Det gör ont i varenda ven, men om han har hittat paradiset så måste det bli såhär.

IMG_5863

Han tycker om att bli klappad på magen, ligga inkilad i sängen och forma sig som en kanelbulle i knät. Gärna hoppa upp, mysa ner när man sitter i soffan och tittar på TV eller babblar med trygga vänner. När jag sitter och jobbar vid köksbordet hoppar han upp (fast han inte får), sätter sig bakom dataskärmen, kurrar och höjer tafatt ena tassen som i ett “hallå nu är jag här”. Han är den mysigaste och vänligaste katt jag haft. Aldrig en vass klo, inte ens när vi leker vilt med snöre under överkastet. Då är det bara hans mjuka, rosa tramdynor som syns. Älskar räkor gör han också … och broccoli.

Katten Sockan har inte haft det lätt. Han hittades sjuk och utmärglad i ett soprum som kattunge. Troligtvis någon som kastat ner honom i sopnedkastet.
Efter veckor i soprummet var han betingad att äta plast, han trodde helt enkelt att det var en del av middagen.
Trots sin tuffa start är han en pratglad katt med personlighet, som älskar sällskap och hatar att vara instängd. Det var troligen Sockan som uppfann begreppet “Fear of missing out”.Är inte van vid hundar och andra katter, men kompenserar med att vara dubbelt så mycket katt.

I somras tog jag och John med Sockan till mitt föräldrahem i Värmland, tog försiktigt med honom ut i trädgården. Till en början var han mest rädd, men i takt med att veckorna flöt upptäckte vi att han längtade ut, blev modigare. Och lugnare. Problemet med att han åt plast tynade bort, hans jamande avtog och det syntes att trivdes. Fångade möss, kurade in bland syrénerna och kom fram när mamma drack sitt morgonte i trädgården. Lade sig i hennes knä, brydde sig inte om den stora dagstidningen som låg uppvikt över honom och efter morgonmyset försvann han ut i jaktmarkerna igen.
Jag älskar den där katten, men att ta med honom hem till Midsommarkransen (där katter inte får vara ute) när hösten kommer skulle vara djurplågeri.
Denna stadskatt har hittat paradiset … Bland ängar, syrénhäckar och obegränsade jaktmarker. Tyvärr kan inte denna älskade lurvboll fortsätta bo hos mina föräldrar (hur gärna Sockan-frälsta mamma än vill), eftersom det finns vissa allergiproblem i familjen.

Så nu söker jag och John ett kattälskande hem på landet åt Sockan. Denna kattfarbror är inte purung, men har de sötaste vita tassarna och är det mysigaste sällskap man kan tänka sig. En one of a kind katt.

Finns det någon kattälskare därute, som vill ha kärlek i kattform? Hör av dig till emma@emmasundh.com. 

Under tiden håller jag tummarna, fäller en saknadstår och hoppas innerligt att vår älskade katt hittar ett nytt, fint hem.

IMG_3223

IMG_4447     IMG_2908

Loading Likes...

Detta inlägg har 14 kommentarer

  1. Maila mig- Är intresserad ~

  2. Fy vad sorgligt, jag hoppas ni hittar ett fint hem åt Sockan snabbt! Förra sommaren flyttade vi och våran katt vantrivdes i vår nya lägenhet så hon rymde. Hem till mina föräldrar! Där bor hon nu och trivs som fisken i vattnet. Och det känns ju väldigt bra, även om jag inte slutar sakna att träffa henne varje dag.

  3. Finaste lilla katten. Soprummet, vilken start i livet! Hoppas ni hittar ett nytt tryggt hem åt honom på landet. Man blir helt glad när man hör hur bra Sockan verkar må idag!

  4. åh vilken fin text! hoppas verkligen sockan hittar sig ett nytt, vänligt hem!

  5. Ah, jag kommer ocksa att sakna fina Sockan har pa bloggen. Men du har ju sa ratt – Katter hor hemma pa landet, och jag hoppas innerligt att ni hittar ett fantastiskt hem at honom. Vad fina ni ar som tanker pa honom I forsta hand <3

  6. Å! Vad jobbigt att behöva ta ett sådant beslut. Hade det varit om ett halvår när vi köpt hus hade han gärna fått flytta hem till oss. Hoppas det löser sig!

  7. Jag är livrädd för katter men med den här fantastiska kärleksförklaringen till lilla Sockan vill ju tamejtusan jag också skaffa katt! Jag hoppas att allt blir bra för Sockan, att han får leva ett fint liv hos någon som förtjänar honom. Kram!

  8. Nämen halledosingen så fint. Älskar gosiga katter, har en kelsjuk här hemma som mer än gärna blir kliad på magen och huvudet. Han har aldrig flyttat med mig till stan, det vore inte rättvist. Nu har vi flyttat hem till landet och Frasse blir bortskämd med skinka varje dag.
    Sorgligt att Sockan inte kan bo kvar med varken er eller dina föräldrar, men han kommer få det bra hos sin nya familj. Vissa raskatter trivs ju bättre som innekatter, det kanske vore något för er om ni inte vill vara utan husdjur.

  9. Usch det är så hemskt när en inser att de skulle passa bättre på annat håll. Men att vara osjälvisk är en del av att vara djurägare. Fint av er! Håller tummarna för att rätt kattälskare dyker upp!

  10. Åh, om vi inte vore allergiska mot katter båda jag och min man. Då hade Sockan fått flytta hem till vår gård här i Värmland.

  11. Åh så tråkigt! Men kattens bästa är ju det som är viktigast även om det är tråkigt för en själv.
    Hittar du ingen närmre Sthlm som är lämplig är Sockan välkommen hem till oss (bor i 30 mil fr sthlm, norra västergötland).. Här har han stora vidder att ströva på med långt till nästa granne (snarare nästa grannes katts revir). Dock har vi redan en liten kattkille som han får samsas med isf. Men lille Trisse är hur snäll som helst, också en hittekatt som vi fick äran att ta hand om. Sen så småningom får han ju vänja sig vid ute-djuren.. Hästar, getter och ankor.. Men de är också väldigt fredliga och katt-vana..

    Hoppas du hittar ett bra hem till Sockan, han är ju hur fin som helst.

  12. (Du kan ta bort min kommentar, tror mer det borde stannat i tankeform såhär i efterhand…)

Kommentera

Stäng meny