Min första koblajja och starka minnen

När jag var liten åkte vi hit om somrarna. Till Tomta i Dalsland.
Jag, min syster och alla kusinerna Kristin, Malin och Katrin. Här turades mamma och hennes systrar om att passa alla barnen medan jobb och semestrar skulle pusslas.
Jag var yngst i släkten, så jag släpades väl runt kan jag gissa.

Hela barnaskaran var som en organism som sprang runt, badade och gjorde hyss. Vi lekte med våra tremänningar Moa, Ulf, Håkan och Andreas som bodde på en gård ett stenkast därifrån och mormors systrar hade stugor lite längre bort. Det talades ofta om olika karaktärer i bygden som hade kilats in i släkten genom åren. Dönten och allt vad de hette.
Här i trakten, i Torrskogs kyrka, var min mormors far präst i början av 1900-talet. Den röda prosten Harald Hallén som sedermera blev riksdagsman för Socialdemokraterna.

Här på Tomta är minnena så starka. Jag som minns ganska lite från min barndom har fullkomligt glasklara minnen just härifrån. Hur jag drack saft ur speciella saftglas med sugrör av plast i spännande former, hur vi gjorde egen glass i formar (vilket betydde att avståndet till att få glass var extremt litet), känslan i badrummet när en stod och borstade tänderna. Minns doften från huset, smaken på tandkrämen, och hur en la blicken på de roliga krokarna på väggen i badrummet. Jag minns känslan av lugn när jag och mina kusiner satt och ritade medan regnet smattrade utanför och åskan dundrade. Hur vi spara in i den lilla lekstugan när regnet öste ner.
Jag minns att jag var för liten för att klättra upp på överslafen i visthusboden, och att de var höjden av mys just där. Jag minns de blommiga tapeterna i sovrummet, att det var här jag trampade i mitt livs första koblaja när vi sprang genom kohagarna. Minns hur vi kusiner recenserade hur det kändes när barfotafötterna klofsade i kobajset. Och att det var något en ville göra: trampa i koblaja. Sedan sprang vi ner till sjön och tvättade av det som fanns kvar på skitiga sommarfötter. Jag minns ängen ner mot badplatsen. Allt det vackra. Lugnet, skratten som ekade över sjön Lelång.

Trots att jag var liten när vi spenderade tid här så har jag så enormt starka minnen hit.
Jag har alltid varit intresserad och fascinerad av gamla hus, och när jag var sju äpplen hög så gick jag ut i den verkstad som jag nu bor i och började bygga en modell av ett drömhus.
En plywoodskiva till grund, spikar som visade var hästhagen (of course) skulle vara och så huset som så klart var Tomta. Och drömmen var just den här platsen.

I somras stod det klart att Tomta skulle säljas eftersom tiden inte finns att ta hand om denna pärla, och nu finns detta hus ute på Hemnet.
Hela kusin-skaran åkte dit i höstas, för alla har ett speciellt band hit. Jag skulle ha följt med, men hade ont i halsen och vågade inte ge mig av. Jag hoppas kunna pipa hit innan nästa ägare tar vid.

Känns fint på något sätt att detta hus ska få leva vidare hos någon annan. För det här huset ÄR speciellt. Helt fantastiskt om du frågar mig. Som att det byggdes med leenden och skratt back in the days. Hoppas att det hamnar i kärleksfulla händer. Kanske hos dig?

Här kan du läsa och kika mer. 

 

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Loading Likes...

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Ellen

    Vilket ställe! Och vilka underbara barndomsminnen.

  2. Miriam

    En av de vackraste platser jag vet. Tillbringade stora delar av min barndom precis på andra sidan Lelången. Har flera släktingar begravda på den vackra kyrkogården vid Torrskogs kyrka.

Lämna ett svar