För pricken ett år sedan.

IMG_5153

För pricken ett år sedan gick jag runt med Majken-bula, försökte hitta ett hem till min katt Sockan, stekte fiskpinnar mitt i natten och gjorde feta inspomappar med barnkläder och leksaker.
Blev mörkrädd (och är fortfarande) av det här, kryssade mellan gravidillamående-attackerna och levde på granny smith-äpplen.

Ett år har gått. Känns som ett liv sedan.
Det är något visst med att titta tillbaka. Få perspektiv. Översikt. Inse att livet kan se HELT annorlunda ut om en månad, ett år eller fem. Det finns liksom inga regler.
Det är ungefär den mest läskiga och samtidigt spännande tanke jag kan tänka.

Vad gjorde ni för prick ett år sedan och hur ser era liv ut just nu? Vad har förändrats?

Loading Likes...

Detta inlägg har 13 kommentarer

  1. För mig är det lite samma som dig. För ett år sedan bodde jag i Malmö och om någon vecka blir jag gravid… Jag spenderade hösten i en kombinerad lycko- och illamåendebubbla. Nu har vi flyttat till lilla Lidköping och har en fantastisk liten Ingrid på knappt tre månader. Jag är samma person samtidigt som jag inte alls är det. Livet alltså.

  2. För ett år sen började jag mitt andra studieår på universitet, festade på helgerna, hade ett jätte spännande praktikjobb och planerade hösten med resor och kompishäng. Den här hösten är både samma och helt annorlunda. Har heltidsjobb på samma gång som jag studerar heltid och dessutom en liten bebis i magen! Det är så nytt med bebisen ännu att jag själv knappt kan fatta det. Känns som om den här hösten kommer bli så annorlunda!

  3. För prick ett år sedan tog jag igen mig efter en helg på Popaganda-festivalen i Stockholm med bästa vännerna som jag ser 1 gång per år om jag har tur (i år blir det dock några fler ggr). Jag hade då bott ca 4 månader i Luleå, flyttade långt bort denna gång och hade som alltid ett kul och spännande jobb, men hade gett mig utmaningen att verkligen försöka skaffa nya vänner och hitta intressen utanför jobbet denna gång (vilket jag varit dålig på där jag bott senast). En sak jag började med var att dansa bugg och så här ett år senare kan jag bara säga att det var ett genidrag. Jag är numera så förälskad i dansen och de nya vänner jag fått, och det bästa av allt är att jag ff bara petat på ytan i denna dansvärld, jag lär mig fortfarande, utmanar min blyga HS person och får så mycket tillbaka – och ja, har till och med vågat testa att gnussa och när det funkar är det sååå mysigt. Om en vecka åker jag på min första dansmara i Ö-vik där det ska dansas fredag och lördag mellan 19.00 och 03:00. Orkar jag det, ja då kommer jag orka allt. Ännu har jag dock inte hittat kärleken, men jag hoppas (hoppas nå otroligt mycket – så mycket att det gör ont) att jag ska hitta denna snart också.

  4. För ett år sedan minns jag inte riktigt men har tänkt idag på att för två år sedan på dagen fick jag reda på att jag var gravid. Och oj vad livet har ändrats sedan dess!! På ett sätt som inte gick att förstå där och då även om jag anade lite. Men det som var abstrakt och svårt att ta till sig då är idag väldigt väldigt konkret och underbart!

  5. hur gick det för katten?

    1. Sockan flyttade hem till mina föräldrar på landet. Så nu bor han i Värmland. Trivs som katten!

  6. För ett år sedan hade jag haft fast anställning drygt 1 månad (hade vikat i flertalet år innan dess) och längtade och hoppas på att bli gravid. Idag sitter jag här med en växande mage och snart har hälften av min graviditet gått. Känns så underbart! 🙂

  7. För ett år sedan var jag också gravid och låg helt stilla i soffan med alldeles för tidiga sammandragningar. Googlade dygnet runt efter överlevnadschanser för för tidigt födda bebisar. Jag räknade ner timmar och dagar och led av att inte kunna leka med min dotter och att inte veta om vår bebis skulle födas för tidigt, och om han isåfall skulle klara sig (och då med vilka skador?). En hemsk september. Precis just nu ligger jag i samma soffa, men min äldsta bredvid mig, och han som låg i magen kryper runt på golvet och skriker glädjetjut i falsett. Om man bara hade vetat det då!

  8. För ett år sedan var jag gift med en fantastisk kille, planerade lägenhetsköp och började fundera på (i samråd med maken skall tilläggas) att sluta med p-pillren så att jag kunde bli gravid. Idag har mycket förändrats. I sommar har jag skiljt mig, en snabb process, jag sa att jag var kär i någon annan efter midsommar och maken flyttade ut en vecka senare. Jag är nu olyckligt kär i en tjej som är hetro och därför aldrig kommer välja att vara med mig.. Men på något vis är jag (de flesta dagar) lycklig ändå. Men tänk vad annorlunda allt var för ett år sedan…

  9. För ett år sen hade vi precis börjat livspussla, efter 20 månaders föräldraledighet med vår son. Vi anade föga vad som väntade, kan man säga, och det där livspusslandet och anpassningen till det nya livet tog över mycket under hösten förra året. Vår son trivdes på förskolan ganska omgående och han har älskat att vara där sen dess och han är nästan aldrig sjuk, så hans tillvaro är nog rätt chillad. Det är mera vi föräldrar som fått anpassa oss och lära oss att planera och strukturera hela livet, med matlistor, söndagsförmiddagar på Coop Forum och ringa runt till mor- och farföräldrar för att stämma av inför veckan, typ. Ibland klämmer jag och/eller maken in en vändejt eller två, men det har blivit mycket hemmaliv det senaste året. Haha, usch, det låter så himla trist allting, fast jag sitter och tänker tillbaka på det här året som ett av de som gjorde mig starkast och så jävla ljuvligt det varit att se min lilla pojke bli en stor liten pojke, med egna kompisar och upplevelser att prata om vid matbordet. All den där omtumlande lära-sig-livspussla-tiden förra hösten gjorde att jag lärde mig att säga nej på jobbet och att börja säga ifrån till duktiga flickan som hela tiden vill leverera lite till. Jag är glad för det och jag älskar att jag idag känner mig stark och duktig utan att behöva bevisa det hela tiden.
    Sorry för roman, men du frågade ju faktiskt… 😉 Stor kram!

  10. Idag exakt för ett år sedan kom jag hem från jobbet och var förkyld. Min pojkvän var noga med att påpeka att jag ska inte gå till jobbet imorgon (dålig på att vara sjuk hemma) och ta hand om mig. Jag fick ge med mig och gjorde inte så mycket mer än att ligga i sängen, kolla serier och dricka blåbärssoppa/äta mackor. Föga anade jag att min förkylning höll på att ställa till det…två dagar senare blev jag nämligen bortlurad på spa och min pojkvän gick ner på ett knä och friade!! 😀 Sedan fyllde vi hösten med en resa till Japan och bröllopsplanering. På nyårsafton fick jag säga ja till världens bästa man (ok kanske lite partisk). Sedan blev det befordran på jobbet, weekend i Paris, härlig semester och nu är det höst igen. Den här hösten hoppas jag vi kommer närmare vår dröm om att jobba utomlands tillsammans samt hinner med mysiga weekends i Sverige.

  11. för ett år sen var jag 24, bodde jag i en etta i stan, var särbo, drack öl var och varannan dag, åkte snowboard, reste jorden runt ! hade fullt med vänner och alltid något på g. Idag bor jag ute på landet, repar ett hus från 1918, är sambo med 3 hundar och en bebismage på 38v samtidigt som vi bygger drömstugan högt upp i fjälls där min sambo sköter sina renar. Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på de som var, men med stor lycka jag ser på framtiden. vad som helst kan ju faktiskt hända 🙂

  12. För ett år sedan stod jag och grät på Coop för jag tagit fel yoghurt. Totalt utbränd, rätt in i kaklet. Tänkte att jag nog kan börja jobba om 6-8 veckor. Jag var hemma ett halvår på heltid. Första tiden grät jag nästan oavbrutet. Men med gott stöd från nära och kära, en samtalsterapeut och byte av jobb är jag på banan igen. Inte på heltid, men på 75%. Jag mår bra igen. Även om jag ständigt får jobba med att stanna upp, andas och att det är ok att säga nej.

Kommentera

Stäng meny