Nu skrivs storyn om klimatkrisen – vilken sida står du på?

Nu skrivs storyn om klimatkrisen – vilken sida står du på? 
Vilken roll har du? Hur använder du din makt? Din röst?

Jag är stolt över att bo i Värmland, närmare bestämt Karlstad.
Förutom att folk är goa och glada, så är det som att majoriteten ler i mjugg med ett varmt skoj på lut. John, som är hitflyttad har förundrats både en och två gånger hur trevliga människorna är här. Och jag kan bara hålla med.

Här bubblar det av så mycket bra. Karlstad är en av Sveriges bästa cykelstäder, kommunen driver återbruksinitativ, byggåterbruk och fritidsbanker (där en kan låna allt från skidskor till skidor). Ängar anläggs för den biologiska mångfalden inne i Karlstad, och slås på naturmjukt sätt genom slåtter. Det finns så mycket vett.
Det är med stolthet en flyttar hit.

Men något skaver.  Rejält.
Jag som boende i Karlstad kommun äger – genom mina skattepengar – en (FANFAR!) flygplats.  Som blöder miljoner. Karlstad airport är kommunägd, går med miljonförlust och blöder mer och mer för varje år. Pengar som minst sagt skulle passa bra på annat håll – exempelvis till att ställa om samhället, framtidssäkra jobb och ge människor framtidstro.
Igår stod det klart att Region Värmland går in i flygplatsen för att lätta bördan från Karlstad kommun. Alla partier utom två röstade för förslaget.

Det är ganska tydligt vilka partier som förstått allvaret med klimatkrisen. Och vilka som inte har det.

I utredningen “Fossilfritt Karlstad – vad innebär det och vad krävs för att nå dit?” som Karlstad kommun beställt står det tydligt: “En tydlig målkonflikt är att kommunen som ägare till flygplatsen har uppdraget att utveckla flyget och få mer flygtrafik samtidigt som kommunen jobbar mot klimatmålet om fossilfrihet.”

Ett vanligt argument för att behålla flygplatsen är antalet jobb kopplade till flygplatsen, och så må det vara. Men. Jobb kopplade till en flygplats (så som vi använder flyget i dag) är gissningsvis inte en framtidsbransch om vi har en tillstymmelse av vilja att nå uppsatta klimat- och miljömål.  Så varför inte använda miljonerna och investera i framtidens jobb istället för att HLR:a gårdagens? Det säkrar inte bara jobben, ger trygghet inför framtiden, räddar kommunen och regionens anseende utan gynnar varenda kotte på denna planet.

Näringslivet är ett andra argumentet.
Som företagare i Karlstad ska det vara lätt att ta sig till Frankfurt och resten av världen i ett kick, för att visa att en är med i matchen. Ett högst omodernt argument. Hade säkert gått under radarn 2000, men nu? 2021? Nä.

Att bädda med flyget i sin affärsmodell 2021 är inte bara ytterst ohållbart, det är högst riskabelt om en har för avsikt att finnas kvar som företag när världen möbleras om. Hållbarhet är inte bara en konkurrensfördel, det är och kommer att bli en allt större fråga om överlevnad.
Ska vi klara uppsatta klimat- och miljömål kommer allt fler företag klimatgranskas. Ingen kommer vilja stoltsera med flygplansvingar, europeisk hubb eller en utsläppspost som puttar fossila bränslen 2021.
Snarare tvärtom.
Kommuner och regioner har alla möjlighet att locka hållbara företag genom att polera klimatsatsningarna och skryta med de låga regionala utsläppen, den friska luften och framtidstron.

Vi ska också komma i håg: att flyga är ingen rättighet. Det är ett enormt privilegie och en lyx, en handling som görs med enorma utsläpp som följd.
Dessutom: Här finns räls. En kunde önska mer av den, helt klart, men om om vi säger så här: det finns platser som inte har en meter räls. Som tyvärr inte har valet.

Vi befinner oss i en klimatkris. Vad vi gör de kommande åren är avgörande. Inte bara för oss, utan framförallt för nästa generation – våra och andras barn – som ska leva med effekterna av våra beslut.

Säg mig beslutsfattare. Vilken sida står du på när historiens skrivs?  Vad är ditt argument i framtiden när vi ska reda ut vem som gjorde vad när klimatkrisen var ett faktum? Fila gärna på några skarpa svar redan nu.

Det är också detta svar som jag kommer citera när mina barn i framtiden frågar hur det kom sig att det år 2021 satsades på klimathaltande verksamheter? Trots att de katastrofala konsekvenserna av “business as usual” var kända.

26 av Sveriges 39 flygplatser är kommunalt ägda.
Samtliga går med förlust. Karlstad airport är en av dem.
Det pumpas in miljoner skattepengar i de ständigt blödande flygplatserna. Det är sår som kommer blöda mer och mer för varje år i takt med att snaran dras åt för att nå uppsatta klimat- och miljömål. 

Ju längre vi väntar, desto  kraftigare måste omställningen göras sen. Om vi ens har tid med ett “sen”. All forskning tyder ju på motsatsen.

Fossila satsningar är fossila i dubbel bemärkelse. Omoderna.
Att satsa på fossila bränslen in the first place var ett stort misstag. Vi vet det nu. Att som kommun och region fortsätta med ett misstag? Det är oförlåtligt.
Numera är klimatansvar inte bara en hygienfaktor, utan också en konkurrenskraft för att locka nya medborgare och näringsidkare. Ta vara på den.

Vi har några få år på oss att vända utsläppskurvan. Vi upprepar: Några få år. Om vi inte minskar utsläppen ökar temperaturen och vi står inför hotet om så kallade tipping points. Alltså att temperaturen skenar oavsett vad vi gör. Klimatet är då utom mänsklig kontroll. En ganska stor bajsmacka till våra och andras barn.

Vissa platser blir obeboeliga, skördar slår fel på grund av torka, dricksvatten blir en bristvara i både torra och blöta områden, vi står inför hot om ökade skogsbränder och fler skadedjur (hej eller goodbye värmlandsskogar!) samt fler pandemier. Vi riskerar att slå ut livsviktiga ekosystem som vi är beroende av, bland annat för vår matförsörjning. Snacka om att lägga krokben för oss själva. Detta är långt ifrån ny information, men alarmen hörs tydligare i takt med att vi närmar oss deadline.
Skänk alla vapen vi har i omlopp en tanke och fundera vad som händer när det råder brist på det mest basala: tak över huvudet, mat och vatten.

Innan jul släpptes en Novus-undersökning gjord på uppdrag av Våra barns klimat som visade att hälften av alla 13-18-åringar inte tror att vi kommer att lösa klimatfrågan. Det är inte bara oerhört sorgligt, utan ett enormt samhällsproblem att så många saknar framtidstro.
Det är deras framtidshopp vi jiddrar med.

År 2050 (när mina barn är ungefär lika gamla som jag är nu) så väntas över 200 miljoner människor vara på flykt undan effekterna av klimatförändringar.
Mina barn växer förvisso upp i ett privilegierat land där effekterna av klimatförändringarna syns relativt sent jämfört med andra platser.
Men att tro att mina barn inte kommer att påverkas, det är naivt.
Så, vad säger vi till nästa generation när de frågar vad vi gjorde när vi hade chansen?

Hur kommer framtidens historieskrivning se ut när vi listar våra beslutsfattares mest avgörande handlingar?

Klimatkrisen är inte bara en kris i sin allra renaste form, utan också en rättvisefråga.
För det är inte de som släpper ut mest som drabbas först. Det är mer orättvist än så. De som drabbas först och värst är de som är mest oskyldiga. Människor i fattiga länder. Framför allt kvinnor. Som inte har råd att flytta när havsnivåerna hotar att sluka platsen de bor på eller inte har möjlighet att betala när skördarna slår fel.
Det är vår – excuse my värmländska – förbannade plikt att stå upp för alla de människor som inte har möjlighet att påverka. Om det så är människor i fattiga eller krigsdrabbade länder (som förmodligen har mer akuta problem att ta tag i än att kämpa för fossilindustrins avveckling) eller våra och andras barn. Vi i Sverige är priviligierade på många sätt. Med privilegium kommer makt. Med makt kommer ansvar.

Våra liv utspelar sig numera inför öppen ridå. Se till att det som visas är till din favör när historien om klimatkrisen skrivs.

Ge våra barn framtidstro och ge värmlänningarna en region att vara stolt över. En region som går i bräschen för allas rätt och möjlighet till en vettig framtid. Som visar vägen i rätt riktning. 
Styr om stödmiljonerna från flygplatsen till att ställa om näringsidkare mot hållbara (och framtidssäkra) branscher. Som inte bara räddar människor, deras jobb och framtid, utan också ditt ansikte när historien om klimatkrishanteringen i Sverige ska skrivas.

Ps. Jag vill egentligen inte skriva detta. Jag som hemvändare hade så gärna sluppit ta i denna fråga, och bara gött mig allt bra som görs här. Planen var att backa tillbaka hem, med låg profil. Men det här skaver så mycket att käkarna omöjligt han hålla någon låg profil.
Det skaver för mycket, tiden är för knapp och när historien skrivs om klimatkrisen vill jag så på rätt sida.
Ska det stå: Emma Sundh, höll tyst pga det var lite obekvämt.
Nej.
Jag tror mer om mig själv än så. Och härligt talat: Jag tror mer om Värmland och Karlstad kommun. Världens bästa plats på jorden (nås bäst via räls).

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Kommentera

Stäng meny