En dag i rosa (och tårar)

I tisdags fladdrade jag i väg i volangklänning till kommuns snajsigaste kontor, Juno PR. Där väntade kaffekoppar …

… och frukost. 

Underbara och megaroliga Kniv-Lisa matchade inredningen, som gick i rosa och grått. 

Jag var inte så pjåkig jag heller, med min nya kameraväska …

Men nu var det ju inte därför som jag och massa andra influensers satt där med mackan i munnen. Nej, vi var inbjudna av Läkarmissionen för att lyssna på något viktigt. Förlossningar.

Vi kanske inte har den bästa förlossningsvården i Sverige (med tanke på att det råder brist på förlossningsplatser (FY SKAM), jämförelsevis är det toppklass.
I exempelvis Kongo är förlossning på sjukhus en lyx. Det kostar pengar och när pengar inte finns är det inte mycket att orda om.
Många havande föder hemma, under fullkomligt usla förhållanden. Och går något snett, som att barnet inte kommer ut, ligger fel eller att mamman inte slutar blöda efter förlossningen? Ja, då är det rätt kört.
Många kommer till sjukhus, men det är ofta för sent.
Kvinnor dör när de skapar liv. Både under graviditeten och under förlossning. Och ja, de små nyfödda barnen löper också stor risk att dö.
Jag kan inte tänka mig hur det måste vara att gå där i nionde månaden, med sparkande bebis, stryka så där omfamnande på gravidmagen och samtidigt frukta för sitt liv.
Eller att den en lever med riskerar att åka hem … själv. Utan varken partner eller det där önskade lilla livet som en gått och längtat efter i nio långa månader. Klappat mage, funderat över namn och dagdrömt hur hen är om ett år eller två. Sådana där saker som en går runt och tänker på medan magen växer.

Tårarna sprutade på mig. Åt alla håll och kanter.
Men som mycket annat så går den här situationen att påverka. Det går att hjälpa.
För 150 kronor kan du hjälpa en fattig kvinna till förlossning. Det är så mycket en förlossning (inklusive efterkontroller av spädbarnet) kostar.
Världens bästa investerade pengar och – för att inte tala om – present inför morgondagens mors dag, inte sant?

Som om det inte var nog med tårar så sjöng delar av Tensta gospelkör under frukosten och ja, det gick liksom rakt in i hjärtat, gjorde en U-sväng och gröpte sig in. Långt.

När jag hade torkat tårarna hälsade jag på alla trevliga som också kommit dit, som Hejhejvardag-Louise.  

Och Lotta Grey.

Och så här enkelt är det att hjälpa! SMS:a MORSDAG till 729 72 eller swisha 150 kronor till 90 00 217 och skriv mors dag som meddelande. Ladda ned ett gåvokort på lakarmissionen.se/morsdag 

Efter frukosten pep jag hem till de här två och grät lite mer. De har en mamma som överlevde en förlossning på grund av ett lotteri 1983 där jag råkade födas ut i Sverige.
Nåväl.
Ta en kik på den här filmen. Den berörde mig.

 

Loading Likes...

Detta inlägg har en kommentar

  1. Swishade direkt.

Kommentera

Stäng meny