Gulp. Åtta dagar kvar.

Om sju dagar går flyttlasset och om åtta dagar lämnar vi Gotland. Det är ett enormt vemod, men som jag har processat denna sommar. Varje dag har jag malt detta beslut. Tvivlat, drömt om framtiden, gråtit, tvivlat igen och gått loss på tusen olika projekt applicerbara på Värmland. Och sagt till John ungefär tusen gånger:  “visst kan vi flytta tillbaka Gotland på heltid i framtiden”.
Mest för att detta beslut inte ska kännas så stort, så beständigt, igenspikat och låst. Vill helst att det ska vara lite skönt avslappnat.
John vill inte svara ja på min fråga. Jag ser ju det. Han är så taggad på att rota sig i Värmland, men han svarar ja för att han vet att ett nej kommer skava i mig.
Jag vill hålla alla dörrar öppna, även om jag innerst inne vet att det förmodligen aldrig kommer att ske.  Men det känns skönt på något vis. Mata fladdret inom mig.

Planen nu?
Packa ihop, rensa ut, ha loppis på fredag och lördag och sedan lämna torpet.
Därefter åker vi tillbaka till Stockholm, lämpar av saker som ska dit, och sedan är planen att elbila oss till Värmland.
Jag vill så klart gärna träffa mina föräldrar – det närmsta jag kommit dem på nära åtta månader är att ha vinkat åt dem på håll – men de är dubbelt riskgrupp så något kramkalas eller övernattning i huset blir det inte. Vet inte riktigt hur jag ska göra. De har ett gästhus, men det optimala vore ju att försöka testa mig innan jag kan träffa dem.

Planen är nu att åka till Värmland, se till att flyttlasset från torpet kommit fram, stuva in grejer i mamma och pappas förråd och kanske kunna “ses” lite på distans utomhus. Bo någonstans. Hålla avståndet. Oklart var.
Väl i Värmland ska vi kika runt lite i trakten, eventuellt titta på en tomt (!?), torrdrömma lite om skolan som inte är till salu och hålla tummarna för att det dykt upp något spännande på Hemnet som vi kan kolla på (som kan överskugga stor-drömmen).
Jag är dessutom sjukt taggad på att kuska runt i Värmland, se alla bekanta platser med nya ögon. Vill åka till Arvika (har inte varit där på tusen år, och är lite nyfiken på att se var min mormor växte upp)!
Och så vill jag besöka alla spännande grejer som poppat upp överallt.
Det blir bra. Det kommer bli bra.

Loading Likes...

FLYTTLOPPIS – KOM Å KÖP!

Den 31 juli + 1 augusti slår vi på stora loppistrumman och säljer av delar av bohaget här på torpet. Eftersom vi börjar packa skarpt under nästa vecka vet vi inte riktigt vad som kommer att säljas, men har redan fyllt husvagnen med grejer.

Allt från porslin till stolar och nattduksbord. Mer info om tid, adress och hur tusan en gör om det regnar kommer inom kort.
En sak vet jag: Avstånd kommer att hållas (loppisborden kommer att vara utspridda) och handsprit kommer att finnas på plats.

 

 

Loading Likes...

Patreon-betalningar pausade under juli!

Hojt, hojt!
Juli månad är till för att njutas, inte sant? Därför därför pausar jag Patreon-betalningarna under juli, så tar vi lite semester. Fyller på med energi inför augusti, då det kommer en hel massa spännande! Har redan snackat med min kompis Amanda om höstens syprojekt, har en hel radda DIY på vänt och har filat på en del guider. Så taggad på allt detta!

Jag kommer fortsätta blogga, lägga upp inlägg i Patreon under sommaren, men inte i samma takt som förut.
Och jag tänker att ni kan använda era pengar för att köpa en jädra massa glass istället. För juli ska med glass njutas!
Glad sommar på er!

Loading Likes...

En ny sorts vana

Den här sommaren har jag lagt mig till med en ny vana. Och ett andra hem.
Vi skaffade ju elbil i somras, men har ingen egen laddbox vid torpet.
Istället kör vi titt som tätt till den gamla järnvägen i Dalhem (som ligger ett stenkast från torpet) där det finns laddbox för långsam laddning. Där ställer vi bilen på laddning och cyklar hem igen. Cyklar tillbaka efter en timme eller två när bilen är fulladdad.

Eller så stannar en kvar, lockar dit resten av familjen, tittar på tågen och fikar på caféet.

Det ligger så vackert intill ängarna, och det finns så mycket historia här.

Sist jag var där fick jag en rundvanding bland alla tågvagnar.

Jag berättade om min trailerpark med rosa buss och husvagn, sa att jag saknade ett tåg. Vilken grej det skulle vara, att göra ett tiny house i ett tåg! Men det var tydligen helgerån, hahaha.

Kikade in i det gamla stationshuset, där alla biljetter låg på vänt.

Vi var där hela familjen, fikade, lekte och härjade runt. Kramades lite mellan varven.
Och när när elbilen var fulladdad pep de här hemåt.

Medan jag cyklade hem hack i häl. Tog kort på vartenda hus och glänta. Sådana där saker en liksom inte hinner när en kör bil.

Till hösten flyttar elbilen hem till Värmland, till mina föräldrar som har fått laddbox installerad.
Tänkte göra ett inlägg om just elbilar, laddning, el och klimat. Vad tror ni om det?

Loading Likes...

Köp barnens urvuxna godbitar – via Minikit.se!

 I samarbete med Minikit

Jag älskar ju som bekant pre-älskade kläder. Det är något visst med kvalitén, färgerna, snitten – och för att inte tala om det försvinnande klimatavtrycket. Och pja, att eventuella gifter för länge sedan är urtvättade.
Jag köper i stort sett allt begagnat. Till mig själv, och så klart till barnen. Kanske någon strumpa köpa ny, men annars är alla kläder en gång älskade av någon annan.

De två småttingarna växer ju så att det knakar, och jag försöker hänga med i storlekssvängarna. Jag älskar sådana där klädpaket som oftast säljs begagnade, när en kan köpa flera plagg i samma storlek. Dock kan det vara lite varierande kvalité på grejerna. Men ja, en tar vad en får.

För några månader sedan hörde Minikit av sig till mig och berättade om deras geniala affärsidé. Att sälja färdigmatchade klädpaket, där plaggen är av hög kvalité, plaggen lagade och fläckar borttagna efter konstens alla (miljövänliga) regler. Smidigt, prisvärt, tidsbesparande, begagnat och framför allt: med klimatet i åtanke!
Minikit undrade om vi kunde samarbeta på något vis. Eh, ja, yes, pliiiis. “Vill ni ha alla barnens urvuxna kläder, mixa dem hur ni vill och sälja så får ni GÄRNA göra det?”, undrade jag. De jublade och sa ja. Sådan win!

Klockan 20.00 ikväll släpps denna lilla minikollektion, och här kommer en liten tjuvki

Barnens kläder får nytt liv hos någon annan (kanske hos dig?) och fler upptäcker förhoppningsvis Minikit – som är ett företag som jag redan själv handlat från, och gärna stöttar. Ett framtidens företag, med en hållbar affärsidé som gör livet enklare och smidigare.
Spana in, och bokmärk deras shop!

Denna specialkollektion, Emma Sundh x Minikit, finns att köpa via Minikit från och med söndag klockan 20.00!
Och glöm inte att följa Minikit på Instagram, här!

Loading Likes...

Vilket är ditt bästa svinnitativ? Hur motverkar du matsvinn? Dela med dig!

– i samarbete med @toogoodtogo.se –

Vilket är ditt bästa svinnitativ – dina mest geniala tips och trix för att motverka du matsvinn?
   
En tredjedel av all mat som produceras slängs. En TREDJEDEL. Så mycket arbetskraft, pengar och resurser som går upp i rök. Poff! Matsvinnet – alltså fullt ätbar mat som slängs – står för 4,4 gigaton koldioxidekvivalenter per år. Så totalt onödigt.
Nylanserade appen Too Good to Go – som räddar mat från att svinnas bort – vill ändra vårt sätt att att se på mat, påverka och skapa nya svinnsmarta vanor. Och normer.
För någonting är fel.
Men det måste ju vara industrins fel, restaurangernas och matbutikernas, för vi – du och jag – matsvinnar väl ändå inte. Mjaaa.

Faktum är att 70% av matsvinnet kommer från hushållen. Varje svensk slänger 45 kilo fullt ätbar mat och dryck varje år (och svenska hushåll skulle kunna spara mellan 3000-6000 spänn om en åt upp istället för att slänga). Färska siffror @toogoodtogo.se  – en app där du kan rädda mat (ladda ner!) – visar att det råder lite oklarheter kring vad matsvinn är, hur mycket vi svinnar bort och vår egen del i det hela.

70 % av svenskarna är oroade över hur mycket mat de slänger, samtidigt säger 35% att de INTE svinnar mat. Samma undersökning visar att 6% av alla tillfrågade med barn i hushållet svinnar, men att mat är så billigt så det spelar ingen roll (!?). 

Världen är upp-och-ner. Och tillsammans kanske vi kan vända den rätt genom att dela med oss av våra bästa svinnitativ – alltså geniala tips och trix för att rädda och ta hand om mat.  Fyll kommentarsfältet så sammanställer jag en guide sen, med era och mina tips! Prima att sätta upp på kylskåpet och motverka matsvinn.
Kan vi äta oss ur klimatkrisen? Pja, en bit i alla fall – genom att äta upp (och framför allt inte slänga). Ett ganska angeläget, njutningsfullt (och fullkomligt rimligt) sätt att bidra, inte sant?
Ps. Här har jag illustrerat matsvinn med esterna av en lyxfrukost. Allt det där som blir över. Samt sölade lite med mjölk. Inget jag rekommenderar den som värnar om mat. Ingen mat gick till spillo under denna fotografering. All mat åts upp! Mjölken på golvet slickade katten i sig och de sista blåbären fick ta jobbet som textilfärgare.
Allt i ett försök att stick true to my values.
Loading Likes...

Inte rustad.

Imorgon väntas svalare väder! Då kan en veva igång maskineriet i hjärnan igen, för de här senaste dagarna har bara handlat om att svalka sig. Jag är inte bra med värme, det är ett som är klart.
Och då bor jag i Sverige, på norra halvklotet, med tillgång till vatten, skugga och svalka.
Pja, jag är inte rustad för någon klimatkris, med stigande temperaturer (temperaturer som människan aldrig tidigare har upplevt). Det är ett som är klart. Och jag är privilegierad som bor i ett land där värmeböljorna än så länge är något som hyllas med “rekordvärme”. I ett land som har de ekonomiska förutsättningarna att köpa till sig det som saknas som skördarna slår fel. I ett land där det finns dusch på stranden (!?), så en kan duscha av sig efter en att ett dopp i havet. Så en slipper sand mellan skinkorna. Eller sand på hälen. Ja, en vill ju inte att sandalen – kanske tillverkad i ett land där klimatkrisen är ett faktum och där det råder kritsik vattenbrist – ska skava.

Jag undrar just hur detta ser ut i andras ögon.
De som inte har lyxen.

Den här dagen ska ägna till att doppa huvudet i en hink med vatten. Imorgon ska jag försöka göra någon jädra skillnad. För det kliar i fingrarna på något vis. Måste. Göra. Något.

Och just ja, om någon är lite bättre med värmen: Påverka.
Jag skrev ett brev till några av våra politier häromdagen, angående Preemraff (här kan du läsa snabba fakta om Preemraff).
Hos Naturskyddsföreningen hittar du förslag på personer att mejla och grymma mailmallar att utgå ifrån.
Så här skrev jag:

“Hej. Mitt namn är Emma Sundh, är en så kallad influencer och en av grundarna till Klimatklubben, som driver klimatfrågor i sociala medier. Jag hade så önskat att Klimatklubben inte behövdes, att det gjordes mer (allt!) så att tusentals människor slapp använda en kanal för sin klimatångest. Men Klimatklubben behövs. Nu mer än någonsin.

Att ett Preemraff – som skulle innebära ökade utsläpp på 1 miljon ton koldioxid – ens diskuteras när all forskning visar på att vi måste sänka – inte öka – utsläppen radikalt skaver. Det blir konstigt att säga “om inte vi så kommer någon annan”, för det handlar väl om att sätta en standard. Visa världen att vi är allvarliga med våra klimatmål. Visa fattigare länder, där klimatkrisen redan är ett faktum, att vi menar vad vi säger. Inte bara lite pissar på dem, oss själva och vår framtid.
Ge stöd åt Lysekil och deras invånare, så de har ett val. För valet just nu står mellan mat på bordet eller inte mat på bordet. Och det är ett val som inte är rättvist.
Och är det inte ganska taskigt mot Preemraff? Vi vet att vi måste minska (eh, ta bort) användandet av fossila bränslen. Då är det väl pengar i sjön?

Det är dags att börja fundera på hur en vill bli benämnd i historieböckerna. Den som satte stopp för Preemraff, och därmed tog ett avgörande steg i rätt riktning. Eller den som sotade ner sina fötter, polerade dollartecknen kring ögonen, sa “om inte vi, så kommer någon annan” och satte alla – främst de mest oskyldiga – i en oåterkallelig och pretty bad sits.
Vi kan inte fortsätta simma runt i fossila bränseln och planera att bygga ut, när forskarna säger att vi ska sluta använda fossila bränslen, pja, för att säkra en vettig framtid.

Jag har två små barn, Majken och Bodil. Varje dag försöker jag fila på ett vettigt svar på frågan “Vad gjorde du medan du hade chansen?”. Vad tusan ska jag svara i framtiden? Och hur ska jag försvara vår värld, när vi vet så mycket, har klimatmål och vi ändå bränner på som om det inte fanns en morgondag?

Regeringen har ett tydligt ansvar för klimatmålen. En utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil minskar möjligheterna att nå klimatmålen. Ta ansvaret.

Återkom gärna till mig och berätta hur du och regeringen tänker i de här frågorna.

Emma Sundh
Stockholm”

Loading Likes...

Kirra semester-läsningen!

/reklam för egen verksamhet/

Det börjar osa sommar!
Även om just den här sommaren blir lite annorlunda (minst sagt), så hoppas jag på många picknick-filtar i gröngräset, läsning vid stranden, i soffan, hängmattan och i sängen med fönstret på vid gavel.

Den 12 juni, på fredag, stänger jag webbshoppen för sommaren (hej hållbarhet på personligt plan också). Så passa på att kirra din semesterläsning redan nu. Antingen ett exemplar av “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” eller nya “Klimatasken – stora förändringar i litet format” som innehåller en hel bok om rättvisa, men också en bok om normer och hur framtida normer skulle kunna se ut. En framtidsvision!
Eller båda böckerna.

För att peppa till sommarens kanske viktigaste sommarläsning – för 2020 var ju egentligen året då vi skulle gjort skillnad för klimatet, inte bekämpat en PANDEMI (men ja, nu blev det ju så) – så ger jag just nu 10% rabatt på alla böcker i shoppen (ange koden SOMMARLOV10 så kan du ta del av rabatten).
Erbjudandet gäller till den 12 juni klockan 10.00.
Sedan stänger jag butiken och tar sommarlooooooooov!

Ps. Alla böcker packas in så klimatsmart och hållbart det bara går, oftast med gamla, vackra tapeter. Vill du ge bort en bok eller två, hojta så gör jag ett extra fint paket!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny