Q&A: miljömedvetna barn, skratt i kaos och var jag bor om tre år?

Hej söndag!
Jag kom helt av mig i Q&A:andet på grund av den märkliga tid vi lever i, men nu så, nu har jag svarat på ett helt gäng frågor! Trevlig läsning!


Q: Har själv på gång att skriva ett inlägg kring hur man i familjen gör för att få med barnen i det miljömedvetna tänket och hur man introducerar det åt dem utan att det blir för jobbigt eller svårt. Kan du ge tips på hur ni har gjort eller generellt hur man kan tänka?

Fina Christina
A: Hej! Nu har ju jag små barn, så jag tar tillfället i akt att forma dem så gott jag kan medan det finns tid. Vi äter vegetariskt och veganskt, och Majken har själv valt att inte äta kött. Det är ett fritt val för dem, men hemma hos oss äter vi i stort sett bara vegetariskt och vegansk. Vi försöker äta i säsong, föra över någon form av respekt för mat för att minska matsvinn och förstå att exotisk frukt något exklusivt. Bodil drömmer om att ha ett banan-kalas när hon fyller år, hahaha. Höjden av lyx! Vi läser böcker som den här, putsar skor, pratar om att ta hand om saker så de håller och pratar om vad som är bra för naturen. Och vad som är ganska så jäkla skitkasst – bilar, flyg, kött, matsvinn och tända lampor i dagsljus. Jag drabbas tyvärr av roadrage varje morgon till förskolan, framför allt för att jag tycker folk kör för snabbt, och liksom chansar på att de inte ska köra av mitt barn skorna när hon sparkar sig över övergångsstället på sin sparkcykel. Folk är för stressade, och i stress fattas dåliga beslut. Jag är den som knackar på fönsterrutan på alla triljoner bilar som står på tomgång varje morgon. Ja, det har icke undgått mina barn att jag ogillar biltrafiken. Den pucken måste jag förövrigt ta tag i på något vis, för vill inte vara en arg mamma. Vill vara harmonisk. Någorlunda i alla fall.
Sedan försöker jag förklara för dem, och bjuda in dem till att vara med i omställningen. Visa dem elförbrukningen till exempel, men också visa dem alla platser en kan åka till på rälsvägsavstånd. Senast i går pratade jag och Majken om att någon gång i livet åka till Monets trädgård i Frankrike. Med tåg. Också ge dem perspektiv, inte hela tiden föda det kortsiktiga belöningssystemet, utan visa hur en riktigt lääääängta efter saker. På ett härligt sätt. Typ så.
Vill inte att de ska få en chock när vi måste ställa om, så känns som en fin grej att ge dem. Grunden i ett hållbart liv, och visa att det livet är ganska gött.
Kram emma

Q: Ganska random fråga kanske men tror du det skulle se fel ut med en William Morris tapet i en nyproducerad lägenhet? Var ärlig! Lägenheten har ganska hög takhöjd och höga fönster men är annars ganska fyrkantig och enkel med vanligt parkettgolv. Inredningen i övrigt är ganska tidlös vintage (typ Lilla Åland Stolar, stringhyllor osv) blandat med moderna stilrena möbler och många naturmaterial. Tapeten jag älskar och skulle vilja ha är Willow Bough men tänker att det kanske mest bara blir malplacerat?
Fellow Kransen-bo
A: Jag säger kör! Det är en klassisk tapet som stilmässigt håller länge och skulle passa utmärkt i en nyproducerad lägenhet! Och som någon skrev i kommentarsfältet här: Tänker att det i första hand inte är stilen, utan att bege sig med saker en tycker om, som skapar hem-känslan.
Kram emma

 

Q: Har också hårfrågor! Tycker att du har så tjusigt, friskt och glansigt barr och undrar dels vilken grön frisör du hittat och vilka produkter som skapar mästerverket?
Kristin
A: Äsch då! Jag tvättar håret väldigt sällan, en gång i veckan på sin höjd. Om det börjar se hängigt ut fräschar jag upp med majsmjöl, alltså hemmagjort torrschampo! Dammar till och gör håret som nytt! Just nu använder jag det här schampot, men ska ge mig på hårdtvålschampo när det tar slut. Annars använder jag inget annat. Jo, lite random leftover-mousse om jag lockar håret. Borstar ut med min bästa vän: svinhårdsborste. Men när jag är på torpet ska jag ta hem mina papiljotter och börja sov-locka. Så mycket snällare mot håret än värme.
Har också testat att göra hemmagjord hårinpackning av olika slag, av det som finns i skafferiet. För övrigt bra grej att göra när en ändå är hemma. Tips, tips!
Kram emma

Q: Kul! Två frågor:
– hur gör ni på sommaren med barn och sol? Jag tycker det är så svårt med vissa råd (typ vara inne mellan 11-15, håll er i skuggan, bär heltäckande o s v ). Jag blir så nojig och känner mig så hemsk så fort barnen är i solen och tänker att de kommer få massa hundrelaterade sjukdomar p g a mig. Och solkräm är ju inte heller så najs innehållsförteckning alltid…
– hur gör ni med importerad mat? Jag försöker verkligen äta svensk mat i första hand och verkligen tänka över mina val när maten är importerad. Men frukt, banan och avokad i smoothies t e x, hur gör man utan dem? Även om vi också försöker köpa eko så känns ju frakten ändå rätt kass.
A: Halloj! Här kommer svar! Alltså vi är inte superduper-noga, men försöker att ta en plats i skuggan på stranden, sätta parasoll över sandslottsbygget, introducera innelek när solen är som starkast, åker till stranden efter lunch och jobbar mycket med kojbyggen av filtar och jox mitt på dagen. På Gotland har vi ju mängder av träd som ger skugga, och ett portabelt parasoll som hänger med. En kan ju göra så gott en kan, men ungarna klär ju ändå av sig nakna och solbadar när en tittar bort. Solkräm använder vi mest i början av säsongen, och försöker välja bland de vettigaste. Men pja, det är ett gissel. Hattar och parasoll, stora klänningar alternativt tajts och T-shirt och kojbyggen är mina bästa tips.
Gällande importerad mat så är det en vane-sak skulle jag säga. Jag trodde aldrig att jag skulle skippa importerad mat, men vips, här står jag. Jag köper sådant som är i säsong, i Sverige. Det blir mycket morötter (kidsen älskar morötter), potatis och rotfrukter i ugn och blev sjukt sugen på vitkålssallad häromdagen. På fruktfronten är det svenska äpplen och frysta bär som gäller för vår del. Vi njuter fortfarande av vindruvorna vi plockade på Gotland i höstas!
Bananer äter vi när vi räddar mat, typ om en kan köpa en påse bananer för rädda dem från svinn. Då blir det fest i byn, hehehe.
Men mest är det en vanesak. Jag var en avokad-apelsin-clementin-junkie förut, men har vant mig av vid tanken att ha det varje dag. Däremot ska tilläggas att frakten är en ganska liten del av det totala klimatavtrycket hos importerad frukt och grönt. Däremot så tycker jag att det skaver i mig att köpa tomater som odlats i växthus som värmts upp av smutsig kolkraft. Eller än värre: flugits in (som färska bär, sockerrör och sparris gör). Särskilt när det finns prima, svensk mat i säsong.
Det känns helt enkelt härligare att vara en säsongare som längtar, uppskattar och njuter av en viss typ av mat. Så sätt att leva. Radikal sett hur jag såg mig själv förut, men numera vana.
När en handlar mat kan en välja sin fajt tänker jag: Är det ekologiskt och giftfritt en vill ha, det som gynnar biologiskt mångfald? Är det svenkproducerar för att skippa frakten och gynna svenska bönder? Eller är det att stoppa matsvinnet? Eller alltihopa?
Helst alltihopa så klart, men önskar att det fanns smarriga säuongsbutiker med extremt närodlad och bra mat, och som hade noll matsvinn.
Kram emma

Q: Hur vårdar du o John er relation? Är ni alltid sams eller bråkar ni också? Hur gör ni för att vara fina i vardagen mot varandra? Så svårt ibland tycker jag, det här med en relation, mitt i småbarnsåren.. ständigt lite trötta, får inte riktigt till några samtal, känner inte sådär jättemkt lust (säkert pga ständig trötthet..) osv.. Hur gör man liksom? För att greja livet o relationen? Vi har inga föräldrar nära som kan vara barnvakt sådär spontant..
Kram!
Anna
A: Hej Anna! Pja, vettetusan om vi vårdar vår relation aktivt, gulp. Det borde vi sannerligen göra. Gå på dejt, bara jag och John. Tror vi vardagsvårdar vår relation, men är ganska dåliga på att åka i väg, gå på restaurang, bo över på hotell eller dra på en weekend. Kanske för att vi har begränsat med barnvaktsmöjligheter. Blir att vi kommer i väg några få gånger per år. En gång på sommaren, på någons födelsedag och när vi har bokstavsfest.
I det stora hela tror jag att både jag och John är ganska känsliga för skav, vilket gör att vi båda två är ganska snabba på att försöka snacka och reda ut när det uppstår tjafs, eller när vi inte är i synk.
Jag skulle inte säga att vi bråkar, skriker och härjar, men vi tjafsar. I perioder blir det mycket tjafs, ofta i relation till att det är härjigt med barnen, vi är trötta eller det är stressigt på andra fronter. När det är mycket i huvudet, och en bannar att den andra inte kan läsa ens tankar. När en kanske hade behövt det, för att orden inte riktigt räcker till. Det ÄR kämpigt med två barn i nära ålder, och det bästa jag vet är att vi försöker skratta åt skiten. Orka titta upp och möta varandras blickar och försöka skratta när det är som kämpigast. Lyfter blicken och andans i stället för att höra sin eskalerande röst. Det går inte alltid. Men ibland. Och som jag älskar när vi känns som en team, är i symbios och liksom hinner se varandra. På riktigt ser varandra. Mellan tröstande, städande, middagstid, lekande och totalt kaos.
Kanske är det mitt bästa. Att skrattat. För är det något jag vill ha gjort i livet mitt, så är det väl trots allt det.
Kram emma

Q: 1. Vill ni ha fler barn?
2. Ser du er flytta till hus permanent inom tre år? I vilket område skulle det vara i så fall, runt Stockholm eller annan landsända?
3. Hur gör ni med skärmtid med barnen, och är ni föräldrar överens i den frågan?
4. Var letar du inspo till vardagsmatlagning?
5. Har ni mer släkt i Karlstad än din mor & far?
6. Vart är John född och bor hans släkt kvar där?
Martina
A: Vad många spännande frågor! Här kommer svaren!
1. Nja. Just nu räcker det gott med två vildar, men ja, jag skulle nog vilja ha ett barn till, om det var möjligt. John not so much. Och kanske inte klimatet heller, haha. Men vi får se.
2. Ja, skulle jag säga. I så fall Värmland, där vi har många vänner, men samtidigt på rälsvägs avstånd till de flesta som har en plats i vårt hjärta.
3. Ja, vi är hyfsat överens. Jag kanske är mer slapp i frågan, men jag märker kidsen lätt bli på dåligt humör när de suttit framför skärmen för länge. Vi kör lite morgon-TV efter frukost mot att de klär på sig (eller blir påklädda) och sedan får de kika på lite TV på kvällen, när det är dags att klä på sig pyjamas. De älskar att spela spel på våra mobiler, men det får de bara göra när vi typ reser med tåg,  det är totat kaos och en behöver tänka klara tankar i ett par minuter. Eller vi behöver borsta ur trassligt hår eller klippa topparna. Det är vårt knark.
4. Hos vänner, genom matkassar och utifrån vad jag har hemma. Testar mig fram. Men det ska sägas: det är mest John som står för vardagsmatlagningen hemma. Jag matplanerar och sätter upp menyer, John lagar!
5. Yep, längs med den lilla grusvägen där mitt barndomshem ligger bor min moster, min kusin äger huset intill mina föräldrar och någon kilometer bort bor min mormor, och även min andra moster. Och inne i Karlstad har jag alla mina vänner kvar från tiden jag bodde där.
6. John är uppvuxen i Skellefteå, men hans föräldrar bor numera i Solna i närheten av Johns syster. Hans andra syster bor i Kanada.

Q: Här kommer en till fråga från mig:)
Vilken är din bästa maträtt att svänga ihop hemma?? Alltid bra med lite tips!
Ellen
A: Hej Ellen. Åh, just nu är det mest John som lagar mat hemma hos oss. Han hämtar kidsen och då lekar jag med dem medan han lagar mat (varvar härjet). Men får jag välja så lagar jag makaronipudding med soltorkade tomater och vegokorv, eftersom barnen (och min inre 7-åring) blir så glad då.

Loading Likes...

Q&A: Naturligt hår, vad jag offrat för klimatet, vad jag aldrig skulle köpa begagnat och uthyrning av torpet?

Tack, tack och tack för alla era spännande frågor i frågestunden! Så kul att läsa era undringar ska ni veta.

Jag ska försöka svara på dem alla i sinomtid, men här kommer det första frågorna – och svaren dårå.

Q: Hej!
En ytlig fråga kanske… men jag är nyfiken på ditt hår! Har för mig att du skrev något för ett tag sen om att gå mer mot din naturliga hårfärg och är lite nyfiken på hur du tänker kring det/går tillväga. Är också lite sugen på att sluta vara en blekt blondin och bara få vara mig själv som den piffig glada råtta jag egentligen är.
Hillevi
A: Hej Hillevi! Ja, jag vill ha tillbaka min egen nyans, som är någon cendré-version-ish. Drömmer om friskt, naturligt och låååååångt hår. Innan jag började mixtra med mitt hår – först var jag brunett och sedan platinablond – så hade jag tjockt, glasigt och starkt hår. Jag vill tillbaka till det (så gott det går).

Istället för att slinga eller färga för att göra övergången (tillbakagången?) mjuk, så tänkte jag helt sonika låta håret växa. Förhoppningsvis blir håret lite härligt solblekt till sommaren. Vi får se om planen funkar, eller om jag släpar mig till frisören så småningom. Men hittills “överlever” jag med torrschampo (läs: majsmjöl). Det är inte så himla noga. Jag har så mycket spännande på gång denna vår att jag inte hinner titta mig i spegeln, så det hjälper ju, hahaha.

Kram emma

Q: Hej Emma! Älskar dig blogg som vanligt! Måste bara fråga mer om er lilla kisse. Hen är så fin! Är det någon speciell ras?
Ida
A: Hej Ida! Ja, han är en riktigt go katt! Rasen heter Neva masquerade och kan vara prima för allergiker. Inte för de allergiker vi känner dock, hahaha, men det var värt ett försök.

Kram emma

Q: Jag undrar om det finns något du tycker är särskilt svårt med att leva eller försöka leva klimatsmart. något du känner att du har “offrat” som är jobbigt? och tack för en superbra blogg, älskar att du verkligen försöker ställa om <3
M
A: Hej M. Åh, tack för dina fina ord! Ja, jag tycker det finns ganska många saker som är svåra, kanske mest i början. Jag är väääldigt bekväm (läs: lat) och när jag ska gå in i något nytt, så gör jag det inte alltid med nyfikenhet om en säger, haha. Snarare skepsis. Men förvånansvärt ofta startar jag nya vanor. Och jag är inte alls så formad i sten och cement som jag först trodde. Som den där idén med att bara äta i säsong, och inte äta importerade färskvaror. Det lät ju jädrigt radikalt. Och det började som en utmaning, men nu är det en vana. Det ska tilläggas att jag varit en storkonsument av sallad, grapefrukt, tomater och allsköns gött, men nu äter jag det som finns i säsong i Sverige. Och så längtar jag. Som jag längtar! Och det är en sjukt härlig känsla. Att längta och njuta. Jag vet, det låter lökigt. Men det är rätt najs (annars hade jag ju inte fortsatt).
Givetvis kan jag drabbas av begär. Och ibland vill jag bara ge upp allt, för det känns som att ingen bryr sig om framtiden. Men då går jag in här på bloggen, eller i Klimatklubben och inser att den hållbara bubblan är enorm. Och då vill jag fortsätta utmana mig. Plus att jag är en tävlingsmänniska. Jag kan inte ge upp, det skulle vara som att ta ett bloss på en cigg fast en sagt att en har slutat röka för alltid. Lite så känns det.
Men ja, jag drabbas av begär efter solsemester mitt i februari, att vara aningslös på något vis eller kalasa loss på nytt. Men ärligt talat så ältar jag inte så mycket av det jag “offrat”, för jag tycker inte jag har offrat så mycket. Däremot har jag vunnit en hel massa perspektiv och upplevelser. Som att längta, njuta, resa med tåg, äta fantastisk klimatsmart mat, handla secondhand i första hand och dela mera. Och så försöker fokusera på vinningarna och möjligheterna. Livet som jag levde förr, då jag åkte till Maui, New York och Paris, shoppade nytt (och tipsade det här), jobbade på modemagasin, konsumerade förändring och levde som om det inte fanns någon morgondag, känns vulgär. Jag kan inte fortsätta leva det livet, för det livet skaver mer än det tillför just mig. Det är som att jag börjar få skoskav av gamla skor. De borde vara ingådda och bekväma, men jag vill bara slänga av mig dem.

Kanske att jag på något vis förstår det jag vetat länge nu. Verkligen förstår. Att min flådiga livsstil är på bekostnad av någon annan (som ofta står utan skuld, och inte bidragit till klimatförändringarna på samma sätt som jag). Och nu vill jag pö om pö ställa om. Göra rätt. Plocka bort skav och lägga till härligheter.
Jag har gjort ett stort klimatavtryck, inget snack om saken. Och nu är dags att städa upp efter mig själv kan jag känna. Ingen annan ska behöva göra det. Detta är en städning som liksom inte går att outsorcea till någon annan med lite RUT-avdrag. Den här fossilskiten vill och måste jag städa upp, och så vill jag do better. Jäkligt mycket bättre. Och rent krasst: Stå på rätt sida om historieskrivningen. Att kunna titta mina barn i ögonen när de frågade vad jag gjorde medan jag hade chansen. Säga att det tog ett tag för mig att förstå, att det fanns de som förstod allvaret långt mycket tidigare än jag och att jag säkert strutsade. Men sedan gjorde jag allt vad jag kunde.
Det är min drivkraft. Och då känns det inte som jag offrat ett dugg. Bara vunnit.

Gillar liknelsen som Maria brukar dra: vår planet är en som en stuga i fjällen, och vi är hyresgästerna. Våra barn är nästa hyresgäst. Klart en städar undan efter sig själv när det är dags att lämna över till nästa hyresgäst, eller hur? Och samma sak är det nu. Det har varit fossilparty till klockan 5 på morgonen, det är fimpar och tomma glas över allt. Det ser fördärvligt ut. Lite den känslan. Och det är inte mina eller andras barn – och inte människor i fattiga länder (de som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna) – som ska behöva ägna sitt liv åt min skit. Hur rättvist är det? Och hur höga hästar sitter jag på? Är det dags att kliva ner?

När jag tänker på allt det där, så känns ingenting oöverstigligt svårt. Bara rimligt.
Men ja, jag kan sakna köttamiddagar och dofterna av fjärran länder. Men jag har nog insett att jag inte ska placera mig i så skarpa fack. Det passar inte mig. Jag vill fortsätta äta vegetarisk och vegansk till 99% (för jag mår bra av det), men kan absolut unna mig att äta bra naturbeteskött eller vilt någon gång i bland.  Och jag kan fortsätta känna lukten av fjärren länder, men kanske inte lika ofta. Och jag behöver ju inte nödvändigtvis välja ett färdmedel dit som är pissdåligt för klimatet.
Jag är och känner mig sinnessjukt priviligerad. Som har ett val, som har makt att förändra och en röst. Så många i den här världen som inte har det.
Kram emma

Q: Underkläder köper väl du nytt eller finns det någon som gör av återvinner material? Eller hur gör du? Jag tror det var du som vill minska allt engångsgrejer och isf vad har du istället? Jag vet att det var någon som hade tygbindor eller flergångs binder, det är väl inte så hygienist? (om det blir för genant att skriva på bloggen, så kan du väl mejla.)
Nathalie
A: Hej Nathalie! Okej, full disclosure här. Jag har inte köpt underkläder på år, hahaha! Jag går fortfarande runt i bomullstrosor sedan Danke-fejden och en behå jag köpte på stenåldern (och som jag lagade, hör och häpna, för ett par veckor sedan (för jag älskar den djupt). Här kanske någon läsare har bra tips? Ni brukar sitta inne på så mycket smartheter ju.
Angående bindor, så kör jag menskopp och tygbindor! Menskopp har jag kört ganska länge, men tygbindor har jag bara använt sedan i somras. Jag har några prima från gotländska Imse Vimse.
Smidigt, billigt och klimatsmart.
Trodde på RIKTIGT aldrig att jag skulle konvertera, för jag tänkte inte att jag var “den personen”, men jag hade fel. Nu har det blivit vana. Det skulle faktiskt kännas lite märkligt att köpa engångsbindor, som en bara ska kasta. Så jädra knäppt att det kan gå så snabbt.
Och uppenbart finns det inget som är genant för mig att prata om, hahah.
Kram emma

Q: Jag undrar lite som Nathalie, angående vad du faktiskt köper nytt i klädväg? Finns det något du absolut inte kan tänka dig köpa second hand och varför i så fall?
Ha en fin dag!
Ellen
A: Hej Ellen. Hmm, det finns säkert någonting. Jag tänkte skriva potta först, men så kom jag på att jag ju faktiskt har köpt en potta på loppis en gång, hahaha. Nä, men jag tror att jag skulle kunna tänka mig att köpa det mesta begagnat. Ju mer jag undviker att handla nyproducerat, desto mer naturligt känns det att handla begagnat.
Jag prövar denna tanke ganska ofta: Det är ju inget som säger att prylar är fräschare för att de ålat runt på en fabrik med taskiga förhållanden och risigt betalt, än om de blivit ömsint omhändertagna och tvättade av någon innan? Nya plagg kan ju exempelvis vara sprinklade med kemikalier som rubbar människans chanser att reproducera sig och ha ett enormt klimatavtryck, medan begagnade är “renare” från kemikalier efter ett antal tvättar och ett försvinnande litet klimatavtryck. Jag tycker det senare låter fräschare måste jag säga.
Just nu köper jag ingenting nytt. Jag vet inte vad det skulle tänkas vara. Jo, nu kom jag på. Strumpbyxor. Jag försöker laga skiten ur de jag har, men det köper jag nytt. Väldigt sällan ska tilläggas. Underkläder till kidsen skulle jag gärna köpa begagnat, men det är ganska svårt att få tag i. Och jag ropar inte direkt ut över nejderna: Är det någon som har barntrosor till salu? Låter liksom lite perverst. Så det har jag köpt nytt ibland, men tack och lov har vi ärvt mycket. Men jag håller hoppet uppe!
Kram emma

Q: Varför behåller ni inte torpet o bara hyr ut den/låt stå den tomt eller för semester. att hyra ut ett hus är inte så tidskrävande!
Sonja
A: Hej Sonja! Ja, tanken har slagit mig. Men jag vill att det där torpet ska bebos. Hus mår bra av bli bodda i, gärna på heltid så klart. Så det vore på något vis fint att låta någon annan njuta av det nu, ta vid. Tidigare somrar har vi hyrt ut torpet och det är gaaaanska mycket jobb. Som en flyttstädning varje gång. Så klart en skulle kunna långtidsuthyra, men det blir på något vis en uthyrning i väntan på något. Och det där något skulle innebära död. Hänger du med? Nu säljer torpet för att få loss pengar så vi kan köpa något boende nära min familj. Så vi kan avlasta, hjälpa och ta vara på tiden som finns kvar. Dels med personen som är sjuk. Men också den som inte är det.
Hade jag varit gjord av pengar hade jag hyrt ut torpet, och köpt ett hus i Värmland också. Eller hade jag det? Nä, det hade jag inte. Jag känner väldigt mycket ansvar. För det mesta tror jag. Och torpet i synnerhet. Jag vill se till det, se att det mår bra och kan oroa mig för det om natten. Det är ett stort ansvar att äga ett hus, och ansvaret försvinner inte för att en hyr ut det. Skulle förmodligen känna ÄNNU mer ansvar. Bara när vi hyrt ut det korta perioder har jag orat mig. Inte för huset kanske, men för att hyresgästerna har det bra, att inte varmvattenberedaren går sönder eller att taket flyger av.
Det är en stress att känna ansvar och vilja ta hand om, men samtidigt behövas på annat håll – på andra sidan landet.
Just i dag har det varit lite kämpigt med Gotlands-tankarna. Det har gjort extra ont. För jag kommer sakna det så Men det finns ju hus i Värmland också tänker jag. Problemet är att vi har ett hus in mind. Och det är inte riktigt till salu …
Kram emma

Q: Nu får du en svår fråga men jag tänker att du är insatt: Jag skulle vilja göra mer för klimatet och då inte bara på ett personligt plan (dvs typ återvinna, köpa begagnat osv osv). Hur kan jag engagera mig mer utan att egentligen ha särskilt mycket kunskap inom området?
Ceclilia
A: Heja, heja! Så jädra bra! Det är ju precis vad som behövs! Och vi behöver ju verkligen jobba på alla fronter samtidigt – sänka utsläppen på individnivå och pressa på företag och beslutsfattare att göra detsamma. Först och främst måste jag tipsa på boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” som jag skrivit tillsammans med Johanna och Maria. Där finns ett helt kapitel om engagemang, men handlar också om att ta engagemanget vidare från individnivå till exempelvis sin arbetsplats. Ett annat tips är Klimatklubben så klart – med alla lokala klimatklubbar!
Detta får du inte säga till gemene kvinn, men innan jag började jobba med Klimatklubben så likställde jag engagemang med visa nuna på manifestation. Slut. Nu vet jag att engagemang kan se ut på typ hundratusen olika sätt, och olika sätt passar olika människor.

Antingen kan en ju stödja organisationer som Naturskyddsföreningen och WWF som jobbar och lobbar för klimatfrågor, jobba med Klimatklubben (hitta ett projekt/kampanj som en vill dra i gång och hitta likasinnade som vill haka på), starta en lokal klimatklubb, anordna hållbarhetsevent med loppis, vintage, klädbyte, föreläsningar, workshops och smarrig matsvinnsmat! Eller ta armkrok på ABF som anordnar en massa evenemang, föreslå spännande föreläsningar och jobba för att lyfta klimatfrågan och sprida kunskap. Eller så pressar en på sin kommun att göra det enklare för invånarna att leva hållbart, kanske skriva ett medborgarförslag, kontakta lokaltidningen eller skriva en debattartikel. Eller så blir en lobbyist! Eller politiker! Häromdagen träffade jag en av Klimatklubbens moderatorer som berättade att hon mejlar ett företag om dagen, för att försöka påverka. Jag kopierade det, men mejlar kanske ett företag i veckan med lite undringar och nudging!

Det finns mängder av sätt att påverka klimatet och framtiden! Och vill verkligen slå ett slag för Klimatklubben. Det är precis det här Klimatklubben är till för. Att slänga ut frågan “hur har ni engagerat er för klimatet” och få massor av olika infallsvinklar. Eller hitta likasinnade för att dra igång något större. För ett tag sedan var det exempelvis en grupp personer i Klimatklubben som startade “Klimatnytt” – ett upprop om att införa klimatnyheter i public service (om det finns sportnytt och ekonominytt, så borde det väl finns klimatnytt kan en ju tänkas. Eller är skidskytte viktigare ön mänsklighetens överlevnad? Det tycker inte jag). De startade en namninsamling och fick tusentals namnunderskrifter! To be contiued gällande Klimatnytt. Men ett är säkert.
Klimatklubbens alla medlemmar har gjort skillnad, för så många personer kan varken företag eller beslutsfattare vifta bort.

Q: Vill gärna ha dina råd, när du fyndar second hand. Som t ex med den vackra hattasken. Hur gör du iordning den, för att undvika få hem ohyra? Tack för tips!
Veronica
A: Hej Veronica! Vet du, jag har fyndat begagnat så länge jag minns och har aldrig råkat ut för ohyra. När jag kommer hem med mina fynd så torkar jag av med en fuktig trasa (med såpa om det skulle behövas), medan jag tvättar kläder  och textilier.

Loading Likes...

Frågestund!

Det måste varit ett halvt sekel, sju årstider och fem kungadrottning-regenter sedan det var en frågestund här på blögga!

Så nu kör vi!
Ställ en fråga, eller två vettja i kommentarsfältet eller via hej@emmasundh.com.

Om torp, framtid, hållbarhet, klimat, vintage, odlingar, trädgård eller varför jag bär samma kläder i tidssjok.  Ingen fråga är för dum, genant eller ovälkommen. Jag kanske inte kan svara på allt (pga ej wikipedia på lajf in general), men jag ska göra så gott jag kan!

Kram emma

Loading Likes...

Q&A: Sänghimmel, Gotland och ett återbrukat (?) växthusbygge

Det kom lite bok emellan, men nu ska jag svara på den första batchen av frågor som ramlat in. Håll till godo!

Q: Så himla fin (sänghimmel)!! Hur hittar man instruktioner? Ska börja knåpa ihop ett mysigt barnrum till min lilla tjej.
Susanne

A: Hej Susanne! Sänghimmeln är gjord av en gammal lampskärm och en sammetstyg. Instruktionerna fanns med i ett nummer av tidningen Amelia, men jag skulle kunna göra en till sänghimmel och visa hur en gör? Vad tror du om det?
Kram Emma

Q: Hur tänker ni kring att plantera o odla med tanke på att det då krävs att man vattnar? Att man väljer att köpa fritidshus där man bådee behöver åka färja o bil?
Michéle
A: Hej! Vi vattnar endast med regnvatten, och ihopsamlade slattar exempelvis genom att bada ute i badkaret. Det råder ju bevattningsförbud på Gotland av en anledning, så det gäller att vara kreativ. Vi vill hemskt gärna odla för att kunna äta så närproducerat som möjligt, men det är en utmaning när det är så torrt. Vår förhoppning är att kunna samla mer vatten året om, och ta tillvara på det som finns i högre grad. Vi har införskaffat fler begagnade vattentunnor och hoppas vi kan ta vara på allt vatten på ett bättre sätt. Och hitta grödor som klarar det torra klimatet.
När det gäller bil och färja så försöker vi göra så gott vi kan. Vi åker ytterst sällan, men stannar länge. Vi hyr bil de gånger vi åker och väl på plats så använder vi endast bil vid enstaka tillfällen. Istället försöker vi göra som vi gör i stan – cykla och åka buss. Går alldeles utmärkt! Vi väljer gasfärjan eftersom den har lägre utsläpp och sist hyrde vi elbil. Vi gör så gott vi kan helt enkelt.
Kram Emma

Q: Nu bliiir jag så nyfiken, så roligt med bygge!!! Vad har ni tänkt för tak? Ser att ena sidan är “mörkare” på ritningen, ska ni blanda material eller är det bara skuggning?
Sara
A: Ja, vi får se om det blir av, hahaha! Eftersom vi har återbrukade fönster har vi fått för oss att gå loss på samma linje: Använda så mycket återbrukade material det bara går. Så vi får se vad vi får tag i helt enkelt. Växthus-projektet har blivit ganska spännande om en säger. Och svårt. Men varför göra det enkelt för sig, om det finns ett återbrukssätt? Det kommer bli gamla fönster hela vägen runt, och taket får vi se. Någon rekommenderade kanalplats, men vi får se vad det landar i. Glas är ju drömmen, men vi får se vad vi får tag i.
Kram 
Emma

Loading Likes...

Ställ en fråga vettja!

Första dagen på jobbet och helt slut i hövve! Hur har du haft det i dag? Lika slut?
Och imorgon ska jag opp i ottan, cykla till Formex och snacka hållbarhet och klimat på deras pressfrukost.
Jag hade 100% glömt bort detta och är ju som ett mos i hjärnan, men det går nog bra, hehehe.

I veckan blir det massa inlägg från torpet, brödrecept och klimatfrukost om inredning, men tänkte varva med lite Q&A! För det var ju så himla länge sedan. Så passa på att ställa en fråga om vad du vill i kommentarsfältet – eller för all del via sundh.emma@gmail.com!

Ser fram emot era frågor!
Kram!

Loading Likes...

Q&A: Bästa stället på Gotland, stilförvirring och det här med barn i sociala medier

Q: Vilka är dina bästa mat/restaurangtips på Gotland? Om man är första-gången-på-gotland besökare är det då ett måste att bo i närheten av Visby eller vilka andra delar av ön är fina?
Kramisar
Klara
A: Hej Klara! Åh, du måste åka till Stelor och Prima gård – närodlat och pang-gott! Två av mina favoriter! Visby är himla mysigt, men jag tycker alla delar av Gotland har sina fördelar. Norra Gotland, Fårösund, Fårö – här händer det grejer. Alltid massor av evenemang, hål-i-väggen-ställen och spännande upptäckter på sommaren. Bra för rastlösa själar. Personligen är jag inte mycket för det karga på Fårö, jag är mer en prunkande typ, men det finns en mix däruppe om jag gillar. Östra Gotland har många vackra sandstränder, medan västra sidan briljerar med solnedgången! Högklint, bara en sån sak.
Södra Gotland är en favorit. Det prunkar, det är inte så stora avstånd mellan öst och väst (bra om en vill kunna välja kust beroende på temperatur i vattnet och vindar).
Stor kram emma

Q: Tycker relationen och konceptet “mor- och farföräldrar” till ens barn är intressant. Skyldigheter kontra rättigheter (finns det?). Geografiskt avstånd till och hur bygga en hållbar relation? Vems ansvar? Vad kan en mor- och farförälder spela för roll i ett barns liv?
Ha det gott!
Victoria
A: Hej Victoria! Intressanta tankar. Jag vette tusan vad det finns för skyldigheter och rättigheter, och vems ansvar det är faktiskt. Bådas? Jag vill så klart gärna bidra till att mina barn ska ha en fin relation till sina mor- och farföräldrar. Men det är inte bara mitt, eller vårt (mitt och Johns) ansvar. Klart att en VILL, men jag kommer inte vända ut och in på mig själv för det. Vi har nog på vårt bord om en säger så. Som tur är har vi det ganska lätt eller friktionsfritt på den fronten. Johns föräldrar har flyttat ner från Skellefteå till Solna, så de hämtar barnen en gång i veckan. GULD för oss, barnen tycker det är kul och dessutom får farmor och farfar en vardaglig relation till dem. Mina föräldrar bor ju i Värmland, så de ses ju mer sällan. Men vi är å andra sidan där längre tid. Nu är ju barnen så stora att de efterfrågar mormor, morfar, farmor och farfar, så initiativet är ju deras.
Jag ser gärna att mor- och farföräldrar spenderar tid med mina barn, men inget jag jobbar på aktivt. Det är roddigt som det är med två små barn, så om de vill spendera tid med våra barn så får de komma till oss, hehe. Om de kan, och har hälsan vill säga. Annars kommer vi till dem. Men jag drar öronen åt mig om det förväntas att vi ska komma och hälsa på, eller om det förväntas att jag ska liksom leda projektet. Det är som sagt lite fullt upp med att ta hand om barnen kan jag känna. Inget problem jag har, som tur är. Men skulle tycka att det var jobbigt om det fanns förväntningar tror jag.
Karm och hoppas att det var svar på din fråga.
Emma

 

Q: Hej! Long time reader här och återvänder framförallt pga du är en sån peppig person i klimatfrågan! Så, jag har några frågor:
1. Hur sjutton hittar man en stil?! Jag är sjukt kräsen, plaggen ska liksom vara snygga, funktionella, hållbara osv. Det är ju jättebra för min plånbok och miljön men mindre bra för självkänslan när jag inte vet vem jag är längre (två barn senare o börjar snart första chefsjobbet, fyller 35 nästa år o ba hjääälp!!) dessutom vill jag gärna handla second hand men blir liksom än mer kräsen då. Slutar med att jag går hem o är irriterad pga kan inte bestämma mig för något. Jag hamnar i en dålig cirkel av Behöver nya kläder -> Ratar både nyproduktion och second hand pga kräsen -> Känner mig ful i trasiga kläder men ”kör på ett tag till” -> panikhandlar på H&M. Vill vara mer genomtänkt men hur kommer man dit?

2. Förra frågestunden fick du en fråga kring att exponera era barn i dina kanaler, efter det upplever jag att du medvetet inte visar deras ansikten längre men att du aldrig svarade på frågan (eller har jag missat svaret?). Är nyfiken på hur du resonerar.

Tack för en intressant blogg Emma ✨
Josefine
A:
Hej och tack för dina fina ord! Blir så HIMLA glad ska du veta. Alla de där stärkande kommentarerna bygger upp mig. Nu ska jag försöka svara på dina frågor.
1. Åh, svår fråga. Jag utgår ofta från en 5-årsmetod för att ringa in min stil. Ställa mig frågan om jag skulle gillat ett plagg för fem år sedan och om jag tror att jag kommer gilla det om fem år? Ett sätt att ringa in en stil kan vara att gå igenom garderoben och testa 5-årsmetoden på alla plagg. Vilka är det som du ständigt återkommer till? Är det byxor med hög midja? Blusar med trekvartsärm? Eller kortärmat? Vilka färger trivs du i?
Min egen konklusion har blivit: trekvartsärm eller långärmat, markerad midja, blusar som visar nyckelbenen, vinrött/rosa/marinblått (EJ RÖTT),  vida byxor med hög midja, koftor i kashmir (bara rundringade, aldrig V-ringade), strumpbyxor, randiga tröjor, kjolar som slutar nedanför knät (både vida och snäva) och kappor med färg. Jag tror på att göra en lista över vad en behöver. För går en in i en affär så finns det helt plötsligt en massa fint, som lockar en för stunden. Saker en vill behöva. Utifrån listan så kan en lägga bevakningar på köp- och säljsajter, fråga runt i vänskapskretsen eller köpa ett hållbart producerat plagg (som en VET att en kommer att använda tills det slits sönder och samman), eller kanske gå till någon av de där butikerna som säljer utvalt begagnat?
Hoppas det var någon hjälp på vägen!
2. Du har helt rätt. Jag fick en fråga kring exponeringen av mina barn och den gick rakt in i hjärtat. Mina barn har inte bett om att få vara en del av den här kanalen. När de varit pyttesmå har det inte spelat så stor roll, men nu är de små minipersoner. Individer. Och det vill jag värna. Förr har jag gått efter måttstocken “kommer de gilla att jag la upp denna bild när de är 14 år”, men känner att jag inte har något vettigt svar på den frågan längre. Det är så lätt att ta hundra bilder på de jag älskar, just för att jag älskar dem och fylla mina flöden. Dels för att jag jag tycker att de är så jädra gulliga, men också för att de liksom hänger med mig typ hela tiden på min lediga tid. Ska tilläggas att kommentaren om exponeringen av mina barn kom i samma veva som en annan kommentar där en person ville veta ALLT om mina barn. Deras intressen, när de fyllde år, vad de skrattar åt, när de gråter, ALLT. Och det kändes på något vis lite för privat. De har ju som sagt inte bett om att få vara med här, eller hela deras personer ska redovisas.
Så jag gjorde att val.
Numera är barnen med på ett hörn, men inte på närbilder eller i fokus. Jag kommer fortsätta att blogga som barn, barnrum och alla tankar som dyker upp kring allt från barnuppfostran till jobbiga faser (för vi behöver prata om dem, JAG behöver prata om dem), men försöker numera skriva inlägg utan att berätta vilket av barnen som det handlar om. Vill inte att de ska kunna googla sitt namn i framtiden och få upp träffar om hur jag bloggat om deras värsta stunder.
Jag blev djupt berörd av kommentaren och hade sådan ångest, men det ledde till ett beslut om att hålla dem utanför mina kanaler. Och det känns bra. För mig. Vill de vara med i framtiden kan de få de, men innan de förstår meningen av det så leva sina egna liv vid sidan av. Jag struntar fullständigt i hur andra gör ska tilläggas. Detta är mina högst personliga tankegångar. Och tack för att du tar upp frågan. Har tänkt blogga om just detta, men inte kommit mig för.
Kram emma

Loading Likes...

Pseudotvillingar: 12 överlevnadstips

God morgon! Det ramlade ju in en fråga om pseudotvillingar i veckan, så jag tänkte att ämnet får ett alldeles eget inlägg! Hoppas ni gillar!

 

Q: Hej! Jag vet att du skrivit tidigare om hur det är att ha pseudotvillingar. Men vilka är dina absoluta överlevnadstips och trix?
E

A: Hej E! Åh, jag skönjer en desperation. Jag ska absolut försöka kladda ner några överlevnadstips! Hoppas de hjälper! Stor styrkekram!

1. Innan ni får barn: Prata om förväntningar och känslor inför att ha två barn. När jag var gravid med Bodil så planerade John in en spelkväll med några kompisar – och jag bröt ihop. För jag var hemma varje kväll (trött som jag var), medan Johns liv inte förändrades så mycket. Det var ju bara en ynka liten kväll, men i min gravidhjärna behövde jag garantier för att det inte skulle vara så för evigt. Jag hemma, John på spelkväll. Jag känner ju John och VET att det inte skulle bli så, men jag behövde höra honom säga det. Mina innersta skräckscenarion var tvungna att manglas ut, undersökas och pratas om. Och jag tror mycket på det där: att prata om förväntningarna. Mest för sin egen skull, att en vet att den andra vet vad en grunnar på.Två barn är lite roddigare än ett, är de nära i ålder är det ännu roddigare, så prata med varandra!
2. Dela på ansvaret. Det kan vara allt från att dela på hämtningar/lämningar på förskolan till att ta varannan läggning. Det ÄR intensivt med två barn – oavsett om de är pseudotvillingar eller inte. En behöver en paus. Vi gjorde ju jämställdshetstest i våras för att kunna jobba med våra svagheter och styrkor, det var himla lärorikt. Gör testet tillsammans, och jämför era svar!
3. Tänk att allt är en fas. Det krävs ju inga psudotvillingar för ett sådant mantra, men eftersom det är barn i stereo så kan är det lugn i dubbel bemärkelse.
4. Prata med andra som har pseudotvillingar och få lite perspektiv. När det var dubbla härj-faser, trots och kalabalik här hemma tyckte jag att det var så skönt att prata med människor som hade äldre pseudotvillingar som berättade att de numera satt och åt långa frukostar medan barnen lekte. Det gav mig hopp, hahaha! Och så brukar det faktiskt vara hemma hos oss numera. Nu är Majken och Bodil 2 och 3 år gamla och även om vi kanske inte vältrar oss i trippeltimlånga långfrukostar, så blir det en del långa helgfrukostar. Faktum är att det har det har hänt mycket sedan båda slutade med napp … (de äskar inte napp genom att make a scene liksom)
5. Underskatta aldrig en skärm. Tack alla appar och TV-program för hjälpen vid skrikande tunnelbanefärder, vinterpåklädning och allsköns kaos. Ett särskilt tack till Alfons Åberg, Pippi Långstrump och Radioapan.
6. Sätt gränser tidigt. Även om det tar tid och energi, så får du igen det i det långa loppet tänker jag. Jag och John har gjort en lista över vad som är förhandlingsbart och inte förhandlingsbart. Med ett barn var det ju inte så noga, men med två måste en ju vara konsekvent. Annars blir det ju ett himla liv. Sitta vid bordet vid middagen är ett sådant exempel. SOM vi kämpat med det, men nu sitter de där och äter och vi har riktiga middagar. För börjar en joxa, så hänger den andra garanterat på och vise versa.
7. Låt saker ta tid. När Bodil var nyfödd och jag satt och slet med amningen så tog John det största avsvaret för Majken. Det var ju fenomenalt, men det bidrog till att jag kände mig så otillräcklig. Jag sörjde att hon inte sökte tröst hos mig, inte ville leka och ville inte sitta i knät. För John var hennes bundsförvant. Det var som att jag och John hade varsitt barn och det slet på min inombords. Jag önskade så att jag visste vad jag vet i dag: att det skulle jämna ut sig. Att det helt enkelt bara var en fas.
8. Var lediga tillsammans den första tiden. Om det är möjligt: Vi hade ju lyxen att få Bodil mitt i sommaren när vi båda hade semester. Jag hade på riktigt inte pallat om inte John var hemma lite längre än de där 10 dagarna. Vi kunde sakta men säkert hitta nya rutiner, avlasta och prata. Jag har ju fått tredje gradens bristningar vid mina två förlossningar, plus haft det otroligt stökigt med amningen med blödande bröstvårtor och nattsvarta känslostormar. Att rodda en vardag med två barn efter 10 dagar (som är standard) med de förutsättningarna tycker jag var lite väl saftig utmaning för min del.
9. Splitta på barnen ibland, låt de får vara individer, inte bara en duo. Det kan vara så simpelt att jag och Majken går och handlar, medan John och Bodil går till en lekpark. En timme. När barnen återses är det som att de varit bortresa från varandra i veckor, det utdelas kramar och kärlek.
10. Ha ett fir på vänt! När en är helt slutkörd, en är så trött på att höra sin egen tjatiga stämma att en vill tejpa igen munnen och det har varit kaos och bråk hela dagen: Fira när barnen har somnat! Korka upp en cava och skratta åt skiten!
11. Ta kort! Fyll kameran och mobilen med mängder av gulliga bilder på de där små och ta fram när det är som mest utmanande, när faser avlöser varandra, de bråkar, slåss och en målar upp 20 år av slagsmål i hjärnan. Då är det fint att minnas att det sett ut så här också.

12. Kapitulera. Och ibland får en bara kapitulera inför härjet. Ofta inför sina egna förväntningar och planer. Som att ta sig från förskolan till exempel. Själv vill en ju gärna hem, börja laga mat, förhindra katastrofer. Men när båda springer åt olika håll, dens ena overall flyger av medan den andras flyger på och en liksom hör att ens röst har i blivit en del av den allmänna ljudbildens brus. Då är det bara att sätta sig ner ett slag. Andas djupt och titta på dem. Skala av alla måsten och bara vara för en stund. Sedan kan en ta nya tag när en laddat klart.

Hoppas mina tips är till någon hjälp! Det är FANTASTISKT att få barn tätt. Det är ju inte direkt tråkigt om en säger, hahaha. Det är fullt ös!

Loading Likes...

Q&A: Gotland i sommar, hållbara julklappar och klimatsmarta jeans?

Hej på er!
Alltså vilken galen vecka det här är, eller ska jag säga månad? Har kuskat runt på möten, varit i Riksdagen för att snacka klimatfrågor, städat lägenheten inför H-fest och Dagens nyheter-besök (dessa event sammanfaller ej som tur är, hahaha) och varit på klimatevent med Löfbergs. I dag ska jag käka lunch med underbara duon Jasmina Bylund och Anna Kubel!

Men innan det tänkte jag snurrar igång den här torsdagen med en Q&A! Det har ramlat in så många frågor i kommentarsfältet och per mejl, så det är bara att beta av. Får se hur långt jag kommer helt enkelt!

Q: Häj!
Jo, vi är sugna på Gotland nästa sommar och det är helt ditt fel 😉
Vi har två små som älskar bad och lekparker. Vart ska man bo? Fina stränder? Barnvänliga restauranger? Kram
Tina
A: Kom bara kom! Kanske har till och med de nya gasfärjora kommit då – hoppas! Finns så mycket barnvänligt på ön! Om ni inte hyr hus (brukar finnas en uppsjö mysiga hus som hyrs ut under sommaren), så kan jag rekommendera Gula hönan. Där kan en hyra en liten 60-talsskokartong med utgång till en lummig trädgård med frigående höns. Fenomenal mat har de också! Om ni ska göra någon utflykt så är Prima gård ett måste, liksom Leva kungslador med sin lekskog och Bungenäs (restaurang, fik och bad på bilfritt område). Gillar du (liksom jag) gamla grejer så kika förbi Lyckliga gården som – förutom butik – har fik, gungor och höns. De flesta restauranger (utanför Visby) är faktiskt barnvänliga, men några riktiga favoriter är Hablingbo creperie, Prima gård, Stelor och Bruna dörren. Är ni inne i Visby, köp med lite fika från Ett rum för resande och gå ner till Almedalen. Där finns en lekpark för leksugna. Det finns dessutom massor av spännande torn och ruiner inne i Visby, där en får klättra upp, gå i gömda gångar och kika runt.
Mina favorit-badplatser är automatiskt barnvänliga, för lyckliga barn ger harmoniska föräldrar. Gillar en att hoppa i plurret från brygga är Bungenäs och Katthammarsvik två favoriter. Min bästa sandstrand är Vitviken i Åminne, men gillar även stranden i När (om en gillar lååååånggrunt).
Hoppas ni får en fin sommar!
Kram emma

Q: Hej! Jag vet att du skrivit tidigare om hur det är att ha pseudotvillingar. Men vilka är dina absoluta överlevnadstips och trix?
E
A:
Åh, känner en viss desperation mellan raderna. Jag började svara på denna fråga, men ballade helt ur, så det får bli ett eget inlägg som kommer upp imorgon!
Stor kram emma

Q: Akkurat nå kunne jeg flyttet inn hos deg Emma <3 Jeg elsker jula og syns det her er noe av den fineste julepynten jeg har sett på lenge! Nå ble jeg inspirert 😉 Jeg lurer forresten på hvor du har kjøpt duken? Jeg elsker jo gjenbruk og det at du er så flink med det, men nå krysser jeg fingrene for at den ikke er det. Klem fra JuleIda
Ida
A: Tusen tack för dina fina ord Ida! Duken kommer från Ellos från början, men har ett år på nacken (och finns inte längre i deras sortiment). Kanske att finns något liknande (eller ännu finare) på exempelvis  Tradera? Eller om du är pysslig: sätt tofsar i hörnen på en beige duk och sy några dekorativa stygn på duken. Jag ska inte förta arbetet bakom denna duk så klart, men borde inte vara så svårt att piffa en liknande duk själv när jag tänker efter. Nu blev jag lite sugen på att göra detta som ett återbruks-DIY! Wiii!
Kram emma

Q: Åh vilken fin tröja med hästar på oket! Om den är hemstickad skulle jag bli hemskt hemskt glad om du kunde fråga var mönstret finns – har en hästtokig tioåring hemma.
Maria!

A: Svar från Amanda: Tack!! Vad himla glad jag blir! Har använt mig av ett gratismönster, http://www.ankisdesign.se/garn/gratis-monster-island/hast-monster-lett-lopi.html . Stickade herrstorlek och la till lite extra på ärmen för att de skulle kunna täcka händerna kalla dagar.

Hästarna har jag ritat om för få mer töltlik, här kommer beskrivningen som jag gjort:
https://pin.it/4azvrm7tominzz

Lycka till!!
Amanda

Q: hej emma! himla fina ullbyxor du har på ditt barn på en bild för P&P… gulfärgad, korta… kan du hänvisa till ett stickmönster? det skulle göra mig sååå glad! allt gott. andrea.
A: Hej Andrea! Den här fina rompern kommer från Chaleca! Den är helt underbar och värmande.
Stor kram
Emma

Q: Orkar inte så fint ni har det!
Drar till med ett litet önskeinlägg här också. Skulle du, som är en hejare på miljötänk, kunna sätta ihop en önskelista till barn på bra och hållbara grejer, lite åldersrelaterat kanske. Jag tycker det är så svårt när släkt och vänner frågar vad min snart ettåriga son önskar sig i födelsedagspresent och julklapp. Självklart går det att säga att de inget skall köpa och självklart är det ju jag själv som bäst vet vad just vi/han behöver och jag försöker hänvisa dem till andrahandsmarknaden. Men OM de nu ändå vill ge något så hade det känts bra att kunna ge några konkreta bra och hållbara pinaler/kläder som du som mamma har erfarenhet av faktiskt är en jäkla bra grej att införskaffa sig. Jag tänker tex “miljömärkt regnställ” till förskolestart, “ulljacka”, men sen tar det stopp…
Tack för grymmaste bloggen!
Emma
A: Hej Emma! Ja, det är svårt det där, för 1-åringar behöver ju ingeting egentligen. De kan ju roa sig med  en visp och en kartong från återvinningen liksom, hahaha. Medan barnen är små kan jag tycka att det är ett ypperligt tillfälle att sätta ramen kring just julklappar och presenter. För de har ju noll förväntningar. Så OM du kan sätta en gräns eller peppa att handla begagnat så gör det nu – för kommande års förväntningar!
Jag förespråkar ju så klart begagnat (kanske inte helt otippat), eftersom det mesta redan finns. Det finns massor av fina barnböcker att fynda på loppis och pussel som en kan ha glädje av länge! Kläder har ju automatiskt kortare användningstid eftersom de små liven växer så det knakar, så här rekommenderar jag verkligen begagnat. Och även i större storlekar (inte nödvändigtvis storleken de har nu)! Stövlar, regnställ, skalbyxor, kängor, ullvantar eller kanske en hemmastickad, icke-kliande halsduk. Sådant som en behöver.
De finaste och härligaste julklapparna och presenterna måste ju ändå vara upplevelserna. En fika i skogen med mormor, en tur till Junibacken eller på museum. Allt behöver ju inte vara (ännu) en pryl.
Hoppas det var svar på din fråga! Stor kram och god jul!
Emma

Q: Hej! Har du några tips på snygga mörka klimatsmarta jeans som inte kostar en avbetalning på huslånet? Vet ju att second hand är bäst men svårt med modell, storlek och de faktum att de är så urvattnade i färgen.
//Ulrika
A: Hej Ulrika! Ja, det bästa är ju – som du skriver – begagnade jeans. Och ju bättre kvalité, ju längre håller de. Dyrt inköp, men billigare i längden. Ett tips är att prova nya jeans i butik,  hitta dina favoritjeans, och sedan leta efter dem på exempelvis tradera. Jag vet, det tar lite längre tid och är lite mer omständligt, men det är bättre för klimatet. Om du inte hittar favoritjeansen begagnat, så köp dem nya, men lägg in en bevakning på secondhandsajter. För det bästa köpet är ju det som du använder.
Angående märken så kan jag rekommendera Nudie-jeans som är tillverkade i ekologisk bomull och dessutom erbjuder de lagning av dina Nudie-jeans. SÅ BRA! Monki har också fina, ekologiska jeans, men de är ju lite billigare och har förmodligen en lite annan kvalitet (livstid). Jag har ett par jeans därifrån och de är ju liksom lite tunnare i  tyget. Mina bästa jeansköp har jag ändå gjort secondhand. Det finns inget härligare än att hitta de PERFEKTA jeansen – secondhand.
Stor kram emma

Loading Likes...

Q&A: Bygga skafferi i gammal stil, torp på vintern & hur mina dagar ser ut

Q: Ert skafferi på Gotland! Jag hade helt missat att ni byggt ett!? Jag vill bygga ett likadant! Hur tänkte ni när ni byggde?
A: Hej! Ja, älskar det där skafferiet! Det slukar ALLT! Men alltså vi har inte byggt det själva, det är en fenomenal snickare (Benny) som har byggt det. Vi hade fnulat över det här med förvaring ett bra tag och hade ett hörn i köket där vi hade en stege och lite annat bös. Det var verkligen ett stort böshörn.
Vi var så sega i huvudet, för vi tänkte först att en skulle ha några hyllor där i hörnet och pjaaa, det vore ju bra att kunna stänga om hyllorna (så det inte ser så stökigt ut) och då föll poletten ner. Det är ju ett platsbyggt skafferi vi skulle ha! Vi hade fått nys om en bra snickare och när han kom på besök för att höra våra gammaldagsa pärlsponts-planer så fattade han grejen direkt. Vi måttade ut hur stort utrymme vi ville ha mellan hyllorna och sedan fick Benny fria händer. Han gjorde det SÅ bra! Han kunde till och med återanvända den gamla golvlisten, så vi slapp att fräsa till en ny (dyrt).
Vi målade skafferiet i samma nyans som kökets pärlspont och så satte vi dit ett lås som jag köpt på loppis för en spottstyver.
Här kan du se lite före- och efterbilder. 

Q: Tycker mycket om att läsa din blogg, du är en förebild när det kommer till miljön med alla tips och idéer, det behövs!
Så till min fråga; vad tycker du är största skillnaden att ni flyttat till större? Vad är fördelarna/nackdelarna? (Om det finns nackdelar)
Stina
A: Hej! Tusen tack – finaste komplimangen! Största fördelen är nog egentligen inte kvadratmeterna när jag tänker efter. De hjälper ju till så klart, men måste ändå säga att planeringen är bättre. Och pja, att ha ett vardagsrum är ju lyxigt. En social yta. Och det är väl just det som har varit uppköpet: lägenheten är mer social. Vi kan ha stor middag och samtidigt ha full koll – rakt in i barnrummet. Det är en sådan lyx! Sedan är det inte ett minus att barnen kan springa runt, runt mellan köket och vardagsrummet.
Vår förra lägenhet (som jag förvisso älskade och kan sakna) var liksom mer uppdelad. Varje rum låg lite avskilt på något vis. Men här är vardagsrummet i mitten och är hemmets hjärta. Det är enda rummet som vi värmer upp också. Det blir energieffektivt på det viset.
Ett plus är också att lägenheten inte ligger lika högt upp, vilket är guld när barnens ben slutat fungera. För det finns tyvärr ingen hiss i de här gamla kåkarna. Kommer faktiskt inte på någon nackdel. Eller jo, vänta. Köket. Gah! Får panik av hur icke-optimerad det är. Taket är sänkt, hyllorna går inte ändå upp och trots större yta än vårt förra kök så får vi plats med färre grejer. Skafferi, städskrubb och kylskåp är inte mina bästa kompisar. Men det är fullt fungerande, om än inte mitt drömkök. Men allt behöver inte vara ens dröm ju. Jag är mer än nöjd!
Kram emma

Q: Men alltså mussäkra tell me more! Vi har också landställe på Gotland men är en fullständig amatör, ett under att huset står kvar så att säga. Hur gör ni inför vintern?? står huset kallt eller några grader? kram och vad fint ni har det!
Nina
A: Hej Nina! Vad roligt med Gotland-ställe! Jo, inför varje vinter så ser vi till att torpet är städat till tusen. Alltså vi försöker se till att det inte finns minsta brödsmula (även när vi är där vår och höst försöker vi städa köket varje kväll, eftersom det är perioder när möss letar sig in för värme (och mat)). All matförvaring i skafferiet och köket är gjord av glas eller metall. De där små mössen äter ju sig igenom plast!? Vi tar egentligen bort så mycket som möjligt som kan ätas på, till exempel stearinljus (tydligen en delikatess). Vi städar ur ugn, plåtförvaringen under från eventuella smulor, ställer upp brödrost högt och städar noggrant ur skåpet där vi förvarar sopor och kompost. Dessutom bäddar vi ur alla sängar (efter att jag hört om några möss som byggde bo i sängar under vinterhalvåret) och ställer upp dem på hinkar av plåt. Samma sak med vår soffa i vardagsrummet – upp på hinkar! Vi kanske är nitiska, men jag tänker att det är så himla synd om något stort, nödvändigt och dyrt som en säng blir förstörd. En liten insats för en stor vinst. Alla täcken och kuddar har vi i lådor som vi lägger högt.
Möss ingår ju i gamla hus, så jag tänker att vi gör så gott vi kan inför vintern.
I övrigt så stänger vi av vattnet (vi gjorde misstaget en gång att ha det på vattnet under ett par veckor när vi inte var där – och just då gav vattenberedaren upp och fyllde köket med vatten), tömmar alla kranar och lägger ner duschmunstycket i duschen så att rören inte ska frysa sönder. Förrförra vintern var det snorkallt och ett rör och blandaren frös sönder (för att vi inte lagt ner duschmunstycket på golvet). I toaletten kan en också hälla en skvätt miljövänlig anti-frost-vätska så att den inte fryser sönder. Angående värme, så har vi installerat Telldus som alltså är trådlösa uttag. Vi kan alltså hålla koll på temperaturen både inomhus och utomhus – från Stockholm. Och blir det en köldknäpp kan vi sätta igång element som håller huset på någorlunda nivå. För gamla hus mår ju bra av jämn värme, men det betyder ju inte att det behövs värme hela tiden. Just nu kan jag meddela att det är 10 grader varmt på torpet! Ingen värme på än så länge.
Kram emma

Q: Hej! jag skulle vilja veta lite hur en jobbvecka ser ut hos dig? Lista som du bockar av? Hur mycket är jobb som du blivit anlitad att göra vs byggande av eget (varumärke/instagram/blogg). Hur lägger du upp dagarna? har ni bestämt vem som lämnar/hämtar? jobbar du när barnen sover/på helgen?
Är ju då själv egenföretagare småbarnsförälder så hoppas på nåt härligt tips! 😉

tack för en underbar blogg! <3
Stella
A: Hej Stella! Vilken rolig och nyttig fråga att besvara. Det är bra att kika på för mig också, för att få perspektiv. Jag kan inte leva utan att-göra-listor. Har en lista för varje dag där jag skriver upp allt från att nolla mejlen (svara på osvarade mejl), skriva, blogga, instagramma och dricka vatten. Jag måste skriva upp det sista för annars glömmer jag det, plus att det är najs att ha smågrejer med på listan. Inte bara stora berg att bestiga.
Vanligtvis säljer jag in jobb själv, och det är ofta en mix av reportage, samarbeten, krönikor och styling.
Eller tja, sedan Klimatklubben har allt ställts på ända lite. Det är möten, möten, intervjuer, TV och så lite, lite betalda jobb, hehe. Jag har helt enkelt inte hunnit jobba med mitt vanliga (betalda) jobb, för Klimatklubben har tagit ganska så mycket tid i anspråk. Men det är förbannat kul! Även om jag blir fattig på kuppen!
Jag ska försöka hitta inte mer balans i mitt levebröd och min klimatkamp. Det blir nästa veckas mission!

Och var jobbar jag då? Jo, antingen jobbar jag hemifrån eller från kontoret. Om jag ska skriva eller plåta jobbar jag ofta hemifrån för att effektivisera, medan jag är på kontoret om jag har möten, behöver fixa grejer i stan eller ska förbereda jobb. Jag försöker åka till kontoret ofta, för då får jag en cykeltur också. Skön grej. Eller ja, dit i alla fall. Hemåt är det uppförsbacke. Men då har jag gjort min motion tänker jag. Oftast är det jag som lämnar barnen på förskolan och John som hämtar. Varför vi delat upp lämning och hämtning beror på att att vi jobbar olika bra på dygnet. John är en morgonmänniska som är sjukt effektiv tidigt på morgon. Jag däremot är en eftermiddags-rejsare. Dessutom är jag en kvällsmänniska. Mina bästa alster gör jag på kvällen. Jag är en härligare människa då på något vis. Sedan ska tilläggas att John har liiiite mer tålamod än jag. Det tar ju ofta ungefär en timme att komma hem från förskolan, trots att förskolan ligger fem minuter bort.
Särskilt drygt är det så här års, med alla miljoner kläder som ska på. Och två barn som springer åt olika hålla.

Så ja, jag jobbar mycket kväll. Klämmer in mellan läggning av barn och avslutande HBO-maraton. Men bara när jag måste eller får feeling. Jag GILLAR att jobba på kvällen. Allt går lätt liksom. Helgerna däremot. De är heliga för mig. Eftersom jag pusslar med jobb på vardagarna så tar jag ledigt på helgerna. Kanske slänger upp ett blogginlägg medan John nattar barnen, men resten av helgen kopplar jag ner. Jag måste ha lite paus.
Sommaren är ett annat kapitel. Då jobbar jag i stort sett varje kväll, men det är ju för att jag är “ledig” så länge. Det är ett pussel och vi har lyxen att kunna pussla fritt, så detta upplägg passar väldigt bra just nu.

Q: Emma, hur redigerar du dina bilder? Lightroom eller Photoshop?
A: Hej! Hej ångesten. Jag har ju redigerat alla mina bilder i Photoshop i alla år, men numera ska en ju vara modern och tjoffa in alla i Lightroom. Tjongpang säger det så är alla bilder klara i ett huj. Ja, rent teoretiskt alltså. Men hur fina alla andras bilder än blir så går det bara inte för mig.
Testade ju i somras. Men det gick inte så där tjongpang-snabbt att redigera i Lightroom för mig (trots att Volang-Linda gav mig en fenomenal introduktion i somras). Jag hade så knappt om tid i sommarhärjet (blogga, jobba, njuta) och till slut gav jag upp. Förmodligen hade jag varit hooked om jag hade haft mer tid och hittat min nisch, men ärligt talat har jag  återvänt till Photoshop. Och det är så skönt, hahaha. För Photoshop gick snabbare för mig. Jag har ju redan lager redo sm jag tjoffar in i varje bild, så det går ganska snabbt ändå. För det mesta. Som sagt – är gruvligt imponerad av allas fina Lightroom-bilder – men det är bara att tugga i mig: det är inte för mig. Inte nu i alla fall. Jag älskar Photoshop djupt. Lite för djupt för mitt eget bästa kanske. Om jag har får lite mer tid över i vinter så ger jag det kanske ett till försök.
Kram emma

Q: Hej! Jag försökte kommentera på detta inlägg i din gamla blogg men tror inte kommentaren blev godkänd eller så var det något fel med sidan. Jag provar samma kommentar nu i din nya blogg! Jag undrar var Pippi-bingot kommer ifrån! Är det finaste jag sett och min dotter har varit i en Pippifas i två år så jag betvivlar att den försvinner snart! Är ju säkerligen ett loppisfynd och i så fall vill jag ställa mig först i kön om du någon gång tänker sälja det! Tack det var allt för mig!
Elina
A: Hej Elina! Vad konstigt, kommentaren måste försvunnit på något vis. Jag kan VARMT rekommendera Pippi-bingo som vi kallar det. Hela familjen sitter som klistrad, till och med minstingen! Vi hittade detta Pippi lotto – som det egentligen heter – på loppis! Helt nytt och oanvänt! Fanns ett Pippi Lotto på Tradera såg jag, och ett ÄNNU finare med Astrid Lindgrens alla karaktärer!

Loading Likes...

Q&A: Rosa drömsoffa, begagnade barnkläder och klimatsmart jul!

Tack för alla frågor som ramlat in!
Här nedanför har jag samlat nya frågor och en del från kommentarsfält som jag inte hunnit svara på! Och svar förstås. Hoppas ni gillar!
Fler svar på frågor kommer senare i veckan (så passa på att fråga på vettja).
KRAM

Q: Du kör ju med finsoffor, nu senast den rosa drömmen…. Nyfiken på hur de är att hänga i? Jag drömmer verkligen om en vacker soffa från 30-40-50-talet, men har alltid tänkt att de nog är förfärligt hängovänliga…..TACK för allt dy gör för klimatet btw <3!
Karin
A: Hej Karin! Tack för din fråga! Ja, alltså det ska sägas att jag är 0 % praktisk och 100% av estetisk karaktär. En drömsoffa för mig är vacker. Ett plus är om den går att sitta i, hahaha. Kan en ligga raklång i den är det fenomenalt.
Men alltså jag tänker att den här soffan är hängvänlig. Det får plats ett par rumpor och den går att bulla upp med kuddar och filtar för det där extra myset. Men ja, alltså den kanske inte kan jämföras med en sådan där soffa med liggdel (vet heter det?), som typ är som en säng. Men å andra sidan brukar jag föredra sängen när det ska tittas på långfilm och TV-serier. Det är sedan gammalt. För då kan jag bara somna sedan. Mmm.
Stor kram emma

Q: Du skrev att Klimatklubben startades tack vare läsare. Blir nyfiken: Hur?
A: Jojomänsan! En läsare, Malin, skrev en kommentar om sin klimatångest. Den där kommentaren sådde ett frö som jag, Maria och Johanna kunde odla vidare. Så tack Malin! Vi är snart 20 000 som samlats tack vare din kommentar.
Tänk vad viktigt kommentarsfältet och era tankar är!

svamp kantareller mat recept vegetariskt vegetarisk middag

Q: Hej Emma, tusen tack för att du skriver så bra om att leva miljösmart! Jag undrar om du skulle vilja skriva lite om hur du gör för att minimera plastförpackningar när du handlar mat och andra saker till hushållet – diskmedel till exempel. Jag tycker att det är så förbenat svårt. Anstränger mig verkligen, vilket betyder att jag ofta handlar i tre olika butiker plus en tur på torget för att få ihop en hyffsat plastminimerad storhandling. Men det känns ändå alltid som att shoppingen blir en enda stor kompromiss, att tänka att ok nu köper jag billig ost inplastad mot att jag köper dyrare eko-havregryn i lösvikt. Och det suger! Hur gör du med sånt som diskmedel, mjölk, yoghurt till exempel? Skulle vara underbart att få lite tips från dig!!
Line
A: Hej Line! Ja, detta berg av förpackningar! Blir galen av att det säljs frukt och grönt som är förpackade, det är ju för bövelen bara att skölja av. Nåväl, jag tycker också att det är svårt, men ser och fler butiker blir klimatsmart(are). Ica Kvantum i Liljeholmen (som är nära där jag bor) har till exempel testat att ha mjölk som en tappar upp i glasflaskor. Men då ska en ju komma i håg glasflaskan också. Vi (läs: jag) har ju blivit så bekväma och impulsiva i vårt handlande, så vi behöver inte planera att ta med flergångspåsar, flaskor och grejer. Vi drar förbi Coop på väg från jobbet och lustvandrar lite gött. Men där försöker jag utmana mig att planera mer. Jag har ju handlat väldigt mycket via nätet för att komma undan matsvinnet, men skulle älska om det fanns någon form av pantsystem. Alltså tygpåsar som typ Mathem, Coop och Hemköp använde och fyllde med glasflaskor och återbruks-påsar. Och så ställde en ut allt detta när en fick sina matvaror utkörda. Samma princip som med mjölkkannorna back in the days. Och ja, jag skulle önska fler förpackningsfria livsmedelsbutiker. Nu tycker jag att det är svårt. Jag är ett ess på att källsortera, men jag vill verkligen Zero waste:a – på riktigt. Inte bara gällande soppåsen.
Mjölk och yoghurt köper jag i förpackning, men försöker undvika förpackningen med den där onödiga plastkorken.
Diskmedel är svårt, men har sett att fler företag använder förpackningar i papp. Himla bra!
Vet inte om det blev något vettigt svar på din fråga, men jag delar din frustration och ska banne mig gör något åt det.
Nu när jag tänker på det så skulle det vara sjukt intressant att leva förpackningsfritt en månad. Gah!
Kan jag klara det?
Kram emma

Q: Hej Emma! Tack för en otroligt välskriven och inspirerande blogg! Vad har du för tips inför julen gällande att önska att släktingar köper plastminimerat och hållbart när det kommer till julklappar till ens barn? Det kan ju verkligen vara en känslig fråga att ta upp tänker jag. Kram!

A: Hej! Ja, julen ÄR känslig och många vill visa sin kärlek genom att ge gåvor. Så är det ju. Jag tänker att det är bra att ge tydliga direktiv och vara ärlig, för lika jobbigt som det kanske är att ge direktiv är det ju att sitta i det där berget av grejer som en inte vill ha. Jag och John brukar mejla ut “önskelistor” till våra familjer, där vi frågar vad de önskar sig och där vi också ger barnens önskelistor. Vi skriver att barnen redan har alldeles för mycket grejer, vi inte har fysiskt plats för dem i vår relativt lilla lägenhet och OM det ska köpas julklappar skulle vi uppskatta om det bara bli en, gärna begagnad, grej. Eller i alla fall med hållbarhetsfokus. Helst något en gjort själv. Och herregud vad fina grejer barnen har fått. Min syrra som gjort leksakskamera i trä och mamma som köpt begagnade pussel på loppis.
Det handlar ju om att vi vuxna ska ta hand om allt jox också. Leva i det. Städa, plocka undan, underhålla, rensa ut. Ju fler grejer det mer jobb.
I år kommer jag nog mejla ut till familjen att jag hakat på utmaningen #skraltundergranen-kampanjen som Klimatklubben dragit igång. Alltså istället för Disney-jul med högar av julklappar så önskar jag mig en hållbar jul med minimalt med paket. Och SOM jag ska ta kort på den där skrala granen och mangla ut den i sociala medier, hehehe.  För jag tror att vi måste åt en normförskjutning här. Det kan ju orimligt vara norm att frossa i plastleksaker och mängder av paket (och bränna 23 miljarder på julklappar (vilket vi svenskar förväntas göra i år)) när vi har ett sådant kritiskt klimatläge. Hellre en väl genomtänkt julklapp än tjugo på-skoj-klappar.
Våra barn är ju 2 och 3 år och jag tänker också att vi har ett guldläge att sätta någon form av förväntningar inför kommande år.  Får de EN julklapp på julafton så kommer de (kanske) inte förvänta sig fem nästa år, för det är så här VI firar jul.  Men får de tio paket så kommer de garanterat förvänta sig tio paket nästa år. Lite som lördagsgodis-principen. Lördagsgodis får en på lördagar, det är sedan gammalt. Eller ännu bättre liknelse: att ge presenter till syskon när ett barn fyller år. Då kommer syskonen alltid förvänta sig presenter när det vankas kalas och helt plötsligt sitter en i en hög av sjuttioelva dubbeluppsättningar av kritor, böcker, pussel och ritblock.
Jag tror helt enkelt på att vara ärlig. Berätta om de där 23 miljarderna som vi förväntans spendera och säga att en inte vill vara en del av detta. Det handlar för bövelen om våra barns framtid! Så tänker jag i alla fall. Ska jag författa ett mejl som vi alla kan skicka ut? Bara att copy/paste:a?
Kram emma

Q: Hej! Var fyndat du så billiga barnplagg undrar jag nu 🙂 vet att du nämnt emmaus på söder ibland, men där hittar jag sällan så billiga fynd. Tips mottages varmt!
A: Hej! De riktigt bra kapen gör jag på de stora gatuloppisarna som är på våren och hösten, exempelvis Kransenloppis, Aspuddens loppis, Återbruksfesten i Hornstull och barnbazaar i Midsommargården. Ofta har ju folk kånkat ut en hel massa och vill inte ha med sig något hem, det resulterar i pangpriser. Här har jag hittat allt från Kavat-skor, gummistövlar, överdragsbyxor, mössor, vantar, tajts, tröjor till jackor. Jag köper på mig i större storlekar eftersom jag vet att en dag kommer jag stå där, regnet smattrar utanför fönstret och ongen skriker att gummistövlarna är för små. Då är det bara att kila upp på mitt lilla bibliotek. Jag brukar också låna ut en hel del från biblioteket eftersom jag tycker att det grejerna gör sig bättre på någon som behöver det.
Lite så tänker jag.
Kram emma

 

Q: Jag undrar hur du resonerar med skor och ergonomi. Köper du begagnat till barnen även där? Jag tycker det känns viktigt att barnen har funktionella fotriktiga skor. Vinterskor ska vara vattentäta och varma, de ska inte vara snedslitna osv. Därför är jag tveksam till begagnat. Samtidigt är det ju ekonomiskt och miljövänligt att köpa second hand. Som sagt, hur gör du?
Karin
A: Hej Karin! yes, jag köper begagnade skor till barnen. När de är små så använder de skorna så himla kort tid, så de hinner ju inte slitas. Det finns ju dessutom SÅ mycket begagnat – allt från felköp, en vinterkänga som bara passade i några veckor till skor som använts av flera barn. Spannet är stort. Gummistövlar är exempel på sådant som jag definitivt köper begagnat, eftersom de används ganska lite i förhållande till andra sorters skor.
Kram emma

diy pyssel julpyssel slå in julklappar

Q: Bästa Emma! Kan du dela med dig av dina bästa inslagningstips (ur miljö-vinkel såklart)? Snart är det jul och min familj är nog inte den enda som badar i inslagningspapper och snören när alla har öppnat sina klappar.
A: Jag undrar just om detta ska bli ett eget inlägg. Hållbar jul! Så gör vi! Inlägg kommer imorgon!

Q: Tänker som du med barnkläderna! Handlar nästan allt begagnat och får lägga ganska mkt tid på det eftersom jag har tre barn. Tycker dock att det är roligt så det gör inget och dessutom tror jag att saker behöver få ta tid i vår stressade omgivning. Men jag har ett problem och det är framförallt kläderna till äldsta dottern som är 9 år. Hon har inga problem med second hand- tvärt om- hon tar gärna cykeln till vårt lokala röda korset och handlar till sig själv Men utbudet är verkligen inget att hurra för Små barn finns hur mkt bra som helst till men till 9-åringen är det urdåligt. Och vi som bor i glesbygd har verkligen dåligt utbud. Hur gör man? Har du nåt bra tips?
Sara
A: Hej! Jag har insett att jag lägger ganska lite tid (ändå) på att handla till barnen trots att jag köper alt begagnat. Jag riktar in mig på de stora loppisarna, skriver en lista över vad jag behöver och sedan handlar jag rubbet! Det är ju lyxen med de där stora loppisarna i barntäta områden, så det är kanske ett tips? Skriv lista och åk på stora loppisar.
Jag förstår verkligen problematiken kring begagnat till 9-åringen. Ju större barnen blir desto längre har de ju kläderna och då slits de ju automatiskt lite de mer. Mitt bästa tips är ha bytesdag med kompisar (som kanske har barn i samma ålder?) eller helt enkelt dra igång en byt-och-sälj-grupp på Facebook om det inte finns någon sådan där du bor. Fasen, det borde finnas en kringresande barnloppis känner jag nu. Hade jag haft liiite mer tid hade jag lätt dragit igång en.
Men vad tror du om att jag gör ett inlägg där alla läsare kan tipsa om kommande barnloppisar?
Kram emma

barnkläder barnskor mössa uni vintage j

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny