Desperat rop på hjälp!

Hej och god trött förmiddag!
Här kommer ett stycke desperat rop på hjälp till ni som alltid är så smarta. Pöh.
Mina ongar sover inte.
De somnar vid 20-snåret (gaaaanska så trötta), men vaknar vid 1-tiden. Och SOMNAR INTE OM. De väcker varandra och kan hålla låda i timmar. Vi läser sagor, håller om, upp och dricker vatten, byter blöja, vaggar och äter någon macka efter tre timmar uppe.  Och det skriks (sorry alla grannar). Till förbannelse.
De senaste veckorna har jag och John spenderat i varsitt rum. Med varsitt vaket barn. Ingen av oss får sova och vi börjar bli knäppa. Jag är nattugglan i familjen så jag får skyll mig lite själv att jag inte går och lägger mig vid 21, men förstår inte riktigt hur jag ska hinna allt (efter vabb-härj) om jag inte får några timmar på kvällen.

Okej att det är lite tjofaderittan med sömnen när barnen är bebisar, det får en ju räkna med. Men nu är de ju 1,5 och snart 3 år.
Och de sov faktiskt helt okej för några månader sedan (vaknade dock 05:00 redo för en ny strålande dag, grrr). Några stöknätter då och då så klart, men nu sitter vi uppe varenda natt. Hellre gå upp klockan 05.00 om mornarna än att sitta uppe mitt i natten och bara önska att de ska somna om.
Just nu snittar vi väl en tre-fyra timmars sömn per natt. Och efter ett par veckor börjar vi bli ganska så slitna. Hade väl någon dröm om att sova en gnutta innan flytten, för vi tänker att omställningen kanske ger sömnen en törn. Men de kanske redan känner av att det är något annorlunda, vad vet jag?

Sömnen på förskolan har vi dragit ner på för några veckor sedan, men kanske måste klippa den helt? Vi gjorde ett försök att skippa Majkens sömn för några veckor sedan, men hon pallade inte riktigt eftermiddagarna.
VAD SKA VI GÖRA?
Snälla hjälp!
Kram från mig som försöker hålla ögonen öppna framför laptopen.

Loading Likes...

Detta inlägg har 32 kommentarer

  1. Det här kanske känns hårt men. Ge ingen macka. Läs inte saga. Ha vatten bredvid sängen, det är ok att dricka lite. Ha lampan släckt. Var jättetråkig. Interagera inte så mkt, ligg ner och försök / låtsats sova. Sätt i öronproppar för att rädda öronen. Det är förhoppningsvis övergående men skapa ingen halvmysig rutin kring att vara vaken på natten. Om man vaknar på natten ska det vara tråkigt som fan. Stackars stackars er! Hoppas det går över snart!

    1. Jag tror att det ligger något i vad du säger. Jag tror att vi är för mesiga och för icke-hårda. Fan också.
      För några veckor sedan (när de var sjuka) började de få välling på natten och det har vi slutat med, men svårt det där med mackan. För efter tre timmar uppe känner man ju själv att man börjar bli sjukt hungrig …
      Men ja, jag tror du har rätt. TACK för input! Kram Emma

      1. Känner med er, inte sova är så tärande! Måste hålla med här. För att natt ska vara natt ska det vara mörkt, tyst och tråkigt. Ingen underhållning, ingen macka, ingen dricka, ingen lampa… Det låter hårt men det funkar. Och god sömn är ju så himla viktigt för små barn också! Mumla mantrat “I give you the gift of sleep” för er själva som tröst i början om det känns tungt att göra dem besvikna 🙂

        Läste typ alla sömnböcker före jag fick min trea, hehe. Ettan sov hela nätter från 7 veckor så jag trodde jag kunde allt, sen kom tvåan och ville inte sova alls på ett år och jag var helt utmattad och fick depressionssymptom. Jag insåg att jag själv måste få sova för att funka som förälder/partner/människa. Så jag bestämde till slut att natten varar från läggdags till 6.20 (för alla över 1 som är friska förstås). Ingen underhållning, servering, lampa tänd, leksaker inom räckhåll… Gnäller de stoppas de om igen, i mörker och tystnad. Och det funkar verkligen efter några nätter. Ibland vandrar någon över till vår säng mitt i natten, men det är sällan.

        Vet inte hur ni somnar på kvällarna, men det som verkade vara konsensus bland alla sömnböcker var att själva insomnandet ska matcha nattsömnen – d.v.s. om man vill att barn ska sova gott i mörka tysta rum och somna om i sina sängar om de vaknar på natten, så behöver de också somna i mörka, tysta rum i sina egna sängar. Om de somnar bara medan man smeker, vyssjar, läser, sjunger… så är det som att själv slockna på en fest och sedan vakna när det är tyst och mörkt och man är ensam. Jätteskrämmande ju! Då lugnar de sej först när “festen” fortsätter.

        Olika metoder kan man ju ta med en nypa salt, men tyckte den här boken hade bra handfasta tips om du får tag på den där. Sen får man ju anpassa för sej själv. The Sleepeasy Solution: The Exhausted Parent’s Guide to Getting Your Child to Sleep – from Birth to Age 5 (https://www.amazon.com/Sleepeasy-Solution-Exhausted-Parents-Getting/dp/B005M2SZXA/ref=sr_1_6?ie=UTF8&qid=1517927521&sr=8-6&keywords=sleep+baby+book)

        Lycka till! Och våga tro att sömnen faktiskt går att fixa.

      2. Håller med ! Så här gjorde vårt barnbarn också. Vi tände inte någon lampa gav bara lite vatten drog ner henne varsamt i sängen igen .. inte kliva upp, inte prata … så gör det INTE mysigt att vara uppe på natten. Man ska inte behöva äta på natten. Det är svårt men ibland måste man vara lite ”hård”

  2. Hej! Låter väldigt kämpigt, fattar ni behöver förändring! När vi är vakna med barnen nattetid brukar jag fundera på hur många andra föräldrar som också är vakna någonstans där ute, lite tröstande på något vis när man sitter där i mörkret och alla fönster runt en är kolsvarta…

    Vi har en 6-åring och en 2-åring. Den äldre minns jag att vi fick ordning på sömnen för först efter att vi slopat dagsömnen. Hon slutade sova på dagen när hon var drygt två år, personalen på förskolan fick lägga om sina raster när de helt plötsligt hade ett vaket barn när de andra sov… Men det där är ju så olika såklart. (Och vår lilla sover fortfarande dagtid utan att det påverkar nattsömnen.)

    Tänker ändå att det är värt ett försök? Tar kanske någon vecka innan det landar, är de vakna på natten förstår jag ju de är trötta på eftermiddagen blir ju som en ond cirkel. Men är det Majken som vaknar först och väcker lillasyster eller turas de om?

    Hoppas det löser sig! Och tack för en fin blogg!

    1. Ja, ändå lite fint att det finns en hemlig klubba av vakna därute. Pust!
      de turas om att väcka varandra tyvärr, så det är en liten cirkus av härj.
      Men kanske är det dags att klippa dagsömnen nu då. =I
      Tack för din input =)

  3. Tänker stackars er har imga råd men kan svärföräldrar vara barnvakt under några nätter så ni får sova? Även om det är en kortsiktig lösning, kan det hjälpa er inför flytten. Våra barn har alltid sovit sämre vid förändringar som att få tänder, byta förskola, börja skolan, sova över hos mormor och morfar eller farmor och farfar(oftast andra natten och sen går det över) . Dottern (3 år i mars) har sovit helt själv genom hela natten ett fåtal nätter sedan hon var 6 månader. Sonen (7 år i april) har det senaste året komma till våran säng så vi samsover numera. Det är enklare för oss som familj så alla får sova ok men det är bara en av oss föräldrar som sover med barnen. Då får den andra föräldrar en chans att sova bra. Det är inget som vi vill göra men efter flera månader av störd nattsömn, blev detta vår lösning. Vi blev less på att bli väckt varje natt och det blev svårt att få sonen att somna om själv i sin säng. Skickar frivillig styrka och kramar.

    1. Åh, tack!

  4. Hej! Jag håller med första kommentaren. Jag jobbar på ett boende för barn med funktionsnedsättning, och rutiner är a och o för att få dem att fungera utan att ha ångest, och som inte gör deras omgivning helt galen. Jag kan tycka att chefen är lite hård ibland, hade aldrig klarat att va så sträng om jag haft egna kids, men vaknar nån på natten är det 0 uppmärksamhet som gäller. Hungrig? Sorry, det är natta fyra timmar till. Busig? Sorry, lampan ska va släckt för det är sovetid. Bekräftelsebehov? Sorry, samma sak som ovan. Inte en chans att nån får hänga någon annanstans än i sängen. Det jag får ge min chef är att mat och sovrutiner fungerar jättebra hos oss till skillnad från hemma. Såklart det är annorlunda när det är ens egna barn som dessutom har standard social förmåga, men just att va sträng med nattrutinen tror jag på. jsg kör samma procedur med mig själv i perioder av sömnlöshet för att behålla känslan för natt och dag, även om det såklart suger att ligga och vrida sig i timmar..

  5. What Hanna said – va dödstråkig. Vi har gått igenom samma cirkus (-minus 1 barn dock så vi slapp dela på oss). Men under den perioden stängde jag sovrumsdörren på natten så det blev supermörkt, när sonen började vakna svepte jag ned honom igen och andades tungt. Vyssjade knappt. Knäpp tyst. Sååå tråkig. Men det funkade! Så det är mitt främsta tips. Men tror det är klokt att dela på sig och sömnvänja ett barn var – för det verkar ju blivit en rutin. Som måste brytas, yeey..! Lycka till <3

  6. Åh, har exakt samma sak här hemma. Sonen (2 år i April) vaknar nästan varje natt och somnar inte om på 2-3 timmar. Vi kan ju turas om eftersom vi bara har ett barn, men man blir knäpp ändå. Har tyvärr inga råd att ge, inget vi har försökt har funkat, kanske tröstande att veta att andra har det likadant bara. Kram

  7. Hej!
    Som förskollärare rekommenderar jag inte att strunta i sömnen på dagen helt även om man självklart kan dra ner på den. Eftermiddagarna blir väldigt tunga för de flesta små som inte får sova på dagen. Jag håller med föregående om att det ska vara tråkigt att vara vaken på natten. Något som ni kanske har provat, men det finns många olika former av avslappningsmusik och ljudböcker, kanske värt ett försök?

    Nu har jag ännu inga egna barn så jag vet ju inte riktigt hur det funkar med nattsömn. Men när jag ska få barnen att somna på dagen på förskolan så brukar det funka bäst att vara tuff med att det ska va mörkt och man brukar få ligga brevid och låtsas sova.

  8. Kloka råd här ovan, håller med härifrån. Vi har tre kids…har alltså hunnit labba lite. Men det där att vara tråkig är så rätt, ok du får vara vaken lilla barn men det ska vara mörkt, jag tänker ligga här och blunda för på natten sover vi. Asjobbigt de första nätterna men det brukar inte ta så många innan de fattar. Problemet är väl att halvfyra på morgonen är vi föräldrar ej så visa och kloka och det blir mer quick fixes för å inte väcka alla andra.
    En grej vi gjorde när vi hade två kids vara att helt enkelt dela upp oss fr start. Ett barn och en förälder i var sitt rum, de tenderar ju att både väcka och stissa upp varandra.
    Vi har fortfarande efter 11 år som föräldrar inte perfekt setup, två av tre kids kommer tex alltid in till oss på natten, men de klättar bara ner i sängen med oss för de vill just SOVA där, inte lajja runt….ibland vaknar vi inte ens. Men ofta dryper jag iväg till valfri annan säng efter ett tag. Som sagt ej idealiskt, men vi sover och det är ju huvudsyftet. Tänker att de nog ej gör så här vid 15 år (so help me God…;-). Ah, sömn….ett så triggande ämne. Stoppar här. Lycka till!! Bra jobbat! Ni är ej ensamma! Helt plötsligt vänder det! Ta hjälp!

  9. Rekommenderas ” Kaninen som så gärna ville somna ” den har förändrat vårt liv!

  10. I feel ya! Vår 2.5-åring har haft flera långa perioder då hon är vaken 3 h per natt. Det började vid 1.5 år och kommer och går i perioder sedan dess. Hon har också haft nattskräck några gånger.

    Jag har själv insommingssvårigheter med tillhörande hallucinationer i perioder och tydligen kan olika sömnstörningar vara ärftliga.

    Hon är vaken mellan typ 1 och 4. Och alarmet står på 05.30 inför jobbet. Puh! Hon går upp och tänder alla lampor, vill kissa, dricka, äta, borsta tänderna – allt för att vara uppe. Vi har försökt det mesta men det är svårt när hon kan öppna dörrar och fixa och dona själv. Vad kan man göra? Vi visar oftast film på telefonen nuförtiden. Då kan hon kika på film och vi slumra. Inte bra för hennes sömn alls (hon blir säkert piggare) men det handlar om överlevnad nu.

    Vi har också försökt minska dagvilan men hon är verkligen inte redo. Hon bryter ihop och däckar tillslut. Dessutom funkar det ju oftast. Oftast är hon inte vaken på nätterna. Så jag tror det hör ihop med något annat i livet.

    Vi har dock märkt att om hon somnar för tidigt (19-20) så vaknar hon garanterat på natten. Som att hon sovit klart då vid 01. Så läggdags runt 20.30-21 är bättre.

    Inga råd men en kram!

  11. Håller med första kommentaren. Låter som att barnen fått en (o)vana och tror på riktigt att det är ok att vara vaken och leka, äta och mysa lite under natten.

    Jag skulle också eliminera alla sådana aktiviteter och bara ligga där i mörkret bredvid barnet/barnen och vara tillgänglig men så inihelvete tråkig. Jag kommer från en kultur där sömnskola är mer regel än undantag (inga skrikmetoder dock) och har sömnskolat mina två barn. Tycker att varje fas tar 3 nätter. Så alltså, jag skulle tro att om ni bestämmer er för att vara otroligt tråkiga nu nattetid så kan ni har några svåra nätter framför er, och säkert blir första natten extra svår för barnen kommer ju att protestera mot att det roliga plötsligt tar slut, men efter tre nätter – då borde ni kunna skörda frukten och barnen har förmodligen fattat galoppen och sover lite bättre.

    Jag skulle även prova med att ta bort vilan. Mina barn slutade sova dagtid vid 2. De går och lägger sig 19.30, men sover de så mycket som 15 min vid lunch så förskjuts nattsömnen med 2,5 h (vansinnigt!). Barn är olika. Vissa barn behöver en massa sömn dagtid, andra inte. Fast det vet du ju. <3

    Lycka till!

  12. Håller också med om att vara tråkig. Jag skulle bestämma mig för ett klockslag (t.ex. kl. 5 eller 6) och inte säga någonting mer innan det än ”nu är det natt, vi ska sova – god natt”. Inte börja prata om små funderingar, absolut inte läsa bok eller nåt annat mysigt. Lycka till!

  13. Håller med övriga talare om att vara jättetråkig. Och stick to tour guns i alla lägen. Kan vara bra ett berätta det redan på kvällen: ”Man ska sova på natten, och det ska vi också göra i natt. Vi ska inte stiga upp och *, och vi ska sova så gott så gott! Ska bli så mysigt och skönt att sova med er gullnosar”. Man kan vara jättetråkig och mysig samtidigt. Att bara bestämma sig för en taktik, hålla sig till den och intala sig att den kommer att funka är bara det mentalt hälsosamt är min upplevelse. Lycka till! Ni kommer att lösa det!

  14. Åh va jobbigt för er! Sammsovning funkar super för oss. Trångt ja men alla får sova. 1,5-åringen är just nu extremt svår att natta men när han väl sover, sover han ungefär 20.30-08.00. Vaknar han ngn gång under natten brukar han krypa närmare mig och somna om av sig själv. Lycka till och hoppas ni får sova snart!

  15. Tänker som flera andra här, låt natt vara natt. Knappt svara, andas tungt. Säga: nu är det natt, nu ska vi sova. Inget MER. Efter ett par nätter så brukar det faktiskt bli bättre. Kanske också en bra idé att dela på er och sova med ett barn var så att de inte väcker och stissar upp varann.
    Sen tror jag på att skippa sovet på dagen, särskilt för Majken. Eftermiddagarna (eller de kritiska timmarna som vi brukar kalla dem) blir tuffa till en början eftersom de brukar vara vrak, med tillhörande humör) från klockan tre. Skitjobbigt men värt det om ni får sova nattetid.

    Sen hjälper det ju föga att säga att det går över när tröttheten gör ont.
    Själv har jag fyra barn, de äldsta 12 och 10 år gamla som alltid sover hela nätter sedan massa år tillbaka. Men de två minsta, 2 och 10 mån, håller oss vakna rätt mycket. Det är så slitsamt och sömnbristen lägger sig som en våt filt över tillvaron ju.

  16. Jeg er enig med Hanna og Maria. Det er ikke lett å høre på gråt, men dere må gjennom det. Tror ikke det går så mange netter før de skjønner at det er soving som gjelder. Dere hører også på hvilke type gråt det er. Er kanskje lurt å ha et barn og en voksen på hvert rom inntil de har kommet inn i soverutiner. Ønsker dere lykke til. Er en krevende tid dere er i. Klem Kari.

  17. Jag håller med ovanstående om att det ska vara tråkigt att vara vaken på natten. Det får inte bli något att se fram emot för barnen. Men jag vill tillägga en sak: ta inte bort middagsvilan! Paradoxalt nog sover barn ofta bättre på natten om de även sover en stund mitt på dagen (inte för sent förstås, och kanske max 45 min för den stora). Att vara helt slutkörd gör inte automatiskt att man sover bra på natten, eller hur? Snarare sover man sämre då. Att vara lagom trött gör det däremot, och där kan rutiner vad gäller mat och sömn hjälpa till, eftersom kroppen vänjer sig efter ett tag om dagarna (och nätterna) följer ett visst mönster. Så har det iaf funkat för vår dotter (2,5 år). Lycka till och hoppas det blir bättre snart!

  18. Oj vad jobbigt det låter, jag känner med er! Min dotter (2,5 år) bryker sova mycket bättre om hon inte somnar för tidigt, snarare 20.30 – 21.00 än 20.00 … Önskar dig mycket talamod!

  19. Efter första barnet tyckte vi att vi var experter. Han sov hela nätter från två månaders ålder. Har man bara bra rutin och är lite hård så. Efter andra blev vi inte mer ödmjuka. Barnen är visst olika?! Efter tredje är all stolthet knäckt. Vi har alltid varit hårda med läggrutin, att sova i egen säng osv… Men tredje barnet barnet har haft nattskräck (eller nattilska) och alltså haft utbrott i sömnen var och varannan natt och även om man ska låta det vara vill man bara att han ska vakna så han kommer ur det. Så vi har gjort vad vi kunnat för att överleva. Många tvåtimmars vaknätter… MEN, och håll i dig… Nu är han snart tre och sömnen blir bara bättre och bättre. Vi får sova hela nätter ungefär varannan natt. Och varannan räcker det att lägga sig bredvid en stund. Summa summarum:barn är olika. I perioder får man försöka överleva. Rutiner som funkar på ett barn funkar inte på ett annat men tillslut går det över och livet återvänder. Stor kram till er som är mitt i det just nu hoppas innerligt att det snart vänder!

  20. Du har fått massa bra svar, men tänkte tipsa om en sån här:
    http://babydeepsleep.com
    Svindyra, me säkert värt det om de funkar! Sedan har jag själv tänkt att man borde kunna göra en enkel variant själv…

  21. Nu har jag ett barn som sover på nätterna ( han åt dock välling minst två gånger de första 2,5 åren, pjuh) men vi brukar köra “sovtävling” med honom, vi säger på kvällen att den som sover längst imorgon vinner. Han tror dock alltid att han vinner oavsett vem som sover längst så det är ju bra, att det inte finns några förlorare i tävlingen.
    Man ska kanslk inte göra om allt till tävlingar men det här har verkligen fått honom att både somna hur lätt som helst och sen sova utan krångel på nätterna OCH dessutom ta sovmorgon!

  22. Håller med alla här inne som förordar tråk!!! Ni ska vara så TRÅKIGA att klockorna stannar och att sova framstår som en tur på Gröna Lund!! Ingen mat, ingen lampa, ingen saga, ingen sång!! Bara mörkt och tyst!!
    Kommer förmodligen att vara skitjobbigt och KATASTROF de första nätterna innan de inser att ni har bestämt er och att inget går att rucka på! De måste känna att det inte finns några andra alternativ! Dela upp er så att en får sova!

    Dra ner på sovet på förskolan för Majken i alla fall! Ingen av mina 3 barn har sovit vila från 3 års ålder…Om min 4-åring sovit det minsta på förskolan så märks det direkt på honom för då somnar han inte fören 22.30 istället för 20.00. Det där kan ju vara individuellt förvisso men prova.. Lägg dem vid samma tid varje dag och låt inte helgerna bli “sitta-uppe-kvällar”.

    Till er vuxna skickar jag all styrka och kämparglöd jag har!! Vi har stökiga nätter ibland med våra tre och man blir ju galen så jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att ha så varje natt… En eloge och varma kramar till er!!

  23. Hej! Känner med er! Hoppas det löser sig snart. Om det jag skriver härefter är tröst eller mest störande vet jag inte. Men vi hade en mellanperiod från ca 2-2,5 där barnet var vaken senare och senare tills vi hade noll vuxentid om kvällen. Märktes tydligt att dagsömnen ändå behövdes. Tillslut kapade vi ändå dagsömnen (provade korta till 30 min först på förskolan men 30 min räckte tydligen för att hålla ungen igång kvälllen lång). Utan dagsömn blev livet tillslut en fest igen och barnets dygnsrytm går som en liten klocka (som hen gjorde tills det började spåra där runt 2 år). Kontentan är att det ändå känns som att det var en övergångsperiod där vi var totalt maktlösa- kunde ej sluta dagsova men heller inte få barnet i säng om kvällen. På nåt sätt ändå tröstande- vi fick liksom bara acceptera. Rullade barnvagn för nattning hela sommarhalvåret för att stå ut. Kan ju vara så med sömnstrul, kanske en kan påverka lite grann med olika knep men min lärdom för egen del är att hålla ut och ta hand om sig själv och partnern så gott det går. Ta hjälp av folk omkring om det finns. Håll ut!

  24. När det var som värst (och ganska långt därefter) tog vi varannan natt. Rakt av. Då visste man efter helvetesnatten att man hade en sköööön sovnatt framför sig. (Givet att man kan ha båda barnen själv när de är vakna förstås) Tror detta räddade både äktenskap, jobb & sinnestillstånd 😉 Jag sov med öronproppar, hörselskydd (man vänjer sig att sova lite knöggligt) och typ två kuddar balanserade på huvudet när det var min sovnatt. Allt för att stänga ute ljud (bor i lägenhet) och få SOVA.

  25. För att själv överleva att vara tråkig på natten – plugga in ljudbok eller musik i dina öron på lite låg volym – vad som helst som tar fokus från att det är så förbenat jobbigt med nattstök. Och som gör att man inte blir galen.

    Det första av våra barn satte vi på musik till på nätterna när han vaknad (han somnade på kvällen till samma musik), ngn barnskiva med lugn klassisk musik. De andra har det inte funkat på. En ville bli kliad på ryggen för att han skulle somna om. En fick man inte röra alls om hon skulle kunna somna. Och värst var den som hade nattskräck ngr ggr per vecka under ett års tid där var man helt maktlös och så frustrerad.

    Sedan tror jag att en del av personligheten ger sig uttryck i nattsömnen – vår äldste har nu 15 år gammal fortfarande en stökig nattsömn. Hans dygnsrytm har aldrig sagt sovdags på natten. Inte som bebis och definitivt inte som tonåring. Och dessvärre inte däremellan heller. Han har fått kämpa hårt för att kunna anpassa sig till normal dygnsrytm. Men eftersom era små sovit gott innan så är det nog inte det.

    Hungern är svårast för jag kan verkligen köpa att de är hungriga ngn enstaka gång mitt i natten och att det då inte går att sova. Så vid enstaka tillfällen har vi erbjudit ngn liten slurk välling eller banan. Men om det har verkat bli en vana har vi backat.

    Vårt bästa drag var när vi som ganska nyblivna 2-barnsföräldrar köpte 2 st 1,20madrasser som utgör vår säng. Där har barnen kunnat sova natt ut och natt in i omgångar. Ibland hela nätter men oftast fram på småtimmarna har de kommit tassande. Och vi har legat skönt själva medan de snurrat runt de nätter som varit sådana – istället för att vika sig dubbel i en växasäng. I ärlighetens namn har de haft fullstora sängar i sina egna rum från tidig ålder också just av den anledningen att vi ska kunna ligga bra där vid behov. Nu 14 år efter sänginköpet har vi fortfarande en snart 9-åring och en snart 6-åring som kommer tassande och glider ner på sennatten men som inte stör eftersom de dels sover som stockar nu som “stora” och dels för att det finns gott om plats.

  26. Fy farao, lider med er! Har en 2,5-åring och en 2-månaders hemma och funderat mycket kring sömnen. Har snart läst ut Anna Wahlgrens bok “Sova hela natten”. Vet ju hur omdiskuterad den är och många påstår att hon är hemskt osv… men ärligt talat tror jag det är människor som aldrig läst boken och som tror att man måste ta allt bokstavligen. Måste säga att den gett mig många nya tankar och bra verktyg. Man får ju själv plocka russinen ur kakan så att det passar ens behov och så att det känns bra i hjärtat. 🙂

    Testade en egenkomponerad/nedbantat version på dottern när hon var ca 1 år. Mkt fasta rutiner, la ner henne i sängen, släckte och lämnade rummet med ett “Godnatt godnatt och sov så gott” som vi upprepade bestämt när vi gick ut. Gjorde om proceduren tills hon faktiskt somnade. (OBS! Nej, det är ingen “skrik-metod”.) Efter ett par dagar var det inga problem. Hon somnade själv hur kvickt som helst under en lång period. Dock började vi slarva, bytte vanor till sagoläsning osv så nu är det inte lika bra haha!
    Läs boken vet jag!

Kommentera

Stäng meny