Jag enligt mina vänner

Vem är Emma Sundh, bakom hallonrosa läppar och sockervaddshår? Det tjugoandra uppdraget ni läsare gav mig i decemberutmaningen var att intervjua en vän om vem jag är och hur jag är.

Så jag skramlade ihop mina tre bästa vänner – de som gör mig skogsstark, får mig att skratta tills jag kissar på mig och som alltid finns där no matter what –
Nina, Fatima och Åberg! Vi har traskat i samma pölar i över femton år (började hänga i gymnasiet) och hörs ungefär varje dag, så de om några borde ju veta vem jag är, right?

Och det här är så stört fint att jag ska rama in det och sätta på väggen. Tack för det här uppdraget hörrni! Och tack till världens finaste vänner. Jag älskar er!

Vad är typiskt Emma Sundh?
Nina: Att ingenting är omöjligt. Det känns så med dig. Du är virvelvindig liksom, och saker händer.
Fatima: Typiskt Emma Sundh för mig (eller bland mitt bästa häng med dig) är att sitta och äta frukost tillsammans i hundra år. Vi är osminkade och har håret i sovtofs och glasögon. Vi avhandlar allt mellan himmel och jord, från djupaste allvar till asgarv. Och det har vi gjort i ditt föräldrahem, i din första lägenhet i Klara i Karlstad, på Gotland (gånger två). Vi borde sova över oftare!
Åberg: Typiskt Emma är den där livsgnistan. Den där som alltid vill leva det yttersta, som ger sig in i projekt med hull och hår, som verkligen kan konsten att leva. Äventyren lurar alltid i henne. Cirkusen, spexet, musiken, leken. En slags aldrig sinande kreativitet. Hon vill alltid ut och resa. Hon vill alltid gå upp i saker. Samtidigt som att det där äventyret lika gärna kan få inträffa i hennes eget huvud när hon sitter hemma i pyjamas. Och det är gott nog. Typiskt Emma är fantasin. Drömmarna.



När insåg du att jag var ett kompiscatch?
Nina:  
Det smög sig på. Ena sekunden stod jag och suckade över dig och underskåpet (Nina hade skåp över mig i gymnasiet och tyckte att jag var så sjukt långsam att ta ut alla böcker och jox ur mitt stökiga hullerombullerskåp), i nästa var vi på Kos och hade på oss lakan (togafest). Det känns som att det gick från 0 till 100 så himla snabbt. Och det är väl ett bra betyg?
Fatima: 
När vi gick elevens val tillsammans i ettan och du bjöd in till dina fester i din lägenhet i Klara. Blev kompisförälskad så det sjöng om det och när vi började 2:an flyttade jag hem till dig.
Åberg: När vi inte kände varandra så väl, i början av tvåan på gymnasiet. Vi fick någon tråkig uppgift där vi skulle fråga varandra om framtiden. Om vad man ville göra och så. Emma ville bli spårvagnschaufför i Göteborg. Där och då blev Emma synlig för mig. Och sen har hon alltid varit synlig. Inte för att jag var så intresserad av spårvagnar, men för att hennes ögon lyste. Och jag minns att jag fick en magkänsla som sa ”håll fast vid henne, vad du än gör”.

Vilken är min bästa egenskap vs sämsta?
Nina: Bästa egenskap är att du är så sjukt kreativ! Det inspirerar. Och att du faktiskt gör saker istället för att bara säga att du ska. Typ faktiskt köper torp och går all in på bokstavsfester etc. Du är alltså en kreativ doer. Sämsta? Så svårt. Förr kanske att du gärna ville hitta lösningar på olösbara saker. Nu kan jag faktiskt inte komma på nåt. OCH DET ÄR ÄRLIGT.
Fatima: Det bästa är peppen och farten, den där virvelvinden som Nina snackar om. Framförallt älskar jag att du är en vän som vill hålla samma tempo som undertecknad när det gäller att prata fort och högt, dansa yvigast och ta plats. Jag behöver aldrig be om ursäkt för att jag tar plats när jag är med dig. Älskar att vräka mig ner i den där otympliga hörnsoffa som du så ofta beskriver dig själv som. Sämsta egenskap (och nu är jag drittärlig): din konflikträdsla gör ibland att du gör och svarar som du tänker att det är korrekt fast du innerst inne känner nåt annat. Det tror jag kan bli trassligt för dig ibland. Jag tror du skulle få det bättre av att vara mer rak mot alla i din närhet. Typ om jag säger att jag gillar en film kunna svara “Va! Jag tycker att den är drittdålig!” utan att oroa dig för att jag blir ledsen. I stort och smått.
Åberg:  Emma tar fram det bästa hos andra. Hon har så höga tankar om sina vänner och människor i allmänt. Med Emma är jag mitt absolut bästa jag, även om jag inte gör ett jota egentligen. För det är något med att vara i det där Sundhianska strålkastarljuset. Det är överseende och seende i en otroligt kärleksfull kombination. Jag vet få människor i mitt liv som får mig att må så bra som hon. Emma har en verkligt god och generös sida. Hur många kan man egentligen säga det om? Hon öser kärlek, beröm och presenter över dem hon älskar. Hon uppvaktar, frågar och undrar. Hon hjälper, lyfter och stöttar. Hon skulle aldrig gå bakom ryggen ens för en stund. Hennes bästa sida är att hon är världens bästa vän, som jag alltid litar på. Som jag vet alltid finns där. Och som är världens roligaste sällskap. Jag vet att när jag tänker tillbaka på allt roligt i mitt liv så kommer hon vara överallt i mina minnen.
Den klassiska baksidan av all den där generositeten jag just beskrev är att hon ibland glömmer sig själv. Att hon inte får vara i sitt eget försonande strålkastarljus. Ibland undrar jag om det inte blir något över för henne. Och hur ska vi någonsin kunna återgälda allt vi fått? Jag vet inte. Så har det alltid varit, så till den gräns att jag tror folk kan börja ta hennes godhet för given. Att hon ordnar, drar igång, älskar och alltid, alltid stöttar och finns där. Och att hon kan ge sken av att vara tuff, stark som en superhjälte och ogenomtränglig, och att folk inte tar sig tid att se bakom detta. Jag skulle vilja se en Emma som fick vara alla sidor. Som fick tillbaka allt hon gett. Även av sig själv.


Vad är det sjukaste ni gjort tillsammans?
Nina:
Okej. Här kommer lista: Kollektivet Y-front (kollektivet som jag, Åberg och Nina hade tillsammans). Allt som hände. När vi tog hem 5 gotlänningarna till dig. Alla kvällar på Carmen/Debaser. Hultsfred. Kos. Det har hänt för mycket! Kan ej vara specifik. Åberg? Fatima?
Fatima: Jag har svårt att komma på en grej som är supergalen men kan tänka på massor som är mellangalet. Typ alla gånger vi kastade oss i Klarälven på fyllan på väg hem från krogen, två veckor på KOS och den där trippeldejten du tog till Karlstad. Men det kanske inte bör bloggas om …
Åberg: Det sjukaste vi gjort tillsammans? Omöjlig fråga! Ni kan ju bara tänka er. Två ganska knäppa och vilda personer som lever mer i fantasin än i verkligheten? Vi har vuxit upp tillsammans. Formats, blivit till – vad vore vi ens utan varandra? Tanken svindlar. Det sjukaste vi har gjort tillsammans är nog alla papplådor till hus vi bodde i under några år i Stockholm. Jag tror inte att vi någonsin åt mat eller städade. Men vi gick på Debaser. En slags grande finale på en utdragen och fantastisk tonårstid. Vi har gjort mycket sjukt. Mest har vi nog bara levt. Till yttersta gränsen och tillbaka. Vi vet var vi har varandra. En grundtrygghet jag värnar högt.

Kan du beskriva något typiskt Emma Sundhigt?
Åberg: Optimism. Emma går ofta in i olika karaktärer. Mitt starkaste minne är från hennes sovrum i Täby (kollektivet Y-front hyrde hus där). Hon stod på sängen och ”var”Johnny Cash. Topp tre roligaste ögonblicken.
Fatima: Typiskt Sundhigt? Pappaskämt. Skrattanfall tills tårarna sprutar, föredrar när de sker med mig. Att bjuda in till stora härliga fester! Den första var jag på när jag gick i ettan på gymnasiet och den sista dröjer länge än! Och att starta klubbar! Du gör inget halvdant!

Typisk fras som hon yttrar?
Nina: “Pepp”.
Fatima: “Javisst!” “De gillar jag va?” “Pepp!”
Åberg: ”Jag orkar inte!” när något är roligt.

 

Loading Likes...

Detta inlägg har 10 kommentarer

  1. Så fint!

  2. Men så fint med en sådan lång och härlig vänskap!

  3. Åh vad härliga och fina vänner – ni låter ju alldeles fantastiska (både för sig och ihop)! Skulle lätt läsa era memoarer xD Och åh, jag skulle så gärna vilja ha så fina vänner <3

  4. Så himla fint! Jag la upp samma utmaning nu på morgonen, där jag ställt ett par frågor till två av mina bästa personer: min bästa vän och min pojkvän!

  5. Jag känner också en sådan vän som du och ni är av sådan unik sort!

    1. <3

  6. Åh vad fint!! Efter att ha läst detta och sedan länge älskat din blogg vill jag bli din vän ! Du skulle passa bland de nära vänner jag har som är som du ❤

    1. <3

  7. Men så fina ord! Önskar att jag fick ha en vän som du!

    1. <3

Kommentera

Stäng meny