När huden försvinner

Vissa dagar är som att huden inte finns kvar längre. Som att filtret mot omvärlden har fräts bort och allt folk säger bara går rakt in.  Möljs liksom ner och ihop med organen och omöjliga att särskilja från vett och förstånd. Ibland är det ju så där. Vissa dagar då ett mejl – som kanske inte alls var ont menat – kan få en att börja böla eller en bloggkommentar får en att ligga vaken om natten. Vissa dagar är det bara fördjävla grumligt i hjärnan. Det är som tentaklerna är helt felmonterade och reagerar på helt fel saker. Jag som sällan analyserar (utan istället frågar rakt ut), står där och känner grummelhjärnan tugga på föreställningar om att vännen kanske inte tycker om mig, katten egentligen hatar mig eller att jag inte är så himla bra trots allt.  En grå dimma som segar ner tankarna och gör dem svarta. Styr in dem på fel vägar och dimmar igen nödutgångarna.

I dag är just som en sådan dag. En sådan där dag när allt känns taggigt och hårt och allt jag behöver är bomull. Energin är slut efter veckor av hårt jobb, boksläpp, sena nätter framför datorn, alldeles för lite sömn och kvar är finns en liten fläck. Utan hud.
Kroppen säger ifrån genom att göra mig till en bölande fläck. Ett mycket effektivt knep, för allt jag vill är att åka hem. Och det är ju precis vad jag behöver.
Så nu tar jag dagen för att ladda upp huden. Jag har cyklat hem till min borg, dragit av mig klänningen,  klappat katten (har kollat, jag tror att hen gillar mig trots allt), tagit på mig mina fula tofflor och mina blå pyjamasbyxor. Det får bli den bomull jag behöver.
Jag ska brygga en stor kanna kaffe, skriva den sista stora deadlinen för veckan, peppa upp mig själv ett par hekto, blogga om något fint och härligt och sedan ska jag vila. Stänga av datorn, borra in huvudet i katten och dra täcket över huvudet. Spöa skiten ur vissen-dagar och komma åter med pepp imorgon.

Loading Likes...

Detta inlägg har 27 kommentarer

  1. Känner igen mig så hårt i det du skriver. TUSEN cyberkramar till dig från en annan sliten, hudlös catlady.

  2. Kära Emma!
    Så känner jag mig idag också och det är bara att bädda ner sig och hoppas att morgondagen kommer med nya krafter och glädje! Du är en sån inspiration och glädjespridare att du förtjänar att må bra!
    KRAM

  3. Usch, jag blir exakt likadan. Vill bara grina och sova när det blir för mycket runtom. Vila ordentligt!

  4. Jag vet precis hur du känner! Du är bra och vila lite så känns det bättre i morgon. Ge inte upp! 🙂

  5. Fina Emma. Hoppas denna dag snabbt försvinner! Vill att du ska veta att när jag har sådana dagar är jag så glad över både din blogg och dina böcker, det räcker att titta någon timme på dina inspirerande bilder så känns den där gråa jobbiga dagen så mycket bättre. Jag tycker att du är fantastisk, tack för att är du.

  6. Varma kramar till dig!

  7. Uscha. Kära du, jag hoppas att du förstår att på varje sorgligt hatartroll går det tusen vänliga vintagediggare som tycker att du är apbra och att din blogg är superfin och allt du gör är ca dunderinspirerande. Vi spelar alla i ditt lag, och du spelar i vårt!

  8. Hej Emma! Jag har sen några veckor tillbaka läst din blogg men har inte kommenterat ännu. Det här inlägget berörde mig på djupet; jag känner igen mig och förstår mycket väl det där med att vara ömhudad ibland. På sätt och vis blir jag tacksam över att du skriver om det mörka som seglar in då och då och bildar moln på en annars klarblå himmel, för då vet jag att det finns fler som jag. Om du bara visste hur mycket din blogg betyder för mig. Du har fått mig att börja våga lite mer. För några dagar sen borrade jag ned de tighta byxorna längst in i garderoben och drog istället fram en vippig kjol som får symbolisera mitt nyfunna mod i strävan efter att få vara jag. I den svassade jag sedan runt en hel vecka i Barcelona och har fortsatt att använda den sen jag kom hem. För det är den enda som jag äger än så länge och den är i svart och alltså inte så vårig men vad gör väl det. Det jag ville säga med det här är att du verkar vara helt underbar, finurlig, varm och kärleksfull och jag uppskattar det du gör! kram

  9. Hej Emma!
    Vill bara att du ska veta att du och din blogg ger mig pepp, glädje, energi, mod och idéer när mina dagar ibland känns grå och jobbiga!
    En stor måbrakram från mig
    Gabriella i Växjö

  10. Ja, så kan det vara ibland. Jag kände mig som en urvriden disktrasa igår. Ville bara gråta åt allt. Hoppas du får en bättre dag imorgon. För mig är det bättre idag.

  11. Så klokt att lyssna till din kropp och dig själv. Önskar dig Emma en riktigt skön, mysig skruttdag! Jag har själv lärt mig, den hårda vägen, hur viktigt det är att plocka in de där skruttdagarna lite nu och då – innan hudlösheten infinner sig. Hur roligt och givande jobbet än kan vara, annars kan det ofrivilliga stoppet vara för länge. Kreativiteten mår bra av toffel och pyjamasdagar… Kram!

  12. Pepp och kärlek till dig Emma! Jag minns när mina dagar var grå och grumliga i flera månader i streck… Nu är jag glad att jag kan ta mig ut. Främst är jag så pepp på våren och allt bloppande.

  13. Ja usch jag hade en sån dag igår, riktigt tung blä-dag med gamla värdelöshetskänslor från barndomen som dök upp. Det är så mkt bra och nytt som händer nu och ibland hänger jag nog inte riktigt med för jag är van att gömma mig för världen istället för att ta del av den och skapa bra spännande saker (som jag gör nu med fina människor). Jag blir rädd och kraschar en stund. Då är det bra att vara mjuk och snäll mot sig själv, det är rätt medicin.

    Du gör ju, och har gjort, så mkt fina grejer så du kanske behövde landa ett tag (helst vill man ju landa mjukt men ibland blir det kraschlandningar). Hoppas téet smakade bra och att du återhämtar dig till ditt trygga jag :). Kram

  14. Känner igen det där. Stor kram!

  15. Men Emma, du är ju fantastisk! Du jobbar hårt och delar med dig av din kreativitet. Det är så härligt att läsa din blogg, titta på alla vackra bilder och drömma sig bort ett litet tag. Vila upp dig lite nu, krama katten och hitta ny energi och inspiration till det du gör med så mycket glädje och stil. Dessutom verkar du vara världens bästa kompis också. Ta till dig detta nu!! Stor kram!

  16. PEPP till dig fina!

  17. Sov! Bästa som finns när man blivit hudlös! Å köp magnesiumtillskott, bra från hälsokost. Knapra i dig 500 mg dagar som är stressiga efter middagen så skall du se att det blir bättre. Kroppen lugnar ner sig då.

    Du är så himla sjukt obeskrivligt bra! Pepp pepp pepp pepp pepp i tusen till dig!!

    Kram <3

    //Linnéa
    http://www.thewildrose.se

  18. Usch vad segt, ta hand om dig och låt det ta tid att värma upp och växa till, det är det värt! För oss som läser också! 🙂

  19. Stor kram! Vi alla har såna dagar ibland, det viktiga är nog att man inser att det är mera dagen det är fel på än dig själv. Att ha distans till det man gör är viktigt, även om man lägger ner sin själ och älskar det man gör och dessutom lider av svåra duktiga-flicka-syndrom. Den distansen gör att man grinar, äter tre bullar och hänger som en liten ynklig en i soffan för att sen nästa dag ta tillbaka sig själv, hoppa ur mjukisarna och återvända till jobbet lite starkare. Även om man kanske inte tror det.

    Du är en sann inspirationskälla för många, Emma, du har bland annat fått in mig i det pastelliga och miljömedvetna träsket och jag drömmer numera om rutiga golv och en gammal biofåtölj i vardagsrummet. Men det viktigaste i ditt liv är inte att vara en inspirationskälla för andra, utan att vara snäll mot dig själv. Ta hand om dig själv och låt dig själv ha lite tyngre dagar ibland, precis som att du anammar de härliga dagarna när de kommer. Det allra viktigaste är att du bryr dig om dig själv och när du gör det som är bäst för dig är du en ännu större inspiration. Man måste inte hinna med allt, däremot är det jävla fint att hinna med sig själv och livet.

    Styrkekramar!

  20. Du är bäst Emma! Hoppas lite vila gjorde susen idag så du kommer tillbaka ännu lite starkare, ännu lite bättre. Bomullskramar!

  21. Tack för dina ord! Värmde fint en dag som den här hudlösa (för min del).

  22. När jag har den typen av dagar brukar jag muta mig själv med en frukost på café. Komma liiiite senare på jobbet och säga till mina fina kollegor att just idag behöver jag något mer. Det kan bli en lunch där vi åker bil fort, lyssnar på musik jättehögt (gärna 80-talsballader) och sjunger med för fulla muggar utan att bry oss om att vi inte kan sjunga eller ens alla ord i texten. Full fart in mot staden och någon roligare restaurang! Hemmajobb får jag tyvärr inte men detta gör susen för mig. Älskar männen jag jobbar med!

  23. En stor kram, lite sent kanske. Hoppas det känns bättre idag. Du som är så smart och fin och duktig! En riktig inspirationskälla! ❤️

Kommentera

Stäng meny