Gotland: Frusen morgon, vinterfixad trädgård och syskonkärlek

Om det var något som jag inte kunde få nog av på Gotland så var det mornarna. Solen som gick upp över frostiga fårhagarna och päronträden som stod så stolt uppradade mellan äng och hagar.

Jag sprang ut i bara klänningstyget – mitt i frukosten – för att fånga dimman och frosten.

Dimma och rosa 60-talsbuss. Så bra kombination visade det sig. Och fraset i gräset på stigen dit.

 

Fångade en bild på vår trädgård också. Vinterklädd i pressening och ett gammalt plåttak. Hoppas innerligt att det pågår full aktivitet därunder i detta nu.

Det är så svårt att föreställa sig att jag var tvungen att doppa huvudet – varje morgon – i det där badkaret i somras bara för att kunna tänka. Vi hade 36 grader i köket och luften stod still i trädgården. Östersjön var full av alger och det var vattenbrist på hela ön.

När morgonfrosten lättat k0m barnen ut i trädgården. Och medan de lekte …

… så plockade vi in trädgårdsmöbler, hinkar och allt det där som trädgården kryllar av.

Vi fikade äppelkaka och drack vår alldeles egna äppelmust under äppelträdet. En sista fika innan vi bar in de sista grejerna från trädgården.

Kramade lite på de små mellan varven. 

Och de kramade på varandra. Den här syskonkärleken som visar sig ibland. När en som förälder mest av allt behöver se den, hahaha. Ofta uppstår just sådana här ögonblick efter att de har härjat och varit i luven på varandra i timmar – eller för all del: DAGAR – i streck. Som förälder är en HELT färdig, trött på att höra sin egen tjatande och förbannade röst och vill helst av allt bara lägga sig ner en stund. Och DÅ kommer den: syskonkärleken. Så smälter en lite och glömmer allt. Och så där håller det på. Som en känslomässig jojo mellan förtvivlan och gränslös kärlek i en soppa som det omöjligt kan finnas en innehållsförteckning på.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Kommentera

Stäng meny