Gravidlistan

IMG_7231-4

När blev du mamma?
– Nyss fyllda 32 år kom min spexkorv Majken till världen. Skrynklig, röd och med svart syndarfrisyr (kalufsen blev med tiden blondare).

IMG_76861

Hur många barn har du?
– Snart två. Majken föddes 15 mars 2015 och nästa gullkotte kommer förhoppningsvis i slutet av juni eller (huamigen) i juli. Det blir 15-16 månader mellan kidsen.

IMG_6275-2

Var graviditeterna planerade?
– Majken kom till efter ett missfall och månader av väntan, gråt och förtvivlan. När vi hade gett upp, kastat ägglossningstest och sagt “nu skiter vi i detta, dricker cocktails och bokar en resa till Paris”, ja, då minsann blev det barn. Barnet i magen var högst oplanerat. Vi var överens om att vi gärna ville ha fler barn (om det gick) och gärna ganska tätt, men med tanke på att det tog så lång tid att få till Majken så hade vi inte så höga förhoppningar. Tji fick vi. IMG_51403

IMG_64391

När berättade du om graviditeterna?
– Vänner och familj fick veta på direkten (om jag skulle få missfall så skulle det kännas konstigt att de inte var med från början, så tänker jag trallalala), men på bloggen ville jag vänta tills vecka 12.  IMG_2809

Hur många barn vill du ha?
– Jag älskar tanken på ett litet skevt härjgäng av minimänniskor. En liten detalj bara. Jag vill eventuellt inte föda fram ett helt … gäng. Ett barn är ju briljant, två är bonus och tre är som varm kolasås på chokladglassen. Ungefär så. Det är så jag tänker nu. Fråga mig igen om ett år (eh) när jag har två värmländska halvblod vid min barm. Men. Jag tycks ständigt överraska mig själv med nya påhitt, så jag gör nog klok i att sätta punkt ungefär … här.

Tätt ihop eller långt isär?
– Tydligen tätt ihop. Alltså vi hoppades ju på någorlunda tätt, men SÅ HÄR TÄTT? Jag är fortfarande i chock. Men finaste kommentaren sedan Gustav Vasa klippte page var när min 93-åriga mormor Ulla sjöng ut lyckan i att ha haft sin 14 månader yngre lillasyster Gitta i sitt liv. Värmen i hennes ord lindade sig inom mig som ett aldrig svalnande duntäcke.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
– Under min graviditet med Majken var jag orimligt orolig. Hade tunnelseende (och i slutet av tunneln väntade katastrof), ständigt tryck för bröstet och trodde jag jinxade hela prylen om jag så kände en tillstymmelse av hopp. Under de första veckorna hade jag väldigt ont i magen, som jobbig mensvärk med stumma, ömmande ben, och jag har helt bombsäker på att det var något var fel. Så kunde det ju inte kännas att vara gravid tänkte jag. Men så känns det tydligen när jag är gravid. Vågade inte träna, vågade inte hoppas och kände efter ungefär varannan sekund om allt stod rätt till. En blir ju knäpp för mindre.
Var även inne på SÖS i panik när jag inte hade känt barnet på några dagar. Träffade världens gulligaste läkare som visade fina hjärtfrekvenser och som omlindande sa att det var bra att vi kom in så vi slapp vara oroliga. Som sagt. Orolig. I slutet av graviditeten hade jag så mycket foglossning och sammandragningar att jag knappt kunde och vågade röra mig. Var i stort sett sängliggande de sista veckorna (och tog mig ut endast med hjälp av John som stöd). Andra graviditeten (än så länge)? Ingen oro, ingen foglossning, träning och en massa hopp.

IMG_0452-2

Hur var graviditeterna?
– Första graviditeten var ganska kämpig med illamående genom hela graviditeten, foglossning (från vecka 12), hormonstormar, sammandragningar och högt blodtryck. Jag hade svårt att röra mig, plus att illamåendet förpassade mig till rätt kassa matvanor (mådde bra av glass, coca cola, ostkrokar, pizza och ett wienerbröd per dag). Denna dream-combo gjorde att jag hade noll muskler och gick upp ganska mycket i vikt = hade en lång startsträcka efter förlossningen. Kände mig som gårdagens pommes frites på ett ungefär.
Megasupersämst strategi. Men: Ny graviditet, ny strategi. Fortfarande en del glass, men denna gången med träning.

Gillade du att vara gravid?
– Ja, det skulle en ju kanske tro eftersom jag så ihärdigt är där igen. Älskade pondusmagen (här går jag runt och SKAPAR LIV), känna sparkar och kullerbyttor. Resten? Nja. Medan alla andra förvandlades till Ernst on speed så försvann all min kreativitet, mina kvicka idéer och mitt driv. Blev som seg kola i hövve. Veckorna mellan 22-30-ish mådde jag som en prins ( jämförelsevis) och var jag lite hög på livet, men i övrigt? Inte superimponerad. Emellertid värt varenda foglossningssteg med tanke på kiddot därinne.
IMG_3310

Visste du vilket kön det skulle bli?
– Nope. Vi var helt övertygade om att det låg en skallig liten Eje i magen. Alltså HELT övertygade. Jag fick en chock när det kom ut en syntare som hette Majken.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?
– Kom in när jag var en centimeter öppen (så fail:igt, men jag hade svintäta värkar) och ägnade elva timmar åt att öppna mig. Prisade sedan lustgas, fick epidural (och sa till narkosläkaren att jag älskade honom) och hade inte klarat en sekund utan John (kan rekommendera profylaxkurs (bra grej) om inte annat för samarbetsövningarna). När krystvärkarna kom och barnmorskan började dirigera mig mot allehanda devices var jag helt bakom flötet, hallå, jag ville ju bara bajsa (fattade inte att ungen var på väg ut)! Min bästa grej var duschen. Där satt jag på en pall och smärtan liksom rann av mig.
Fick opereras ett par timmar efter en ganska kass förlossning (ungen kom ju ut, men det var inte helt lyckat med alla inblandade (råkade trevlighets-tacka-ja till en student som fick lite väl fria händer).  Men operationen var faktiskt bästa tänkbara. Jag fick liksom lite tid att smälta vad fasen det var som hade hänt medan övergulliga superproffs sydde ihop mig, sedan rullades jag ner till John och Majken som hade börjat lära känna varandra. Och då var allt prima!

IMG_13821

Hur var första bebistiden?
– Underbar och överväldigande. Känslan av att inte veta vad en håller på med samtidigt som en smågråter, hjärtat hoppar omkring och allt känns läskigt och underbart på en och samma gång. Allt är så fragilt. Och mäktigt. Känslan av att vilja flytta till landet, sätta en glaskupa över vardagen och skydda barnet mot typ … allt. Inte att förglömma: Att göra allt för första gången, fast med ett barn. Minns när jag träffade min kompis Mick och han frågade hur det var med mig. Och det enda jag fick fram var “Jag har ÅKT BUSS i dag. ÅKT BUSS”.

IMG_6953

Hade du bestämt namnen sedan innan?
– Vi trodde ju att Majken var en Eje, men hade funderat över Sivan, Sickan, Siri och Majken. Majken fick nya namn varje dag tills vår vi sprang på vår barnmorska Monika under ett återbesök och hon sa att vi såg ut att vara föräldrar till någon som heter Majken. Så fick det bli.

Ett råd till blivande mödrar?
– Eh, ja, då måste jag ju säga träna (tro mig, inte värt uppförsbacken efteråt). Tenderar du att vara orolig under graviditeten? Omge dig med människor som ger dig styrka. Skippa de som gärna eldar på din oro (det är svårt nog allt solla bland all information).
Säg inte ja till saker under förlossningen om inte det känns rätt i magen. Du är inte där för att vara trevlig och please:a andra. Du ska tänka på dig själv och vad du mår bra av.
När barnet är fött, pressa dig inte till bristningsgränsen med amningen (om du inte vill så klart). Ta hjälp eller lägg ner, och var stolt över ditt val. Majken är uppdriven på (i stort sett) bara bröstmjölksersättning och hon mår som en katt på eftermiddagsvila. Prima.
Ett annat råd är att försöka dela så mycket som möjligt med din partner. Flaskar ni barnet är det ju enkelt kirrat. Ammar du? Låt din partner fixa blöjbyten, matlagningen och all markservice. Dela på ansvaret så mycket ni kan, det gör vardagen så mycket enklare.
Okej en sista: Laga en massa god mat att ha i frysen (innan barnet kommer). Perfekt att ta fram de där första omvälvande dagarna hemma. Så.

Gravidlistan hittade jag hos den alltid lika inspirerande UnderbaraClara

majken

Loading Likes...

Detta inlägg har 15 kommentarer

  1. Kan tipsa alla gravida/förlossningsintresserade att lyssna på förlossningspodden (forlossningspodden.se) En sjukt bra pod om dels förlossningar men även föräldraskap i stort! Själv var jag med och talade just om amning och eh… att inte amma. Med andra barnet har jag fått en större ro i själen om att jag INTE är gjord för att amma. Med första var jag så ledsen över att det inte gick. Nu, bryr mig inte speciellt mkt.

    Och lycka till med din andra fl och att få ett till barn! Kuuuuul!

  2. Du skriver så…jag vet inte, kul och i spirerande! Sjukt kul det där med att du råkade trevlighetstacka ja till student. Känner igen mig då även jag gjorde det, för att mitt i all svett och smärta försöka vara tillmötesgående. Inte bara med första barnet, utan även andra. Kände mig som som en sån där kalkon på där jag låg och var trevlig och tillmötesgående medan de grötade och undersökte.

    1. Hahaha, ja, men eller hur. Klart ALLA ska vara med liksom =)

      1. Också jag tackade jag. Mitt i allt skulle vi därför vänta på studenten. “Men vi måste vänta på Lo! Lo är inte här!”. Vänta?? Jag behövde börja krysta. Hörde mig själv vråla “SKIT I LO!!”.

  3. Alltså, jag sitter och fnissar i soffan över ditt sätt att uttrycka dig. Du är så härlig!

  4. Åh. Här sitter jag i ett snöigt Dalarna och får tårar i ögonen av att se någon våga igen. För mig rör sig dock våndan inte alls om att förlora ett knytt. Jag hade en tillsynes perfekt graviditet, förutom att min man levde dubbelliv och alternerade under förlossningen mellan att kyssa mig i pannan och ringa sin flickvän om just: min förlossning. Så fortsatte det ca ett halvår, fast utan hjälp med blöjbyten. Sen bövel jag själv med skammen och snorenheten. Det kostar tydligen på att ha två liv, rent tidsmässigt alltså. Nu hugger det i bröstet av längtan efter större familj men inser rätt snart att jag aldrig kommer våga. Så tack för ditt mod, det skapar trygghet. Att befolka planeten är tammetusan ett idogt jobb och ibland hjärtekrossande, men ack så fett att ändå vara mamma!

    1. Men Hanna, så hemskt det låter. Jag förstår att det känns svårt att våga, men önskar dig ändå nytt hopp och att drömmen om en större familj går i uppfyllelse. Livet tar så många konstiga vägar, ibland dåliga, men också en del väldigt bra. Jag hoppas på det senaste för din del. All styrka till dig. Kramar emma

  5. Åh. Jag födde en August Eje i augusti. Bästa namnet om du frågar mig!

    1. Men åh, vad fint! <3

  6. Jag fick också rulla till operation efter förlossningen och tänkte just då mest LYX nu kan jag slumra lite och kände i hjärtat hur fint det var att min man fick första timmarna med barnet. Fattade verkligen inte att vi fått barn, på riktigt. När det sen även blev timmar på uppvak började jag tillslut snyfta och tycka att jag minsann ville vara med dem istället, och tillslut rullades jag upp genom kortidorerna medan solen gick upp. Ett rull jag inte glömmer i första taget.
    Tack förresten för att du delar med dig av hur den här graviditeten är. Hade också en orosgraviditet och blir peppad av att höra att en ny en kan vara lite mindre svårt hål i magen och mer hopp! ❤

  7. Gud vad jag känner igen mig i att operationen efteråt var superhärlig. (Kan var för att jag fick ryggbedövning då i och för sig…) Fast skillnaden för mig var att jag fick ligga på det allmänna uppvaket (eftersom det var nyårsafton och den vanliga därmed var stängd) och det var verkligen skitjobbigt att vara bort från mitt barn och min man de timmarna.

    Som någon skrev här uppe så rekommenderar jag också förlossningspodden.
    Och det behöver inte bli så himla tungt utan träning så skippa det också (om ni inte har lust förstås).

    Eftersom jag hade en extremt snabb förlossning rekommenderades jag att gå på aurorasamtal nu inför min kommande förlossning och det är typ det bästa jag gått på så jag vill också passa på att tipsa er som är oroliga att prata med er BM om det finns någon proffesionell hjälp att få.

    Sorry för rörig kommentar btw. Och grattis igen Emma!
    /Lina

  8. Alltså, älskar ju att höra allt om alla andras graviditeter och förlossningar efter jag själv fött barn! Så himla bra:ig lista! Förstår känslan av “fail:igt” att knappt vara öppen när man kommer in, precis samma sak hände mig, men har insett att jag (och du och alla andra som kommer in i det skedet) kom in i precis rätt tid. Man ska åka in när man känner att det är dags, oavsett centimetrar 🙂 Och ja, förlossningspodden är the sh*t som några andra har kommenterat här. Vill också flika in att jag är så HIMLA glad över att höra att den där operationen efteråt kan vara härlig och fantastisk, det ger mig en gnutta lugn inför eventuellt kommande förlossningar. Jag fick också åka in på operation, men det var det värsta jag har varit med om och har resulterat i en förlossningsrädsla som jag inte besatt innan – bu! Så tack för att ni delar med er!

  9. Gud ni klär Majken så himla gulligt! Väntar mitt andra barn vilken vecka som helst nu och håller på och tvättar och sorterar bland bebiskläder men känner mig besviken. Trodde vi hade massa fint i lådorna men det är mest kräkfläckiga, noppriga eller rent ut sagt fula små kläder jag hittar. Surfar runt bland klädkedjorna och hittar väl en del fint men på din blogg finns de riktiga godbitarna 🙂 Är inte en så flitig vintage-shoppare dessvärre men inspireras hos dig och försöker hitta liknande i webbshopparna (kolla den ljusgula lilla koftan hos Newbie – gull!). Stort grattis till din andra graviditet! Ska bli så kul att följa även den. Kram!

Kommentera

Stäng meny