Här kommer fortsättningen av Garden partyt.
Trädgården låg så stilla i tung dimma. Som efter en blodig strid. För strid hade det banne mig varit. Jag mot regnskuren. 1-0.
Potatisblasten hängde av vattentygnden efter regnskuren, stuprören plinkade sin plåtsång och daggliknande droppar trillade ner på fötterna.
Regnet var över och gästerna slog sig ner till bords i trädgården. Det bjöds på vin, örtbröd och olika matpajer som Linda, Lollo, Frida och Lisa hade hjälp mig att laga. Kantarellpajer, kyklingpajer, chevrépajer och västerbottenostpajer och gud vet vad.
Volang-Linda och min vän Sara. Det var ett kärt återseende att få träffa Sara. Vi ses inte så mycket nuförtiden, men oj vad vi har gjort upptåg tillsammans. Något som är speciellt med just oss är att vi är hejare på att skriva låtar tillsammans. Högst oseriösa låtar ska tilläggas.
Här satt vi sedan, under den regnlättade himlen, och skrålade och skrattade.
Tal hölls och jag fick till och med en sång! En alldeles egen sång. Tyvärr blev jag alldeles för paff för att föreviga detta på något vis, men det var magiskt. Det var Frida, Lisa, Lollo, Linda och Fatima som framförde mästerverket.
John höll också tal och sa att han ville leva med mig i resten av sitt liv. Känns ju liksom ändå bra får man ju säga.
Solen kikade fram i dimman när det vankade solnedgång. Det var så vackert. Tänk va, jag som hade gjort mig redo för mitt livs första festkatastrof och så blev det så här istället. Och det var dessutom bara början …
Lisa vid bordet i sin fina hatt.
Under tivolibelysning.
Min kusins man, Toby, ropade efter sina barn “stay away from the lady with tha matches” och himlen färgades i regnbågens alla färger sekunderna efteråt. Mamma hade skjutit några fler bomber och använde visst saftmajan som underlag.
Carin fann den där på brottsplatsen. Fullkomligt demolerad.
Saftmajan fick stå i skämselhörnet, medan musiken höjdes, Fatima och Lollo började lufttrumma till “Mmmbop” och dansgolvet puttrade i gång med en rasande fart. Vi dansade som om det var den sista dagen i våra liv. Skrek, vrålade och hoppade så att svettpärlorna blev halsband.
Jag hade träningsvärk i två dagar efteråt.
Vid 2-snåret öppnade frisersalongen “Snagg it” på verandan. Tre män skulle vakna upp dagen därpå med helt nya frisyrer.
Vid klockan 06.00 är dansgolvet fortfarande i gång. Vi går “spider pig” med Mick i taket och dansar macarena. Lollo hämtar luft på verandan, medan jag bestämmer mig för att gå till sängs. Helt slut.
Detta är det sista jag ser innan jag går och lägger mig. Fatima och Lollo sjunger Whitney Houston på verandan. Episkt. Magiskt. En riktigt hejdundrandes brakfest.
Loading Likes...
Åh vilken alldeles underbar fest. Låter helt magiskt.
Det var längesedan man såg Åbergskan i din blogg… Är ni inte längre vänner?
Pingback: EMMAS TRÄDGÅRDSFEST « Modesnack Modesnack