En favoritplats.

Något av det bästa med den här platsen är kvällspromenderna med barnvagnen. Barnen är ju egentligen för stora för dubbelvagnen, men det är något visst att komma ut, lunka fram, se sig om och snickilisnacka om ditten och datten.
Se solnedgången, höra alla ljuden när vinden mojnat.
När en bor i lägenhet så är det ju inte superofta en ser världen utanför past midnight tillsammans. Så detta är en lyx, helt klart.

Lite som kor på grönbete.

Som sagt.

Första kvällen vi gick med vagnen somnade barnen efter fem minuter. Så har det icke varit sedan dess.
Nu vill de “upp och gå”. Springa av sig det sista på grusvägarna och tittar på myrorna som passerar.

Och detta kan ju helt klart kategoriseras under fliken platser jag kommer att sakna.
Men ser fram emot andra platser att upptäcka i dess ställe. Var vi nu hamnar.
Det kommer att bli bra.

Loading Likes...

Torpet på Gotland blev inkörsporten till tyngre droger

När vi kom till torpet för sisådär två veckor sedan såg det ut så här. Hela trädgårdslandet och alla pallkragar var överväxta med vallmo. Så vackert! Och så här har de fått stå tills de blommat ut. Jag har dragit upp ogräs och vallmoplantor i takt med att de vissnat, och sått lite pö om pö. Och snart har jag tagit över trädgårdslandet.
Jag vet, jag vet, vi ska flytta härifrån, men jag vill maxa odlingarna en sista gång. För vem vet när jag får odla i min egen trädgård igen? Förhoppningsvis snart, men framtiden är ju högst oviss.
Det känns ändå fint på något vis att odla här en sista gång, och lämna en prunkande välkomstpresent till nästa ägare som tar över i augusti.

Det var ju just det här – livet på landet, få svettas i trädgården (istället för på gym), gräva, rensa ogräs, odla egen mat och kunna ta vara på det som finns i trädgården – som var spiken i kistan för stadslivet. Nog för att vi har den mest underbara innergården, där det odlas för fullt. Men jag har ju insett att min inre lantis vill ut. Behöver ängarna och lugnet. Det är så här jag är uppväxt, och det är så jag vill att mina barn ska växa upp.

Torpet på Gotland blev inkörsporten till tyngre droger så att säga, hehehe. Vi insåg att vi ville leva det här livet året om. Få mer balans. Istället för att rå-rensa, hets-odla och knappt kunna ta hand om allt som trädgården gav innan vi skulle bege oss hemåt, så vill vi njuta varje dag istället. Kunna göra ett projekt i februari istället för att längta flera månader om året för att maxnjuta några få veckor.
Hitta mer balans.
Men en kan väl åka till Gotland februari också kanske någon tänker. Och det är klart en kan det, men dels är det ju detta med färjan som inte är så tipptopp (än så länge). Så jag vill använda den så lite det bara går. Och om ett år börjar Majken i skolan och då blir det skolplikt för hela slanten. Detta fria liv, som jag och John har kunnat forma genom att vi kunnat jobba varsomhelst, där vi kunnat vara flera veckor på torpet i september, oktober och april och maj, det är liksom över. Från och med nästa år är det lov och långhelger som gäller. Lov när alla andra åker, trycket är högt och priserna höga. Rent krasst skulle vi kunna utnyttja torpet mindre än vad vi gör i dag, men betala … mer.

Så för att få mer att detta livet så har vi bestämt oss för att ha ETT boende på landet. Sedan kan en hitta på spännande äventyr på loven istället.
Det känns i min hjärna mer balanserat, och passar mig som person lite bättre.

Lite mindre av det här, hahaha! Ett totalt överväxt trädgårdsland.
Hur tänker ni kring det här med balansen?
Har ni hittat en magisk formel som passar just dig? Vi är ju alla olika, så olika liv passar ju olika människor. Men skulle vara kul att höra. Så, berätta gärna!

Loading Likes...

Var ska en börja?

Den 15 augusti ska vi lämna över torpet i nya händer. Vi har träffat de nya ägarna, som kommer att bo här på heltid. Kan inte tänka mig något bättre! Att de dessutom tycker om återbruk och inte har planer på att renovera bort all charm det lugnar mitt hjärta. Och det var så fint att visa runt och säga att här kommer det komma stockrosor, här någonstans, under fyrahundra kilo äng finns ett jordgubbsland.
Det 49 dagar kvar. Vi kommer förmodligen att lämna tidigare, eftersom det är mycket som ska klaffa. Flyttlass till Värmland, och där måste vi också ta emot lasset när det kommer.
Men på den sista tiden här på torpet ska vi försöka njuta järnet, fira Bodils födelsedag (tänk att hon föddes här på Gotland, och hennes första tid i livet var i det här torpet!), göra utflykter med elbilen, förhoppningsvis smaka en sista skörd från trädgårdslandet … och så ska vi packa. Men var börjar en?
Ska en leva på som vanligt och packa järnet de sista dagarna, packa lite hela tiden? Vi har rensat en hel del i torpet, men har inte ens kollat vad vi har i förrådet och på loftet. Jag ser sjukt mycket fram emot att rensa förrådet, men det måste nog dröja ett par dagar eftersom det råder värmebölja. Men sen!
49 dagar låter så mycket. Ska en leva i flyttkaos eller njuta av allt det fina till sista stund?

Loading Likes...

Framme på Gotland!

Det är ju minst sagt en gnutta förvildat, men nu är vi i alla fall här. På torpet på Gotland, i den överväxta trädgården.
Här för några veckors rensa-packa-bada-flytta. Och njuta. En sista sommar.
Det gör ont, men det kommer bli bra. Början på något nytt.

Trädgården är som en djungel, och jag och John turas om att gå runt med lie.

Vårt lilla torp (några veckor till). Och perennrabatten! Tänk att det bara var gräsmatta här när vi köpte torpet. Det har hänt en del om en säger.

Det rosa bussen (som förmodligen har hittat ett hem (ej mitt)), och övervuxna pallkragar. Ett hav av vallmo har letat sin in och det är så vackert. Jag brukar ha sallad, kryddor och kål i pallkragarna, men i år får vallmon stå här, jämte lite sallad och kryddor.

Det finaste träd jag vet. Vårt äppelträd som fungerar som lekplats åt kidsen dagtid …

När barnen gått och lagt sig tar katten Jumanji vid.

 

Detta! Älskar hur naturen tar över!
Så himla glad och tacksam för att jag får spendera några sista veckor här, innan allt det här blir någon annans. I veckan ska vi fixa flyttkartonger och börja rensa. I mitten av juli kanske jag ställer till med en loppis. Vi får se! Men alltså landet, som jag älskar lugnet, ljuden, dofterna och att gå runt och dra upp ogräs, pilla med någon växt och försöka fånga vartenda ögonblick.

Loading Likes...

Äntligen! Pirr och gulp!

På söndag, pretty much imorgon, drar jag mot Gotland, till torpet och trädgården. Förmodligen en totalt igenvuxen trädgård, och ett torp som jag längtat så fasansfullt mycket efter.
Det är också sista sommaren där, och nu börjar det kännas verkligt. Och göra ont.
Vi ska kasta oss ut i något nytt, okänt. Det kommer bli bra, men omvälvande.
I veckan som kommer piper de nya ägarna förbi och det ska bli så fint att träffa dem, berätta om alla fantastiska ställen, alla snälla grannar och fråga vilka grejer de vill ha kvar.
Tänk att de ska bo i torpet på heltid! Lyllos!

Därefter börjar operation tömma torpet. Rensa, tömma, sälja, packa, städa. Och njuta en gnutta.
Eller en hel del. En sista sommar på torpet. Garanterat inte den sista på Gotland.

Loading Likes...

Vi har sålt vårt torp!

 

Böl, pust och ah.
Vi har sålt vårt torp på Gotland. Berättade för mina Patreons i helgen, men nu är det dags att go officiell I guess.
Det gör hemskt ont, för den där platsen kapslar in mina barns alla somrar, glädjen att få skapa en egen trädgård (odla, bygga, greja, fixa), njutet av middagar under äppelträdet, vänner på besök och pja, känslan av vårt första … hus. Om det något detta torp, trädgården och platsen gjort så är det att skapa begär. Efter mer. Insikten att jag vill leva så här mer än ett par veckor per år.

I det stora hela så känns också så himla bra på så många plan.
Att få ihop livet igen, men också att vi har sålt till ett par som ämnar bo där året runt. Det var vår dröm, vilket vi tidigt sa till mäklaren. I en budgivning där det stod mellan några som skulle bo där permanent eller några som skulle – liksom vi – använda det delar under året, så skulle vi lätt välja permanetisarna.  För den där vackra platsen är värd att njutas av året om, och huset mår ju bra av att bebos. Och tror grannarna, bygden och ön kommer gilla att ha fler året-runt-boende.

Det känns också himla bra att vi kunde sälja, trots att vi liksom inte riktigt lagt ut torpet officiellt. Torpet har legat som kommande, utan satta visningsdatum. Detta för att läget är som det … är.
Vi ville ju inte locka folk till ön genom att basunera ut visningsdatum (torpet har ju fått ett par klick på Hemnet så att säga), så vår fantastiska mäklare har ordnat med digitala och privata visningar för de som kontaktat henne (eller mig) och som varit på ön (eller kunnat skicka någon).

Vi lägger kontraktet på lådan i dag, och sedan ska vi börja ta tag i följande projekt. Att hitta ett boende i Värmland. Kanske mitt livs största gir. Mer om framtiden, drömhuset och drömmarna kommer i ett Patreon-låst inlägg senare i veckan.

Tills dess behöver vi fundera lite kring hur vi lägger upp sommaren.
Vi behöver rensa torpet, sälja av saker, packa och ordna med flytt. Så vi kommer behöva åka till Gotland. Detta är väl vad som klassas som en “nödvändig resa” I guess. Men vi avvaktar ett par veckor och försöker komma på ett rimligt, vettigt upplägg.
Sedan har jag lite nytt om rosa bussen. Men mer om det inom kort.

Loading Likes...

Världens finaste torp ute till försäljning

Världens finaste torp, med tillhörande trädgård, äng, rosa buss och husvagn finns nu ute på Hemnet. <3

Här finns en liten film om ni vill kika in.

Vårt älskade torp, med den yviga perennrabatten.

Med trädgården och alla stockrosorna som jag kämpat med. Så fint att någon annan får njuta av verket nu.

Det blå vardagsrummet. Katt ingår ej.

Med den maffigaste av kakelugnar. Visst är den vacker?

Kök med öppna hyllor. Mitt bästa. Och porslinsho.

De vackra detaljerna. Pärlspont, krokar och gammal dörr i kimröksblått.

Det gröna sovrummet. Där en sover som en stock och vaknar upp med morgonsolen som liksom dansar in i rummet, strilat genom en vacker lind utanför.

Övervåningen som är som en sommaräg året runt. Här sover en med öppet fönster och hör svalorna utanför. Bästa ljudet om du frågar mig.

Och alla syrénbuskar, hägg, kaprifol, rosor, äppelträd, päronträd, körsbärsträd. Listan kan göras lång. Ja, förutom trädgårdslandet och jordgubbslandet, alla smultron och röda vinbär.

Och ängen som förra året bjöd på vallmo, blåklint och prästkrage.

Och bussen. Den rosa bussen är ett kapitel för sig. ÄLSKAR den. Djupt. Kanske för att den är så unik och jag vet att jag aldrig någonsin kommer att få tag i en likadan.

Världens finaste plats. Under det stora äppelträdet.

Och den bördiga jorden! Bara en sån sak.

Det gör ont, men det känns ändå fint att lämna över torpet när det är i så fint skick, och vi liksom kollat av ALLT.
Det är väl det bästa med att vara en orolig själ, en lämnar inget åt slumpen. Källaren är fixad, taket har många år kvar att ge (enligt firman som kollade över det i somras), vi har bytt knutbrädor, låtit sätta upp hängrännor, gjort en kamin brukbar igen (nu fungerar de alla), låtit bygga världsfint skafferi och två rum på övervåningen. Bytt ut ytterdörrarna så det inte drar rakt igenom torpet (de förra dörrarna kommer med torpet givetvis om någon vill bygga en glasveranda eller nått) och vi har låtit sätta in nya fönster med kulturglas på övervåningen.
Och så har vi prunkat till trädgården å det grövsta.

Lyllo den som tar över detta <3 Det är en ljuvlig plats, ett snällt torp och himla goa grannar!

Loading Likes...

Kika in i mitt torp på Gotland

Vad en gör när världen är upp-och-ner, en hade en plan om att sälja torp och inte kan åka till ön? Pja, tackar historiska emma för att jag filmade en hel massa förra sommaren. Inte med någon snygg-kamera tyvärr, men hyfsat städat och så där härligt som vårt torp är.
Enda problemet med att en tittat på mängder av filmklipp från torpet och Gotland?
Ja, en vill inte sälja.
Måste skriva en lista på varför en försäljning var en bra idé tror jag.

Musik: Kristin Bengtsson Audio

Loading Likes...

Ett svårt beslut

 

Detta gör så ont att skriva. För det blir på något vis verkligt då.
Men så här ligger det till.
Vi kommer att sälja vårt fantastiska torp på Gotland.
Gah, det är som att fingrarna inte vill skriva den meningen. Jag vill inte. Och jag ångrar mig ungefär varannan sekund.
För jag älskar den där platsen, de dammiga vägarna, äppelträdet i trädgården, ängen, perennrabatten som jag slitit med och alla små rum mellan hägg, syrén, äpple och päron.

Varför ska vi sälja kan en undra?

Detta är ett svårt beslut, men det kommer nog att bli bra. Så småningom.
Så här ligger det till. En familjemedlem i Värmland är sjuk. Och jag vill vara där. Kunna avlasta, men framför allt få tiden tillsammans. Kanske får vi flera år tillsammans, kanske inte.
Men jag är inte i stånd att hoppas, hålla tummarna eller tro. Jag måste göra. Ta chansen.

Att kuska fram och tillbaka mellan Gotland och Värmland med två små barn är lite hål i huvudet, eller i någon sorts triangel mellan Stockholm-Gotland-Värmland för den delen (får stressutslag av blotta tanken), så vi har landat i att sälja torpet på Gotland till någon som kan fortsätta denna kärlekshistoria.

Ett tag funderade vi ju på att flytta till Gotland på heltid, men så kom sjukdomsbeskedet och det var som att livet och valen ställdes på ända. Hela förra sommaren var som ett stort enda kval i hur vi ville leva vårt liv. Var. Vad som var viktigt. Och få ihop drömmarna med geografiska avstånd, och lägga till åldrande föräldrar i den smeten.

Vi funderade på om vi bara skulle hyra ut torpet, men det kräver ju också tid. Och den tiden vill vi lägga på annat håll. Planen är att förhoppningsvis hitta någon oas i Värmland så småningom (helst så snart som möjligt), nära min familj.
Kunna hjälpa, finnas där, avlasta.

Det kommer bli en konstig sommar.
Men istället för att den ska bli sorgsen, så vill jag njuta av den till fullo. Ha fester, bada och fotografera varenda liten vrå av trädgården. Fullkomligt hänge mig i solnedgångar, odlingar och den där sommarängen som jag ska anlägga.
Maxa varje vecka där. Men det blir också den sista på torpet.

Älskade torp.
Där mina barn har lekt, deras första somrar, havet med horisonten, Bodil som är född i Visby, alla solnedgångar, fantastiska vänner, vackra hus och den prunkande trädgården. Den rosa bussen! Alla besök!
Det. Gör. Så. Ont.
Men något som gör ännu ondare är att känna att jag måste välja min tid. Vår tid.
Det som ändå är fint i detta är att jag och John är helt samstämmiga. Det var HANS förslag, vilket på något vis gör det enklare att styra om livet.

Vill inte publicera detta inlägg.
För då blir det verkligt. Som att göra slut på något vis.
Och allt det där okända tar vid.
Men å andra sidan: början på någon annans kärlekshistoria.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny