Efter tågresa från Stockholm och installation på vårt chateau (jojo, minsann), gav vi oss ut bland de franska, baguette-doftande byarna runt om Fontainebleau-skogen. Första dagens stopp blev söta lilla Milly-la-Forêt.
Här virvlade löven, det sprakade om stegen och luktade höst.
Det var söndag, stilla och folktomt. Av de rykande skorstenarna att döma satt folk inne och helgade vilodagen. Det gjorde inte vi.
Jag invigde min nygamla, vinröda kashmirtröja som jag köpte på Emmaus vintage dagen innan vi for. Den kom väl till pass kan jag lova eftersom vädret i Frankrike inte riktigt stämde med 21-grader-näst-intill-sommar-prognosen.
Vi tog varannan vänster, varannan höger.
Tog en bild på Lisa som var med.
Och de här två.
Till slut hamnade vi …
… i en återvändsgränd. Full med löve.
Det skulle utnyttjas (obs. inget hundbajs var i sikte).
Här ser ni en bebis som upptäcker löv för första gången. En riktig hit vill jag lova.
Intill lövhögen låg konstnärens Jean Cocteaus hus, med en helt fantastisk trädgård. Vi gick in.
Det växte i varenda krön, varje springa och vrå.
Blommor, frukter, träd och en liten skog med små broar över ännu mindre vattendrag.
Känna lite bara.
Majken insöp Frankrike som en rultig fransos. Eventuellt pratade hon även franska. Ingen vet. Det enda hon kan säga är adda, adda, adda och en slår sig för pannan och undrar om en fött fram ett socialt nätverks-barn.
Högst troligt. Hon kan nämligen ha varit den gladaste bebisen i kommun just precis så. Eftersom Milly bara har ungefär 4000 invånare så är det högst troligt.
Tre galningar på bild.
Intill trädgården fanns en å och på andra sidan ån tornade det här spökhuset upp sig.
Kusligt vackert (säger hon som är EXPERT på att skrämma upp sig själv).
Efter att darrande gått igenom en liten allé bestämde vi oss för att försöka gå hem till vår lilla by Maisse. 8 kilometer! Ha! En liten pruttmatch. Trodde vi.
Men nja. Vi kom ungefär hit, till en dörr i utkanten av byn, då vi insåg att det var stört omöjligt att ta sig hem. Fransarna hade hiskligt bråttom på vägarna och inga trottoarer fanns. Stigar hittade vi inga, så vi i väntan på att våra vänner skulle hämta oss …
… Spatserade vi fram under magnifika fikonträd ungefär så här.
Tittade lite mer på spökhuset.
Som inte blev lika spöklikt med den här på kameralinsen.
Så smattrade vi en sista bild på Milly-la-Forêt och sedan åkte vi hemåt.
Au revoir!
susanna
15 okt 2015Vilket härligt kul inlägg. Som alltid lika trevligt att läsa din blogg. Ha det så bra! / Susanna
Ninni
15 okt 2015Åh, vilka underbara foton på fantastiska miljöer. Nu fick jag energipåfyllning och började drömma mig ner till France och det var perfekt denna tunga dag när allt går mig emot. Ha en fortsatt underbar resa!
Pingback: Franska slott, höstmålade trädgårdar och guld-overload | Emmas Vintage
emma
17 okt 2015Wowowowow! Så fint!!
agnes johansson
24 okt 2015Dina bilder är som vanligt helt underbara!