Den stora drömmen om landet

Till våren skulle vi sålt vårt torp på Gotland. Vi får se hur det blir med den saken. Värdslig sak i sammanhanget kan tyckas. En sak är klar. Den dagen vi säljer kommer jag fungera som vattenreservoar för alla Gotlands lantbruk med mina tårar.  Synd att de är så salta.
Jag älskar den där platsen. Torpet. Den rosa bussen. Trädgården. Omgivningarna. Stränderna. Ljuset. De kalkvita, dammiga vägarna. Alla prunkande, levande oaser av kreativa idéer. Alla loppisar, vintagebutiker. Det finns så mycket att älska. Men som jag skrivit innan så går liksom inte livet ihop. Geografiskt och känslomässigt.
Jag hoppas innerligt att vi hittar rätt köpare till torpet. Någon som vill ta över vår påbörjade kärlekshistoria.

Men vad drömmer vi om då?
Vad händer nu? Eller sen?

Vi hade en gaaaaanska långsiktig plan tills för några veckor sedan. Eller snarare dröm. Planer är svåra att ha i tider som denna.
“Planen” var att sälja torpet och istället styra om till Värmland. Drömmen var och är att hitta ett gammalt hus i närheten av mina föräldrar, där jag själv är uppvuxen. På landet, en bit från Karlstad i Värmland.
Kanske vill jag åt min egen barndom. Kanske var jag inte klar. Uppvuxen på landet, intill ängarna, i ett hus med knarriga golv och med middagen växande runt knuten.
Drömmen är att hitta ett gammalt hus som vi kan rusta upp över tid (om behovet finns), och som i sinom tid kan bli ett permanentboende. Vi drömmer om en stor tomt, likt den på Gotland, där vi kan anlägga en trädgård och bygga det där växthuset på. Fortsätta drömmarna. Helst av allt skulle jag vilja skära ut torpet på Gotland, med rosa buss och rubbet och bara frakta till Värmland. För jag vill ha det livet – året om.

Vad är det för hus vi letar efter då?
Tyvärr har vi kärat ner oss i ett hus, ett stenkast från mina föräldrar. Ett hus jag drömt om i hela min barndom (som vi fick gå in i för lite mer än ett år sedan). Ett litet, tiny problem bara. Huset är inte till salu. Än. Men kanske, eventuellt i framtiden. Eller kanske … inte.

Men så är väl drömmar. Svåra att greppa och omvandla till verklighet, och fina som tusan.  Och riktigt bra stoff för dagdrömmar. Något en behöver i tider som dessa, särskilt när en inte kan åka till Värmland och besöka de vänner och äldre som står en nära.

Kanske får vi försöka styra om drömmarna en aning. Kanske hittar vi något annat hus.
Eller fortsätter att hoppas.
Vi får se. Just nu är allt en enda röra, för ingenting blev som jag hoppats.
Reloadar Hemnet, kastar ut krokar och hör av mig till gamla bekanta i bygden.
Kanske, kanske nappar det till slut.

Men jag känner att jag vill hem. En känsla som pyrt i mig under det senaste året, men som på något sätt blev oundviklig i höstas. Jag vill hem.
Hem till Värmland. Nu mera än någonsin.

 

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 16 kommentarer

  1. Älskade att läsa om era drömmar om landet, så fint skrivet av dig! Har en liknande dröm, att återvända till mina breddgrader där jag föddes, så vi vill flytta till ett hus på landet någonstans på de sydligaste delarna av Europa.
    När detta är över och OM vi kommer ut levande på andra sidan så ska vi lägga av med velandet och bara flytta. Stockholm blir aldrig hemma för mig oavsett hur mycket jag försöker.
    Hoppas ni mår bra och får genomföra er dröm snart!! Kram

  2. Låter underbart! Vi har också fått skjuta på stora beslut. Min man sökte jobb på annan ort som han hade god chans att få och jag hittade ett underbart hus på hemnet. Sen kom pandemin. Jobbet han sökte pausade för nyanställningar. Huset finns dock kvar… Så får fortsätta drömma. Men så många företag går ju i konka just nu så om jobbet finns kvar om några månader är högst oklart. Vi får trängas i vår trånga lägenhet ett tag till och hoppas på bättre tider.

    1. Åh, var är ni på väg?

      1. Och för att förtydliga, era planer låter underbara! Inte att ni måste skjuta på dem…
        Han sökte ett jobb i Borås och skulle söka ett i Ulricehamn. Hittade ett hus med vedspis, brädgolv och hönshus på gården!
        Hoppas det ordnar sig så ni får komma till Värmland snart! ❤️

  3. ♥️♥️♥️ massa genom luften till dig !!!

    1. Åhhh <3 <3 <3 Tar emot här!

  4. Jag vill också hem, hem till släktgården. Men vi har skolbarn. Allt blir så mycket svårare då. Livet är liksom inte bara mitt att styra längre och även om släktgården även är deras på helger och lov är de födda någon helt annanstans. Något annat är barndomshemmet. Det gula huset.

  5. Åh så fint att läsa om era drömmar. Vad skulle en göra utan drömmarna ändå ♥️ Känner igen mig så mycket i det du skriver, längtan hem till Dalarna. Jag vill hem. Att det fortfarande känns hemma, trots ett halvt liv här på västkusten nu. Kram och hoppas hoppas era drömmar slår in

    1. Åh, förstår! Skönt ändå att vara på “rätt” sida av landet. En av dragningarna hem till Värmland är förstås att vara nära västkusten <3

  6. Forstar din Langtan till Varmland och det ar sa underbart att se dina bilder nar du ar dar och halsar pa, jag ar också uppvuxen i Karlstad men hade min mormor och hennes bondgard utanför Torsby sa spenderade mycket tid pa landet nar jag växte upp!
    Bor nu i Sydney sen manga manga ar men Varmland ar alltid nummer ett i mitt hjarta..Du ska se att det hander och da blir det säkert bättre an vad du hade kunnat drömma om:)
    Tack for en harlig blogg!!

  7. Ett råd från en som gjorde den resan för 5 år sedan (fast till Hälsingland) är: GÖR DET! 🙂 Jag har aldrig känt mig så lycklig som det fösta året som jag flyttade upp, dagen när flyttlasset norrut rullade iväg var helt klart topp 5 i livet! Jobb, vänner, boende och allt sånt löser sig nog oftast ännu bättre när man väl är på plats också, det går inte att se alla möjligheter innan man väl är där.

    Så glad att allt fler börjar se möjligheterna utanför städerna i Sverige med (Tänk att cykla till grannens gårdsmejeri med en liten kiosk där man köper getost och färskpotatis och swishar betalning och sen hem och svänga ihop en egen sallad från trädgården och ta ett kvällsdopp i sjön. Jag nyper mig fortfarande i armen ibland 🙂

  8. Låter underbart!! Hoppas verkligen det löser sig snart. Jag och min pojkvän bor i Stockholm men känner båda att vi inte kommer bo kvar här i en förlängning. Vi kommer däremot från olika delar av landet vilket innebär problem i drömmarna. Har du något tips eller råd som kan hjälpa?? Hur kan vi enas? Alternativet att flytta dit ingen av oss har en koppling har dykt upp men det låter också knäppt på något vis. Tack för bra blogg!

  9. Förstår dina känslor om att komma hem till den plats som är sitt hem med nära till de man älskar. Jag och min blivande man flyttade hem till Gotlad för snart 2 år sedan efter några år i Uppland. Vi bor nu på samma gård som mina föräldrar på mellersta Gotland men letar efter något eget att ta hand om och förverkliga våra drömmar på! Torpet som ni har kan vara vår dröm ❤

  10. Lycka till med allt, Emma! Låter så himla fint med Värmland. Min kille är från Karlstad och även om vi båda arbetar inom branscher som gör att vi behöver bo nära Stockholm (i Uppsala funkar :)) så tror jag han alltid vill “hem” till Värmland. Förstår det. Jag trivs ju bra här i Uppsala där jag kommer ifrån och jag har föräldrar och syskon. Men svårt som respektive att veta att den där längtan finns på ett annat sätt för en annan plats som inte är “hemma” för mig.
    Hursomhelst: hoppas ni hittar ert drömhus och vad fint för de som köper ert torp att få fortsätta leva livet där <3 Starkt att ta beslutet!

    1. Tack snälla Hanna! Och jag förstår helt och fullt! Jag och John kommer ju från olika ställen, men han har förälskat sig i Värmland och vi har många gemensamma vänner just där. Och det är heller inte så fasligt långt från Stockholm eller Göteborg, så det blev ju liksom en naturlig plats på något vis.

Kommentera

Stäng meny