Midsommaraftons morgon började här, på pölprydd grusväg hemma i Värmland.
Eller ja, först fick vi lång sovmorgon. Det är nämligen något visst med Värmland, för så fort jag kommer dit så blir jag som en brödbit på jäsning. John blir likadan, och tydligen Majken också. Det är som att hela kroppsmaskineriet går ner i varv.

Medan naturen sörplade i sig det nyss fallna regnet och solen tittade fram, gick vi en promenad med Majken.

Hon sprattlade loss i en rutig Emmaljunga-vagn som jag köpte på Blocket för sisådär en två-tre år sedan.

Vårt mission – förutom att sniffa sommarregn, dra handen längs lupin-vägkanten, känna doften av skog och introducera Majken för sommaren – var att plocka en herrans massa blommor.

Det här med att bo i stan har ju sina fördelar, men som jag saknar det vilda. Att plocka ihop en yvig bukett med trassel och ställa på bordet. Lupiner, ormbunke, hundkex och klöver.
Det är grejer det.

Väl hemma från promenaden snurrade jag ihop den här av löjtnantshjärtan, iris, kaprifol och akleja. Jag brukar ju binda kransar utan snöre, men nu tjoffade jag bara ihop allt i en väldans fart. Ibland så liksom orkar man ju bara inte, utan vill bara tjoffa. Få’t klart, och så får det bli lite vilt, hejhopp lingonsnopp.

Och så här blev det av tjofferiet. En konungakrona av väldoft. 

Resten av blommorna satte vi i en stor vas på verandan där vi dukade upp för sill och potatis.

En pion i mammas och pappas trädgård slokade så mycket av regndroppstyngden att stjälken gått av, så den fick flytta upp på bordet. 

Mamma serverade en liten förrätt …

Medan pappa slog upp champagne. Här skulle firas midsommarafton. 

Här har vi dem, årets midsommarsällskap, min mamma och pappa.

Det korkades upp sillburkar, mamma brände av en snapsvisa och så åt vi årets första färskpotatis. 

Majken ville sitta på bordet eller stå stampandes i knät. Hennes bästa just nu. 

Hon tittade storögt på när vi stämde upp i “Nu tar vi spårvagnen upp till himmelen”. 

Blandade skepsis. 

… med tokfranserier. Alltså denna unge!

Där, på verandan, satt vi skyddade mot stora regnhotet (som det inte blev något av), babblade och så pratade vi om allsköns projekt. Grindar, dagbäddar och trädgården.

Mamma och pappa. Denna duo alltså. 

Efter lunch gone middag serverade mamma marängtårta med jordgubbar på. HEJ DÅ, säger jag bara. Det godaste jag ätit. Eventuellt någonsin.

Majken, den lille skojaren, imiterade grumpy cat.

Mellan varven myste hon här. Bästa platsen. 

När kvällen kom stökade vi undan på verandan, bar in alla brickor i köket …

… och tog en kvällstur runt kvarteret i full midsommarmundering.

Favoritkoftan från Emmy design, klänning från Asos och tygskor från Din sko. 

Inte ett billjud så långt örat nådde. 

När vi kom hem ställde jag barnvagnen mitt i lummigheten en stund medan jag tittade på trädgården …

Bästa tiden på året om du frågar mig. 

När vi kom in i huset slog vi oss ner i vardagsrummet, babblade med mamma och pappa och konstaterade att det var den lugnaste midsommaren sedan jag hade storlek 19 i skor. Där någonstans, när solen bara nästan gått ner över ängarna, gick vi och lade oss och sa att ja, detta var en av de bästa midsomrarna på länge.