Efter att ha flängt Frankrike och kontinenten runt i oktober, så blev jag en riktig hemmaråtta så fort november kom. Piffade i lägenheten, strosade runt och … ja, mådde ju ganska illa. Var precis i början av graviditeten och var så där förlamande trött. Mitt i allt illamåendetrötthetshärj kom Emily Dahl och plåtade hela vårt hem för Family living. 

För en gång skull var det superstädat hemma hos oss. Jag är ju ett stök av rang, så jag njöt varje sekund. Höll väl sig fint i två dygn max, sedan började jag drälla igen (finns det bot mot sådana som jag?).

Drog ut den rutiga retrovagnen och gick långa promenader genom Vinterviken. Bästa medicinen mot nit illamående. 

Pysslade ihop ett par små tofflor till Majken. Hur söta?

Själv traskade jag runt i kilklacksskor, senapsgula strumpbyxor och kappa …

Och spenderade varje ledig minut med denna goding. Men så trött jag var alltså. Under de där första veckorna låg ofta på golvet, halvslumrade samtidigt som jag lekte med Majken. Mother of the year.

Avlutade november med bokstavsfest. Så klart.

December började med att jag avslöjade min lilla hemlighet. Fick så himla mycket fina, peppande och inspirerande kommentarer. All rädsla inför det här med att bli FYRA i familjen försvann på ett kick.

I mitten av december lämnade vi Stockholm och for till Värmland för att fira jul. 

Snön föll och Majken fick åka pulka för första gången.   

Nyår spenderades med den här guldiga saken. Bland annat.

Så avslutades 2015. Med dunder, brak, smoking i bebisstorlek och massor av guld.
Ett av de bästa och mest omvälvande åren jag varit med om. Om sanningen ska fram har jag nog aldrig varit så harmonisk …