Glömda februari: Innan kaoset.

Innan vintern övergick i kaos jobbade jag hemifrån för att hinna med så mycket det bara gick. Jag hann ju inte ens blogga allt som hände, därav kommer ett februarisvep. Aningen annan feeling nu kan tilläggas.
Vi var i slutproduktion av “Klimatasken – stora förändringar i litet format“. Och jag hade för mitt liv inte kunnat tro att detta skulle bli standard.

Jag såsade hemma i randig tröja, glasögon och knut på huvudet. Jag förberedde försäljning av torp och bokade in föreläsningar på löpande band. Det var high life.

Fick sällskap av kattkollegan, som allt som oftast ligger just här. I Bodils säng, och njuter av lugnet innan stormen (barnen kommer hem från förskolan). Han söker sig förvisso till kaoset, vill vara prick i mitten av allt härj, så han behöver nog vila. Ingen är så tålmodig som denna katt.

Bytte hemma-sås mot fotografering hos min kompis Emily Dahl, på mitt före detta kontor på Metargatan.

Resultatet? Ja, men det kan du ju se här. 

Hängde på bokmöte hos Novellix tillsammans med Maria och Johanna, planerade sluttampen av bokskriveriet. Tänk ändå, att kvartetten böcker blev klara ändå. På rekordtid också. Om vi skrev “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” snabbt (ett par veckor), så tog denna bokproduktion priset. En månad.

Värsta bästa teamet!

Min kompis Fatima kom på besök till Stockholm, vi möttes upp på restaurang tillsammans med ett helt hav av fina vänner. Och en bebis.

Detta är URGULLIGA Artur, min kompis Lollos lilla bebis.
Vi bestämde att vi skulle ses om prick en månad igen. I mars. Och göra om allt. Så ovetandes vi var om situationen. För en månad senare var jag snuvig, en lite skitgrej pre-corona. Som en betongkloss mellan mig och det sociala livet post-corona. Blev inte mycket med det där efterlängtade hänget, men hoppas att vi kan damma av traditionen (som så snabbt fick ett snöpligt slut) till hösten.

Fikade med Therese Zätterqvist som jag tycker om så mycket. Vi fnurrade på vad vi skulle kunna hitta på tillsammans. Jag gillar ju att samarbeta med olika människor (om inte det har framgått).
Noll procent ensamseglare.

Åkte på utflykt med kidsen till Naturhistoriska, gick på Cosmonova och härjade loss vid Bergianska. Det var sportlov och SVINMYCKET folk precis överallt.

Plåtade samarbeten gjorde jag också. Och liksom …

… ballade. Inte i närheten av karantän-urballning: klipp till gårdagen då jag och John jobbade hemifrån och fann oss själva dansa hambo.

Ändå skyst solhatt, right?

Så ovetande om att allt bara skulle rasa några dagar senare. Men färgglad vad jag i alla fall!
Och appråpå det så har en del frågat om det blir något våruppror i år? Kanske är det just precis nu vi behöver en klick färg, eller vad säger ni?

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 5 kommentarer

  1. JA! Våruppror tror jag alla behöver nu! 🙂

  2. Våruppror ja tack! Behöver något färgglatt i allt Corona-grått

  3. Ja! Våruppror! Mer än någonsin 🙂

  4. Samma här, jag vill tillbaka till mina barndoms somrar och nu planerar vi att skapa oss en plats där så jag och min familj kan tillbringa loven nära min syster och alla kusiner som bor där. En lång process kommer det att bli tills det blir färdigt men det känns så bra att ha drömmen som kan förverkligas. Vill att mitt barn ska få uppleva den idyllen jag hade när jag växte upp. Jag mår bäst där inne i södra lappländska skogen, däri får jag energi från, vilket jag verkligen behöver.

  5. Kan rekommendera att ha ett webbmöte med sina vänner, det är inte bara för jobb! =) Hade aw med mina vänner på distans över google hangout igår, så himla mysigt. Kan inte fatta, att vi som är spridda över landet, inte gjort det förrut.

Kommentera

Stäng meny