Färgval i nästa hus

Ja, det kan ju te sig en aning struntigt att börja snacka färgval innan en ens har ett hus, inte ens en tomt.
Men är det något jag ska ta med mig till nästa hus så är det just det här färgmixen i köket.
Jag är annars inget stort fan av blått (hej, uppväxt i ett hus där hela köket och vardagsrummet är blått och blåblommigt, samt mitt rum – också blåblommigt), men den här kimröksblå linoljefärgen som är på dörrarna inomhus, och också den nyans som jag målat ytterdörrarna i, är helt underbar. Tillsammans med den grå pärlsponten så går liksom mina ögon i kors lite granna.
Eller ja, mina ögon liksom går i karusell när jag ser pärlspont över huvudtaget, för det får mig att minnas mina somrar på Tjörn (kolla bilden nedan!).

Ser för övrigt fram emot att åka mer till västkusten den dagen jag bor i väst-Sverige.

Det här huset, det här torpet – och trädgården – har lärt mig så mycket. Förutom om färgval, the love om linoljefärg (jag har GÅTT LOSS), hur mycket jag älskar att bygga (byggde ju ett hönshus förra sommaren, som nästa ägares höns ska få bo i!), the o-love of plastfärg, vad som växer så att det knakar och att en stor klematis ser ut som en stor rishög på våren (vi var nära att kapa bort “rishögen” innan vi insåg vad det var, haha, gulp).

Detta torp alltså!
Kanske borde göra ett inlägg om allt jag lärt mig av under tiden på torpet? En liten lista?

Och ja, mer fönster INNE i huset! Love it!
Detta fönster vätter in mot badrummet och ger en gnutta dagsljus (och utsikt!) när en tar en dusch.

Loading Likes...

Har ni sett detta ödehus?

Har ni sett ödehuset på Österlen som låg ute till försäljning nyss?
Det har nu sålts, men alltså låt oss kika på detta fantastiska hus. Det börjar klia i fingrarna på mig vid minsta blick.
Så många vackra detaljer och så mycket kärlek som lagts på det där huset en gång i tiden.

Alla foton i detta inlägg är tagna av Andreas Pastor/Diakrit, Mäklarna Ekström & Co

Som att et inte var nog med framsidan, kolla baksidan!?

Huset – byggt 1914 – övergavs för 35 år sedan. Och en undrar ju vad som hänt. Vad bär detta ödehus för historia?

Verandan och golvet!

Det gamla köket.

Så mycket flagnad färg har en då aldrig sett.

Tänk vilken dröm att få ge det här huset liv igen!?

Golven!

Taken!

Huset låg ute för 1,8 miljoner. Jag följde inte budgivningen så har ingen aning vad det hamnade på, men hoppas innerligt att det hamnar hos någon som ger huset liv igen med ömsint hand.

Loading Likes...

Slott, skola eller (nybyggd) koja?

I höstas bestämde vi oss. Vi skulle sälja torpet på Gotland och styra om mot Värmland. På sikt, eller på en gång, sälja lägenheten i Midsommarkransen. Ha ett boende, istället för två.
Och bo på landet, där jag själv är uppvuxen.

Jag har varvat Hemnet så många gånger. Nördat ner i varenda liten värmländsk ort, och vänt på en hel del stenar. Planen eller drömman är ju att hitta ett hus i Värmland, och gärna så nära mina föräldrar som möjligt så vi kan avlasta och hjälpa till. Värmland må vara stort, men det är en krök av detta landskap som vi siktar in oss på. En socken. En plats som betyder så enormt mycket för mig.
Om jag var Anne, så är detta mitt Green gables.

Problemet med min hembygd är ju att folk trivs så jäkla bra. Eller alltså, det är ju fantastiskt. Men det betyder att det inte är så värst mycket ruljans på hus. Sedan är det ju det där att en har minnen till varenda avkrok, så en vet ganska precis exakt var en vill bo. Inte nära den vägen, för den är så trafikerad och där bränner bilarna på. Inte heller där, för då måste en korsa en stor väg om en ska cykla och bada. Men DÄR då? Jo, men är ju tok för långt bort från alla vänner och familjen.
Men DÄR DÅ? Nej, inte DÄR. Där har jag varit på fest med hembränt och skummisar. Det går inte. Och en vill ju bo med hyfsat cykelavstånd till affär och kollektivtrafik. Och en sjö!

Där är det enklare för John som är mer som ett vitt ark. Inga minnen till en ort, en sväng eller hembränt på fel adress. Utan endast en stark vilja att bo på landet, och – otippat nog – nära mina föräldrar. Vem är han?

Jag önskar att jag hade tiden att vänta in drömhuset på drömplatsen, men när en har bestämt sig för att flytta så blir det lite som att leva i ett mittemellanlandet. Där tanken är på landet, men kroppen är kvar i stan. Där nya bekantskaper inte lägger 100% energi på att rota, eftersom det finns en vetskap om att vi ska flytta.

Om ungefär ett år börjar Majken skolan. Jag hoppas och vill att hon ska kunna börja i en skola där hon kan rota sig. Inte rycka upp henne från det ena stället för att flytta till något annat. Samtidigt har jag en familjemedlem vars tid jag vill värna, innan tiden tynar bort. Och drömmen är samtidigt att hitta något beständigt. Inte under-tiden-går-väl-an.
Drömmen var att gå in i flytten med en air av avslappnad grace. Men jag är lite past that.
Kanske för att jag inser att detta inte kommer att gå ihop. Att det förmodligen kommer bli någon under-tiden-lösning någonstans på vägen. För det är för många saker som måste klaffa på en oklaffvänlig stig. Men låt oss kika ändå, var jag varit och grottat i tanken de senaste veckorna och månaderna.

Jag har ju haft min hembygd på Hemnet-bevakning i flera år, men nördat (rejält) aktivt det senaste året. Det som kommit upp är mindre sommarstugor och hus i samhället. Men jag vill ju ut på landet. Ta hand om ett gammalt hus.
Och här är en olika. Vissa drömmer om att resa, upptäcka och jetsetta skiten ur den här världen. Jag är mer en hemmaråtta, som blir genuint lycklig av att titta ut över en äng, se brytningarna i ett gammalt fönster, rensa ogräs och lukta på blommorna.
Där andra drömmer om spots i taket, drömmer jag om ett hus som knappt har el.
Ett gammalt hus.
Men har samtidigt hoppats på …

Skolan
Vi kan kalla det ursprungsdrömmen. Min stora dröm är att få köpa en gammal skola ett stenkast från mitt barndomshem. Den gamla skolan, en skola som min mamma gick i när hon var liten, används sedan 1970-talet (?) som verkstad eller pja, industri. Det är en arbetsplats.
Jag har suktat efter det där huset sedan jag var sju äpplen hög, och ägnat många kvällar mellan vakenhet och sömn att fantisera hur industri skulle kunna förvandlas till prunk. Idioti i varje avkrok, när inte ens en flisa tillhör mig.
För ett och ett halvt år sedan tog jag mod till mig, pratade med dem trevliga ägaren och fick kika in i den gamla skolan. Jag och John slängde ur oss att vi var mer än intresserade av att köpa skolan den dagen huset blev till salu. Eventuellt trodde ägaren att vi skulle bli avskräcka, haha, men det blev lite tvärtom-effekt. Efter ett och ett halv års luskande om skolan kommer bli till salu inom en överskådlig framtid – ackompanjerad av allsköns kreativa förslag för att hitta en lösning – har vi fått beskedet att det kommer att dröja innan skolan blir till salu. Om den blir till salu. Rimligt så klart. Huset används ju.
Där, för ett och ett halvt år sedan, hade jag nog en air av avslappnad feeling, men i takt med att tiden tickar så pja, har jag insett att just tiden går.
Så kanske är det dags att skapa nya drömmar? Tänka nytt. Kommer förvisso aldrig kunna släppa just den där skolan, för ett helt liv av dagdrömmar är svåra att sudda ut, men kanske kan en stapla drömmar på hög i hopp om att överskugga?

Slottet
Det är svårt att skapa nya drömmar. Men ett jädra SLOTT i Forshaga kanske skulle kunna bräcka en gammal skola? Och om inte ett slott, så VAD? En helt galen idé, men vi var bara tvungna att drömma linan ut. För så här nära ett slott kanske vi aldrig skulle vara igen.
Ett enormt hus, ett gammalt slott, som just nu är till salu. Och det bara kliade i mig att få återställa slottet, skapa en prunkande, resureseffektiv trädgård och polera fram allt det vackra igen. Låta er följa med på den galna resan! Gå loss på byggnadsvård, samarbeta med lokala experter, låta värmländskan flöda och utnyttja delar av slottet till bostad, resten till kommersiell verksamhet. Alltså hyra ut till bröllop, fest, konferens och utställningar med stark koppling till bygden. Ha en antikbutik, loppis eller byggnadsvårdbutik i källaren, där en kanske kan lyfta in social hållbarhet också. Och lyfta alla de människor som faktiskt byggt upp platsen. Och utomhusbio i slottsparken. Och slottslika! Och, och, och! Gah, vad jag gick totalt upp i detta, gjorde presentationer och började drömma. Det skulle vara ett enormt stort projekt, men passade ganska bra i huvudet, mitt i en coronakris, där uppdragen försvann och jag började skissa på nya märkligheter.
TV-programmet var ju redan kirrat: “Hjälp, jag har köpt ett slott”. Förmodligen kommer slottet dra i väg i pris, och vi vill inte leva som i dag: belånade upp över öronen. Utan faktiskt bära våra egna kostnader. Kanske, kanske har landat i att jag är mer lantis än slottsdam (även om just denna slottsdam skulle gå runt i pre-älskade kläder och äta upp till minsta smula för att undvika matsvinn), och jag vill bo ännu närmare mina föräldrar. Men skulle ÄLSKA att ta mig an rummen, döpa dem efter värmländska, historiska personer och samtidigt hållbarhetssäkra rubbet.
Plus är så sjukt imponerad av Forshaga och deras miljöarbete!
Min pappa jobbade som lärare i Forshaga back in the days, och jag har sett att många gamla kompisar flyttat just dit. Hade jag inte haft mina föräldrar i en annan bygd, en bygd som nog är mer hemma för mig och som geografiskt ligger bättre till (nära mina kompisar som bor på samma sida av Karlstad), så hade jag lätt flyttat dit. Denna vår har kört slut på mig, och många andra, så kanske hade jag kastat mig huvudstupa in i detta om det inte varit torpförsäljning, lägenhetsfix inför plåtning, boksläpp och den lilla detaljen att jag behövt skissa om min jobbsituation

Tomt & ekohus
Eftersom det inte dyker upp några hus i byn, så återstår en ganska otippad idé från en gamle-hus-vurmare som jag. Ett tredje alternativ. Att försöka köpa tomt och bygga ett resurssnålt hus i gammal stil, och med hjälp av återbrukat material. Ett hus som skulle smälta in i bygden, vara resurseffektivt och drömmen: självförsörjande. John har totalt snöat in på halmbalhus. Spännande! Så länge det ser gammalt ut, en kan återbruka järnet och det är klimatsmart så är jag game.
Att köpa tomt är ju lite knivigt, för det haglar ju inte direkt tomter. Och jag vill inte heller knö in mig någonstans där jag inte är 100% önskad (en del tomter säljs ju där grannarna inte så superförtjusta).
Kanske, kanske ger vi oss på att skapa ett drömhus, som suddar ut drömmen om den gamla skolan. Eller i alla fall blir ett himla bra alternativ. Så just nu är vi där och grottar.
En annan dröm skulle ju vara att rädda ett gammal hus från rivning, ett hus som behövde flyttas, men hur hittar en dem?

Kikar på tomter, scrollar Hemnet och funderar vilket liv jag vill leva. Kan leva. Där jag inte är högt belånad, kan jobba mindre om jag skulle vilja/behöva och där livet har en lång framtid. På en plats.
Så stora beslut. Hade älskat att styra upp projekt på slottet, skapa vackra miljöer, men undrar också hur avgränsningen mellan jobb och fritid skulle se ut?
Pja, så där håller jag på.

Och just ja, hyra har vi också varit inne på. Hyra i väntan på ett annat permanent boende.
Undrar just vilken parameter jag är beredd på att tumma på först. Det geografiska läget, huset/trädgården eller hur pass permanent lösningen är.
Nå, det lär vi få se så småningom.

Loading Likes...

Söndagsdrömmen

Foton via Fastighetsbyrån Bollnäs

God morgon! Vad sägs om att börja denna söndag med att kika in i detta gamla, vackra hus utanför Bollnäs. Så många fantastiska detaljer. Verandan, de små fönstren vid nock, och de välgjorda skorstenarna. Och den maffiga syrenbersån!

Detta hus har nyttjas som sommarbostad, men visst skulle en vilja bo här året om? Mysa framför kakelugnen en ruggig höstvardag.

Älsk på spegeldörrarna! The perfect ones.

Kan det inte dyka upp ett sådant här hus i Värmland snart? Det vore nått det, tills dess lägger jag ögonen på det här.

Loading Likes...

Onsdagsdrömmen

Hej på er!
Alltså jag har preppat ett inlägg inför söndag, med en massa härliga hus för alla gamla-hus-nördar. Men jag måste ju bara kika in här och visa er det här.
Maria Soxbo tipsade mig om det här torpet i går, och det är redan sålt, men låt oss bara njuta av allt vackert för några minuter denna regniga (snöiga) onsdag!

Så ORIMLIGT vackert, och alltså färgsättningen! Lugnet, friden! Detaljerna.

Foton: Mäklarbilder från Notar

Punschverandan med svampkorg, äggkartong, lamp för stormiga höstkvällar och stövlar på vänt. Kapslar in mitt drömliv i en och samma bild tror jag bestämt.

Ett falurött hus omgivet av sirener och äppelträd.

Spegeldörr i engelskt rött och skomakarlampor över köksbordet.

De små detaljerna <3

Och färgmixen!

Älskar verkligen färgsättningen!

Och tavlan.


Och det här. Drömmen! Hej fest, stoj och stök långt in på natta.

Och regnsmatter-glutt från övervåningen.
Hur fint? Och tack Maria för tipset, gjorde min dag!

Loading Likes...

Söndagsdrömmen: ett skolhus med pärlspont och kakelugnar

God morgon på er!
Hoppas ni sovit gott! Själv somnade jag vid läggning (classic me) så jag nattugglade till alldeles för sent. Som vanligt. Allt blir roligare efter tolvslaget, det är sedan gammalt.

Men nog om det, och mer om en söndagsdröm. Denna gång ett gammalt skolhus norr om Enköping.
Salinge gamla skola.

Foto: Daniel Andersson, Husfoto.

Här finns mycket vackert bevarat, så som kakelugnar spegeldörrar och hallå: GOLVEN!

Och pärlspont! Jag ääääälskar pärlspont. Om jag bodde här, vilket jag aldrig kommer göra, eftersom jag heading mot Värmland, så skulle måla spegeldörren med linolja, i orginalfärg. Eller låta vara för att minnas att det fanns en tid då en spikade för spegeldörrar för att det skulle vara modernt. Och slätt.

Jag skulle fylla hela framsidan av äppelträd och en stoooor, bred perennrabatten!

Köksluckorna skulle jag måla i någon behaglig nyans, och sedan skulle jag stå och baka med utsikten mitt framför fejjan!

Skulle sätta upp pärlspont på väggarna och ta hand om den gamla spisen som om det vore husets juvel.

I uthuset skulle jag inhysa gäster i den ena delen och ha verkstad och ateljé till höger. Tänk att gå till jobbet här.

Jag skulle plantera iris vid dammen, och näckrosor i. Lajva Monets trädgård mest varje dag. Varje tillstymmelse till gräsyta skulle jag odla på. Och på den lilla verandan skulle jag dricka morgonkaffet innan jag begav mig ut till ateljén. Eller cyklade i väg på ärenden.

Pja, så skulle det kanske vara i ett parallellt liv, eller vad tror du?

Loading Likes...

Söndagsdrömmen: Kollektivhus med krukmakeri och hönshus!

Som ni vet är jag ju egentligen ingen vidare ensamseglare. Jag tycker att kollektivboende är drömmen. Dela vardagen med människor jag tycker om. Helst skulle jag vilja ha en by, som den där i Sala som är till salu, men så ramlade jag över denna sekelskiftesvilla i Sunne i Värmland.

Det här huset har allt! Två ingångar, prima för två familjer. Här finns många gamla detaljer, ett enormt skafferi, jordkällare (dröm), hönshus, trädgårdsland och ett eget krukmakeri. En ateljé! Hallå!
Och en glasad veranda och en vindig vind.

Foto: Yohanna på Husfoto i Karlstad

Tänk att bo här, men goda vänner bredvid. Mötas på en kaffe på trappan.

Nu undrar ni, varför köper inte du det då? Du vill ju flytta till Värmland.
Och ja, det vill jag.
Men jag vettetusan om någon av mina vänner när samma dröm som jag. Kollektivhus på landet? Och Sunne är aningen långt från mina föräldrar (området jag riktat in mig på). Annars hade jag lätt varit spekulant!

Loading Likes...

Den stora drömmen om landet

Till våren skulle vi sålt vårt torp på Gotland. Vi får se hur det blir med den saken. Värdslig sak i sammanhanget kan tyckas. En sak är klar. Den dagen vi säljer kommer jag fungera som vattenreservoar för alla Gotlands lantbruk med mina tårar.  Synd att de är så salta.
Jag älskar den där platsen. Torpet. Den rosa bussen. Trädgården. Omgivningarna. Stränderna. Ljuset. De kalkvita, dammiga vägarna. Alla prunkande, levande oaser av kreativa idéer. Alla loppisar, vintagebutiker. Det finns så mycket att älska. Men som jag skrivit innan så går liksom inte livet ihop. Geografiskt och känslomässigt.
Jag hoppas innerligt att vi hittar rätt köpare till torpet. Någon som vill ta över vår påbörjade kärlekshistoria.

Men vad drömmer vi om då?
Vad händer nu? Eller sen?

Vi hade en gaaaaanska långsiktig plan tills för några veckor sedan. Eller snarare dröm. Planer är svåra att ha i tider som denna.
“Planen” var att sälja torpet och istället styra om till Värmland. Drömmen var och är att hitta ett gammalt hus i närheten av mina föräldrar, där jag själv är uppvuxen. På landet, en bit från Karlstad i Värmland.
Kanske vill jag åt min egen barndom. Kanske var jag inte klar. Uppvuxen på landet, intill ängarna, i ett hus med knarriga golv och med middagen växande runt knuten.
Drömmen är att hitta ett gammalt hus som vi kan rusta upp över tid (om behovet finns), och som i sinom tid kan bli ett permanentboende. Vi drömmer om en stor tomt, likt den på Gotland, där vi kan anlägga en trädgård och bygga det där växthuset på. Fortsätta drömmarna. Helst av allt skulle jag vilja skära ut torpet på Gotland, med rosa buss och rubbet och bara frakta till Värmland. För jag vill ha det livet – året om.

Vad är det för hus vi letar efter då?
Tyvärr har vi kärat ner oss i ett hus, ett stenkast från mina föräldrar. Ett hus jag drömt om i hela min barndom (som vi fick gå in i för lite mer än ett år sedan). Ett litet, tiny problem bara. Huset är inte till salu. Än. Men kanske, eventuellt i framtiden. Eller kanske … inte.

Men så är väl drömmar. Svåra att greppa och omvandla till verklighet, och fina som tusan.  Och riktigt bra stoff för dagdrömmar. Något en behöver i tider som dessa, särskilt när en inte kan åka till Värmland och besöka de vänner och äldre som står en nära.

Kanske får vi försöka styra om drömmarna en aning. Kanske hittar vi något annat hus.
Eller fortsätter att hoppas.
Vi får se. Just nu är allt en enda röra, för ingenting blev som jag hoppats.
Reloadar Hemnet, kastar ut krokar och hör av mig till gamla bekanta i bygden.
Kanske, kanske nappar det till slut.

Men jag känner att jag vill hem. En känsla som pyrt i mig under det senaste året, men som på något sätt blev oundviklig i höstas. Jag vill hem.
Hem till Värmland. Nu mera än någonsin.

 

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny