God jul!

 

God morgon!
Vill bara kika in här och önska er en riktig god jul!
Nu kopplar jag ner och tar ett par dagar julledigt för att njuta av Värmland, skogen och lugnet.
Vi ses om ett par dagar!
Stor kram!

Loading Likes...

Detta inlägg har 8 kommentarer

  1. Lyssnar just nu på P1. Tänka sig, nu börjar det smyga sig in lite sunt bondförnuft. “Tågskam”, “Halluomiskam”, “avokadoskam” mm. (Stavas verkligen “skam” med bara ett m?) Nu är det nog snart slut på den “överklassvänsterns” fanatism? Blir så himla full i skratt när jag läser Din, “Underbara Claras”, “Elsa Billgrens” m.fl:s bloggar. Detta att leka 40-tal. Utsätta okamnade och utspökade ungar för en tid som faktiskt är förgången. Gott syfte kanske men, så rörande patetiskt. Och så himla synd om era ungar. Vad anser Du!

    1. Vad vill du säga med din kommentar? Annat än försök att såra en annan människa vill säga?

  2. Vill inte alls såra! Tvärtom! Vill höra Din åsikt om dessa åsikter i samhället som pågår nu. Tycker Din blogg är väldigt rar. Men, vad anser Du, förutom att tydligen “ta åt Dig” på ett, i Ditt tycke, negativt sätt?

    1. Jag lever inte som på 40-talet. Däremot så tycker jag att vi ska lära oss av äldre generationer, särskilt gällande resurser. Vi behöver ju bara blicka bakåt mot 1990-talet för att ha ett helt annat (och mer hållbart) förhållningssätt. Och det är ju inte JAG som säger det. Utan forskningen. Gällande skam gillar jag inte alls skam. Jag är inte mycket för det. Och det vet nog de flesta som läser den här bloggen.

      Angående vad som är taskigt eller ej så tycker jag ändå kvalar in där? Och tycker i största allmänhet att en ska vara försiktig med vad en säger till en annan människa (som en inte känner), för en har ingen aning om vad som försiggår bakom skärmen. Vilken skit folk har att tampas med. Så var snäll. Alltid. Det är mitt måtto.

  3. Jag vill väcka en diskussion om den trend som just nu råder gällande den lek som en del människor just nu bedriver. Man låtsas att man lever på 40-talet. Man inreder och klär sig, och sina barn, så. Varför? Har Ni något som helst begrepp och insikt om hur det faktiskt var att vara kvinna och barn på den tiden? Må vara att inredningen, och barnkläderna, var “gulliga” då. Men, det räcker att läsa minimala 5 poäng på universitetet för att inse att det var en hemsk tid för ffa kvinnor och barn. Kan bara inte förstå denna vurm för den tiden. Men, jag kanske har fel. Rätta mig i så fall!

    1. Brukar du ofta försöka väcka diskussion genom att vara taskig, så föreslår jag att du funderar över din taktik. Om du verkligen vill ha svar alltså? Jag är utbildad specialreporter med inriktning på samtidshistoria. Så ja, jag är fullt medveten om historien. Jag köper nästan allt begagnat, dels för klimatets skull men också på grund av kvalité. Och den ekonomiska aspekten. Mina kläder, inredningen och mina ungars kläder – allt är begagnat. Från olika tidsepoker. För mig handlar det om att minnas en annan tid, påminnas om den och ta vara på det som finns. Och faktiskt hylla de som en gång gjort allt detta. Det handlar om respekt. Respekt för tidigare generationer, men också den planet vi bor på. Läser du min blogg så framgår det tydligt. God fortsättning och hoppas du får en fin start på 2020.

  4. Tänkte skriva en annan kommentar och fick se dessa trista kommentarer istället. God jul Emma och tack för en fin blogg! Jag tycker att du gör ett jätteviktigt arbete och i det är det inte relevant för mig vilken tidsepok du vurmar för stilmässigt men jag tycker dina tankar kring en svunnen tid och att ta vara på resurser är väldigt relevant och viktig i vår samtid.

    Såhär i juletider och med två barn som fyller år i januari och februari ställs jag alltid inför samma dilemma. Nämligen att jag själv, precis som resten av året vill hålla nere konsumtion och konsumera medvetet. Jag vill även att mina barn ska lära sig att respektera det som finns och ta till vara på det man har och får. Tyvärr delar inte deras far och morföräldrar den bilden utan kommer med mängder av julklappar och födelsedagspresenter. Vi har bestämt oss för att sätta en regel att en present är max från respektive hushåll vid jul och födelsedagar. Men har väldigt svårt att få våra föräldrar att förstå hur vi tänker. Dom känner sig kränkta och tycker tom synd om våra barn som har föräldrar som vill begränsa inflödet. Våra barn är glada och nöjda med tillvaron har det hur bra som helst och lider ingen nöd på leksaker eftersom dom fått ärva av kusiner och vi gärna fyndar på loppis och second hand. En och annan gång köper vi också något nytt som dom verkligen önskar sig och uppskattar. Kanske ett inlägg om hur man kan bemöta detta om det inte redan skrivits? Jag tycker nämligen det är svårt eftersom det redan skapat konflikt i vår familj vilket känns både sorgligt och onödigt.

    1. Åh, jag förstår detta så väl. Och känner igen mig. Det finns en annan aspekt av allt pryl:eri. Tiden. Tiden det tar att städa och ta hand om allt. Jag blir galen av alla saker. Och det blir ju som en anti-present.

Kommentera

Stäng meny