Just nu hemma hos mig

IMG_1382

På darriga ben stapplar vi fram i annorlunda-lägenheten. Allt känns nytt, fragilt och samtidigt bedårande. Vi är tre som bor här nu.
Galenskap.

Dagarna spenderas med att klappa mjuka kinder, pumpa mjölk, föreställa sig denna person om månad, byta blöjor, pussa panna, komma på namn, sjunga ihoprasslade truddelutter, kontrollera andningen för tusende gången, vagga runt med mörbultad kropp, dricka kaffe (ÄNTLIGEN mår jag inte megapyton av doften), titta in i den nya människans ögon, ta kort (och sedan komma på ett lämpligt offer att skicka bilden till) och försöka förstå vad som har hänt. Det är omöjligt.

Och så gråter vi. Som vi gråter.
Jag har eventuellt orsakat vattenskada hos grannen nedanför (förlåt). Det bara sprutar tårar åt höger och vänster.
Så mycket känslor som vill ut. Måste ut. Kräver att få rinna ner för kinderna.
Det är en cocktail av frustration att inte kunna greppa, enorm glädje, nypa-sig-i-armen-pirr och fullständig, katastrofal oro.
Kryddat med en längtan efter att bara flytta ut på landet och sätta en glaskupa runt tillvaron. Skydda från miljögifter, avgaser, bilar, krig och … verklighet.
Vill bara hålla om denna nya skrutt.
Från morgon till kväll och hela natten igenom.

Loading Likes...

Detta inlägg har 41 kommentarer

  1. Detta är så himla fint! <3

    ps. Är mer än gärna ett bildoffer!!!

  2. Åh vad fint att du hinner uppdatera lite från bebisbubblan! Känner igen det där med gråten… herregud vad jag grät, åt allting, i början. Hormonerna sprutade! Det är så ofattbart stort och en sån omvälvande omställning. Hoppas ni hittar ett namn ni tycker om snart ☺️ måste vara så speciellt att inte veta vad lillhen ska heta! Allan hette Allan-Greta i magen och när han kom ut tittade vi på varande och bara “Är det en Allan? Eller? Jo…. jo men det är en Allan!” för vi visste ju inte om det skulle kännas rätt. Massa kramar till er alla tre och hoppas ni får en fin första tid!

  3. Grattis till alla tre!!

  4. Den tiden. Så magisk. Så overklig. Världen utanför pågick precis som innan. Min värld var en helt ny. Vår dotter är nu 17 månader och just den där första tiden känns nu, nästan som en dröm.
    Kram <3

  5. SÅ himla vackert underbart. ser fram emot att följa det lilla livet (hur mycket ni vill visa upp hen är såklart ert beslut, men det kommer ju såklart genomsyra bloggen tänker jag). PUSS <3

  6. Gör det! Det allra sista, alltså 😉

  7. Bebisen ser riktigt ombonad ut i sängen 🙂 Tycker att det är spännande när man går in en ny fas av livet oavsett vad det gäller. Jag får så många olika sorters känslor som utmanar mig som människa. Fortsätt sköt om er 🙂
    Kram

  8. Emma, wow!

  9. Åh, så underbart mycket kärlek det här inlägget andas! Jag känner igen det så väl, känslan av att plötsligt ha så mycket att förlora, skörheten och lyckan. Så fint ni ändå verkar ha det ihop i er lilla bubbla, trots (tack vare?) alla de där tårarna. Kram på er!

  10. Så hjärtskärande vackert beskrivet! På pricken så känns det att komma hem med ett litet bylte.

    Grattis till juvelen!

  11. Vad fint! Stort grattis! Det är så galet hur allt bara ändras på en sekund när ens barn kommer till världen. Jag minns att vårt lilla hus kändes precis som du skriver, annorlunda. Jag grät och skrattade om vartannat de första veckorna, fast mest grät jag. Åt tusen hemgjorda lussegifflar med mandelmassa, och lingonsmörgås med skinka och gurka. Lyssnade på Michael Bubles julskiva. Sen en dag var huset plötsligt mer som vanligt igen, fast så mycket bättre, med vår älskling hos oss. Än idag, två år senare, transporteras jag rätt tillbaka in i bubblan och jag äter en lingonsmörgås med skinka och gurka eller hör herr Buble spelas.. Nu är vi plötsligt fyra sen tre månader tillbaka och det kändes likadant igen första veckorna. Skört, vackert och extremt omtumlande. Man ser sig omkring och allt ser ut som vanligt fast inte alls. Jag vänjer mig aldrig! Ta mycket kort så du kan titta tillbaka in i dimman efteråt, man glömmer nog rätt mycket av första tiden. På gott och ont❤️

    1. Vilken fin kommentar och jag känner igen mig så mycket. Min son kom i december, så jag lyssnade på jullåtar från ultraljudet i augusti och så plötsligt fanns han där hos oss och jag kan fortfarande börja grina av en julsång mitt i sommaren. Jag var inte en bebisgullegullmamma, men nu när jag ser tillbaka på den första tiden kan jag bli alldeles gråtig av bara tanken. Det är en otroligt speciell tid. Kram!

  12. Hej och stort grattis till det nya lever med bebis!
    Jag har följt dig sen någon gång kring bokstavsfesten med Bill och Bull men inte givit mig tillkänna förens med min gratulationer nu.

    Vill även passa på att tacka för att du delar med dig av ditt liv till oss läsare, och för att du gör det på ett så vackert, nyanserat och personligt sätt.

    I dag känner jag verkligen igen mig i tårarna och den oro du beskriver. För lite drygt ett år sedan badade jag i glädje- och orostårar. När en sitter där med nytt liv i sin famn känns döden så läskigt närvarande. Min oro dämpades efter några veckor eller någon månad och blev mer hanterbar, oron finns fortfarande kvar, men oftast på ett annat sätt en första tiden, efter femtonmånader och det kommer den göra resten av mitt liv för en går ju hand i hand med den oändligt stora kärlek en känner. Vi lånade snabbt ett andningslarm vilket jag tycker varit oumbärligt första halvåret, inte för att det har behövts för oss utan just för oron, minskade andningskontrollerna från 1000 till kanske 900.

    Lycka till med allt, grattis till er alla tre och tack igen för bloggandet.

  13. Så fint skrivet! Stort grattis till er.

  14. Så himla fint! Så mycket känslor som far runt i kroppen, oro och lycka på en och samma gång!
    Delar med mig av en av våra favoritnamn som vi hade till Vika – Sonja 😉 Njut i bebisbubblan och nuet och hör av er när ni är redo för fika/promenad/sällskap vettja. Pst älskar bebisbilder! Kramen!

  15. Precis så är det. Underbara och hjärtkramande känsla. Man är så kär i och så rädd om sitt lilla barn. Njut av allt fantastisk. Ni kommer bara bli mer hänförda av detta lilla liv.

  16. Förstår att det blir en helt ny verklighet. Så spännande! Ser fram emot att få läsa så mycket som du vill dela med dig av om det nya livet.

  17. Grattis till miraklet! Oj vad jag känner igen mig, speciellt i gråtandet, det önskar jag att nån skulle berättat innan om för det var en läskig känsla! Som om.man var en resonabel person lååångt inne som försökte tala förstånd med den som var på utsidan och ständigt förlorade. Det stabiliserade sig iallafall efter ett tag. Tack för att du delar med dig på din fina blogg 🙂

  18. Så fint beskrivet.precis som man känner det.
    I morgon fyller min yngsta son 14. Minns starkt de där dagarna i mars 2001 men ännu mer och starkare minns jag (tyvärr) den första tiden med vårt första barn i augusti 1998. Det var verkligen mycket tårar och känslor, det är starkt varje gång men i gentin gär upp mot den första gången när hela ens tillvaro vända upp och ned.

  19. Vackert <3 glad jag blir för er skull!

    1. Men åh, vad fint skrivet. Tusen tack för dina fina ord.
      Stor kram emma

  20. Hej och grattis till den lilla bebisen! Tycker du beskriver det himla bra Emma! Känner igen mig så otroligt mycket i dina ord. ♥

  21. Så vackert och dina instinkter är precis rätt. Sedan vet vi ju att det finns en massa friska glada barnfamiljer i städerna med, som slipper åka en massa bil som man oftast måste på landet.

  22. Så på pricken beskrivet, jag var trött av beskyddarinstinkt i typ 4 månader, först då lade det sig såpass att jag kunde börja lära känna bebis på riktigt. Den tigerkärleken var lite av en chock, den var ju inte alls rosa och fluffig, den var ju helt rå!

    Och P.S kollar fortfarande om treåringen andas då och då.

  23. Så himla fint skrivet, jag blir alldeles rörd <3

  24. Även om det låter jobbigt, låter det samtidigt helt fantastiskt underbart! Hoppas av hela mitt hjärta att jag också för uppleva det där en dag.
    Önskar er all lycka med lillhen!

  25. Megastort supergrattis till er! Jag läste precis de senaste inläggen, och tryckte sen vidare till en annan blogg som jag läser, men kände att jag var tvungen att gå tillbaka för att gratulera!
    Så himla stort och vackert! Önskar er all lycka och att lilla cirkusen mår bra!

  26. Grattis fina Emma! Vilken underbar lycka att allt gått så bra ♥

  27. Åh! Ofattbart! Vi väntar tillökning i augusti och man förstår ju ingenting av detta stora som händer. Är såå nyfiken! Vem är pyret? Tös eller pöjk? Vi kunde inte stilla nyfikenheten, fick veta i fredags. Tänkte att det skulle bli mer verkligt då. Kanske blev det lite mindre overkligt, men bara lite! 😉

  28. Nyfiken! Är ert pyre en tös eller pöjk? 😀

  29. Vill börja med att gratulera till ert underverk! Det här är så himla fint skrivet och jag känner igen mig i så mycket, har en tremånaders-skrutt här hemma. Jag är också rädd och kikar för att se andningen, kan inte sluta titta in i de stora ögonen och tårarna…. Fortsätt att njuta och jag ser fram emot att följa er resa!

  30. Min dotter föddes för två år sedan ganska exakt. Trodde jag slutat gråta, men nu kom tårarna igen. Kommer precis exakt ihåg hur det var. Den första sköra lilla tiden i bebisbubblan med våren som sakta slog ut utanför fönstret. Aldeles för fint.

  31. Men nääe så fint!!! Åh blir alldeles varm inuti. GRATTIS!

  32. Grattis! Fina lilla bebis!!

  33. Grattis! Vi minns alla tårarna. Speciellt med första barnet, herregud. Jag hulkade på BB över en reklam för Bris i Metro som handlade om ett mobbat barn.

    MEN utan att komma med pekpinnar utan som en kärleksfull påminnelse från en syster till en annan, så var lite uppmärksamma på varandra om gråten inte går över. Förlossningsdepression drabbar både mammor och pappor.
    Mitt äldsta barn hälsar att Kaj är världens bästa namn.

  34. Åh, den der vidunderlig-grusomme første tiden, der alt er kaos og fullstendig mening<3 For et mirakel og for er sjokk! Man vingler mellom fullkommen lykke og avgrunnsdyp bekymring, og vil helst bare stenge seg inne med den nye familien. Gjemme dette underet fra verden og bare bade i følelsene. Gratulerer så mye, nå begynner en fantastisk, slitsom, morsom, utmattende, og verdifull del av livet! Nyt hvert sekund, det føles uendelig når det er litt strevsomt til å begynne med, men plutselig tar tiden til igjen og der går så alt for fort!

  35. Stort grattis Emma och John! Är så otroligt glad för er skull. Kramar till hela lilla familjen.

  36. Vill bara säga grattis! Har varit en tyst följare i flera år. Följt din och er barnresa genom båd sorg och nu glädje. Jag och min man blev föräldrar för drygt 8 månader sedan och vår tjocka och glada Otis är så fin. Det knäppaste av allt är att den kärlek ni nu känner för er lilla barn kommer växa sig starkare för varje dag. Helgalet! Önskar er alla lycka på vägen och att bebishen blir stor, stark och glad!

  37. Läser ofta, kommenterar sällan. Vill bara säga att jag som följt dig så länge och läst om allt ni gått igenom, så är jag så otroligt lycklig för er skull. Fantastiskt! Välkommen Majken!

Kommentera

Stäng meny