Om det lilla som växer inuti mig.

gravid  pregnant emmas vintageI väntan på Majken vintern 2015

Än en gång, tack för alla fina ord om det lilla som växer i mig. Det har varit lite kämpigt de senaste veckorna med den förlamande tröttheten, illamående, växande jobbhögar och så vinterkräksjukan på det. Men nu hoppas jag att det vänder.

Just nu är jag i vecka 12, det betyder att det kommer (om allt går som det ska) en liten bebis i slutet av juni, närmare bestämt den 27 juni. Kanske ett litet midsommarbarn?
Majken är då 15, snart 16, månader gammal, vilket betyder att mina små barn kommer bli pseudotvillingar (de kommer inte minnas ett liv innan den andre kom till världen).
Det känns bubblande. Fantastiskt. Och helt rätt. För oss.
När vi väl kommit på att vi ville ha barn (överhuvudtaget), så var det ganska givet för oss att vi ville ha flera barn. Två, eller kanske rent av tre. Om det gick vill säga. Att klämma fram Majken tog ju sin tid, med ett missfall innan, så vi har aldrig tagit något förgivet. Men det är klart att en drömmer. Drömmar kan ingen verklighet råda över.
Så kom det. Plusset på stickan. Det där plusset som jag längtade så hjärtskärande mycket efter förra gången, liksom bara slank dit den här gången. Opps.
Sedan kanske vi inte hade tänkt att ett andra barn skulle komma (riktigt) så tätt, men vad tusan. Syskon blir det och ingen är lyckligare än jag.
Syskon betyder så mycket för mig eftersom min egen syster har varit som en bästa vän. Någon som förstår mig om ingen annan, som vet vad jag har för bagage, som kan relatera och vet mina innersta hemligheter. Som vet vad som gör mig svag, stark, glad och så arg att jag springer ut i lermodd i bara strumplästen (true story). Som jag kan skratta med utan slut. Kluckande skratt där en bara får högst nödvändigt med luft. Och ibland inte ens det.
Min syster betytt allt för mig. Jag hade varit hälften så mycket människa utan henne och fy kattsingen så kul jag har haft (och har) med mitt alldeles eget tivoli.
Nu är ju syskon ingen garanti (vilket alltid (och gärna) ska påpekas i de här sammanhangen), men ett syskon ger en dubbel så stor chans att få just en sådan där relation som jag själv har haft, än inget syskon alls. Så tänker jag trallalla.
Sedan kan jag inte sluta tänka på vårt skeva lilla tokgäng. Jag, John, Majken och noname. <3
Som ett nytt TV-avsnitt varje dag, som min pappa Arne brukar beskriva det.

majken barn sjömanskostym barnkläder sailor emmas vintage

Majken och John sommaren 2015. 
barnvagn majken emmasvintage

Loading Likes...

Detta inlägg har 15 kommentarer

  1. Stort grattis!!! Så fint och fantastisk med ett litet mirakel på gång. Mina barn är födda med 20 månaders mellanrum och det har fungerat över förväntan smidigt.Så fantastisk att se de starka band som formas mellan barnen så tidigt och jag tänker att det är så fint att ha ett syskon att dela så mycket med. Kramar & ta hand om dig!

  2. Åh, så kul med syskon! Jag ville också ha tätt mellan ungarna (vi började försöka när första var typ 10 mån fast jag ville redan vid halvåret, haha) men efter missfall och sånt så blev det tillslut 28 månader mellan barnen. Vilket jag först lite sörjde men nu passar oss utmärkt! Det är fantastiskt att få se syskonkärlek växa fram så ni har något riktigt roligt (och utmanande) framför er 🙂

  3. Grattis!! Syskon är ju det bästa (även om vi har flera år mellan våra) mellan mig och min syster är det dock bara 13 månader- så vi är verkligen pseudotvillingar, har aldrig hört föräldrarna prata om att d var jobbigt, tror snarare att vi väldigt tidigt hade stor glädje av varandra. Blir kul att följa er fortsatta familjeresa! Grattis igen!

    1. Vad roligt att höra! Sådana här storys älskar jag just nu =)

  4. Är så HIMLA glad för er skull! Grattis!

  5. GRATTIS!!! All lycka till er!

  6. Grattis! Jag är pseudotvilling, har en bror som är 14 månader yngre än mig. Han är min bästa vän och vi har ett otroligt starkt band. Kommer bli görbra 😀

  7. Åh vad roligt med en till bebis, ett litet syskon! Jag är helt intajmad med dig för övrigt – går in i v12 på torsdag! Så det blir två stockholmsbebisar i månadsskiftet juni/juli. 😉 Jag följde din graviditet förra gången med entusiasm och ser fram emot mer blogguppdateringar och klädselinspo för preggosar! För mig syns det dock inte alls än, jag antar att det tar ett tag för första barnet…
    Tack för en grym blogg och för att du delar med dig och inspirerar!

    Kramar Sara

    1. Men vad roligt! Stort grattis! Om vi säger så här: Med första barnet var jag mest svullen (och jag har ju inte direkt ett sexpack på magen från början om man säger så). Men med andra barnet syntes det nästan på en gång.
      Stort lycka till med graviditeten.
      Kramar emma

  8. Hej Emma!

    Stort grattis! Jag hoppas att du får en finfin graviditet och att orosmolnen håller sig borta.

    Jag har själv upplevt ett missfall i vecka 11 denna sommar. Det var min första och hittills enda graviditet. Det var tungt och den sorgen kommer nog aldrig försvinna. Och jag gissar att du känner likadant efter det du har upplevt. Därför är jag lite extra glad för din skull att du bara blev gravid. Vips.

    Hoppas du mår bra och slipper illamåendet snart!

    Kram

    1. Hej Sonja! Lider verkligen med dig. Min första graviditet slutade också i missfall ( i vecka 10) något som tog knäcken på mig (vilket jag var helt oförberedd på. Det är få saker som knäcker mig), men nu så här två år efteråt så känner jag att det gav mig en erfarenhet. Förståelse. Hoppas innerligt att sorgen lättar och att du kommer ut på andra sidan. Stora kramar emma

  9. ALLTSÅ ÅH. Är så glad för er skull att det bubblar i hjärtat. Ni verkar så galet härliga, du och John. Sen världens gulligaste busögonbebis x2 på det, ni ger mig framtidslängt till tusen.

    Kram på dig vackra, coola du!

  10. Stort grattis!!! Vad roligt att höra! 😀
    Kramar!

Kommentera

Stäng meny