Ladies, för det vidare!

internationella kvinnodagenFör prick ett år sedan vaggade jag Midsommarkransen-gator fram med sprängfylld gravidmage. Den 8 mars – på självaste Internationella kvinnodagen – var det tänkt att det skulle komma ett Sundh-barn till världen. Som jag hoppades, åt ananas och bäljade i mig chilirykande mat samtidigt som jag skrev långa listor på hur jag ville inspirera mitt barn att gå sin alldeles egen väg.
En vecka senare kom Majken till världen. En dotter, ett människobarn som förhoppningsvis har fantastiska förutsättningar att förverkliga sig själv, sina drömmar och vågar (och kan) vara precis som hon vill. Utan att tona ner sig själv för att behaga någon annan. Bli den hon vill. Samma förutsättningar och chanser som om det där människobarnet blivit en Eje, Åke eller Olle.
Tyvärr ser vår värld inte ut så i dag. Än.
Fortfarande bestäms dina chanser och möjligheter om du är född med snopp eller inte. Trots att pillesnoppen är instängt i en kalsong, så ger den automatiskt högre lön och ett friare liv. Så uppfuckad är världen.

Under det här året som har gått sedan jag stod där med ananassaft rinnandes från mungiporna så har hjärnan torktumlat runt som en gocartbana på VHS-snabbspol.
Jag tänker på vad jag för vidare till mitt barn. Förmodligen ännu mer på grund av att det blev en Majken och inte en Eje.
Jag vill inspirera henne att våga vara sig själv, ställa krav, stå upp för sig själv, våga ifrågasätta, våga säga vad hon tycker (även om konsekvensen blir obekväm), våga hjälpa upp andra och själv ta plats. Kräva plats. Våga vara självklar i den här världen. För det är hon. På samma sätt skulle jag vilja inspirera den där Olle-Eje (som aldrig blev) att bli en jämställd pöjk.
För att kunna inspirera måste jag gå i bräschen. Göra just detta. Stå upp för mig själv, våga säga vad jag tycker, ställa krav och ta plats. Inte bita mig i tungan. Vara självklar i den här världen. För det är jag.
Jag måste föra det vidare.
Och det tycker jag att du också ska göra.
Om inte för ditt barn, så för andra kvinnor. Och män.
För det vidare.

Loading Likes...

Detta inlägg har 16 kommentarer

  1. YES! Mitt i prick.
    Jag tänker mycket på detta, trots att det med största sannolikhet är ett par år kvar tills vi skaffar barn. Men det är så viktigt. Jag fick höra så mycket i min barndom på utvecklingssamtal i skolan (om de nu var så utvecklande?) att jag inte dög och när jag tog plats så var jag inte bara högljudd utan högljudd för att vara tjej. Jag hade mycket skinn på näsan för att vara tjej. Pratade alltid mer rätt ut istället för att räcka upp handen som tjejer gjorde. Och sånt får jag _panik_ på idag när jag tänker tillbaka på det.
    Jag vill att mitt eventuellt framtida barn ska få DUGA. Att det är okej att vara högljudd trots att en är tjej och att det är okej att gråta trots att en är en kille.

    1. Som jag känner igen mig! Min mattelärare ( i högstadiet) hotade att sätta silvertejp över min mun för att jag var högljudd. Jag var inte mycket mer högljudd än killarna i klassen. Men tydligen störde min pipa mer.

  2. Jag är så rädd för den dag då jag själv blir mamma. Jag har redan nu nästan funderat ihjäl mig på hur man gör rätt, hur man uppfostrar ett barn så att det vågar ta plats men samtidigt är ödmjukt, hur man fostrar en individ som är trygg i sig själv. Det är så vansinnigt svårt, och jag förstår ju att det inte riktigt kommer gå att hålla de planer jag har i mitt huvud. För när man är inne i vardagslunket är man inte medveten om precis allt som sker varenda sekund.

    Jag har förresten också kommit på att de kvinnor jag inte alls kommit överens med i mitt liv är sådana som tagit mycket plats. Jag har varit rädd för dem istället för att uppskatta deras mod och styrka. Och det skäms jag för. Men vissa av dem har även varit mobbare, tagit plats genom att trycka ner andra. Tänk om mina eventuella framtida barn skulle bli sådana…

    1. Jag förstår hur du tänker. Jag tror det är viktigt att inspirera till att både vara stark och ödmjuk. Lyfta andra, men också sig själv – men aldrig på bekostnad av någon annan.
      Man ska alltid vara snäll, men det betyder inte att man måste (eller tillåta andra att) trycka ner sig själv i skorna.
      Kramar emma

  3. Hurra for deg på kvinnedagen! Jeg er sikker på at du klarer å oppdra fantastiske og likestilte barn, uansett hvilket kjønn de skulle ha! Majken virker allerede som en utrolig tøff og fantastisk unge og jeg samler opp inspirasjon i tonnevis.

  4. Spot on. Alla måste tänka alltid, på vad man gör. Inte vara vi kvinnor, utan män också. Alla. Och jag tänker just det, att det gäller att tänka även om det kommer ut en liten parvel med pillisnopp när dagen väl kommer. Det kanske är där man kan göra den största skillnaden!

    1. VERKLIGEN! Håller helt med!

  5. Så bra skrivet!

    Har dom senaste åren skaffat mig mer skinn på näsan och vågar säga rätt ut vad jag tycker. Vilket inte alltid uppskattas av alla. Men det är ju jag liksom, inte ska jag tona ner mig för att andra inte tycker att en ska bete sig på ett visst sätt.

    Du och John kommer göra ett fantastiskt jobb med Majken och er andra lilla knodd det tvivlar jag inte en sekund på.

    Kram

    1. Tusen tack för dina ord.
      Var dig själv! Det är det enda man inte kan ångra =)

  6. Paniken när man har fått en snoppbebis och plötsligt hör varenda liten kommentar som antyder att pojkar och flickor skiljer sig åt sååå mycket och att det för många är så viktigt!
    Bor med min pojkväns familj nära och för dom är det liksom en självklarhet att lägga vikt vid kön och läsa in minsta lilla skillnad mellan min pöjk och hans flickkusin som något som beror på deras kön(alternativt hur vi mammor påverkar våra barns personligheter genom hur vi agerar).
    Dom fattar verkligen inte den här struktur och samhällspåverkansgrejen och jag får PANIK när jag funderar på hur mitt barn ska kunna känna sig fri att vara den han vill, känna hur han vill och gilla det han vill i samhället vi lever i.
    + att jag ju helst vill att han ska bli en trevlig person som respekterar andra(kvinnor) och kan bete sig!
    GAAAH!!!

    1. Åh, I hear ya!
      Jag tänker att halva grejen är att han har en mamma som du <3
      Hjälper nog sju mil och lite till.
      Kram emma

  7. Så bra skrivet! Jag inväntar en pojke som ska komma ut genom mig inom några dagar och jag tänker mycket på det ansvar jag och hans pappa bär. På att uppfostra honom så han behandlar alla lika. Jag blir peppad av texter som dessa. Tack!

    Sen tycker jag din bild är underbar! Får en köpa en av dig så en kan framkalla och sätta upp på väggen? Den är grym!

    1. Sjäääälvklart får man det! Mejla mig på emma@emmasundh.com så kirrar vi det.
      Kram emma

Kommentera

Stäng meny