Det absolut läskigaste jag har gjort.

Jag har tagit det stora steget. Gjort det absolut läskigaste. Att packa ner sitt liv i en liten kappsäck, flytta till Stockholm helt ensam känns som ett skämt i jämförelse. Att som 15-åring flytta hemifrån är en petitess i sammanhanget. Liksom säga upp sig från det fasta jobbet och inte ha någon plan eller vidare pengabuffert.
Jag är en rädd person. Men istället för att låsa in mig själv i mina rädslor och gotta in mig i det trygga moset, så utmanar jag mig själv hela tiden.
Och nu har jag kastat mig ut i något helt okänt. Utmanat mig själv.
I flera år har jag varit nyfiken på hur det skulle vara att ha något eget. Ett eget företag och ett eget kontor. Vara min egen chef.
Nu vet jag det.

Men det har inte varit en promenad längs boulevarden direkt. Det här är det absolut läskigaste jag varit med om. Förutom tvivlet på mig själv som egenförtagare, självrannsakan, pengastressen och framtidsoron, så har jag dessutom signat upp mig på en lokal i Midsommarkransen. Vintagefabriken. Ännu en dröm.
Där ska det skapas magi. I ena delen ska det vara kontor och i den andra delen … ja, det är fortfarande hemligt. Men snart så ska jag berätta vad planen är. Snart.

Det är enormt spännande. Men än en gång … läskigt. Det känns lite som att jag sitter i en berg-och-dalbana, det pirrar i magen, det går ut av bara helvete. Jag håller i mig i allt jag kan hålla i mig i och blundar. Man vill att pirret ska lugna ner sig, att tryggheten ska infinna sig … men ändå inte. Man åker ju inte berg-och-dalbana för att bli lugn och trygg. Så är det ju.
Jag och mina vänner Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo har slitit vårt hår, kämpat med tvivel och sprungit på otaliga möten. Med revisorer, Skatteverket och jurister. Vi har belånat oss upp över öronen och räknat varendaste penny i bortglömda väskfack för att kunna betala in 6 månaders förskottshyror och starta upp ett fullvärdigt kontor med larm, försäkringar, internet, el, startavgifter, skrivare, kontorsstolar, kaffebryggare och gud vet vad. Och även lagt pengar på den där hemliga delen av lokalen … och ja, inte att förglömma, de privata kostanderna. Det har varit läskigt och … tungt.
Kontraktet är på 3 år med 9 månaders uppsägningstid. Det är en, ehh, ganska långa period. Jag minns knappt vad jag hade för drömmar för tre år sedan, och nu har man signat upp sig på en livsplan. Visserligen en dröm, men ändock en plan.
Det är inte något vi bara hoppar på för att sedan lämna. Det här är vi nu. Allvar, om än ett himla roligt allvar. Ett läskigt allvar … som vi någonstans älskar.
Det är enormt häftigt. För när vi sitter där på kontoret, så är vi kompanjoner. Vi gör affärer tillsammans. Det är raka rör: kontrakt, viktiga papper och inga krussiduller. Vi har omfamnat the almighty kontormaterial och känner att vi är som vuxna. Fast med stor dos lekfullhet. För vi kan ha gått loss på kontormaterialet en aning. Stämplar och pennor med kedja och stativ. Livsnödvändigheter.
Det slår mig varje dag att jag tycker vi är så professionella där vi sitter och gör ekonomiska kalkyler och miniutiösa planer. Vi är banne mig bra på det här. Trots att vi aldrig har gjort det förut. Trots att vi inte har miljoner på banken, så har vi gjort en plan. för hur det ska gå ihop. Och det kommer att gå ihop. När vi sitter på våra kontorstolar   är vi inte de drömmare som vi annars är, vi är realister. Vi är business. Jag tror minsann att vi växer minst en centimeter varendaste dag.
Sedan går vi ut i det lilla köket, tar av oss kontors-Emman. Knaprar på en hallongrotta och pratar om att äta frukost på lördag tillsammans med vår kompis Lisa. Jag visar exakt var på skinkan jag har träningsverk, Linda säger något ironiskt om saken och sedan skrattar vi åt att Lollo förställer rösten. Sedan går vi tillbaka till våra kontorsstolar, fattar stora beslut och bokför fakturor.

Vi har läst 100-sidiga kontrakt och trots (eller på grund av) att vi är vänner sedan 10 år tillbaka har vi skrivit stiffa kontrakt mellan oss. Allt för att inte pengar och andra tråkigheter ska sätta käppar i hjulet i det som är viktigast: Att vad som än händer, bevara det som gjorde den här karusellen möjlig från första början, vår vänskap.
Det är på darriga ben som vi går in i det här – det ska gudarna veta. För det är med vår vänskap som insats. Men vi går ändå in med öppna ögon. Vi vill kunna förverkliga den där drömmen. Tillsammans. Vi ska förverkliga den här drömmen. Klart att det är läskigt – det läskigaste jag varit med om. Men jag tror på mig, mina idéer och på mina kompanjoner. Och sedan måste jag ju utmana mig själv. Göra det absolut läskigaste. Låta drömmaren frodas, men även föda den där – än så länge ganska dolda – realisten. Ta stora steg som man i efterhand inte kommer tycka är så stora i jämförelse med de nya man tar …

Loading Likes...

Detta inlägg har 19 kommentarer

  1. Det kittlas i min mage när jag läser om resor som dessa, jag står själv på kanten och vet inte riktigt om jag ska våga ta steget och starta eget. Har velat gjort det enda sedan jag startade ett framgångsrikt UF företag på gymnasiet. Vad fick dig att ta det där sista steget?
    Kram från Ystad

  2. Blir pirrig av att läsa. Jag vill också!

  3. Emma! Vill bara passa på att säga att jag beundrar dig så mycket, du är verkligen en förebild för alla oss läsare! Man märker bland andra kommentarer på din blogg och bland människor man känner att det är så många som drömmer om just det här, att ta steget och uppfylla sina drömmar. Men de allra allra flesta vågar inte, och jag är än så länge en av dem.

    Men tack vare att personer som du vågar så sår det frön hos oss andra och en dag kanske vi också vågar saker som vi aldrig trodde att vi skulle kunna göra. Så tack för att du finns, du är en stor inspiration!

  4. Man måste våga för att vinna! Och går det inte? Ja… då kan man ju alltid försöka något annat.
    Jag tror på er för att NI tror på det ni gör. Det här kommer gå bra!

    kram/
    Fina Frun.se

  5. Grymt imponerad! Det kommer bli super ska du se! För övrigt vill jag att er bok ska dimpa ner i postlådan nu!:)

  6. Hej, bra text men jag reagerade allra mest på att du vid 15 års ålder fick flytta hemifrån. Jag själv har också fått göra det och det tog mig väldigt hårt. Undrar hur du uppfattade det, om det var lätt för dig att lämna föräldrarhemmet eller om det tog hårt på dig också?
    Kram / Emma

  7. Heja er! Så himla modigt och bra gjort. Ska bli så kul att följa med på resan och se vad ni hittar på. Pepp!

  8. Dere er tøffe! Alt kommer til å være verdt det!

  9. Heja er! Det kommer nog gå bra. Ni verkar alla tre vara starka smarta individer, så tror nog kriserna kommer lösas. 🙂

  10. Vad roligt att ni vågade satsa! Jag har precis tagit steget att öppna min egna frisörsalong efter att ha hyrt stol på en annan salong i 5 år! Är så kul att få inreda och fixa allt själv, men är ju även läskigt som du säger med lång uppsägningstid och om allt ska gå runt! Men man måste våga satsa för att vinna! 😀

  11. så spännande! 🙂 det ska bli ett nöje att följa er och era förehavanden ,och jag hoppas med hela mitt hjärta att allt blir som ni vill att det ska bli!

  12. Stort steg & fantastiskt modigt!

  13. vilken resa..!

Kommentera

Stäng meny