Jag skippar flyget!

 

Jag stannar på marken 2019.
Skippar flyget.
Jag vill nämligen att mina barn ska ha en vettig framtid. Jag vill kunna se dem i ögonen och säga: jag gjorde något när jag hade alla fakta på bordet. Förväntade mig inte att någon annan skulle städa undan skiten som jag varit med och ställt till med. Jag tog ansvar när jag hade en guldchans.
Jag vägrar vara efterklok. Vill hellre vara … smart.

Den här sommaren tog knäcken på mig. Vi var på Gotland. Det var över 34 grader varmt, det var algblomning runt hela ön (så det gick stundvis inte att svalka sig i havet) och brunnarna sinade i kapp. Det regnade inte på hela sommaren. Trädgården dog, bönderna ropade på hjälp och Sverige brann. Gotland är paradiset, men där och då fick jag en liten trailer på var vi är på väg. Och detta var bara i Sverige, som ändå förväntas hålla sig under “rimliga” gränser när klimatkrisen slår till. Det var obehagligt, utmattande och jag blev dum i huvudet, men mitt liv stod inte på spel.
Men det gör andras.

Vi VET att öar kommer att försvinna i havets djup och människor kommer att dö – på grund av våra gemensamma växthusgaser. Människor kommer behöva fly till “rimligare” platser när deras hem blir obeboeliga på grund av klimatet.
Ja, om de har råd att fly vill säga.
Jag vill inte att folk ska dö.
Hur kan jag ha rätten att lyxa med (ännu) en semester när andra inte har råd att lämna de platser som vi med all säkerhet kommer att slukas? Försvinna? Bli obeboeliga.
För det hänger ju ihop. Den enas lyx är den andres fall.
Människor pratar om att de inte vill ”ge upp flyget”. Jag vill inte “ge upp” vår planet. Inte de människor som kommer att dö. Inte heller chansen till en vettig framtid för mina barn. Enligt forskning kommer stora delar av världen vara obeboelig inom ett par decennier (om vi fortsätter leva som vi gör).
Jag säger inte att jag ALDRIG kommer att flyga mer, men jag kommer inte flyga så länge det är ett så pass dåligt alternativ. För jag BEHÖVER inte flyga. Jag har (lyxen) att ha större delen av mitt umgänge inom tågets räls, så det enda jag plockar bort är nöjesflyget. Jobbflyg tackar jag nej till.
Det är så klart en känsligare fråga för de som har föräldrar, vänner eller barn på andra sidan havet. Men oavsett måste vi börja se flyget som den lyx det är. Något vi gör sällan. Väldigt sällan.

När jag räknar på mina utsläpp (genom exempelvis klimatkontot) så får jag inte ihop ekvationen när jag lägger på en endaste flygresa. Den kostar lika mycket i utsläpp som min mat – på ett år. Och jag väljer hellre att äta under ett år än att ta en tur-och-retur för att se löven i en annan färg, värma huden i en annan solvinkel eller titta på en palm.

Mina utsläpp ligger på cirka 4 ton per år (utan flyg) och enligt FN ska vi ner till 2. Ju förr desto bättre. Jag har legat långt över 4 ton förut ska tilläggas, men vägen neråt visade sig vara ganska lätt så fort klimatglasögonen satt där de skulle. Jag har justerat skärpa ett par gånger, så nu funkar de riktigt bra. Allt blir glasklart.
Det handlar ju egentligen bara om att våga se sig själv och sin inverkan istället för att peka mot andra. Det sparar så himla mycket tid, energi och tangentknappningar i kommentarsfält.
För jo, vi kommer behöva ändra vårt sätt att leva. Det är världens klimatforskare överens om. Sedan kan sparka bakut och bankande slänga oss på marken (som valfri 3-åring) hur mycket vi vill – men klimat eller forskarna kommer ju inte ändra sig för det.

Som Maria Soxbo beskrev det: klimatkrisen kan beskrivas som att vi har hyrt en stuga i fjällen, stökat till och nu är det dags städa upp för nästa hyresgäst. Våra barn. Helt rimligt, right?

Mitt yrke är influencer. Mitt jobb är att inspirera andra. Därför MÅSTE jag sluta flyga.
För jag vill inte ha potentiella inspo-koldioix-ton på mitt samvete.

Jag har signat upp på ett flygfritt 2019. Du kan läsa mer om mina tankar kring flyget i en intervju som den fantastiska upphovskvinnan Maja Rosén har gjort.
Stanna gärna med mig på maken 2019! Om du lovar att försöka skippa flyget 2018 så lovar jag dig (och ett par tusen) att gör samma sak. Tillsammans är en ju stark som känt.


Loading Likes...

Detta inlägg har 10 kommentarer

  1. BRAVO! HEJA! RESPEKT! Det är sannerligen dags att verkligen inse att det måste ske NU! Och att det är jag själv som ska göra min del för en friskare planet. Det är liv det handlar om. Och varje liv är precis lika dyrbart och outsägligt värdefullt.

    /Anna

    1. Tusen tack!

  2. jag är med!!

  3. Så bra, tack för att du delar med dig av din flygfria resa för en lite mer hållbar framtid!

  4. Jag älskar att du tar ställning offentligt! Nu gör vi det här tillsammans!

  5. Jag tycker det är jättebra att allt fler får upp ögonen för detta. Jag vill inte heller flyga och förstöra jorden MEN hur gör en när familjen bor långt bort? Jag vill ju träffa de jag älskar.

    1. Ja, så svårt. jag tänker att det finns många flygresor att dra in på som inte handlar om att träffa när och kära. Jobbresor, rena gött-i-solen-resor och weekends för att se en annan färg på löv. Stor kram Emma

  6. Jag har inte flugit sedan 2005, och såvida jag inte vinner på triss blir det ingen resa nästa år heller. Inte för att det gör mig nåt. Min dotter (född 2009) är dock ibland ledsen för att hon aldrig flugit på semester nånstans när hennes medelklass-klasskompisar rest utomlands fler gånger än de kan minnas. Så om medelklassen kunde lugna ner sig lite med sitt resande så vore det ju även att visa sympati för oss som faktiskt inte har råd.

    1. Håller med dig! Hälsa din dotter att mina föräldrar inte hade råd att flyga när jag var barn och det tackar jag dem för nu! Jag har sådant enormt försprång med mina gröna avtryck!
      tack fr att du kommenterar.
      Kram emma

Kommentera

Stäng meny