Ibland så blir jag så urbota trött på mig själv. En bit självförakt, när jag ser på mig själv genom andas ögon.
Jag läste Underbara Claras inlägg om klimatdebatten. Och blev lite drabbad.
Jag håller med om mycket, men inte allt (jag tycker att klimatet är individens ansvar i allra högsta, eftersom vi är opinionen som påverkar politikerna. Men det är också företagens och beslutsfattarna ansvar). Och för mig som enskild individ så vill jag göra så rätt jag kan – utifrån mina förutsättningar.
Men det pricksäkra Clara sätter fingret på är hur skev klimatfrågan är sett från våra olika utgångspunkter.
Jag bor i lägenhet i stan, nära kollektivtrafik. Jag är priviligerad till tusen, har valt (eller skapat) ett jobb där jag kan jobba med det jag brinner för och kan pussla ihop mitt liv på bästa klimatsmarta sätt. Jag är min egen chef, så jag bestämmer att min restid till jobbet ska vara noll och att jag aldrig behöver ta flyget för ett möte. Jag har sålt bilen, för rent krasst har jag inget akut behov av en bil. Jag behöver inte ta mig till jobbet med den, det är inte den som är avgörande för att sätta mat på bordet eller för att livspusslet ska gå ihop. För mig är bilen en ren och skär lyx, en bekvämlighet. Så nu hyr jag istället en bil av en kompis under sommaren (att ha på torpet), men planen är att åka mer kollektivt på Gotland också.
Det är ingen biggie för mig att skippa bilen – så klart. För här i Stockholm går kollektivtrafiken var tredje minut, inte som där jag är uppväxt: några få gånger under ett dygn (om en har tur). Det är lätt för mig att ta tåget, för Stockholm är Sveriges huvudstad. Jag bor förvisso långt i från producenter av mat, men kan i min lilla bubbla handla relativt närproducerat.
Jag bor extremt nära en rad flygplatser och själva hjärtat av det här landets konsumtionskärna, men väljer bort den delen. Och det är i mitt fall ingen biggie (numera). Jag behöver inte heller resa med flyg till mina allra närmsta – för de bor på tåglängds avstånd.
Jag lever i tron att jag inspirerar. Men i bland, som igår kväll, smyger känslan på mig. Ångesten. Att jag bara är en jäkla besservissrig, priviligerad bajskorv utan kontakt med omvärlden. När jag tänker efter ett steg längre, så vet jag att jag har någorlunda bra kontakt med omvärlden, för jag har också varit beroende av bil, stått i kassan på ett av världens största konsumtionsföretag, är uppväxt där det var 45 minuters rask promenad till busshållplatsen som gällde för att ta länsbuss till Karlstad. Missade en den fick en snällt vänta en eller ett par timmar. Och semestern spenderades hemmavid. På sin höjd en campingtur runt Vänern eller en tur till Tjörn om en hade tur.
Men den parentesen får inte plats i mitt självförakt när jag börja spela på den strängen.
För mig är det enkelt att hamna relativt lågt i alla koldioxidtest. Så klart. Och därför tycker jag att det är min plikt att just dra ner där behov har övergått till lyx och bekvämlighet. Jag har en del klimathaltande puckar, så som torp på Gotland. Och jag tänker så att hjärnan glöder för att lösa den pucken på lång sikt.
Men hur är det om en är beroende av bilen, bor i ett stor hus på landet och har ett jobb som i sig gör ett klimatavtryck? Ska en ha ångest över det? Nä. Jag tror så klart att alla människor säkert kan fundera på hur en kan optimera för att bli så klimatsmart som möjligt – efter sina personliga förutsättningar. Men när en luskat läckande koldioxidhål och sytt igen varenda ett av dem efter bästa förmåga, och en ändå hamnar på en hög siffra. Vad göra?
Slita sig själv i stycken?
Nä.
I min värld är det inte så svartvitt. Där det är lätt att sänka sina utsläpp, som i en stad med utbyggd kollektivtrafik, är det kanske där vi ska börja kötta? Se vad det finns för normer? Och sedan konstatera: Lagar och regleringar ska inte se likadana utöver hela landet. Det är orimligt att mitt Värmland-jag från långt-ute-på-vischan ska lyda under samma lagar och regleringar som mitt privvade-Stockholms-jag, för vi har ju rent krasst olika förutsättningar.
Bor en nära kollektivtrafik så kanske det ska vara mindre gynnsamt att äga en bil, men kanske lättare att använda bilpool? Gör det enklare att ta tåget – för alla. Det finns ju kommuner som äger flygplatser, men hur vore det om de investerade i tåg istället? Om DN kan chartra ett tåg som ska gå genom Europa i sommar, så kan väl en kommun (med rejält statligt stöd) satsa på tåg likväl som att äga en flygplats, eller?
Jag hoppas innerligt att jag kan vara en bubbla av inspiration – från mitt perspektiv. Även om jag är en privilegierad bajskorv. Och att vi tillsammans kan inspirera varandra – både att sänka våra egna utsläpp, men också sätta press på företag och beslutsfattare. I min värld ska klimatfrågan kunna samla folk, så som vi lyckas med i Klimatklubben, snarare än att hamna i en men-du-rå-mentalitet. Inte jämföra och snegla bakom axeln, utan börja gräva där var och en av oss står. Börja någonstans.
Åh, kan vi inte bara komma överens om det? Att vi hjälps åt, och att vi har förståelse för att vi alla har olika förutsättningar? Och kanske TILLSAMMANS med några plus-och-minus-här-och-där kunna komma ner till en genomsnittssiffra på utsläpp, som funkar?
I min värld är det rimligt att jag som bor i stan kapar vissa lätta puckar, för att någon som har en större utmaning på sitt bord inte ska ligga sömnlös på natten. För vi hjälps väl åt? Mina bekvämligheter är någon annans livlina. Jag menar inte att vissa ska leva la vida klimat-loca, medan andra vrider och vänder på varenda litet utsläppshål. Men tills vi får lagar och regleringar som hjälper oss, så kanske det kan vara en brygga för att köpa oss lite tid?
Vi är väl ändå stora nog att se the bigger cause: Att vi ska fixa klimatbiffen – no matter what (och efter bästa förmåga).
Och som min mamma sa när jag bodde i världshistoriens stökigaste kollektiv: städa för din egen skull, annars kommer du gå i bitar. Nu råkade jag vara lika stökiga som alla andra i det där kollektivet, men jag fattar hennes poäng: en ska göra det en själv tror på, som rimmar med synen på sig själv, och inte hela tiden gå runt och irritera sig på andra och vad andra (inte) gör.
Eller vad tycker ni?
Loading Likes...
Det skulle vara en fantastisk idé om kommuner kunde med hjälp av staten satsa på tåg. Det tog nog över 20 år innan Botniabanan byggdes och den går bara till Umeå. Inlandet i tre nordligaste länen har otroligt långt till tåg, spår och stationer och de är inte bland de rikaste kommunerna så investeringarna skulle bli enorma. Problemet är att de flesta av investeringarna i infrastrukturen sker söderut och då menar jag nedanför Hudiksvall och söderut (är då också generös eftersom jag tycker att Sundsvall är gränsen för Norra Sverige). En omfördelning av resurser bör också vara ett krav i klimatdebatten. Det skulle vara fantastiskt om människor som bor i Norra Sverige kunde ha en tredjedel av infrastrukturen som finns i Stockholm och söderut då finns chansen och möjligheten att fler kunde göra mer för att minska avtrycket på klimatet.
Feel you sis! Men jag måste säga att jag tycker att du är en av de skarpaste kommunikatörerna i denna fråga jag sett. Är i / har valt ett ganska liknande även om jag är anställd. Och brottas med hur bäst få med fler på tåget m. För att lösa ett problem som inte är deras fel men som vi nu sitter här med i knät tillsammans.
Ta det lugnt, vi vet väl alla hur det ser ut på fredagarna, de långa bilköerna ut från Stockholm på väg till “landet”? Och tillbaks på söndag? Man undrar ju hur ni orkar leva sådär? Självklart har Stockholmare också problem att lösa. Massor faktiskt! Och nog är man hjälte i Stockholm om man tar tåget till lantstället tycker jag. Och vad är en sansad diskussion? Kan en inte få ta diskussionen som man vill? Vi lever väl i ett fritt land? Allt är relativt faktiskt. Ganska självklart. Jag tycker du är supersmart som för en dialog med massor av folk. Helt enkelt. Väldigt modigt!
Word Annelie!
Word. Exakt vad jag tänkte när jag läste ditt inlägg igår. Så himla många är så Sthlmcentrerade men så är ju fett många av oss bosatta på landsbygden, måste vara på jobbet 8.00 och lämna ungar innan. Inte helt lätt att få till vardagen när antalet bussar och tåg är ca 1 varannan timma osv. Blir sjukt frustrerad på politiken här, HJÄLP MIG att åka kollektivt! Fixa trafiken så pusslar jag, men det måste gå fler turer på bättre tider. Men nej. Inget händer, istället höjer man skatten på bränsle så livet på landsbygden blir ännu besvärligare. Liksom.. fixa saker i rätt ände och underlätta för mig utanför staden. Sverige är sjukt stockholmcentrerat. Älskar att du har den självinsikten och kan se kritiskt såhär och förmedla det utåt! Känns befriande och inspirerande om något! Inspireras btw av dina klimatinlägg, trots att vi har olika förutsättningar. Kanske landsbygdens förutsättningar kan vara något att ta med sig till
debatter och liknande? Heja dig.
Tack för att du delar så öppenhjärtligt, Emma!
Det är svårt att veta vad som är “rätt/fel” i den här debatten och mycket av medmänskligheten förloras också mellan raderna här på internet. Framförallt nu när debatten upprört så mycket känslor att ens flöden fylls av ömsom folk som hånar de människor som klimatstrejkar (och framför allt går hårt mot skolkande skolbarn) och tycker att de borde vara tysta för att de är för privilegierade, och ömsom folk som hyllar och hyllas för de små förbättringar de väljer att göra.
Det är så stort och oöverskådligt ämne, men jag tackar dig för att du sätter ord på svårigheten och visar ditt sätt att tackla det hela <3
Ja men så är det ju! Att man får göra så gott man kan. Man kan förstås inte begära att människor som bor långt ute på landsbygden inte ska kunna ta bilen. MEN alla kan och måste faktiskt göra något. Jag tror det är nyttigt och nödvändigt att utmana sitt tankemönster och sina vanor lite. Och kanske våga ifrågasätta rutiner på sin arbetsplats. Man kanske kan ta ett videomöte istället för att ses? Senarelägga ett möte så folk har möjlighet att ta tåget? Se igenom hur inköp görs (sluta shoppa onödiga prylar) och hur återvinningsrutiner ser ut. Köpa en elcykel och skippa bilen, de är helt fantastiska och funkar superbra om man har runt milen till jobbet. Det ska förstås kännas peppigt och roligt och inte ska man slå knut på sig själv. Men om många människor gör något som minskar deras klimatavtryck kommer vi långt.
Det finns en massa priviligierade bajskorvar i den här stan som inte gör ett skit, men tror att de är bäst för att de bakar eget surdegsbröd! Det är DE som är problemet – såklart inte mskor på landsbygden som är beroende av bil, etc. Vilket jag oxå skrev som kommentar till Claras inlägg. Däremot anser jag – och det står jag för – så kan vi alla, även norrlänningar, även Clara, avstå semesterresor med flyg. Du är iaf bäst som vanligt! ❤️
Alltså jag tycker att båda era perspekriv behövs! Jag bor själv på landet, utan vare sig mobiltäckning, asfalt eller tillstymelse till
kollektivtrafik. Och jag känner mig SÅ priviligerad! Tycker synd om stadsbor med tokdyra lägenheter, förorenad luft och trängsel och skulle aldrig någonsin vilja byta ut mitt billiga lilla hus, gammelskogen, sjön, och möjligheten att odla min egen mat för möjligheyen att åka kollektivt och ha nära till sopsortering. Köper aldrig kött men har frysen full av älgkött från snälla grannar. Mjöl köper jag färskmalet i den lilla kvarnen några km bort och äggen från egna höns. Sen att mitt så kallade “klimatavtryck” i någon app är högre pga min bil det får jag leva med. Ingens livsstil idag i sverige är perfekt, men det ligger en del i det Clara skriver om att bara flytta skulden till någon annan när tex en ekologisk bonde som producerar mat har högre utsläpp än stadsbon som köper hens mat, även om stadsbon kanske jobbar på ett klädvaruhus som bidrar till klimatförstörelsen genom fruktansvärda fabriker i bangladesh. Även vad en arbetar med borde spela in, olika jobb har ju olika stor positiv/negativ påverkan på miljön/klimatet.
Och på vems klimatavtryck placerar tex en sån app transporten av varor in till stan? . Jag som bor på landet bidrar ju kanske mindre till den förstörelse av biologiskt mångfald och bebyggning av värdefull odlingsmark som urbaniseringen medför. Alla behövs i denna kris och vi har alla varit med och förvärrat den, såväl stadsbor som icke stadsbor tror jag! Dock så är det surt när bilen som är en nödvändighet för mig blir så otroligt dyr och folk fortfarande kan konsumera som om vi hade 7 jordkkot utan att märka av några gröna skattehöjningar..Som sagt, sjukt komplex fråga, Kämpa på du gör ett viktigt jobb!
Hej! För mig är du enbart en inspiration till att se över mina val och inget annat. När du gör val utifrån dina förutsättningar så utmanas jag i att se över hur jag lever och göra bättre val utifrån mina förutsättningar. Jag håller också med Clara om mycket i det hon skriver, bland annat behovet av en mer nyanserad debatt som först på fler nivåer förutom individperspektivet, men “Vi som bor på landet har det inte lika lätt” och “Ni som bor i stan har det mycket lättare” är ju bara en onödig polarisering. Håller med om att vi behöver bli bättre på att sätta press på exempelvis industrier, både de som producerar i Sverige och utomlands, för att de ska bli klimathållbara, men det utesluter ju inte att vi ALLA samtidigt gör det vi kan utifrån våra förutsättningar. Jag bor “på landet” utanför en av våra större städer och väljer att åka kollektivt till stan, och varje dag kör bussen förbi långa bilköer med en person i varje bil. Ja, kanske har de bilförarna släppt av resten av familjen någonstans, men många här ute tar bilen för att de är vana vid det och alltid gjort det, även om bussen i rusningstid till och med går fortare. Och även om en bilförare inte gör hela klimatfrågan så behöver vi uppmuntras och utmanas i att tänka om och välja bättre. För mig gör du ett skitbra jobb i att influera andra till bättre val, så fortsätt med det även om du nu skulle vara en privilegierad klimatbajskorv.
Båda era perspektiv behövs! Det är så viktigt att vi inte slutar problematisera detta för att det finns en lösning som passar de som bor i stan – vi är alla olika och måste själva landa i och förstå vad vi behöver göra för att bidra till att lösa klimatkrisen.
Jag vill också tacka för att du orkar driva frågan på det sätt du gör. Jag arbetar med klimatfrågan på heltid och min ork tar liksom slut där. Pallar inte peppa andra på ”fritiden” riktigt, även om jag själklart delar med mig av tips å råd jag med. Jag längtar tills dess klimatsmartness är normen och en inte längre blir ifrågasatt för att en tar tåget/stannar på marken. Och för att komma dit måste vi arbeta med att inte framställa det som en uppoffring och ett ”sämre liv” att leva klimatsmart – det tycker jag både du och Clara är bra på!!
Keep up the good work! Vi är många och tillsammans fixar vi detta <3
Lite sen på bollen här men ville bara passa på att berätta att det är väldigt många kommuner som äger järnvägsstationer, precis som flygplatser som du säger. Sedan är det Trafikverket som har till uppgift att förvalta och bygga ut spåren, och operatörerna är de som trafikerar. Trafikverket har även någon luddig grundläggande uppgift om att det ska finnas grundläggande tillgänglighet till kollektivtrafik i hela landet, och det finns fall där operatörerna (typ SJ) inte har fått tillräcklig business i en sträcka men att den bedömts som särskilt viktig och då har Trafikverket gått in och finansierat i stället (tror jag).
Personligen tycker jag det grundläggande problemet är att järnvägen är avreglerad.
Utsläpp per person är dock mycket högre i stockholm än någon annanstans i sverige, oavsett välfungerande kollektivtrafik. Helt rimligt att visa andra stadsbor att deras livsstilsval har betydelse med andra ord.