Vet du vad en behöver en grå, drippdroppande januari-dag som denna? En bit varm juli på hornhinnan.
Så nu tycker jag att vi beger oss just dit. Till sviterna (och bilderna) av en midsommarafton på torpet på Gotland …
Jag var höggravid och förlossningen var beräknad till den 1 juli. Vi hade besök av Fatima och hennes underbara kidz, Isolde och Livia. De hade hoppats på att min mage skulle poppa och de skulle få vara först på plats att hälsa på den nya människan. Men ingen unge kom så istället ställde jag till med barnkalas under äppelträdet.
Jag hängde upp rislampor och honey combs i trädet, dukade upp jordgubbstårta och sedan smaskades det barnkalas kan jag lova.
Dagarna gick och ingen bebis kom. Jag klippte gräsmattan, grävde hål för nya äppelträd och tänkte att det skulle dra i gång någon form av förlossning. Icke.
Här står jag, gravid i vecka 40 plus fem dagar.
Spenderade väntande dagar på auktioner (köpte världens finaste gamla skrinda) …
Hängde på stranden …
Och skrev den här guiden: Här köper jag fina, miljövänliga och klimatsmarta barnkläder (& underbar inredning för barn).
Gick på upptäcktsfärder …
Och plockade blommor i trädgården.
Nio dagar över tiden kom hon äntligen! Förlossningen tog två (!?) timmar. Det här med att det går snabbare med andra barnet var tydligen sant. 
Majken och hennes syster Vera. Ja, hon hette Vera ett par dagar. Hon såg verkligen ut som en Vera, men efter en vecka ändrade vi oss. Klart att vi skulle ha en Bodil!
Jag grät mycket. Väldigt mycket. Det var hormonfyrverkerier, känslan av otillräcklighet, tjorvig och smärtsam amning och nattsvarta tankar. Jag ville inte. Något.
Ville bort. Inte från Bodil, Majken eller John. Utan från mig själv. Jag som hade mått så bra under graviditeten hade helt plötsligt så svårt att hålla ihop. Sa föga på bloggen, men nu vet ni.
Men efter några veckor släppte det nattsvarta.
Juli avslutades med några dagars Stockholms-häng. Rullade barnvagn, picknickade och träffade kompisar.
Elin
11 jan 2017Uj vilken härlig sommarchock!
Tycker det vore intressant att läsa mer om hur första veckorna med två barn var och mera om hur du mådde!
Mådde själv inte alls bra psykiskt efter min första förlossning.. <3
emmasundh
3 feb 2017I hear ya! Inlägg kommer! Kram emma
Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★
11 jan 2017Vilka fina bilder och så mysigt att läsa 🙂
Madeleine
15 jan 2017Vilken fin månad det måste ha varit för er. Förutom det mörka efter förlossningen, måste varit Baby Blues?
emmasundh
29 jan 2017Ja, jag vettetusan. Baby blues brukar ju bara vara några dagar. Detta hängde i längre. Någon sa amninghormoner, så kanske var det något sådant? Vad vet jag.
Lisen
4 feb 2017Mitt hängde också i längre än tredagarsgråten. Kanske någon vecka eller två? Så hopplöst att läsa om att “det går över efter ett par dagar” och börja oroa sig för förlossningsdepression, var så otroligt rädd. Och kände mig så ensam i detta! Fick också en tredje gradens bristning. Hade önskat att man pratade mer om detta. Men retroaktiva styrkekramar till dig emma, från en annan som hade samma situation men någon månad innan dig… <3
emmasundh
5 feb 2017Åh, stykekramar tillbaka! KRAM