Nakenfis-fejs och tropikerna tur-och-retur

Dagarna bara (b)rinner i väg, mellan bokbladen. Men på måndag – då skickar vi in bokmanuset till Norstedts efter några intensiva veckor.
Men vi ska inte prata om boken nu, utan om en förskole-stängd dag då jag pep till tropikerna!

Jag drog på mig den här 1940-talklänningen som jag ärvt från min mamma och så började jag sminka fejset. Den här nakenfis-looken – utan eyeliner och mascara – börjar jag hänge mig allt mer åt. Tycker inte att det där med smink är så värst vidare skoj längre i klimatkristider. Eller ibland så, men jag vill inte att det ska bli ett måste. Jag tränar på att se mitt fejs utan smink. För pja, hur sorgligt det än låter, så är det ju är en vanesak.
Det säger ju sig självt. Om en går runt i eyeliner och mascara mest hela tiden så känns ansiktet lite naket utan, och en får en chock när en spegel fladdrar förbi och rösten kraxar ut ett VEM ÄR DET DÄÄÄÄÄR?
Ja, det här är ju också jag. Så hej, hej på er!

Innan barnen började klättra på väggarna hemma kastade vi oss i väg, norröver. Mot Bergianska!

Det var isande kallt – men vackert!

En tunnelbaneresa och så var vi i tropikerna. Edvard Andersons växthus. Drack kaffe, åt chokladboll och låtsades att det var vår. Barnen sprang runt i sandaler och luktade på allt!

Så himla skönt! Det borde finnas en tropisk oas i varje litet hörn av vår stad. Kanske kan bygga om alla de där halvstängda shoppinggalleriorna till tropiska palats, dit en kan gå när slasket känns oövervinnerligt. Gräva en stilla havet-pool, anlägga en sandstrand någonstans och dra in fuktig, varm luft i lungorna – omgiven av blommor och växtlighet. Hitta incitament att INTE åka över halva jordklotet för att doppa tårna i varmt vatten och lägga blicken på en palm. Om det finns alpina tunnlar i Torsby, så borde det rimligtvis finnas en inkapslad, tropisk ö i Luleå och Stockholm? Eller vad säger ni?

Åter till denna måndag. Förutom att njuta av att springa runt utan overall så vallade jag katt. Jag vet inte hur många timmar som mina barn – procentuellt sett under ett dygn – just är katt. Men det börjar bli en majoritet av tiden i alla fall. Inte mig emot. Jag gillar ju katter.

Mest av allt fikade vi.

Majken lånade min kamera och tog några mästerliga fotografier.

Och så slöt Amanda och Diana upp i medelhavet! Extra lyxig måndag!

Loading Likes...

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. Låter helt underbart. Ibland saknar jag tiden när barnen var yngre. Det blev många fler utflykter då. ☺️

  2. Vilken härlig klänning att få ärva av sin mamma och Bergianska blir jag nyfiken på, ser mysigt ut. Kanske kikar inom där när jag ska till Sth nästa gång! Ha det gott!
    Kram Christina

    1. Gör det! Så mysigt! Kanske inte i klass med palmhuset i Göteborg.

  3. ¨Du är vacker som bara den med nakenfis fejs. Slutade själv – inte frivilligt ska sägas utan pga av utslag – med all makeup för några år sedan. Det tar ett tag sen gillar man sitt eget naturliga ansikte mer och mer. Men visst det är också ett sätt att uttrycka sig, att vara kreativ på som inte är helt lätt att sluta med när man haft roligt med det i åratal. Ändå…varken barn, fåglar, blommor eller hästar har behov av att förändra sitt utseende. De bara är. Och så vackra de är!

    1. Håller helt med dig i vartenda ord.

Kommentera

Stäng meny