Ett novembervackert Skansen

För att fira vabbavslut och frihet drog jag med hela min lilla familj till Skansen i helgen. Aldrig har grå november varit så mysig och stämningsfull. Det är inte så mycket folk, utan en kan klappra kullerstensgatorna fram, kika in i husen och köpa nybakt bröd från bageriet i lugn och ro.

Och slippa oroa sig för bilar. Skansen blir liksom en frihetszon i stan. Där en slipper höra sitt egen, trägna tjat, hjärtklappningen av att det är tusen miljoner bilar som vill fram först och en ska ha koll på barnen som springer åt olika håll. Det här var också första gången vi var här, som jag och John flanerade runt i goda ro utan att behöva övervaka barnen varenda sekund.

De sprang in i gränder, knackade på dörrar, letade höns och spännande vrår. De var så mycket BARN om ni förstår vad jag menar.

Det finns alltid nya, gamla hus att undersöka. Som det här som jag gått förbi flera gånger, men liksom aldrig förstått storheten i. Prick ett sådant här skulle jag vilja bygga någon gång i framtiden. Som ett tinyhouse.

Tittade ut över Stockholm.

Och jäktade efter vilda barn.

John <3

Och det här är ju så fint. Här har en korsat stan för att upptäcka Skansen, och så vill ingen mest av allt sitta vid en pöl och plaska i en halv evighet. Så avundsjuk som barn! Att de finner så mycket tillfredsställelses i ett plask.

Vi käkade lunch på Gubbhyllan, ugnspannkaka och rotsellerisoppa, och Majken hittade ett pysselrum där en kunde göra egna tändsticksaskar. Jag ska visa lite senare vad vi fick med oss hem. Emma Sundh så nöjd, så nöjd kan jag lova. Efter lunchen spelade vi lite bowling.

Helt klart min typ av bowling.

Gick till mitt favoritställe på Skansen.

Och den makalöst fina trädgården som omkapslad bland äppelträden.

Vi hann med ponnyridning, att bräktävla med fåren och att titta på ormarna. Jag vill ju inte föra över min ENORMA ormskräck på barnen så jag hojtar överdrivet förtjust när de föreslår att titta på just ormar.
Asch, kanske dags att försöka bli av med den där skräcken. Jag är ju trots allt lantis in heart.
Råttorna däremot. De gillar jag!

Loading Likes...

Detta inlägg har 6 kommentarer

  1. Å så mysigt! Här kommer ett tips till dig (och alla andra småbarnspäron) som vill ha ett sänka-axlarna-och-flanera-ställe (alltså inte jaga barn) i närheten av Stockholm. Nyckelviken i Nacka! Vackra 1700-talsbyggnader, en våldsamt fin trädgård, 4h-gård (ponnyridning på söndagarna), promenadstigar och utegym för den hugade. Går bussar dit från Söder. Vi är stammisar där, och allra helst vill jag bara ha det för mig själv men solidariteten med andra småbarnsföräldrar vinner. Så sjukt mysigt och härligt ställe att låta barnen springa.

    1. Vilket pangtips! Detta måste jag spana in!

  2. Så mysigt. Får lov att skriva upp ett besök till Skansen sen när barnet blir tillräckligt stort för att uppskatta sånt.

    1. GÖRT! Så grymt!

  3. Härliga november-bilder!
    Den där vattenpölen fick mig att tänka på den första gången vi var på djurpark med min äldsta dotter och jag på vägen hem frågade henne om vilket djur som var roligast att se. “Katten” var svaret… På rastplatsen när vi fikade hade det dykt upp en vanlig bondkatt, söt som alltid, och tydligen gjorde den större intryck än både lejon och apor…

    1. Hahaha, UNDERBART!

Kommentera

Stäng meny