Fir-middag, Antikmässa och lat dag i sängen

Förra veckan gick i ett. Den sista boken (av fyra) för Novellix behövde en rejäl omarbetning, så jag satt med näsan i tangentbordet helg, dag som kväll.
Det där är sånt där jag alltid glömmer när jag jobbar med bok. Jag tänker alltid att det är en deadline, sedan är det klart, slut, finito. Drinkar i solnedgången och living la vida loca. Men så är det ju aldrig. Texterna ska gås igenom, malas, omarbetas, redigeras, provläsas, faktagranskas och sedan korras. Om jag avsatt tid för det. Eeeeh.

Allt har liksom stått lite på paus här, till och med min väska från Landskrona stod ouppackad, så där en månad efter att jag kom hem, hehehe.
I väskan (när jag väl packade upp den) hittade jag den här fina presenten – en box med svenska klassiker från Novellix – som jag fick av biblioteket där jag föreläste.
Alltså Landskrona!

Men jag hann faktiskt med några saker förutom att stirra in i en dataskärm.
Jag åkte till Hasselbacken på Djurgården.

… Med det här gänget.
Jag har inte varit på Hasselbacken sedan jag var student. Min kompis jobbade som servitris där, så jag och en massa kompisar satt i solnedgången, drack sangria och höll vår vän sällskap fast på avstånd.
Det är ett av mina starkaste minnen från studenttiden för det var så sablats vackert. Och glamoröst för någon som knappt hade råd med med fredagschips. Det stod en sammetssoffa ute i trädgården, en lampa med frans och det var som att Hasselbackens finest vardagsrum var möblerat just där.

Nu var jag tillbaka med Maria och Johanna. Vi slog ungefär sju hundra flugor i en smäll (vi brukar jobba så) genom att avhandla Klimatklubben, fatta en massa beslut, planera, fira fjärde upplagan av “Gör skillnad” med klirr i glasen och äta middag (hasselbackspotatis of course).  Efter maten gick vi upp en våning för att lyssna på ett samtal om klimat och demokrati, med anledning av att boken “Upphettning” lanserades. En kan ju verkligen ifrågasätta vårt val av att fira – med planering och panelsamtal – och slå klackarna (obs, upplägget var mitt förslag), hahaha. Det var intressant, men nästa gång (när vi firar nästa boksläpp) då blir det mindre planering med klack!

Dagen därpå pep jag till Antikmässan!

Kikade på tallrikar, tänkte att nja, jo, vände och vred på dem tills jag insåg att de kostade ungefär en tusing styck. Inget för en person med två barn på 3 och 4 år, samt en egen drullig personlighet på 37.

Pillade på gigantiska krukor, dagdrömde att jag bodde i ett vackert stenhus med orangeri med de här inuti.

När jag blir stor ska jag lära mig att spela piano (igen) och kunna dra en trudelutt på trumpet. Kanske ut genom fönstret.

När jag bodde i studentkorridor uppe på Lappkärsberget var det tradition med tisdagsskrik. En öppnade fönstret och skrek ut sin tentaångest. Några hade trumpet.
Det var fint.
Minns min första tisdagkväll. Satt i mitt ensamma studentrum i 60-talsbygget, helt ovetandes om traditionerna, pluggandes. Så plötsligt hörde jag den skrikande katastrofen komma. Ackompanjerad av trumpet.

Hälsade på hos Koffertmannen!

Fastnade för den här! Ibland så blir jag så betagen i de mest knepiga prylar, men så är det bara.
Den här fick dock stå kvar, eftersom det ska säljas torp innan fler saker får komma in. Men två grejer köpte jag på Antikmässan! Ska visa dem inom kort.

När jag kom hem hade den här spännande nyheten landat på hallgolvet. Last tissue som är flergångsnäsdukar. Ingen ny idé så klart, men alla idéer behöver ju inte vara nya. De behöver ju bara dammas av och göras bättre.
Jag är helt inne på denna tanke, om att ta bort allt engångs. Och är förvånad över hur jag – som är sjukt bekväm av mig – ändå lyckats ta mig an nya vanor. Allt från fruktpåsar till näsdukar och tygbindor. Jo, men det går ju framåt för Sundh, även om jag ibland kan vara seg som en gammal ko.

På fredagen skulle jag och familjen egentligen ha åkt till Karlstad, hem till mina föräldrar. Men det härjade sjukdom hemma hos mina föräldrar, så vi blev kvar. Vips så hade vi en ledig fredag. Det var alla hjärtans dag och jag fick jämlikt kaffe på posten av Löfbergs. Så lite Karlstad-feeling fick jag allt.

Bodil blev sjuk redan fredag förmiddag, medan jag och Majken pep in till söder för att gå med i klimatmarschen och se Greta! Så impad av Majken som sjöng med i alla ramsor, såg alla akter på scen och tålmodigt inväntade Greta – inspirerad och starstrucked via denna bok.
Och lite lyx att bara umgås med ett barn i taget. En pratar om så mycket annat då än en brukar, och får tid. Mera sånt!

Lördagen och söndagen spenderades här. Gick inte ut på hela helgen, utan såsade hemma, kramade på febrigt barn och möblerade om en aning.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Kommentera

Stäng meny