“Jag ska ge dig ett tips, åk till skroten”

Förra sommaren köpte jag en massa begagnade cyklar, bland annat den här fina, gröna saken. De hade punktering, däck som var spruckna och ett av hjulen var lite väl rostigt. Någon hade en kedja som sett bättre dagar. Så jag tog alla gamla cyklarna med till en cykelverkstad inne i Visby.
Möttes av ett skratt och ett “ska jag ge dig ett tips, åk till skroten” medan jag baxade in cyklarna i verkstaden.

Jag svarade att skroten inte var ett alternativ, och undrade om de ville och kunde fixa cyklarna. Fick svaret:
“Det kommer att bli dyrt att fixa till dem, bättre att skrota dem och köpa nytt”.

Jag svarade:
“Jag frågade inte om det skulle bli dyrt och om jag skulle köpa nytt, jag frågade om ni ville och kan fixa cyklarna”.
“Det kommer inte vara värt det”, fick jag som svar.
De såg bekymrade ut och gick moloket in för att “räkna på det”. Kom än en gång ut och sa att det inte kommer vara värt det, att det skulle bli för dyrt för mig.

Jag förklarade att det enda som skulle ske nu var att jag skulle åka till en annan cykelverkstad och fråga dem om de ville ha mina pengar. Så drog jag i väg till nästa verkstad – som både ville och kunde fixa mina cyklar i ett kick. Och med glädje. Och till hälften av priset av vad de första bekymrade hade sagt. Och klar innan utsatt tid. Heja Ronnys cykelverkstad i Visby!

 

Ja ni. Ska det vara så här? Mötte samma sak när jag ville laga mina favoritskor i Stockholm. Tre skomakare fick jag fråga innan jag hittade någon som ville ta hand om mina skor och inte automatiskt svarade “det är billigare att köpa nytt”.

Jag fick sådan lust att cykla förbi den där första verkstaden och i sann Pretty woman-anda ropa: Big mistake, HUGE mistake.
Inte för att jag är gjord av pengar, för det är jag verkligen inte, men för det rimliga borde väl vara att en cykelverkstad vill laga cyklar?

 

Loading Likes...

Detta inlägg har 11 kommentarer

  1. Alltså alltid heja dig Emma!! ❤️

  2. Min kappa är på lagning.
    Jag upptäcker att min älskade fin kappas dragkedja har gått sönder, andra kanske inte tycker att den är så fin men det bryr jag mig inte om, för den är fin i mina ögon. Ganska dyr var den faktiskt också då jag köpte den för flera år sedan. Mitt i mina plötsliga gråt attacker, så säjer du så snällt. Du kan köpa dig en ny.
    Nä hurkar jag, jag vill ha min kappa!!!
    Ni kanske tycker att jag lätt som en plätt kunde sy i en ny dragkedja. Jag kan visserligen både sy virka och sticka men få i en dagkedja snyggt i kappans tjocka tyg inser jag ganska snabbt att det kommer jag inte klara.
    Så vem syr egentligen och lagar kläder åt andra idag?? Jag söker på nätet både på vår storstad och vår lilla stad.
    Helt plötsligt kommer jag tänka på hur det var när jag var liten och följde med min mamma.
    När min mammas klocka gått sönder då gick vi in i Palms urmakeri. Jag kommer håg att herr Palm var en lustig gubbe med förstoringsglas fäst framför ögat och väggarna var klädda men klockor och det lät så förfärligt av allt tickande och klockor som slog hela tiden.
    När mammas skor gått sönder, då gick vi till skomakaren där luktade så gott av läder.
    När fin kostym och klänningar skulle tvättas och pressas så gick vi till kemtvätten i källaren till Konsum, där jobbade en rund tant med vit rock och hårnät och där luktade det så gott av tvättmedel.
    Det var så man gjorde då lagade och slängde inte så mycket.
    Då fanns det ingen återvinningscentral, (jo en sopstation. )Men en återvinningscentral behövdes inte för som sagt man slängde inte så mycket utan lagade sparade och samlade. Förr fylldes vindar och källare av bra att ha saker och minnen från generationer. I dag slängs allt och byts ut mot nytt. Vi barn tyckte det var så spännande att leka på vinden eller i källaren sakerna blev till leksaker.
    Ja vet inte om detta med återvinningsstationer gått för långt! Eller blivit fel på nåt sett. För det mesta bränns ju. Denna överdrivna lusten att rensa och slänga.
    Jag hittade tillsist en firma i vår egna stad som jag lämnade in kappan till!

  3. Alla affärsidkare har förvisso rätt att handla efter eget huvud. Men jag håller med dig om att fler bör vara intresserade av att laga och ta hand om.

    Gillar att du uppmärksammar saken, hur du löste det samt att du ger beröm till de som är duktiga.

  4. Klart du ska berätta för dem! Och att du på din blogg som har xxx antal läsare har berättat denna historien och rekommenderat den andra cykelaffären. Bara så kan de få sig en riktig tankeställare kring återbruk och reparation.

  5. Det är helt galet att det ska vara såhär. Jag möttes av samma tråkig attityd när jag köpte nya cyklar till barnen och de behövde åtgärdas. Nya och nya, bättre begagnade cyklar som funkar utmärkt att cykla runt på tills de är för små vilket brukar vara ett eller två år…
    Det är helt galet att det kan ses bättre och billigare att köpa nya cyklar är att använda de som redan finns. Det gör mig så irriterad! Det är först nu när vår äldsta växt färdigt på längden som hon fått en nyare cykel och då endast för att vi hade ont om tid och inte hittade en som passade. Helt ny cykel köpte jag mig först när jag var vuxen.
    Vi brukar även lämna in barnens gamla cyklar och det innebär i princip att vi bara betalar en liten mellanskillnad när vi byter upp i storlek. Det är en bit för oss att åka men de har en fantastisk service! Jag själv varit kund där sedan jag fick min första trehjuling och både min pappa och hans sex bröder med familjer är stadiga kunder sedan barnsben och farmor och farfar före det.
    Små passionerade cykelhandlare, skomakare osv är svårt att hitta. Men om van hittar dem släpper man dem aldrig!

  6. det kanske är för att de inte KAN laga grejerna som de säger så?

    1. Kanske, men ett hjul, en slang och ett däck borde inte vara hjärnkirurgi tänker en.

  7. Usch, jag håller med. Jag har till och med råkat ut för en skomakare som tyckte att mina skor inte var värda att laga så han “lagade” dem så att de blev förstörda. Sedan dess har jag inte vågat ta några skor till någon skomakare :-(.

    1. Mäh, dummaste jag hört!

  8. Älskar Ronnys cykel!! Men bara av ren nyfikenhet, vart åkte du först?

    1. Nja, vill inte hänga ut någon. För de var faktiskt inte så trevliga.

Kommentera

Stäng meny