Glömda september

Burr! Huttrar hemma i hopp om att elementen ska hinna ikapp köldknäppen utanför fönstret.
Ska alldeles strax tända en brasa i kakelugnen och lägga katten på låren – allt för att värma upp denna onsdag. Men innan jag vevar igång värmeartelleriet så tänkte jag lämna snart-november och kika tillbaka på september. Det hände så mycket då att jag inte hann med att uppdatera bloggen, och jag gillar på något vis att göra bokslut. Inte lämna glapp.
Så nu fyller jag i september-glappet och gör bokslut.

September började ju med att boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” landade i min famn.
Jag har ju skrivit två böcker tidigare (som jag är himla stolt över), men det var något visst med den här.
Kanske för att jag lärt mig så ofantligt mycket genom att skriva den, eller att jag helt enkelt och hundra procent icke-ödmjukt tycker att den är smart. Och så förbannat viktig.
In general brukar inte vara särskilt mallig av mig, för det finns så många fantastiskt kreativa som gör saker hundra gånger bättre än mig. Men, när det gäller den här boken? Pja, då unnar jag mig att malla loss. Kanske för att det är så många som har hört av sig och tackat för boken, hyllat den och sagt det finaste en kan säga om en bok om klimatet: den är smart och tillgänglig.

Och är det inte just precis vad vi behöver i tider av klimatkris?

Och fin som tusan är den också, tack vare geniala Kristin Lidström.

Skickade ut sådana här härliga kit till ett gäng härliga bloggare och influencers. Det var inte en goodiebag, utan en … betterbag – full med cirkulära och klimatsmarta presentkort och erbjudanden. Tack Erikshjälpen, SJ, Hygglo, Something borrowed, Repamera och Varié.

Det var varmt och jag letade fram de minst använda kläderna i min garderob.
Jag är ju en uniform-människa av rang. Jag har en sommaruniform, en höstuniform, en vinteruniform och en våruniform. De där uniformerna är ganska snäva, och innehåller ytterst få plagg. Hade det inte varit för samhällets normer att byta kläder var och varannan dag så hade jag nog gjort som min psykologi-lärare i gymnasiet, Roland: burit exakt likadana kläder varje dag. Året runt. Hatten av för Roland.

Vad gjorde jag mer i september? Just ja! Jag tog nattåget till Umeå tillsammans med Maria Soxbo!
Vi skulle vara med i SVT Gokväll för att snacka om boken, och hade planerat att sitta på café och jobba hela dagen. Det vi inte hade med i beräkningarna att Umeå är så socialt. Först blev vi inbjudna till Pia Stylist som öppnade upp sitt concept just denna dag. Så himla trevlig människa!

Hos Pia träffade vi Sofie från Minimarketsom numera gör mode av spill – tyger som annars skulle kastats.

När vi varit hos Pia, så kvistade vi vidare för lunch. Och så lyxigt lunchsällskap!
Fanny som driver instagram-kontot @hostedbynature och Ida bakom @nordic_remake.

Som att det inte vore nog! Vi hann träffa Josefin på Röda korset för att snacka om klimatfrukosten vi skulle göra i oktober. Hur den blev kan du se här.
Så många suveräna människor på en och samma dag.

Därefter blev det SVT, och klimatsnack i rutan. Och en hel del klimatsnack utanför rutan.
Blir ofta så nuförtiden.
Bara av att visa min nuna så blir jag en klimatbikt.

Kom hem till Stockholm. Till detta fluff!

Stod upp för aborträtten också. Lite vardagsaktivism har väl ingen dött av.
Ehh, eller hur var det nu?
Not so much (jämförelsevis) här i Sverige i alla fall – så därför är det ju extra viktigt att stå upp för orättvisor, rätten till sin egen kropp och klimatkamp här, eftersom vi har yttrandefrihet.

Varvade skitig dator med kaffe. Min vardag.

En precis lagom varm september-dag pep jag hit. Till Bee Urban.

En av de finaste platserna i Stockholm!

Det bjöds på äppelmust …

Och galet god, klimatsmart Fazer Yosa signerade inspirerande Green kitchen stories.

Det dukades upp lunch i växthuset på Bee Urban.

Fångade trevliga Anja Fornor och David Frenkiel på bild.

Kolla! Matlagnings-goals! Green kitchen stories hade använt havrebit (ni vet den som jag använde i denna Tikka Masala) i allt från soppor till höstmumsigt crunch.

Det bjöds till och med på dammsugare med riven havrebit i.

Hemma stod en höstbukett vissen, redo att göra hela vintern vacker.

I slutet av september åkte jag, Maria och Johanna till bokmässan. Vi satt i mängder av panelsamtal och seminarier, bland annat med Pär Holmgren.

Förfördes av bokmässans finaste monter!

Novellix hade bokgodiskiosk.

Älsk på denna!

Det bästa med bokmässan? Att klämma in en timme med en av mina allra käraste vänner mitt i allt härj.
Lever på det än. Att i hennes sällskap känna sig hel.

Älskar dig min vän.

Bokmässan slutade abrupt. Det var fredag och global strejk. Vi hade en föreläsning inbokad, men bestämde oss samma morgon för att ställa in den för att i stället joina klimatdemonstrationerna.
I hällregn gick vi tillsammans med 10 000 genom Göteborgs gator.
Bästa! Mäktigaste!

Innan september tog slut pep vi norr över. Jag skulle hålla ett gäng föreläsningar, och passade på att ta med hela mitt crew till John föräldrars sommarstuga.

Loading Likes...

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Så himla sorgligt att du inte inser vad det är du vill främja! Död före liv! Aborträtten!?! varför står du upp för att man ska utan minsta urskillning DÖDA barn i magen??? Vi alla, oavsett yttre och inre omständigheter, börjar våra liv vid befruktningen. Somliga människor har svårt att få barn, i dessa fall talar man om BARNET direkt så fort det står klar att kvinnan är havande. När en kvinna av ett eller annat skäl får för sig att hon inte vill låta det barn som blivit till inom henne få leva så väljer man att tala om “graviditeten” (som om det egentligen inte handlar om ett människoliv utan om nån liten obekväm omständighet som man lätt kan ta bort). Jag har fött barn mycket ung, utan utbildning och utan pengar eller bostad eller något som i dagens samhälle anses som så nödvändigt innan man “skaffar” barn. Jag utbildade mig på komvux och sedan universitet, jag har rest och levt och gjort allt jag nånsin kunnat önska och det har varit tusen gånger härligare för jag har delat allt detta med mina barn (jo, de blev fler, “oplanerade” ungar…men har man sex utan att använda preventivmedel så har man sagt JA! till att få barn, faktiskt!) Visst behöver kvinnor någon gång då och då, vid tillstånd som hotar moderns liv eller efter en väldigt grym våldtäkt kunna få en abort på sjukhuset under trygga förhållanden. Vi vill inte ha tillbaka hemska små “kliniker” på skumma bakgator. Men vi kanske skulle våga fråga oss själva VARFÖR vi så gärna vill ha fri rätt att döda våra egna barn. DEN SOM DÖDAR ETT BARN SOM HAR FÖTTS ÄR EN MÖRDARE. MEN DEN SOM DÖDAR/FÖRESPRÅKAR MORD PÅ EN LITEN MÄNNISKA I MODERNS MAGE ÄR EN HJÄLTE SOM VERKAR FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER. Hur sjukt och absurt är inte detta???!!! Ingen har rätt att välja bort en annan människas liv. Det handlar inte om att vi kvinnor har rätt till våra kroppar, vi använde kroppen till att pippa och en unge blev till. Från denna sekund borde ungen ha full rätt till sin kropp och sitt eget liv. Varför skall det vara en fin och bra rättighet att döda en liten människa som inte kan leva utanför sin moders magen? Så började dina döttrar sina liv, så började du och din gammelfarfar era liv. Varför vill vi så gärna döden men inte livet? Vi borde kunna tala om dessa saker med livet som utgångspunkt, som självklar utgångspunkt. En abort kan aldrig likställas med ett tandläkarbesök, för tandläkare dödar mycket sällan sina patienter! Lyssna på Alpha Blondys låt om abort och tänk utanför normen, utanför ramen en liten stund. Det är nåt djupt och allvarligt snett med ett samhälle som ser mord av ofödda människor som en rättighet värd att kämpa för , som något att vara stolt över. Man skaffar inte barn, man får barn som en underbar gåva av Livet självt! Varför kämpar du för klimatet, för noshörningar och återbruk samtidigt som du förespråkar barnamord??? Är dessa noshörningar mera värda en en pytte-baby i din eller min eller grannens mage? De borde åtminstone ha samma värde, samma självklara rätt att värnas , tas om hand och ges livet. Min kropp, är min så länge jag inte är havande med nytt människoliv, då är den också det lilla barnets kropp, det lilla barnets “jord att växa i” min livmoder finns endast för att ge just LIV! Jag hoppas att du en dag står upp för RÄTTEN TILL ALLT LEVANDES LIV! Redan ett litet frö är en blomma! (och till dem som går i taket över vad jag här har framfört kan jag bara säga…våga tänka tanken hela vägen ut, att barnet där inne i magen, liten som en tumme bara, faktiskt är en levande människa, en underbar människa en unik människa en människa värd att älska, att kämpa för att våga allt för, att ge livet!)

  2. Har ingen dött av lite vardagsaktivism här i Sverige? JO DET ÄR JU JUST VAD DE HAR NÄR MAN FÖRESPRÅKAR ABORT! Eller hur? För det är ju just död du vill uppmuntra till här! Så visst dör människor av litet vardagsaktivism, mycket små, sköra, ömtåliga människor dör….

Kommentera

Stäng meny