Ställ en fråga vettja!

Första dagen på jobbet och helt slut i hövve! Hur har du haft det i dag? Lika slut?
Och imorgon ska jag opp i ottan, cykla till Formex och snacka hållbarhet och klimat på deras pressfrukost.
Jag hade 100% glömt bort detta och är ju som ett mos i hjärnan, men det går nog bra, hehehe.

I veckan blir det massa inlägg från torpet, brödrecept och klimatfrukost om inredning, men tänkte varva med lite Q&A! För det var ju så himla länge sedan. Så passa på att ställa en fråga om vad du vill i kommentarsfältet – eller för all del via sundh.emma@gmail.com!

Ser fram emot era frågor!
Kram!

Loading Likes...

Q&A: Bästa stället på Gotland, stilförvirring och det här med barn i sociala medier

Q: Vilka är dina bästa mat/restaurangtips på Gotland? Om man är första-gången-på-gotland besökare är det då ett måste att bo i närheten av Visby eller vilka andra delar av ön är fina?
Kramisar
Klara
A: Hej Klara! Åh, du måste åka till Stelor och Prima gård – närodlat och pang-gott! Två av mina favoriter! Visby är himla mysigt, men jag tycker alla delar av Gotland har sina fördelar. Norra Gotland, Fårösund, Fårö – här händer det grejer. Alltid massor av evenemang, hål-i-väggen-ställen och spännande upptäckter på sommaren. Bra för rastlösa själar. Personligen är jag inte mycket för det karga på Fårö, jag är mer en prunkande typ, men det finns en mix däruppe om jag gillar. Östra Gotland har många vackra sandstränder, medan västra sidan briljerar med solnedgången! Högklint, bara en sån sak.
Södra Gotland är en favorit. Det prunkar, det är inte så stora avstånd mellan öst och väst (bra om en vill kunna välja kust beroende på temperatur i vattnet och vindar).
Stor kram emma

Q: Tycker relationen och konceptet “mor- och farföräldrar” till ens barn är intressant. Skyldigheter kontra rättigheter (finns det?). Geografiskt avstånd till och hur bygga en hållbar relation? Vems ansvar? Vad kan en mor- och farförälder spela för roll i ett barns liv?
Ha det gott!
Victoria
A: Hej Victoria! Intressanta tankar. Jag vette tusan vad det finns för skyldigheter och rättigheter, och vems ansvar det är faktiskt. Bådas? Jag vill så klart gärna bidra till att mina barn ska ha en fin relation till sina mor- och farföräldrar. Men det är inte bara mitt, eller vårt (mitt och Johns) ansvar. Klart att en VILL, men jag kommer inte vända ut och in på mig själv för det. Vi har nog på vårt bord om en säger så. Som tur är har vi det ganska lätt eller friktionsfritt på den fronten. Johns föräldrar har flyttat ner från Skellefteå till Solna, så de hämtar barnen en gång i veckan. GULD för oss, barnen tycker det är kul och dessutom får farmor och farfar en vardaglig relation till dem. Mina föräldrar bor ju i Värmland, så de ses ju mer sällan. Men vi är å andra sidan där längre tid. Nu är ju barnen så stora att de efterfrågar mormor, morfar, farmor och farfar, så initiativet är ju deras.
Jag ser gärna att mor- och farföräldrar spenderar tid med mina barn, men inget jag jobbar på aktivt. Det är roddigt som det är med två små barn, så om de vill spendera tid med våra barn så får de komma till oss, hehe. Om de kan, och har hälsan vill säga. Annars kommer vi till dem. Men jag drar öronen åt mig om det förväntas att vi ska komma och hälsa på, eller om det förväntas att jag ska liksom leda projektet. Det är som sagt lite fullt upp med att ta hand om barnen kan jag känna. Inget problem jag har, som tur är. Men skulle tycka att det var jobbigt om det fanns förväntningar tror jag.
Karm och hoppas att det var svar på din fråga.
Emma

 

Q: Hej! Long time reader här och återvänder framförallt pga du är en sån peppig person i klimatfrågan! Så, jag har några frågor:
1. Hur sjutton hittar man en stil?! Jag är sjukt kräsen, plaggen ska liksom vara snygga, funktionella, hållbara osv. Det är ju jättebra för min plånbok och miljön men mindre bra för självkänslan när jag inte vet vem jag är längre (två barn senare o börjar snart första chefsjobbet, fyller 35 nästa år o ba hjääälp!!) dessutom vill jag gärna handla second hand men blir liksom än mer kräsen då. Slutar med att jag går hem o är irriterad pga kan inte bestämma mig för något. Jag hamnar i en dålig cirkel av Behöver nya kläder -> Ratar både nyproduktion och second hand pga kräsen -> Känner mig ful i trasiga kläder men ”kör på ett tag till” -> panikhandlar på H&M. Vill vara mer genomtänkt men hur kommer man dit?

2. Förra frågestunden fick du en fråga kring att exponera era barn i dina kanaler, efter det upplever jag att du medvetet inte visar deras ansikten längre men att du aldrig svarade på frågan (eller har jag missat svaret?). Är nyfiken på hur du resonerar.

Tack för en intressant blogg Emma ✨
Josefine
A:
Hej och tack för dina fina ord! Blir så HIMLA glad ska du veta. Alla de där stärkande kommentarerna bygger upp mig. Nu ska jag försöka svara på dina frågor.
1. Åh, svår fråga. Jag utgår ofta från en 5-årsmetod för att ringa in min stil. Ställa mig frågan om jag skulle gillat ett plagg för fem år sedan och om jag tror att jag kommer gilla det om fem år? Ett sätt att ringa in en stil kan vara att gå igenom garderoben och testa 5-årsmetoden på alla plagg. Vilka är det som du ständigt återkommer till? Är det byxor med hög midja? Blusar med trekvartsärm? Eller kortärmat? Vilka färger trivs du i?
Min egen konklusion har blivit: trekvartsärm eller långärmat, markerad midja, blusar som visar nyckelbenen, vinrött/rosa/marinblått (EJ RÖTT),  vida byxor med hög midja, koftor i kashmir (bara rundringade, aldrig V-ringade), strumpbyxor, randiga tröjor, kjolar som slutar nedanför knät (både vida och snäva) och kappor med färg. Jag tror på att göra en lista över vad en behöver. För går en in i en affär så finns det helt plötsligt en massa fint, som lockar en för stunden. Saker en vill behöva. Utifrån listan så kan en lägga bevakningar på köp- och säljsajter, fråga runt i vänskapskretsen eller köpa ett hållbart producerat plagg (som en VET att en kommer att använda tills det slits sönder och samman), eller kanske gå till någon av de där butikerna som säljer utvalt begagnat?
Hoppas det var någon hjälp på vägen!
2. Du har helt rätt. Jag fick en fråga kring exponeringen av mina barn och den gick rakt in i hjärtat. Mina barn har inte bett om att få vara en del av den här kanalen. När de varit pyttesmå har det inte spelat så stor roll, men nu är de små minipersoner. Individer. Och det vill jag värna. Förr har jag gått efter måttstocken “kommer de gilla att jag la upp denna bild när de är 14 år”, men känner att jag inte har något vettigt svar på den frågan längre. Det är så lätt att ta hundra bilder på de jag älskar, just för att jag älskar dem och fylla mina flöden. Dels för att jag jag tycker att de är så jädra gulliga, men också för att de liksom hänger med mig typ hela tiden på min lediga tid. Ska tilläggas att kommentaren om exponeringen av mina barn kom i samma veva som en annan kommentar där en person ville veta ALLT om mina barn. Deras intressen, när de fyllde år, vad de skrattar åt, när de gråter, ALLT. Och det kändes på något vis lite för privat. De har ju som sagt inte bett om att få vara med här, eller hela deras personer ska redovisas.
Så jag gjorde att val.
Numera är barnen med på ett hörn, men inte på närbilder eller i fokus. Jag kommer fortsätta att blogga som barn, barnrum och alla tankar som dyker upp kring allt från barnuppfostran till jobbiga faser (för vi behöver prata om dem, JAG behöver prata om dem), men försöker numera skriva inlägg utan att berätta vilket av barnen som det handlar om. Vill inte att de ska kunna googla sitt namn i framtiden och få upp träffar om hur jag bloggat om deras värsta stunder.
Jag blev djupt berörd av kommentaren och hade sådan ångest, men det ledde till ett beslut om att hålla dem utanför mina kanaler. Och det känns bra. För mig. Vill de vara med i framtiden kan de få de, men innan de förstår meningen av det så leva sina egna liv vid sidan av. Jag struntar fullständigt i hur andra gör ska tilläggas. Detta är mina högst personliga tankegångar. Och tack för att du tar upp frågan. Har tänkt blogga om just detta, men inte kommit mig för.
Kram emma

Loading Likes...

Pseudotvillingar: 12 överlevnadstips

God morgon! Det ramlade ju in en fråga om pseudotvillingar i veckan, så jag tänkte att ämnet får ett alldeles eget inlägg! Hoppas ni gillar!

 

Q: Hej! Jag vet att du skrivit tidigare om hur det är att ha pseudotvillingar. Men vilka är dina absoluta överlevnadstips och trix?
E

A: Hej E! Åh, jag skönjer en desperation. Jag ska absolut försöka kladda ner några överlevnadstips! Hoppas de hjälper! Stor styrkekram!

1. Innan ni får barn: Prata om förväntningar och känslor inför att ha två barn. När jag var gravid med Bodil så planerade John in en spelkväll med några kompisar – och jag bröt ihop. För jag var hemma varje kväll (trött som jag var), medan Johns liv inte förändrades så mycket. Det var ju bara en ynka liten kväll, men i min gravidhjärna behövde jag garantier för att det inte skulle vara så för evigt. Jag hemma, John på spelkväll. Jag känner ju John och VET att det inte skulle bli så, men jag behövde höra honom säga det. Mina innersta skräckscenarion var tvungna att manglas ut, undersökas och pratas om. Och jag tror mycket på det där: att prata om förväntningarna. Mest för sin egen skull, att en vet att den andra vet vad en grunnar på.Två barn är lite roddigare än ett, är de nära i ålder är det ännu roddigare, så prata med varandra!
2. Dela på ansvaret. Det kan vara allt från att dela på hämtningar/lämningar på förskolan till att ta varannan läggning. Det ÄR intensivt med två barn – oavsett om de är pseudotvillingar eller inte. En behöver en paus. Vi gjorde ju jämställdshetstest i våras för att kunna jobba med våra svagheter och styrkor, det var himla lärorikt. Gör testet tillsammans, och jämför era svar!
3. Tänk att allt är en fas. Det krävs ju inga psudotvillingar för ett sådant mantra, men eftersom det är barn i stereo så kan är det lugn i dubbel bemärkelse.
4. Prata med andra som har pseudotvillingar och få lite perspektiv. När det var dubbla härj-faser, trots och kalabalik här hemma tyckte jag att det var så skönt att prata med människor som hade äldre pseudotvillingar som berättade att de numera satt och åt långa frukostar medan barnen lekte. Det gav mig hopp, hahaha! Och så brukar det faktiskt vara hemma hos oss numera. Nu är Majken och Bodil 2 och 3 år gamla och även om vi kanske inte vältrar oss i trippeltimlånga långfrukostar, så blir det en del långa helgfrukostar. Faktum är att det har det har hänt mycket sedan båda slutade med napp … (de äskar inte napp genom att make a scene liksom)
5. Underskatta aldrig en skärm. Tack alla appar och TV-program för hjälpen vid skrikande tunnelbanefärder, vinterpåklädning och allsköns kaos. Ett särskilt tack till Alfons Åberg, Pippi Långstrump och Radioapan.
6. Sätt gränser tidigt. Även om det tar tid och energi, så får du igen det i det långa loppet tänker jag. Jag och John har gjort en lista över vad som är förhandlingsbart och inte förhandlingsbart. Med ett barn var det ju inte så noga, men med två måste en ju vara konsekvent. Annars blir det ju ett himla liv. Sitta vid bordet vid middagen är ett sådant exempel. SOM vi kämpat med det, men nu sitter de där och äter och vi har riktiga middagar. För börjar en joxa, så hänger den andra garanterat på och vise versa.
7. Låt saker ta tid. När Bodil var nyfödd och jag satt och slet med amningen så tog John det största avsvaret för Majken. Det var ju fenomenalt, men det bidrog till att jag kände mig så otillräcklig. Jag sörjde att hon inte sökte tröst hos mig, inte ville leka och ville inte sitta i knät. För John var hennes bundsförvant. Det var som att jag och John hade varsitt barn och det slet på min inombords. Jag önskade så att jag visste vad jag vet i dag: att det skulle jämna ut sig. Att det helt enkelt bara var en fas.
8. Var lediga tillsammans den första tiden. Om det är möjligt: Vi hade ju lyxen att få Bodil mitt i sommaren när vi båda hade semester. Jag hade på riktigt inte pallat om inte John var hemma lite längre än de där 10 dagarna. Vi kunde sakta men säkert hitta nya rutiner, avlasta och prata. Jag har ju fått tredje gradens bristningar vid mina två förlossningar, plus haft det otroligt stökigt med amningen med blödande bröstvårtor och nattsvarta känslostormar. Att rodda en vardag med två barn efter 10 dagar (som är standard) med de förutsättningarna tycker jag var lite väl saftig utmaning för min del.
9. Splitta på barnen ibland, låt de får vara individer, inte bara en duo. Det kan vara så simpelt att jag och Majken går och handlar, medan John och Bodil går till en lekpark. En timme. När barnen återses är det som att de varit bortresa från varandra i veckor, det utdelas kramar och kärlek.
10. Ha ett fir på vänt! När en är helt slutkörd, en är så trött på att höra sin egen tjatiga stämma att en vill tejpa igen munnen och det har varit kaos och bråk hela dagen: Fira när barnen har somnat! Korka upp en cava och skratta åt skiten!
11. Ta kort! Fyll kameran och mobilen med mängder av gulliga bilder på de där små och ta fram när det är som mest utmanande, när faser avlöser varandra, de bråkar, slåss och en målar upp 20 år av slagsmål i hjärnan. Då är det fint att minnas att det sett ut så här också.

12. Kapitulera. Och ibland får en bara kapitulera inför härjet. Ofta inför sina egna förväntningar och planer. Som att ta sig från förskolan till exempel. Själv vill en ju gärna hem, börja laga mat, förhindra katastrofer. Men när båda springer åt olika håll, dens ena overall flyger av medan den andras flyger på och en liksom hör att ens röst har i blivit en del av den allmänna ljudbildens brus. Då är det bara att sätta sig ner ett slag. Andas djupt och titta på dem. Skala av alla måsten och bara vara för en stund. Sedan kan en ta nya tag när en laddat klart.

Hoppas mina tips är till någon hjälp! Det är FANTASTISKT att få barn tätt. Det är ju inte direkt tråkigt om en säger, hahaha. Det är fullt ös!

Loading Likes...

Q&A: Gotland i sommar, hållbara julklappar och klimatsmarta jeans?

Hej på er!
Alltså vilken galen vecka det här är, eller ska jag säga månad? Har kuskat runt på möten, varit i Riksdagen för att snacka klimatfrågor, städat lägenheten inför H-fest och Dagens nyheter-besök (dessa event sammanfaller ej som tur är, hahaha) och varit på klimatevent med Löfbergs. I dag ska jag käka lunch med underbara duon Jasmina Bylund och Anna Kubel!

Men innan det tänkte jag snurrar igång den här torsdagen med en Q&A! Det har ramlat in så många frågor i kommentarsfältet och per mejl, så det är bara att beta av. Får se hur långt jag kommer helt enkelt!

Q: Häj!
Jo, vi är sugna på Gotland nästa sommar och det är helt ditt fel 😉
Vi har två små som älskar bad och lekparker. Vart ska man bo? Fina stränder? Barnvänliga restauranger? Kram
Tina
A: Kom bara kom! Kanske har till och med de nya gasfärjora kommit då – hoppas! Finns så mycket barnvänligt på ön! Om ni inte hyr hus (brukar finnas en uppsjö mysiga hus som hyrs ut under sommaren), så kan jag rekommendera Gula hönan. Där kan en hyra en liten 60-talsskokartong med utgång till en lummig trädgård med frigående höns. Fenomenal mat har de också! Om ni ska göra någon utflykt så är Prima gård ett måste, liksom Leva kungslador med sin lekskog och Bungenäs (restaurang, fik och bad på bilfritt område). Gillar du (liksom jag) gamla grejer så kika förbi Lyckliga gården som – förutom butik – har fik, gungor och höns. De flesta restauranger (utanför Visby) är faktiskt barnvänliga, men några riktiga favoriter är Hablingbo creperie, Prima gård, Stelor och Bruna dörren. Är ni inne i Visby, köp med lite fika från Ett rum för resande och gå ner till Almedalen. Där finns en lekpark för leksugna. Det finns dessutom massor av spännande torn och ruiner inne i Visby, där en får klättra upp, gå i gömda gångar och kika runt.
Mina favorit-badplatser är automatiskt barnvänliga, för lyckliga barn ger harmoniska föräldrar. Gillar en att hoppa i plurret från brygga är Bungenäs och Katthammarsvik två favoriter. Min bästa sandstrand är Vitviken i Åminne, men gillar även stranden i När (om en gillar lååååånggrunt).
Hoppas ni får en fin sommar!
Kram emma

Q: Hej! Jag vet att du skrivit tidigare om hur det är att ha pseudotvillingar. Men vilka är dina absoluta överlevnadstips och trix?
E
A:
Åh, känner en viss desperation mellan raderna. Jag började svara på denna fråga, men ballade helt ur, så det får bli ett eget inlägg som kommer upp imorgon!
Stor kram emma

Q: Akkurat nå kunne jeg flyttet inn hos deg Emma <3 Jeg elsker jula og syns det her er noe av den fineste julepynten jeg har sett på lenge! Nå ble jeg inspirert 😉 Jeg lurer forresten på hvor du har kjøpt duken? Jeg elsker jo gjenbruk og det at du er så flink med det, men nå krysser jeg fingrene for at den ikke er det. Klem fra JuleIda
Ida
A: Tusen tack för dina fina ord Ida! Duken kommer från Ellos från början, men har ett år på nacken (och finns inte längre i deras sortiment). Kanske att finns något liknande (eller ännu finare) på exempelvis  Tradera? Eller om du är pysslig: sätt tofsar i hörnen på en beige duk och sy några dekorativa stygn på duken. Jag ska inte förta arbetet bakom denna duk så klart, men borde inte vara så svårt att piffa en liknande duk själv när jag tänker efter. Nu blev jag lite sugen på att göra detta som ett återbruks-DIY! Wiii!
Kram emma

Q: Åh vilken fin tröja med hästar på oket! Om den är hemstickad skulle jag bli hemskt hemskt glad om du kunde fråga var mönstret finns – har en hästtokig tioåring hemma.
Maria!

A: Svar från Amanda: Tack!! Vad himla glad jag blir! Har använt mig av ett gratismönster, http://www.ankisdesign.se/garn/gratis-monster-island/hast-monster-lett-lopi.html . Stickade herrstorlek och la till lite extra på ärmen för att de skulle kunna täcka händerna kalla dagar.

Hästarna har jag ritat om för få mer töltlik, här kommer beskrivningen som jag gjort:
https://pin.it/4azvrm7tominzz

Lycka till!!
Amanda

Q: hej emma! himla fina ullbyxor du har på ditt barn på en bild för P&P… gulfärgad, korta… kan du hänvisa till ett stickmönster? det skulle göra mig sååå glad! allt gott. andrea.
A: Hej Andrea! Den här fina rompern kommer från Chaleca! Den är helt underbar och värmande.
Stor kram
Emma

Q: Orkar inte så fint ni har det!
Drar till med ett litet önskeinlägg här också. Skulle du, som är en hejare på miljötänk, kunna sätta ihop en önskelista till barn på bra och hållbara grejer, lite åldersrelaterat kanske. Jag tycker det är så svårt när släkt och vänner frågar vad min snart ettåriga son önskar sig i födelsedagspresent och julklapp. Självklart går det att säga att de inget skall köpa och självklart är det ju jag själv som bäst vet vad just vi/han behöver och jag försöker hänvisa dem till andrahandsmarknaden. Men OM de nu ändå vill ge något så hade det känts bra att kunna ge några konkreta bra och hållbara pinaler/kläder som du som mamma har erfarenhet av faktiskt är en jäkla bra grej att införskaffa sig. Jag tänker tex “miljömärkt regnställ” till förskolestart, “ulljacka”, men sen tar det stopp…
Tack för grymmaste bloggen!
Emma
A: Hej Emma! Ja, det är svårt det där, för 1-åringar behöver ju ingeting egentligen. De kan ju roa sig med  en visp och en kartong från återvinningen liksom, hahaha. Medan barnen är små kan jag tycka att det är ett ypperligt tillfälle att sätta ramen kring just julklappar och presenter. För de har ju noll förväntningar. Så OM du kan sätta en gräns eller peppa att handla begagnat så gör det nu – för kommande års förväntningar!
Jag förespråkar ju så klart begagnat (kanske inte helt otippat), eftersom det mesta redan finns. Det finns massor av fina barnböcker att fynda på loppis och pussel som en kan ha glädje av länge! Kläder har ju automatiskt kortare användningstid eftersom de små liven växer så det knakar, så här rekommenderar jag verkligen begagnat. Och även i större storlekar (inte nödvändigtvis storleken de har nu)! Stövlar, regnställ, skalbyxor, kängor, ullvantar eller kanske en hemmastickad, icke-kliande halsduk. Sådant som en behöver.
De finaste och härligaste julklapparna och presenterna måste ju ändå vara upplevelserna. En fika i skogen med mormor, en tur till Junibacken eller på museum. Allt behöver ju inte vara (ännu) en pryl.
Hoppas det var svar på din fråga! Stor kram och god jul!
Emma

Q: Hej! Har du några tips på snygga mörka klimatsmarta jeans som inte kostar en avbetalning på huslånet? Vet ju att second hand är bäst men svårt med modell, storlek och de faktum att de är så urvattnade i färgen.
//Ulrika
A: Hej Ulrika! Ja, det bästa är ju – som du skriver – begagnade jeans. Och ju bättre kvalité, ju längre håller de. Dyrt inköp, men billigare i längden. Ett tips är att prova nya jeans i butik,  hitta dina favoritjeans, och sedan leta efter dem på exempelvis tradera. Jag vet, det tar lite längre tid och är lite mer omständligt, men det är bättre för klimatet. Om du inte hittar favoritjeansen begagnat, så köp dem nya, men lägg in en bevakning på secondhandsajter. För det bästa köpet är ju det som du använder.
Angående märken så kan jag rekommendera Nudie-jeans som är tillverkade i ekologisk bomull och dessutom erbjuder de lagning av dina Nudie-jeans. SÅ BRA! Monki har också fina, ekologiska jeans, men de är ju lite billigare och har förmodligen en lite annan kvalitet (livstid). Jag har ett par jeans därifrån och de är ju liksom lite tunnare i  tyget. Mina bästa jeansköp har jag ändå gjort secondhand. Det finns inget härligare än att hitta de PERFEKTA jeansen – secondhand.
Stor kram emma

Loading Likes...

Q&A: Bygga skafferi i gammal stil, torp på vintern & hur mina dagar ser ut

Q: Ert skafferi på Gotland! Jag hade helt missat att ni byggt ett!? Jag vill bygga ett likadant! Hur tänkte ni när ni byggde?
A: Hej! Ja, älskar det där skafferiet! Det slukar ALLT! Men alltså vi har inte byggt det själva, det är en fenomenal snickare (Benny) som har byggt det. Vi hade fnulat över det här med förvaring ett bra tag och hade ett hörn i köket där vi hade en stege och lite annat bös. Det var verkligen ett stort böshörn.
Vi var så sega i huvudet, för vi tänkte först att en skulle ha några hyllor där i hörnet och pjaaa, det vore ju bra att kunna stänga om hyllorna (så det inte ser så stökigt ut) och då föll poletten ner. Det är ju ett platsbyggt skafferi vi skulle ha! Vi hade fått nys om en bra snickare och när han kom på besök för att höra våra gammaldagsa pärlsponts-planer så fattade han grejen direkt. Vi måttade ut hur stort utrymme vi ville ha mellan hyllorna och sedan fick Benny fria händer. Han gjorde det SÅ bra! Han kunde till och med återanvända den gamla golvlisten, så vi slapp att fräsa till en ny (dyrt).
Vi målade skafferiet i samma nyans som kökets pärlspont och så satte vi dit ett lås som jag köpt på loppis för en spottstyver.
Här kan du se lite före- och efterbilder. 

Q: Tycker mycket om att läsa din blogg, du är en förebild när det kommer till miljön med alla tips och idéer, det behövs!
Så till min fråga; vad tycker du är största skillnaden att ni flyttat till större? Vad är fördelarna/nackdelarna? (Om det finns nackdelar)
Stina
A: Hej! Tusen tack – finaste komplimangen! Största fördelen är nog egentligen inte kvadratmeterna när jag tänker efter. De hjälper ju till så klart, men måste ändå säga att planeringen är bättre. Och pja, att ha ett vardagsrum är ju lyxigt. En social yta. Och det är väl just det som har varit uppköpet: lägenheten är mer social. Vi kan ha stor middag och samtidigt ha full koll – rakt in i barnrummet. Det är en sådan lyx! Sedan är det inte ett minus att barnen kan springa runt, runt mellan köket och vardagsrummet.
Vår förra lägenhet (som jag förvisso älskade och kan sakna) var liksom mer uppdelad. Varje rum låg lite avskilt på något vis. Men här är vardagsrummet i mitten och är hemmets hjärta. Det är enda rummet som vi värmer upp också. Det blir energieffektivt på det viset.
Ett plus är också att lägenheten inte ligger lika högt upp, vilket är guld när barnens ben slutat fungera. För det finns tyvärr ingen hiss i de här gamla kåkarna. Kommer faktiskt inte på någon nackdel. Eller jo, vänta. Köket. Gah! Får panik av hur icke-optimerad det är. Taket är sänkt, hyllorna går inte ändå upp och trots större yta än vårt förra kök så får vi plats med färre grejer. Skafferi, städskrubb och kylskåp är inte mina bästa kompisar. Men det är fullt fungerande, om än inte mitt drömkök. Men allt behöver inte vara ens dröm ju. Jag är mer än nöjd!
Kram emma

Q: Men alltså mussäkra tell me more! Vi har också landställe på Gotland men är en fullständig amatör, ett under att huset står kvar så att säga. Hur gör ni inför vintern?? står huset kallt eller några grader? kram och vad fint ni har det!
Nina
A: Hej Nina! Vad roligt med Gotland-ställe! Jo, inför varje vinter så ser vi till att torpet är städat till tusen. Alltså vi försöker se till att det inte finns minsta brödsmula (även när vi är där vår och höst försöker vi städa köket varje kväll, eftersom det är perioder när möss letar sig in för värme (och mat)). All matförvaring i skafferiet och köket är gjord av glas eller metall. De där små mössen äter ju sig igenom plast!? Vi tar egentligen bort så mycket som möjligt som kan ätas på, till exempel stearinljus (tydligen en delikatess). Vi städar ur ugn, plåtförvaringen under från eventuella smulor, ställer upp brödrost högt och städar noggrant ur skåpet där vi förvarar sopor och kompost. Dessutom bäddar vi ur alla sängar (efter att jag hört om några möss som byggde bo i sängar under vinterhalvåret) och ställer upp dem på hinkar av plåt. Samma sak med vår soffa i vardagsrummet – upp på hinkar! Vi kanske är nitiska, men jag tänker att det är så himla synd om något stort, nödvändigt och dyrt som en säng blir förstörd. En liten insats för en stor vinst. Alla täcken och kuddar har vi i lådor som vi lägger högt.
Möss ingår ju i gamla hus, så jag tänker att vi gör så gott vi kan inför vintern.
I övrigt så stänger vi av vattnet (vi gjorde misstaget en gång att ha det på vattnet under ett par veckor när vi inte var där – och just då gav vattenberedaren upp och fyllde köket med vatten), tömmar alla kranar och lägger ner duschmunstycket i duschen så att rören inte ska frysa sönder. Förrförra vintern var det snorkallt och ett rör och blandaren frös sönder (för att vi inte lagt ner duschmunstycket på golvet). I toaletten kan en också hälla en skvätt miljövänlig anti-frost-vätska så att den inte fryser sönder. Angående värme, så har vi installerat Telldus som alltså är trådlösa uttag. Vi kan alltså hålla koll på temperaturen både inomhus och utomhus – från Stockholm. Och blir det en köldknäpp kan vi sätta igång element som håller huset på någorlunda nivå. För gamla hus mår ju bra av jämn värme, men det betyder ju inte att det behövs värme hela tiden. Just nu kan jag meddela att det är 10 grader varmt på torpet! Ingen värme på än så länge.
Kram emma

Q: Hej! jag skulle vilja veta lite hur en jobbvecka ser ut hos dig? Lista som du bockar av? Hur mycket är jobb som du blivit anlitad att göra vs byggande av eget (varumärke/instagram/blogg). Hur lägger du upp dagarna? har ni bestämt vem som lämnar/hämtar? jobbar du när barnen sover/på helgen?
Är ju då själv egenföretagare småbarnsförälder så hoppas på nåt härligt tips! 😉

tack för en underbar blogg! <3
Stella
A: Hej Stella! Vilken rolig och nyttig fråga att besvara. Det är bra att kika på för mig också, för att få perspektiv. Jag kan inte leva utan att-göra-listor. Har en lista för varje dag där jag skriver upp allt från att nolla mejlen (svara på osvarade mejl), skriva, blogga, instagramma och dricka vatten. Jag måste skriva upp det sista för annars glömmer jag det, plus att det är najs att ha smågrejer med på listan. Inte bara stora berg att bestiga.
Vanligtvis säljer jag in jobb själv, och det är ofta en mix av reportage, samarbeten, krönikor och styling.
Eller tja, sedan Klimatklubben har allt ställts på ända lite. Det är möten, möten, intervjuer, TV och så lite, lite betalda jobb, hehe. Jag har helt enkelt inte hunnit jobba med mitt vanliga (betalda) jobb, för Klimatklubben har tagit ganska så mycket tid i anspråk. Men det är förbannat kul! Även om jag blir fattig på kuppen!
Jag ska försöka hitta inte mer balans i mitt levebröd och min klimatkamp. Det blir nästa veckas mission!

Och var jobbar jag då? Jo, antingen jobbar jag hemifrån eller från kontoret. Om jag ska skriva eller plåta jobbar jag ofta hemifrån för att effektivisera, medan jag är på kontoret om jag har möten, behöver fixa grejer i stan eller ska förbereda jobb. Jag försöker åka till kontoret ofta, för då får jag en cykeltur också. Skön grej. Eller ja, dit i alla fall. Hemåt är det uppförsbacke. Men då har jag gjort min motion tänker jag. Oftast är det jag som lämnar barnen på förskolan och John som hämtar. Varför vi delat upp lämning och hämtning beror på att att vi jobbar olika bra på dygnet. John är en morgonmänniska som är sjukt effektiv tidigt på morgon. Jag däremot är en eftermiddags-rejsare. Dessutom är jag en kvällsmänniska. Mina bästa alster gör jag på kvällen. Jag är en härligare människa då på något vis. Sedan ska tilläggas att John har liiiite mer tålamod än jag. Det tar ju ofta ungefär en timme att komma hem från förskolan, trots att förskolan ligger fem minuter bort.
Särskilt drygt är det så här års, med alla miljoner kläder som ska på. Och två barn som springer åt olika hålla.

Så ja, jag jobbar mycket kväll. Klämmer in mellan läggning av barn och avslutande HBO-maraton. Men bara när jag måste eller får feeling. Jag GILLAR att jobba på kvällen. Allt går lätt liksom. Helgerna däremot. De är heliga för mig. Eftersom jag pusslar med jobb på vardagarna så tar jag ledigt på helgerna. Kanske slänger upp ett blogginlägg medan John nattar barnen, men resten av helgen kopplar jag ner. Jag måste ha lite paus.
Sommaren är ett annat kapitel. Då jobbar jag i stort sett varje kväll, men det är ju för att jag är “ledig” så länge. Det är ett pussel och vi har lyxen att kunna pussla fritt, så detta upplägg passar väldigt bra just nu.

Q: Emma, hur redigerar du dina bilder? Lightroom eller Photoshop?
A: Hej! Hej ångesten. Jag har ju redigerat alla mina bilder i Photoshop i alla år, men numera ska en ju vara modern och tjoffa in alla i Lightroom. Tjongpang säger det så är alla bilder klara i ett huj. Ja, rent teoretiskt alltså. Men hur fina alla andras bilder än blir så går det bara inte för mig.
Testade ju i somras. Men det gick inte så där tjongpang-snabbt att redigera i Lightroom för mig (trots att Volang-Linda gav mig en fenomenal introduktion i somras). Jag hade så knappt om tid i sommarhärjet (blogga, jobba, njuta) och till slut gav jag upp. Förmodligen hade jag varit hooked om jag hade haft mer tid och hittat min nisch, men ärligt talat har jag  återvänt till Photoshop. Och det är så skönt, hahaha. För Photoshop gick snabbare för mig. Jag har ju redan lager redo sm jag tjoffar in i varje bild, så det går ganska snabbt ändå. För det mesta. Som sagt – är gruvligt imponerad av allas fina Lightroom-bilder – men det är bara att tugga i mig: det är inte för mig. Inte nu i alla fall. Jag älskar Photoshop djupt. Lite för djupt för mitt eget bästa kanske. Om jag har får lite mer tid över i vinter så ger jag det kanske ett till försök.
Kram emma

Q: Hej! Jag försökte kommentera på detta inlägg i din gamla blogg men tror inte kommentaren blev godkänd eller så var det något fel med sidan. Jag provar samma kommentar nu i din nya blogg! Jag undrar var Pippi-bingot kommer ifrån! Är det finaste jag sett och min dotter har varit i en Pippifas i två år så jag betvivlar att den försvinner snart! Är ju säkerligen ett loppisfynd och i så fall vill jag ställa mig först i kön om du någon gång tänker sälja det! Tack det var allt för mig!
Elina
A: Hej Elina! Vad konstigt, kommentaren måste försvunnit på något vis. Jag kan VARMT rekommendera Pippi-bingo som vi kallar det. Hela familjen sitter som klistrad, till och med minstingen! Vi hittade detta Pippi lotto – som det egentligen heter – på loppis! Helt nytt och oanvänt! Fanns ett Pippi Lotto på Tradera såg jag, och ett ÄNNU finare med Astrid Lindgrens alla karaktärer!

Loading Likes...

Q&A: Rosa drömsoffa, begagnade barnkläder och klimatsmart jul!

Tack för alla frågor som ramlat in!
Här nedanför har jag samlat nya frågor och en del från kommentarsfält som jag inte hunnit svara på! Och svar förstås. Hoppas ni gillar!
Fler svar på frågor kommer senare i veckan (så passa på att fråga på vettja).
KRAM

Q: Du kör ju med finsoffor, nu senast den rosa drömmen…. Nyfiken på hur de är att hänga i? Jag drömmer verkligen om en vacker soffa från 30-40-50-talet, men har alltid tänkt att de nog är förfärligt hängovänliga…..TACK för allt dy gör för klimatet btw <3!
Karin
A: Hej Karin! Tack för din fråga! Ja, alltså det ska sägas att jag är 0 % praktisk och 100% av estetisk karaktär. En drömsoffa för mig är vacker. Ett plus är om den går att sitta i, hahaha. Kan en ligga raklång i den är det fenomenalt.
Men alltså jag tänker att den här soffan är hängvänlig. Det får plats ett par rumpor och den går att bulla upp med kuddar och filtar för det där extra myset. Men ja, alltså den kanske inte kan jämföras med en sådan där soffa med liggdel (vet heter det?), som typ är som en säng. Men å andra sidan brukar jag föredra sängen när det ska tittas på långfilm och TV-serier. Det är sedan gammalt. För då kan jag bara somna sedan. Mmm.
Stor kram emma

Q: Du skrev att Klimatklubben startades tack vare läsare. Blir nyfiken: Hur?
A: Jojomänsan! En läsare, Malin, skrev en kommentar om sin klimatångest. Den där kommentaren sådde ett frö som jag, Maria och Johanna kunde odla vidare. Så tack Malin! Vi är snart 20 000 som samlats tack vare din kommentar.
Tänk vad viktigt kommentarsfältet och era tankar är!

svamp kantareller mat recept vegetariskt vegetarisk middag

Q: Hej Emma, tusen tack för att du skriver så bra om att leva miljösmart! Jag undrar om du skulle vilja skriva lite om hur du gör för att minimera plastförpackningar när du handlar mat och andra saker till hushållet – diskmedel till exempel. Jag tycker att det är så förbenat svårt. Anstränger mig verkligen, vilket betyder att jag ofta handlar i tre olika butiker plus en tur på torget för att få ihop en hyffsat plastminimerad storhandling. Men det känns ändå alltid som att shoppingen blir en enda stor kompromiss, att tänka att ok nu köper jag billig ost inplastad mot att jag köper dyrare eko-havregryn i lösvikt. Och det suger! Hur gör du med sånt som diskmedel, mjölk, yoghurt till exempel? Skulle vara underbart att få lite tips från dig!!
Line
A: Hej Line! Ja, detta berg av förpackningar! Blir galen av att det säljs frukt och grönt som är förpackade, det är ju för bövelen bara att skölja av. Nåväl, jag tycker också att det är svårt, men ser och fler butiker blir klimatsmart(are). Ica Kvantum i Liljeholmen (som är nära där jag bor) har till exempel testat att ha mjölk som en tappar upp i glasflaskor. Men då ska en ju komma i håg glasflaskan också. Vi (läs: jag) har ju blivit så bekväma och impulsiva i vårt handlande, så vi behöver inte planera att ta med flergångspåsar, flaskor och grejer. Vi drar förbi Coop på väg från jobbet och lustvandrar lite gött. Men där försöker jag utmana mig att planera mer. Jag har ju handlat väldigt mycket via nätet för att komma undan matsvinnet, men skulle älska om det fanns någon form av pantsystem. Alltså tygpåsar som typ Mathem, Coop och Hemköp använde och fyllde med glasflaskor och återbruks-påsar. Och så ställde en ut allt detta när en fick sina matvaror utkörda. Samma princip som med mjölkkannorna back in the days. Och ja, jag skulle önska fler förpackningsfria livsmedelsbutiker. Nu tycker jag att det är svårt. Jag är ett ess på att källsortera, men jag vill verkligen Zero waste:a – på riktigt. Inte bara gällande soppåsen.
Mjölk och yoghurt köper jag i förpackning, men försöker undvika förpackningen med den där onödiga plastkorken.
Diskmedel är svårt, men har sett att fler företag använder förpackningar i papp. Himla bra!
Vet inte om det blev något vettigt svar på din fråga, men jag delar din frustration och ska banne mig gör något åt det.
Nu när jag tänker på det så skulle det vara sjukt intressant att leva förpackningsfritt en månad. Gah!
Kan jag klara det?
Kram emma

Q: Hej Emma! Tack för en otroligt välskriven och inspirerande blogg! Vad har du för tips inför julen gällande att önska att släktingar köper plastminimerat och hållbart när det kommer till julklappar till ens barn? Det kan ju verkligen vara en känslig fråga att ta upp tänker jag. Kram!

A: Hej! Ja, julen ÄR känslig och många vill visa sin kärlek genom att ge gåvor. Så är det ju. Jag tänker att det är bra att ge tydliga direktiv och vara ärlig, för lika jobbigt som det kanske är att ge direktiv är det ju att sitta i det där berget av grejer som en inte vill ha. Jag och John brukar mejla ut “önskelistor” till våra familjer, där vi frågar vad de önskar sig och där vi också ger barnens önskelistor. Vi skriver att barnen redan har alldeles för mycket grejer, vi inte har fysiskt plats för dem i vår relativt lilla lägenhet och OM det ska köpas julklappar skulle vi uppskatta om det bara bli en, gärna begagnad, grej. Eller i alla fall med hållbarhetsfokus. Helst något en gjort själv. Och herregud vad fina grejer barnen har fått. Min syrra som gjort leksakskamera i trä och mamma som köpt begagnade pussel på loppis.
Det handlar ju om att vi vuxna ska ta hand om allt jox också. Leva i det. Städa, plocka undan, underhålla, rensa ut. Ju fler grejer det mer jobb.
I år kommer jag nog mejla ut till familjen att jag hakat på utmaningen #skraltundergranen-kampanjen som Klimatklubben dragit igång. Alltså istället för Disney-jul med högar av julklappar så önskar jag mig en hållbar jul med minimalt med paket. Och SOM jag ska ta kort på den där skrala granen och mangla ut den i sociala medier, hehehe.  För jag tror att vi måste åt en normförskjutning här. Det kan ju orimligt vara norm att frossa i plastleksaker och mängder av paket (och bränna 23 miljarder på julklappar (vilket vi svenskar förväntas göra i år)) när vi har ett sådant kritiskt klimatläge. Hellre en väl genomtänkt julklapp än tjugo på-skoj-klappar.
Våra barn är ju 2 och 3 år och jag tänker också att vi har ett guldläge att sätta någon form av förväntningar inför kommande år.  Får de EN julklapp på julafton så kommer de (kanske) inte förvänta sig fem nästa år, för det är så här VI firar jul.  Men får de tio paket så kommer de garanterat förvänta sig tio paket nästa år. Lite som lördagsgodis-principen. Lördagsgodis får en på lördagar, det är sedan gammalt. Eller ännu bättre liknelse: att ge presenter till syskon när ett barn fyller år. Då kommer syskonen alltid förvänta sig presenter när det vankas kalas och helt plötsligt sitter en i en hög av sjuttioelva dubbeluppsättningar av kritor, böcker, pussel och ritblock.
Jag tror helt enkelt på att vara ärlig. Berätta om de där 23 miljarderna som vi förväntans spendera och säga att en inte vill vara en del av detta. Det handlar för bövelen om våra barns framtid! Så tänker jag i alla fall. Ska jag författa ett mejl som vi alla kan skicka ut? Bara att copy/paste:a?
Kram emma

Q: Hej! Var fyndat du så billiga barnplagg undrar jag nu 🙂 vet att du nämnt emmaus på söder ibland, men där hittar jag sällan så billiga fynd. Tips mottages varmt!
A: Hej! De riktigt bra kapen gör jag på de stora gatuloppisarna som är på våren och hösten, exempelvis Kransenloppis, Aspuddens loppis, Återbruksfesten i Hornstull och barnbazaar i Midsommargården. Ofta har ju folk kånkat ut en hel massa och vill inte ha med sig något hem, det resulterar i pangpriser. Här har jag hittat allt från Kavat-skor, gummistövlar, överdragsbyxor, mössor, vantar, tajts, tröjor till jackor. Jag köper på mig i större storlekar eftersom jag vet att en dag kommer jag stå där, regnet smattrar utanför fönstret och ongen skriker att gummistövlarna är för små. Då är det bara att kila upp på mitt lilla bibliotek. Jag brukar också låna ut en hel del från biblioteket eftersom jag tycker att det grejerna gör sig bättre på någon som behöver det.
Lite så tänker jag.
Kram emma

 

Q: Jag undrar hur du resonerar med skor och ergonomi. Köper du begagnat till barnen även där? Jag tycker det känns viktigt att barnen har funktionella fotriktiga skor. Vinterskor ska vara vattentäta och varma, de ska inte vara snedslitna osv. Därför är jag tveksam till begagnat. Samtidigt är det ju ekonomiskt och miljövänligt att köpa second hand. Som sagt, hur gör du?
Karin
A: Hej Karin! yes, jag köper begagnade skor till barnen. När de är små så använder de skorna så himla kort tid, så de hinner ju inte slitas. Det finns ju dessutom SÅ mycket begagnat – allt från felköp, en vinterkänga som bara passade i några veckor till skor som använts av flera barn. Spannet är stort. Gummistövlar är exempel på sådant som jag definitivt köper begagnat, eftersom de används ganska lite i förhållande till andra sorters skor.
Kram emma

diy pyssel julpyssel slå in julklappar

Q: Bästa Emma! Kan du dela med dig av dina bästa inslagningstips (ur miljö-vinkel såklart)? Snart är det jul och min familj är nog inte den enda som badar i inslagningspapper och snören när alla har öppnat sina klappar.
A: Jag undrar just om detta ska bli ett eget inlägg. Hållbar jul! Så gör vi! Inlägg kommer imorgon!

Q: Tänker som du med barnkläderna! Handlar nästan allt begagnat och får lägga ganska mkt tid på det eftersom jag har tre barn. Tycker dock att det är roligt så det gör inget och dessutom tror jag att saker behöver få ta tid i vår stressade omgivning. Men jag har ett problem och det är framförallt kläderna till äldsta dottern som är 9 år. Hon har inga problem med second hand- tvärt om- hon tar gärna cykeln till vårt lokala röda korset och handlar till sig själv Men utbudet är verkligen inget att hurra för Små barn finns hur mkt bra som helst till men till 9-åringen är det urdåligt. Och vi som bor i glesbygd har verkligen dåligt utbud. Hur gör man? Har du nåt bra tips?
Sara
A: Hej! Jag har insett att jag lägger ganska lite tid (ändå) på att handla till barnen trots att jag köper alt begagnat. Jag riktar in mig på de stora loppisarna, skriver en lista över vad jag behöver och sedan handlar jag rubbet! Det är ju lyxen med de där stora loppisarna i barntäta områden, så det är kanske ett tips? Skriv lista och åk på stora loppisar.
Jag förstår verkligen problematiken kring begagnat till 9-åringen. Ju större barnen blir desto längre har de ju kläderna och då slits de ju automatiskt lite de mer. Mitt bästa tips är ha bytesdag med kompisar (som kanske har barn i samma ålder?) eller helt enkelt dra igång en byt-och-sälj-grupp på Facebook om det inte finns någon sådan där du bor. Fasen, det borde finnas en kringresande barnloppis känner jag nu. Hade jag haft liiite mer tid hade jag lätt dragit igång en.
Men vad tror du om att jag gör ett inlägg där alla läsare kan tipsa om kommande barnloppisar?
Kram emma

barnkläder barnskor mössa uni vintage j

Loading Likes...

Ställ en fråga vettja!

Sitter jag på tåget hem från Karlstad och ska egentligen skriva hundra jobb. Men vad tusan. Kan vi inte köra en Q&A? Det är ju så roligt!Och det var dessutom hundra år sedan känns det som.

Släng i väg en fråga i kommentarsfältet (eller via mejl på sundh.emma@gmail.com) och så ska jag försöka svara så got jag kan!

Loading Likes...

Q&A: Zero waste, flyg, fredagsfisar & klimatångest

God morgon och tusen tack för alla fantastiska frågor som ramlat in i kommentarsfälten den senaste tiden. Jag ska svara på dem alla så klart, men börjar med en radda av frågor som ramlade in när jag skrev om mina klimatmål för hösten 2018.
Tack alla ni som kommenterar, frågar och gör avtryck!

Q: Så imponerad o intresserad av det här du skriver att det enda ni slänger i soppåsen är blöjor! TELL ME MORE. Det är ju drömmen, men känns så ouppnåeligt, hur gör ni??? För det första – när du skriver soppåsen, menar du bara brännbart då? Så ni har kompost l grovsopor o så som oss andra (hur kommer man annars runt alla förpackningar????) eller menar du sopor överhuvudtaget? Och även om du ”bara” menar brännbart – hur har ni gjort? Använder ni aldrig en pappersnäsduk, en tops…? Vill veta alla tips och tricks!!!
Maya
A: Halloj! Källsortering och sopor – jag blir på riktigt helt till mig av att prata om det. Min bästa sport! När jag skriver om soppåsen så menar jag alltså brännbart. Sådant som inte kan källsorteras, vilket i vårt fall är blöjor (fasar ut sista blöjanvändaren nu).  Och kuvert (vilket jag glömde skriva i inlägget). Kanske någon mer grej då och då, men vi försöker undvika att köpa sånt som råkar hamna där. Vi har ju lyxen att bo en bostadsrättsförening med stort soprum där vi kan kan sortera det mesta. Vi har också bruna påsar (vilket alla bostadshus borde ha tycker jag) där vi kan sortera matavfall som görs om till biogas. Alla förpackningar källsorterar vi. Mjölkförpackningar, smörförpackningar, crème fraise-burkar, brödpåsar, papper, glasflaskor – allt! Potatisskal, äggskal, kaffesump, äppelskruttar och matrester (helst inga) går till bruna biogaspåsen. När vi snyter näsan så kan vi lägga pappret i bruna påsen. Och vi använder komposterbara tops och tandborstar. Biogas-påsarna tar inte allt komposterbart är viktigt att komma i håg, så vissa saker (som komposterbara tops och tandborstar) komposterar vi på torpet i vår varmkompost. Där kan vi även kompostera snytpapper, om det är oblekt. Vi passar alltså på att byta tandborste och göra stortvagningen just där. När jag bodde i Hornstull i lägenhet fanns sluten kompost på vår innergård. Den näringsrika jorden från komposten användes till de prunkande rabatten.
Det går alldeles utmärkt att ha kompost i stan, om komposten är råttsäkrad.
Kram Emma

Q: Hej Emma! Har med inspo från dig tänkt att höstens projekt får bli att minimera vår sopslängningsranson, vi har dock också ett blöjbarn men ändå 🙂 Undrar lite hur ni gjort för att enbart ha blöjor ni slänger? Vi slänger matkompost i kommunens bruna papperspåsar, men även i vanliga soporna blir det en del grejer. Ex mjukplast, hur gör ni med det, finns ingenstans det går att återvunna enkelt där vi bor, tar ni med till tippen? Och kuvert, står på pappersbyttorna att kuvert ej får slängas där, hur gör ni med det? Tack för en fin blogg och bra miljöpepp /Esther
A: Halloj! Det är så roligt att inlägget om mina klimatmål och sophanteringen gav så många kommentarer! Just kuvert slänger vi i brännbart, men får i ärlighetens namn inte så mycket kuvert nu får tiden. Har de flesta betalningar på autogiro eller som elektroniska räkningar. Det finns ju återvinningsbara kuvert, men de kan ändå inte gå med återvinningen. Så störig grej att det över huvudtaget tillverkas och får säljas kuvert som inte går att återvinna. Enligt Naturskyddsföreningen är det i och för sig en så pass liten procent av vårt avfall, men ändå. Hade känts bra i miljöhjärtat.
Mjukplast slänger vi i återvinningen (plastförpackningar). Det enda som inte ska slängas där är ju exempelvis tandborstar av plast och leksaker av plast. Ett enkelt sätt att komma runt det är ju att inte köpa tandborstar och leksaker av plast tänker jag.

Stor kram och tack för din fråga
Emma

Q: Oh, har ett önskeinlägg! Hur för du för att minska badrumsavfall? (typ tops och bomulösrondeller mm) Jag har virkat rondeller av restgarn men de funkar bäst för rengöring. För att ta bort smink kring ögonen är det knivigare. Finns rondeller att köpa, men om man inte vill köpa nytt… Hur gör man då? Hoppas du kan ge tips och köra något bra diy
Annika
A: Hej Annika! Och tack för din fråga! Jag är egentligen fel person att fråga för jag använder ytterst få tofs (och de jag använder komposterar jag i varmkompost) och använder inte bomullsrondeller över huvudtaget. Jag har en ekologisk ansiktsrengöring i mousse-form som rengör rubbet, hehehe.
Men jag är övertygad om att du kan få massor av tips i kommentarsfältet. Och jag ska absolut skriva ett inlägg om det klimatsmarta badrummet! Tack för tips!
Stor kram emma

Q: Skulle också vilja sluta flyga. Privat är det inga problem men inom jobbet är det oftast en flygresa per år till konferenser. Kan man säga nej till det? :S
Louise
A: Hej Louise! Knivig fråga och så klart inte helt enkel. En kanske inte kan säga nej, men en kan ifrågasätta tycker jag. Ta upp frågan. Behövs en flygresa? Kan vi tänka annorlunda? Hur tänker vi kring miljön? Hur ska jag kunna leva enligt FN:s hållbarhetsmål om jag förväntas flyga i jobbet? Typ så. Många företag ligger i framkant kring klimatmål och Skype:ar i högre grad än flyger. OM det absolut krävs flygresor så kanske arbetsplatsen kan minska sina utsläpp på andra poster.  Jag tycker Mini Rodini är ett föredöme, eftersom de serverar vegansk mat till sina anställda och hjälper till att fiska upp plast ur havet (som de senare gör badkläder av). Alla kan dra sitt strå till stacken. Kanske kan en räkna ut hur mycket arbetsplatsen släpper ut och sätta upp klimatmål för varje år i en strävan att minska utsläppen. Det skulle jag peppa min arbetsplats att göra om jag hade en. Nu råkar ju jag vara min egen chef, så jag har oerhört bra gehör för mina miljöidéer =)
Stor kram emma

Q: Heja! Har liknande mål och som geografilärare känns det som att det viktigaste jag kan göra är att peppa mina elever att tänka mer kring hållbar utveckling. Nr 10 på din lista är ju verkligen en utmaning! Vore kul med uppdateringar om hur det går sen.
Linnea
A: Åh, vilket viktigt jobb du har! Heja dig! Angående exotiska frukter och importerade grönsaker så är det mest ett mindset tänker jag. Så fort en börjat tänka i banorna av att utesluta, så tänker en helt plötsligt annorlunda. För att förenkla det här med säsongsbetonat så tänkte jag att höstens vegetariska matklubb ska ha just detta tema. Vad tror du om det? Kram Emma

Q: Hur/när du blev miljömedveten?
Sofia
A:  Hej Sofia! Jag blir miljömedveten hela tiden skulle jag säga. Jag ser allt skarpare för varje dag som går och upptäcker hela tiden nya sätt att minska mina utsläpp. Saker som för fem år sedan kändes helt normalt trots att jag kallade mig klimatsmart – typ flyga till Maui och shoppa ny garderob varje säsong – känns helt befängda i dag. Och så kommer det säkert vara om ett år också när jag ser tillbaka på vad jag gjorde för ett år sedan. Men jag försöker bli långsiktigare i mitt tänk och inte falla i groparna. Jag har gjort ganska heavy utsläpp under min livstid (har ju trots allt varit på Hawaii två gånger och åkt till Paris typ varje år i fem år), men känner nu att klimat-glasögonen sitter ganska stabilt. Och jag ser skapare och skarpare. Min triggar är den där skämskudden som jag har inför mina barn som ska leva med skiten. Som jag bidragit till. MINA utsläpp. Och nu pratar jag inte om fredags-fisen i soffan utan framför allt alla flygresor jag gjort (vilket är mina absolut största utsläpp). Mycket av skärpan i mina glasögon har jag från mina föräldrar skulle jag säga. Jag är uppvuxen på landet, där det mesta tas tillvara från trädgården och där kemikalier tidigt var en bov. Vi flög inte under hela min uppväxt (min första flygresa gjorde jag som 18-åring när jag åkte till Kos med alla mina kompisar (preskriberad resa)). Min mamma älskar gamla grejer, precis som jag, så jag är liksom uppvuxen med inpräntande kvalitets-haranger. Så tack för det mamma och pappa. Sedan hade jag ju lite svårt att förvalta den där kunskapen in my 20’s, men jag är på rätt spår igen. JÄTTELÅNGT svar på en kort fråga. Kram Emma

Q: Hej Emma!

Tycker så mycket om din fina blogg! Tack för allt du delar med dig av – både stort och smått. Så generöst! Älskar dessutom ditt sätt att skriva.

Det jag undrar över är hur du hanterar din klimatångest (om du har sådan)? Du har säkert skrivit om det tidigare men skulle gärna läsa dina tankar om det igen. Den här extremt varma och torra sommaren har iallafall bidragit till ökad oro hos mig och säkert (förhoppningsvis?) hos många andra. Jag kan redan känna mig oroad över hur nästa sommar ska bli och får lite panik vid tanken på fortsatta extremvarma somrar. Hur ska en hantera sin ångest och oro? Det är förstås sunt att känna viss oro eftersom det är en allvarlig fråga, men ibland upplever jag att oron tar energi och glädje från nuet. Jag försöker göra det jag kan. Jag äter till exempel inget kött och har inte gjort på många år. Min man och mina barn äter också vegetariskt. Vi flyger inte på semester och jag försöker tänka på vad och hur mycket jag konsumerar. Det finns förstås mycket mer jag skulle kunna göra – köra bil mer sällan till exempel.

Men, det som stressar mig är att det inte räcker med det jag eller vi som individer gör. Det krävs ju större förändringar globalt. Dessa förändringar kan inte jag påverka eller besluta över. Åh, vad det stessar mig! Vissa forskare menar ju att klimatmålen i Parisavtalet inte kommer nås och det talas om fenomenet hothouse earth vilket kan få katastrofala följder för hela jorden. Ibland känns det helt enkelt redan kört och det gör mig så tyngd och sorgsen.

Försöker tänka positivt emellanåt. Det finns många innovatörer som försöker hitta klimatsmarta lösningar och det forskas mycket på klimatområdet. Men så faller jag ner i hålet av oro, rädsla och maktlöshet igen. Hur hanterar du din oro? Och hur kan vi rädda klimatet? (Ingen enkel fråga…)

Kram!
Malin

A: Hej Malin! Jag är med dig i känsla och tankar. Min klimatångest går i skov. Ibland kan jag inte sova, vrider och vänder på mig och ibland är jag bara peppad på att vända hela skutan. I den senare state of mind är jag i nu. Jag vill GÖRA saker. Ut och föreläsa, skriva just sådana här blogginlägg, pressa politikerna, ifrågasätta företag, minimera mina utsläpp och även vara obekväm i sociala sammanhang. Jag måste göra något, för då minskar min klimatångest. Men jag måste göra det smart, inte skuldbelägga eller peka åt någon annan. Jag måste peka mot mig själv och faktiskt se att jag gör skillnad. JAG gör något.
Fick en idé häromdagen om att kanske använda min blogg för att folk ska hitta andra klimathjältar i sitt närområde. Nya vänner. Kanske kan vi starta klimat-klubbar runt om i landet och tillsammans göra stordåd? Vad tror du om det?
Stor kram emma

 

Loading Likes...

Nu river vi igång hösten med frågestund!

Medan jag tapetnjuter Villa Strömsfors för ett dygn så tänkte jag köra en liten frågestund!
Jag älskar när ni ställer frågor nämligen, för då får jag veta lite mer om vad ni är intresserade av. Och det finns liksom inte ett bättre sätt att börja hösten på. Att komma er närmare!
Vad undrar ni över? Ett fnul som poppar upp?
Skriv din fråga i kommentarsfältet eller mejla på emma@emmasundh.com!
Kram!

Loading Likes...

Q&A: Mönsterpassning, deckarspel & varför skriver jag hen?

Q: Så himla fint blev det! Speciellt med mönsterpassningen på dörren! Jag har en fråga ang dörren du tapetserade. Vad är den gjord av? Har tänkt göra en liknande lösning här hemma men tänker att mdf blir för tungt?
Sofia
A: Hej Sofia! Dörren är gjord av mdf-skiva, så det funkar utmärkt. Dörren är fäst i väggen med sådana där gångjärn som en har på köksskåp, så det är väldigt rejält.
Lycka till!

Q: Man undrar ju bara: vad är det i burken?? 🙂
Vi har en i princip identisk burk som vi har müsli i. Måhända fyller den samma funktion för er?
Frida
A: Jajemänsan Frida! I burken har vi havrekuddar! Kram emma

Q: Var kommer den fina rosa kaffe(termos?)kannan ifrån? Kan eventuellt vara den finaste kaffekannan jag sett och är det en termos så är det ju helt fantastiskt
Tack för en fin blogg och ha en fortsatt skön sommar!
Anna
A: Hej Anna! Termosen har jag köpte från Broarne.se. En älskar ju termosar, och särskilt de rosa. Kram Emma

Q: Blev väldigt nyfiken på vad deckarspelet är för något och var man hittar det. Om du har tid; berätta! 🙂
http://www.konstvaggeninykoping.com
A: Halloj! Spelet heter Watson & Holmes. Himla spännande och ganska så svårt. Älskar spel, typ Orientexpressen, men detta är en klurig klass för sig. Kram Emma

Q: Så fint!! Vartifrån kommer det gula täcket?? MÅSTE HA!
Maya
Hej Maya! Det gamla täcket har jag köpt från Lyckliga gården på Gotland. Det är ett sådant där riktigt gammalt mormorstäcke och går att fynda på secondhand om en har tur. Jag är alltid på jakt efter sådana här täcken. Dels för att de är härligt tunga att ha i sängen, men också fungerar lite extra mjukt och lyxigt på strand och picknick. Och så är de vackra också. Inte att förglömma!
Kram emma

Q: Varför skriver ni “hen” om katten? Är den könlös? Är ni emot att det finns hankatter respektive honkatter och strävar efter emancipation för kattor? Förnekar ni kön överhuvudtaget? För att ni är feminister? Vad betyder “feminist” i så fall? Vad vill ni uppnå med att ständigt bruka det nya påhittade pronomenet “hen”? Jämlikhet mellan…könen…(om  ni alls erkänner/går med på att det finns olika kön). Använder ni ord som “son” respektive “dotter” eller “morfar/farfar” och “mormor/farmor” eller “mor” eller “far” eller “syster” eller “bror”? Alla dessa ord är ju könsspecifika eller uppfattas så av de allra flesta.

För övrigt är det brukligt i svenskan att inte använda personliga pronomen om djur utan skriva “den”. (Men kan misstänka att det är just det “brukliga” som skall utmanas?)

Jag undrar över detta “hen” och “en” bruk som sprider sig i Sverige. Det är inget vi har som engelskspråkiga (utom att “hen” betyder “höna” på engelska förstås…). Visst definierar språket en hel del och visst visar det på maktstrukturer etc etc men det bär också ett folks/en grupps historia och annat i sig. Jag betvivlar stark att det är möjligt att uppnå sk jämställdhet mellan könen (låt oss utgå från att det finns åtminstone ett par biologiska kön – hos människan och katterna – en sort som föder barnen och en sort som inte kan föda barnen) genom att hitta på nya pronomen.

Får jag  fråga om ni säger att ni har en “dotter” eller en “son”eller vill vara “neutral” och säger att ni barn?

Själv klär ni er alltid på bilder vad som kan uppfattas vara ytterst kvinnligt. Hur ser ni på det i förhållande till att inte göra skillnad mellan könen? För om man undersöker kvinnodräkten som den sett ut genom tiderna så talar den ett tydligt språk om mäns dominans över kvinnor.  Kan man bortse från varför kvinnor under en viss epok klädde sig som de gjorde och använda den stilen idag samtidigt som man väljer att protestera genom att nyttja  påhittade pronomen som “hen”? Eller blir det månne ganska motsägelsefull, precis som när många unga kvinnor i dag uttalat och självklart kallar sig feminister och ändå gifter sig i klassisk vit brudklänning med alla tillbehör som vart och ett talar om att bruden/kvinnan inte är sin egen utan först ägs av sin fader för att sedan genom bindande avtal ägas av sin make? kan det vara “gulligt/romantiskt” att låta en far överlämna sin dotter till maken under bröllopsceremonin då det är ett klockrent exempel på kvinnans underordnade ställning???
Men först som sist, vad betyder det att ni alltid skriver “hen” ? Och vad vill ni uppnå med detta?

Om jag låter oförskämd så är det inte min mening.  Min svenska är bra men vet att jag kan sakna finare nyanser när jag skriver/talar. Jag undrar över svenska språket och svensk kultur/svenska moderna värderingar. En väg för mig att bättre förstå detta samhälle som till hälften är mitt eget (fast jag växte upp någon annan stans och därför ändå ser det hela utifrån på många sätt).

Q: Hej Molly. Ojoj, pöh. Blir lite matt måste jag säga. Att jag skrev hen om katten kom av sig självt, inget jag tänkte på. Kön är för mig ganska … ointressant om jag får ta ner det på en axelrycks-nivå.
Jag könar inte någon, allra minst mina barn. Jag säger att de är mina barn, inget annat. De är starka, härliga, roliga BARN. Att de är av kvinnligt kön kommer de få reda på tids nog – tro mig – och allt vad det innebär. Samhället påminner dem och mig hela tiden.
Men just precis nu behöver de inte fundera så mycket över det tycker jag. Nu kan de bara få vara barn. Det finns så många förutfattade meningar om kön, särskilt kring barn, och så länge jag kan hålla allt det där borta från deras tankar desto bättre. Just nu ser Majken bara frågande ut när äldre pojk-barn på innergården i stan säger att hon inte får vara med för att hon är tjej. Hon har långt hår, men de har de också. Men någonstans drar de en linje. Hon klättrar, cyklar, springer, spelar fotboll, leker kiosk, bygger i sandlådan – allt det där som de gör. Men ibland får hon inte vara med. För att hon är tjej.
Sådant gör mig förbannad.

Jag blir så himla trött på alla förutfattade meningar om både pojkar och flickor. Att pojkar ska borsta av sig, kämpa på och inte visa känslor, medan flickor förväntas vara söta, känslosamma, omhändertagande och vänta på att någon prins kommer och räddar dem. Det handlar inte om att jag vill begränsa dem, tvärt om. Jag vill ge dem 100 möjligheter istället för två (förövrigt titeln på en bok som alla borde läsa). Låta dem leka med allt och alla. Så länge de inte vet att de är tjejer och att deras kompisar Ossian, Ebbot, Moses och Juno är pojkar, så gör de ingen skillnad på barn. Jag ser redan barn i Majkens ålder som gör skillnad på pojkar och flickor och vet vilka som är okej att leka med och inte. Och vad de ska leka. Jag vill som sagt ge mina barn alla möjligheter, och detta är mitt sätt att göra det på. Alla har olika sätt.

Mina barn kallar mig mamma. Jag kallar mig mamma. Men när vi pratar om andra familjer så säger vi föräldrar, eftersom alla familjer inte nödvändigtvis består av en mamma och en pappa. Mina barn blandar ihop honom och henne och har ingen koll på vad som är vad. Än. När de poängterar att någon är tjej eller kille, mamma eller pappa, så kan jag fråga dem varför de tror att det är så. Låta dem själva resonera och fundera. Inte säga vad som är rätt eller fel, utan bara låta dem tänka.
Det är klart att de kommer komma in i er period när de funderar över sin könstillhörighet, och kanske har ett behov av dela in världen, men då är jag gärna med och pratar om hur den världen kan se ut.
Även om jag var stark som en oxe som liten, drämde brännboll som killarna och sprang snabbt som attan, så har jag infogats i en mall som jag inte alltid trivts i. Jag fick ryggdunk av killarna på gympan och sedan skrattade de åt mig att jag var så typiskt tjej-känslig bara för att jag började gråta när klasskompisen mitt emot sparkade på att ben under skolbänken fyrtio gånger. Jag tyckte inte om rosa, för då blev en skrattad åt.
Likadant med killar som har sin snäva box av ryggdunk och jargong.
Varför kan inte alla bara få vara människor, utan att stup i kvarten behöva infogas i en könsbox?

Och ja, jag bär klänning, men det tycker jag män också borde göra, för det är ett genialt plagg där en har det luftig mellan benen och slipper tänka på både tröja OCH underdel. Jag älskar rosa, visar att en kan spika, såga, kolla oljan på bilen och bygga även om en här klänning. Visa att en kan driva ett framgångsrikt företag och vara sin egen chef – och samtidigt vara känslosam, gråta och vara alldeles mjuk.
Vill även förtydliga att jag också i byxor, dandy-kostym och arbetarbyxor. För mig finns inga barriärer, inga hinder. Det vill jag föra vidare.
Likadant är det med barnen. Majken ratar blommigt och vill bara klä sig i randigt. Hon klär sig i allt från klänning till hängslebyxor, och i alla sorters färger. Hade jag haft söner hade jag gjort likadant. Låtit dem välja fritt. Att jag inte könar djur handlar helt om att det sitter rotat i mig. Jag har inte ens kollat vad grannkatten har för kön. Har bättre saker för mig när att kika in i lurvet.
Till skillnad från dig så tror jag att det går alldeles utmärkt att få ett jämställt samhälle. Låt oss börja med katten och jobba oss upptåt!
Kram emma

 

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny