Känslan av att vara höggravid.

IMG_8165

Vissa dagar känns helt som vanligt. Rent intellektuellt alltså. Eller ja, intellektuellt och intellektuellt. Lägg en gröt i en smart bok och du har en klar bild över läget.

IMG_8135

Sedan händer något. Insikten om att det nog – trots allt – inte känns så där himla jättevanligt trots allt. Hormongråten över att önska sig Swedish Grace-tallrikar FAST vi har fullt fungerande tallrikar (!?)(kan ej ta ansvar över detta i skrivande stund) och den oanade faiblessen över delikatessen “ananasringar på konserv”. Gärna att konserven har stått i kylen ett tag. Eller det obeskrivliga längtan efter burkchampinjoner och fiskpinnar. Eller pizzasallad i de där runda plastburkarna (smakar inte likadant i annan behållare). Eller hormonutbrott i Åstaskogen.
gravid

Sedan den här känslan.

När kroppen sväller, ansiktet börjar förlora sina drag, ögonen känns som de ska pluppa ut och det låter som Ironman tar en söndagspromenad.
IMG_8140s

And it getting worse …

Loading Likes...

Detta inlägg har 9 kommentarer

  1. Haha. Igenkänning på den. Bästa månaden att vara gravid är nog månad 6. 8 månaden då grät jag över att min bebis aldrig kommer.

    1. Åh, hahaha! Ja, runt vecka 20-ish var det high life alltså. Ljuva tider.

      Kram emma

  2. Hahaha! Känns igen. När jag var i vecka 30 och jag och Viktor var på Gotland, då det var så där SJUKT varmt, så fick jag världens konstigaste utbrott på vårt bed and breakfast. Hormoner i kombination med överhettning = inte bra. Tror droppen som fick det att rinna över var att jag inte kunde hitta min kamerasladd. Gick bananas inne på rummet, kunde liksom inte tygla all ilska och gråt som bara var tvungen att komma UT! När jag hade lugnat ned mig upptäckte jag att fönstret ut mot innegården stod öppet, och hörde folk som satt runt hörnet. De måste alltså ha hört mig. Hört mig och tänkt, stackars, stackars man som är tillsammans med den där galningen. Behöver jag säga att jag helst ville springa och gömma mig varje gång vi stötte på de andra gästerna efter det…

    1. Hahaha! Alltså vilken underbar story. Och ja, jag känner igenom mig. Det är som att en inte kan tygla det som ska ut. Jag har kastat grejer och härjat runt – gått bärsärkagång. Jag som annars inte blir arg. Alls.
      Ändå väldigt … spännande. Alltså jag är sjukt fascinerad.
      Kram emma

  3. Du är ju helt underbar. Det låter förstås väldigt jobbigt med hormonspruteriet, men det är härligt att du bjuder så mycket på dig själv kring det <3

  4. Haha du är för rolig! Aldrig varit gravid men du beskriver känslostormarna så levande så det är lätt att föreställa sig.

    Bara en grej jag tänkte på när jag läste; öppnade konservburkar ska man inte förvara i kylen! Är något med att syret gör att ämnen i metallen frigörs & man kan bli rejält matförgiftad. Utan det bästa är att lägga över innehållet i en annan behållare. Tips!

    Tack för kul läsning!

  5. *asg*
    Alltså jag bara älskar denna bloggen! Och det här inlägget tog verkligen förstapriset.
    Tack för att du skriver och delar med dig. Jag erkänner, jag har aldrig kommenterat här förr (tror jag iaf) så jag öser på med allt nu istället. Älskar dina bilder, hur du inspirerar med din styrka och ditt språk är så fint.

    <3

    PS. I slutet på min graviditet trodde jag på riktigt att det inte skulle komma något barn. Trots sprall i magen och 30+ kilo på vågen :S DS.

    1. Men GULLO!
      <3 till dig
      Kram emma

  6. Hahaha! Du är ju underbar! Älskar att du bjussar på dig själv så här. 🙂

    Och.. ananasringar på konserv är SJUKT gott. Även om man inte är gravid.

Kommentera

Stäng meny