På besök i fina Arvika!

I fredags åkte jag, John och kidsen på utflykt till Arvika!
Vi skulle spana in en byggnadsvårdsbutik, men skulle också klämma in att strosa runt i Arvika som jag inte varit i på tjugo år. Planen var även att nosa på min släkthistoria som har sitt fäste här.

Som tonåring hängde jag i Arvika varje sommar på Arvikafestivalen, men då var fokus att flanera runt, nörda släkt och leta efter fina hus om en säger. Men nu så! Arvika är ju känt för att ha många vackra, gamla hus, och en har en lång tradition av hantverk, vilket är göttens gött om du frågar mig. Nu hann jag ju bara skrapa på Arvika-ytan, men några godbitar hann jag med. Låt oss spana in!

På vägen mot Arvika gjorde jag en shoutout på Instagram efter bra lunchställen. Taggade Majas Manufaktur som bor i Arvika, som jag vet har bra tips och smak! Hon, och alla andra, sa: Gå till Elins bakgård. Så det gjorde vi.

Tyckte om varenda millimeter. Allt var så genomtänkt, vackert och så var det ju god mat också.

Här samsades hantverk med gamla pinaler i en perfekt mix.

Och så fanns en liten butik, där en kunde köpa allt från närproducerad linolja, ringblomssalva (som jag blev tipsad om i detta inlägg) och titta där: Majas nya bok: “Trettiofem sockor“.

Efter lunch och femhundra tagna bilder på Elins bakgård så gav vi oss ut på gatorna och upp till kyrkan.

Här var min mormors far prost. Harald Hallén. En väldigt speciell människa, som var politiker (satt i andra kammaren), var fredsvän, och vägrade att välsigna militären i sina predikningar. Fick tydligen en del prickningar av stiftet och var känd för sin bisarra humor. Firade sin födelsedag två gånger per år – bara en sådan sak (vi är SÅ släkt, Harald och jag). Han var ordförande i kommittén som gjorde Allhelgonahelgen till vad den är i dag. Han höll gudstjänster och anordnade ljuständning på Allhelgona, som med tiden sändes i Sveriges radio. Så det är tack vara min mormors far (bland andra) som vi tänder ljus på gravarna i Sverige.
Hade ingen aning om detta innan jag kom till Arvika, men googlade i stundens hetta och sms:ade med mamma för info. Så tack Arvika för denna historielektion.

Efter att ha nördat släkt så spatserade vi vidare, letade vackra hus och fina fönster.

Traskade förbi detta tegelhus där naturen tagit över. Tamigfan det bästa jag vet. När naturen får prunka på det här viset.

Ett stenkast från tegelhuset låg detta pampiga hus.

Så vackert, särskilt detaljerna vid nocken, där panelen är formad som solstrålar.

Nästa hus var detta kapell – som tydligen är ett bostadshus! Så här kan en bo i Arvika. Herregud.

Innan vi pep vidare till vårt sista stopp, byggnadsvårdsbutiken, så kikade vi in på Tildes tryck. Här fanns så många smarta återbruk-produkter. Anteckningsblock av mjölkkartonger …

Och memory-bilder som en kan sätta i locken till mjölkpaketen. Genialiskt!
Det var allt för denna tur till Arvika. Men det kommer flera. Som jag sa till John: Varför hängde jag inte mer här när jag bodde i Värmland. FOMO:n i mig hade velat bo här någon gång.

Loading Likes...

Värmland, svampplock och känslomässig berg-och-dal-bana

I helgen var jag hemma i Värmland för att hänga med mina föräldrar, klappa katt (vår katt Jumanji har fått augustijobb som gosmakare hemma hos mina föräldrar) och så har jag och John försökt få lite styr om det här projektet.  Alltså John njuter som bara tusan just nu. Han är så redo (kanske mer redo än mig) för landet, styr upp och grejar för att vi så så småningom ska kunna landa här.
Vi rensade i verkstaden, blivande köket …

Dammade av små pinaler från torpet och ställde in i gästrummet som vi bor i när vi är på besök.

Och ibland tog vi paus och gick ut i skogen, som är runt husknuten. Det är sådan lyx att bara gå ut i skogen, för det är inget jag tar för givet i stan.

Mina kids älskar skogen, och kan leka en evighet här.

Själv hade jag hittat den perfekta outfiten att släpa runt i en hel helg. Blåställ.
Det geniala att inte behöva tänka på vad en ska ta på sig, utan bara åla i sig denna.

Visade barnen detta. Vi kallar det Mossornas rike, en del av skogen som är så mjuk och som sluttar ner mot en liten bäck.
Den här skogen anlade min morfar för en herrans massa år sedan. Min morfar som jag aldrig hann träffa, men som mest beskrevs som en varm bohem som hellre ville läsa deckare än att sköta jordbruk. Synd att jordbruk inte gick att sköta med pure charm, då hade det nog gått lysande för den stora gården. Som tur är hade han min mormor. Stålmormor. Som förutom att sköta barn, hushåll, engagerade sig i Röda korset, var politiskt aktiv också lönearbetade.
Nu tillhör skogen och all mark någon annan sedan många år tillbaka, men släkten bor kvar på sina ställen häromkring.

Vi plockade svamp och tömde huvudet. Det är sådan berg-och-dalbana i livet just nu. En känslomässig storm. Det är så förbannat svårt att få ihop pandemi och sjuk anhörig, med framtidsplaner, annalkande röj- och byggprojekt och att samtidigt kunna vara en härlig, hyfsat stabil, förälder. Jag känner mig så otillräckligt. Jag vill vara på fem platser samtidigt, ta vara på tiden, kunna röja för att kunna ta vara på tiden och ge barnen den bästa av tiden. Det går liksom inte riktigt ihop.

Och just nu kanske det inte heller är glasklart vad vinningen för barnen är, om vi skulle flytta hit på heltid. De har mestadels av alla vänner i Stockholm, en trygghet och ett tydligt hem. Jaja, jag får väl börja gå runt och knacka dörr i bygden och fråga om det finns några kids som kan vill ha fler kompisar, haha. Givetvis kommer allt sådant där att lösa sig med förskola och skolan, men just nu är allt lite stökigt. Och något jag oroar mig för.
Hur kommer det sociala livet se ut? Finns det några trevliga filurer i husen omkring?

Det hände något historiskt också. Glashuset som varit belamrat av möbler och grejer de senaste 20 åren tömdes av mig och John. Vi stuvade in grejerna i förråden, och dammade av …

Denna pärla som är byggd av återbrukat material och gamla fönster från en ladugård.

Jag är som ni vet uppvuxen längs en liten grusväg, där hela släkt bodde back in the days. När jag var liten gick en mellan husen, knackade på dörren, klev in och frågade om en fick vara någons sällskap. Jag hamnade ofta här, hos min moster. Älskade hennes sällskap, och fick vara med och baka och hjälpte henne att städa huset mot alla småpengar i hennes handväska. Nu är det mina ungar som dras hit. Här matar de hönsen …

Och gungar.

Vad vi gjorde mer? Kikade lite på … en tomt, bredvid världens finaste skog. Mängder av hasselbuskar!

Vi får se hur det går med allt, men håller er underrättade. Var så säker.
Fint är det i alla fall.

Loading Likes...

Sista sucken av semester

Spenderar sista sucken av semester i Värmland, i det lilla gästrummet i mina föräldrars trädgård.
Barnen springer runt bland äppelträd och hallonbuskar, plockar bär och lever om. Busar, härjar, gråter, skrattar. Vi är knappt inomhus.

Imorgon bär det av till Stockholm igen, vardagen och en hel del stora beslut väntar.
Ser fram emot att livet ska veva i gång, spåra in i rutiner och samtidigt hitta nya. Skapa lite reda i allt kaos och hugga tag i nästa steg.

Den här hösten kommer bli annorlunda på många vis, inte minst i och med corona-krisen, men också för att jag måste måste vara i Värmland allt mer. Vi har börjat röra på pusselbitar för att till slut få ett vettigt motiv, och en svår pusselbit var torp-försäljningen. Gah, vilken vånda. Men nu är det gjort.
Nu har vi har några potentiella avtagsvägar som jag ska berätta om inom kort, och så ska jag så klart blogga alla bilder från sommaren! Allt det där jag inte hunnit med.
Ska bli fint att få lite styr på allt, men som jag kommer sakna denna vy!

 

Loading Likes...

Mot jul i Värmland

Nu så.
Mot Värmland och lite julledigt.
Det blir förmodligen inte en sån här vit jul i år, men kanske åtminstone lite frost på annandagen?

Hade varit ljuvligt med lite pulka och spark, men vintern är ju lång. Det finns ju tid att åka hit fler gånger i hopp om snö.

I år firar jag och min lilla familj jul hos mina föräldrar. Min syster och hennes familj kommer också. Vi har ju barn i samma ålder, så det kommer vara HIGH LIFE för barnen.

Så här såg det ut för två år sedan när vi firade jul i Värmland. Bodil, så himla liten <3

Och det här rufset!?

Hur ska du fira jul?

Loading Likes...

Vallmo, Värmland och vakna nätter

Denna sommar alltså <3
Först Gotland, sedan Astrid Lindgrens Värld, Skåne och nu Värmland. Om ett par dagar kuskar vi vidare till Stockholm och Gotland. Nästa sommar blir det inte lika mycket fläng, men finns ändå något fint i att få träffa alla människor jag längtat efter så mycket.
Här i mitt barndoms Värmland spenderar vi dagarna med att plocka hallon, springa runt i mamma och pappas trädgård, cykla på ärvda barncyklar och sedan plocka ännu mer hallon. Lite så! Och så fira Bodil så klart!

Nätterna spenderar vi vakna. I alla fall denna natten. Herregud alltså, jag har förträngt hur lite vi sov när barnen var (ännu) mindre. I natt var vi vakna i flera timmar eftersom barnen väckte varandra stup i kvarten. Så fort den ena hade somnat fick den andra ett bryt och väckte den som sov. Och så där höll vi på. I timmar.
Men det är mer undantag att vi inte sover hela nätterna nu än kutym. Ändå lyx.
Ungefär lika lyxigt som att stå bland mammas vallmoblommor – mitt i trädgården. Vill ha en exakt likadan på Gotland!

 

Loading Likes...

Vinter i Värmland

IMG_7469

Efter julen öste snön ner över slätt’era i Värmland. Medan snöflingorna singlade ner utanför fönstret satt vi och häckade med näsorna tryckta mot fönsterrutan med en toksjuk snart-10-månaders i famnen. Efter några kämpiga bebisgråtdagar och gnyende febernätter vågade vi oss sedan ut. I snön. Majkens första!

IMG_7415

Pulkapremiär blev det så klart.

IMG_7427

Och den här sparvaln – som bara gråtit, velat sitta i knä och sovit oroligt – blev sitt vanliga glada jag.

IMG_7430

Thank gaaaad säger jag bara. IMG_7423

IMG_7420

Så fick hon se sig om lite också. På tiii’n. IMG_7490

När skymningen kom fylldes åkrarna med förförisk dimma. Så vackert.  IMG_7491

Dagen därpå for vi in till Karlstad minsann. Herrhagen bestämt. IMG_7508

Där bor nämligen våra exceptionellt härliga vänner Marie (tv) och Hasse (inte i bild) och deras kidz. De bjöd in till efter jul-fika och en hel hög av Karlstads-braingar ramlade in. Jag var i full sjo att prata med dem så jag lyckades bara fånga den här bilden. Thomas, Marie och lille BjörnIMG_7518

Helt varm i kröppa återvände vi hem till landet. IMG_7521

Där fångade jag snöiga hemmagrusvägar på bild. IMG_7540

En dag traskade vi ut på promenad – mot min mormor. På vägen dit passerar en Värmlands ståtligaste hus (enligt mig). IMG_7546

Precis vid mormor går en förbo världens finaste snöallé (med John och Majken i).

IMG_7601

Alldeles röda om nästippen immade vi in hos Mormor. Hon hade dukat opp med kaffe och lussebullar. IMG_7616

Och här är hon. Min mormor Ulla.

IMG_7596

Härjade runt lite i ofokus hemma hos mormor …IMG_7564

… för att sedan vända hemåt. IMG_7560

IMG_7395

Samma eftermiddag vinkade vi hejdå till huset …IMG_7403

… den översnöade trädgården …IMG_7393Och allt det andra. Så for vi hem till Stockholm – för att fira nyår!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny