mataffärerna var ännu inte verklighet. Men snart.

Vi gick kvällspromenader med barnen, i den gamla dubbelvagnen. Första kvällen somnade de efter fem minuter och jag och John sa till varandra: detta gör vi varje kväll.
De somnade aldrig igen på kvällspromenaden, utan ville upp, ut och iväg.
Det blev sista sommaren med dubbelvagnen. Den älskade, fina som nu hittat ett nytt hem.

Fyllde ögonen med det här och försökte lära mig den där sången med rörelser om hur en ser skillnad på de olika sädesslagen. Uppväxt på landet och jag kan med näppe skilja dem åt.

Jag badade. Gör alltid bomben. Det liksom passar med min natur på något vis.

Majken i trädgårdslandet som jag kämpade med.
Vi hann ju aldrig äta något av grödorna, men jag inbillar mig att det är fullt av solrosor, potatis, morötter, ringblommor, gurkört och annat göttigt just nu.

Bästa platsen enligt barnen. Och mig med. Detta är ju det älskade äppelträdet.

Fyllde pallkragarna med gräs och satte små fröer trots att det var tok för sent.

Det kom vänner på besök, och det lektes kort och tvärs.

Värmeböljan kom.

Vi åt lunch i skuggan av äppelträdet och …

Byggde skuggande kojor bland tvättlinorna.

Åkte och badade gjorde vi också.

… På vägen hem besökte vi Berså.

Där det blev fika i vanlig ordning.

Och en kik in deras café. Så fint.

Att ta ett kvällsdopp i badkaret var kutym.
Och vissa dagar doppade jag huvudet däri och satte en blöt handduk på huvudet.
Det var så varmt, så varmt.

Nästan varje kväll ville Bodil gå till kossorna. Hon vill ha fyra stycken när vi flyttar ut på landet.

Vi åkte förbi våra kompisar i Visby och möttes denna fantastiska skylt.
Vill tapetsera den på ögonlocket och aldrig glömma.
Plockade som bara den!

De bor nära havet så vi gick ner för att bada.

Sötaste jag vet: barn i för stora badrockar.

Gjorde flädersaft av all fläder.

Och stökade mest av allt på torpet. Lekte med barnen, rensade torp och försökte få styr på allt.
Ska snart visa hur juli såg ut, och så njuter vi sommar så mycket vi bara kan (och så länge jag är sjuk, hehehe).

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny