Landsbygds-Foodora

Vi bor ju 20 meter från mitt barndomshem, där min mamma och pappa fortfarande bor. I deras garagelänga, en en gammal verkstad. Den såg jag inte komma. Av så många anledningar.

Den främsta är att jag aldrig varit särskilt … familjig. Missförstå mig rätt, min familj är underbar. Men jag alltid riktat strålkastarljuset mot vänner och drivits av en längtan att skapa ett sammanhang som inte nödvändigtvis har släktband inblandat.

Men det fina är ju att en får ändra sig. Eller snarare lägga till.
Det finns något jädrigt göttigt i att kunna rå om de som rått om en. Skotta snö utanför deras veranda, ta in tidningen (barnen har gjort det till tradition innan förskolan) och handla mat till dem när en ändå packar sin egen kundkorg. Det går both ways ska sägas. Mamma tvättar vår tvätt, och så får vi tillbaka vikta barntröjor och manglade handdukar. Vi lånar friskt från deras jordkällare, men har också syltat upp hundra miljoner ton bär från en frysbox från Dackefejden (för att kunna göra oss av med frys-åbäket).

Och när vi hämtar tvätten så överräcker vi en korg med dagens middag med orden “här kommer landsbygds-Foodora”. De frågar varje gång vad det betyder, haha. Soppa med bröd, en form med lasagne eller grönsaker i ugn. Två portioner extra av det vi lagar och en ugn som värms upp istället två.
Och det viktigaste: hålla sig väl med landlorden, aka min mamma.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Åh så fint! Blir varm i hjärtat av din beskrivning <3

  2. Kanske det mysigaste jag läst i dag. <3 Fattar HELT vad du menar med att inte vara familjig på det sättet. Och fan vad fint att veta att man kan få det bästa av båda världar.

Kommentera

Stäng meny