Ett litet nyår.

Tar en paus i bokskrivandet (pust!) för att visa lite bilder från nyårsafton, som firades hemma i Midsommarkransen. Det stora bordet i vardagsrummet dukades upp, och vi lagade smårätter hela nyårsaftons förmiddag. Vi hade någon fin tanke om att göra lite plock av olika göttigheter för att göra det enkelt för oss. Men alltså vet ni hur lång tid det tar att göra en herrans massa smårätter? Ja, det är klart ni vet, för ni är smartare än mig.
Hade ju varit sju resor enklare att göra en gryta what-ever. Men det skulle vara Crème Ninon, småpizzor, hasselbackspotatisgratäng, ostron och chevre chaud. Nåväl, sjukt gott blev det. Till slut.

Dagen innan hade min kompis Åberg anlänt, för att sova över och fira. Alltså mer sleepovers 2020. Det är bank mig det bästa jag vet. Sitta och babbla sent på kvällen och sedan äta frukost och snacka tills det är dags för lunch. Riktigt så easy tog vi det inte denna gång, för det fanns ju en he del att göra så att säga. Som att rasta barn i parken och handla det sista på affären. Så det gjorde vi, min Åberg och jag <3

När vi kom in i värmen igen så tändes brasa i kakelugnen och så dukade jag klart. Med skrynkelservetter och torkade blommor som dekoration. Och skrynkelhärdigaste-duk. Om jag tycker om trenden med skrynklor? Eh, min fladdriga personlighet jublar!

När eftermiddagen kom så anlände vår vän Nina och hennes ena kid. Och kort resten av hennes familj. Våra barn går ju på samma förskola, så det är high live när de ses.
När kvällen kom så dukade vi upp alla hundra smårätter som vi gjort och högg in!

Nina. Och så jag i min återkommande nyårsstass!

Vid 20-rycket började barnen krokna, så vi sportade barnens tolvslag. 20:15! Vi gick ut på innergården bland de kulörta lamporna, hojtade att NU ÄR DET SNART NYTT ÅR, hade nedräkning och så tände vi tomtebloss.
“Är det så här en firar nyår” undrade Majken. “Yep”, svarade hennes ömma moder.

Vi kallar denna bild för “när barnen somnat”.
Känner ändå att John lyckades fånga min persona här.

John hade gjort ett nyårsquiz (fasen ett måste alltså!) om vad som hade hänt 2019 och sedan kikade vi ut på fyrverkerierna vid tolvslaget. Minns inte riktigt när gästerna gick hem, men tog tydligen en bild på det stökiga bordet innan jag ramlade i säng.
Så himla mysigt nyår!

Vad gjorde du på nyår?

Loading Likes...

Dååååå kör vi!

Ja, då kom dagen när en började jobba för säsongen. Pjew.
Sådan ofantlig separationsångest från barnen i morse, så jag kan ha lovat både cafédejt efter förskolan OCH pannkakor till middag. För att börja göttigt på något vis.
Börjar din vardag i dag också?

Vad ska jag ta mig för då? Jo, här ska det köttas bokmanus tills fingrarna värker.
Om prick 20 dagar ska jag, Maria Soxbo och Johanna Nilsson skicka in manus för fyra små böcker för Novellix, så är det skyddsmask och handtvål under västen som gäller.
Så taggad på att ro detta projekt i hamn!

Mellan bokmanus-varven ska göra en hel massa härligt, bland annat åka till Dalarna! Och anordna klimatfrukost (på fredag kör vi första klimatfrukosten 2020) och så ska jag rälsa land och rike runt och föreläsa om klimatet.
Först ut är Landskrona den 21 januari!

Loading Likes...

Klimatmål 2020

Skulle ju lista mina klimatmål för 2020 i går!
Eh. Går ut hårt 2020 att lova saker jag inte kan hålla, haha. Bådar gott!
Men jag och min lilla familj blev spontaninbjudna på middag, så lista-klimat-mål-för-2020 fick stryka på foten till förmån för ett annat mål som jag satt upp för mig själv 2020: att umgås mer!

Men nu så! Ny dag, nya möjligheter.

Förra året satte jag upp 21 klimatlöften. Många av dem som handlade vad jag kunde göra, som person och individ, innanför hemmets fyra väggar. Givetvis tar jag ytterligare ett flygfritt år, försöker äta mer vegansk, handla i säsong, odla mer och cykla mer. Jobbar vidare.
Men.
Istället för att trycka på inåt, så vill jag sätta press utåt.  Jag säger inte att jag är klar på individnivå, för det finns alltid saker att lära. Att förfina. Men 2020 ska handla mer om allt det där utanför min egen lilla sfär.
Dessutom kommer min egen sfär att vara fullproppad med andra göranden. För 2020 kommer att vara ett omvälvande år. Jag ska berätta om allt i sinom tid, och medan jag landar i det så lägger jag energin åt detta:

1. Klimatsmarta pengar.
Se till att mina pengar jobbar mer hållbart. Byta till en klimatsmartare bank (håller på att styra upp detta nu), placera om mina pensionspengar och se över mina utgifter så de inte bidrar till en massa skit.

2. Ta ett ny-köpfritt år.  Förra året hade jag som mål att alltid kolla begagnat-marknaden innan jag köpte nytt. Det mesta finns ju redan. Det gick faktiskt över förväntan. I år tänkte jag dra detta lite … längre, hehehe. 2020 försöker jag mig på ett ny-köpfritt år och gå all in begagnat när det gäller möbler, kläder och inredningsdetaljer. Jag gillar ju att ha mål för det bidrar till att jag tänker till innan. Det blir mindre begär och mer behov. Tapeter till övervåningen på torpet blir ett undantag. För i vår ska jag tapetsera det sista rummet däruppe.

3. Skriva böcker. Förra året skrev jag “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” tillsammans med Husligheter och Johanna. Och under 2020 ska vi skriva fyra små böcker om klimatet för Novellix. Jag är så taggad! På tisdag drar operation skrivperiod igång på allvar, och förhoppningsvis kan vi lämna manus i slutet av januari – till fyra vassa, inspirerande och rappa böcker som gör skillnad.

4. Debattartiklar. Tillsammans med Maria Soxbo har jag skrivit debattartiklar som lyfter klimatfrågan på olika sätt. 2020 ska det bli mer! För jädrar vilket debattartikel-team vi är!

5. Trycka på. 2020 är året då jag trycker på beslutsfattare genom att faktiskt skriva ett medborgarförslag eller på annat sätt påverka. Jag har redan försökt få hastigheten sänkt på vägen vid vårt torp, för att göra det mer gynnsamt att cykla. Och nästa steg är att trycka på för en cykelväg i mina hemtrakter i Värmland. Mina föräldrar är beroende av bil för att ta sig till närmsta badplats, eftersom det inte finns några cykelvägar dit. Det är en kort bit att cykla, men för att komma dit så måste en ut och vingla på 90-väg.  Inte en dröm för någon. Särskilt inte i gassande värme.

6. Miljögrupp i min BRF. Starta en miljögrupp tillsammans med några grannar i våran bostadsrättsförening. Se hur vi kan leva mer hållbart, göra av mer mindre energi och spara på resurserna i Midsommarkransen.

Vad är dina klimatlöften eller klimatmål för 2020?

Loading Likes...

Söndagsdrömmen

Ja, men då kör vi då!
Söndagsdrömmen, ett hus som just nu är till salu som kan kapsla in en och annan dröm. Eller parallellt liv.

Jag gillar att dagdrömma.
Behöver inte nödvändigtvis uppleva allt. Men att drömma, fantisera och liksom ändå tänka sig hur det skulle vara?
Det bästa jag vet.

Förra veckan startade jag ju ett imaginärt kollektiv i detta vackra hus. Och i dag flyttar jag söderöver med mina oceaner av tid. Uppdraget? Att varsamt ta hand om det här huset från 1905 i Glimåkra. Byggt av en återvändare från Amerikatt.

I mina dagdrömmar blir det nog kollektiv där också. Bland gamla kakelugnar, stora fönster och enormt vackra dörrar. Och färgerna! Det beige tillsammans med det smutsgröna.
Se och läs den tidigare ägarens underbara story här.
495 000 eller högstbjudande!

Hoppas verkligen att det här huset hittar en värdig ägare!

Loading Likes...

Gamla stan, gränder och Mary Poppins-kappor

I helgen så rastade vi utflyktslängtet. På lördagen var vi på Scenkonstmuseet, som var en hit särskilt för Majken som är så nyfiken just nu. Dagen därpå tänkte vi att äsch, vi drar på museum igen, så vi drog in mot Gamla stan för att sikta in oss på Postmuseet. Men innan vi drog inomhus så passade vi på att lapa lite dagsljus i gränderna.
Barnen har sett “Mary Poppins returns” och tog på sig sina Mary Poppins-kappor, inköpta på Emmaus och Old touch.
De älskar den där filmen. Inte mig emot som är lätt svag för just den estetiken.
Bodil letade lyktor …

Medan Majken gick på upptäcktsfärd. Jag hade en lite gömd agenda att hitta porten där min mamma bodde på 1960-talet, målade köket i silver och gick till Konsum i bara morgonrocken. Men riktigt så långt kom vi aldrig.
En försöker valla barnen i en riktning, men då hamnar en garanterat i motsatt riktning.

Just tack vare därför hittade vi den här fina gränden.

Varför kan inte alla hus se ut så här? En kan ju bli glad för mindre liksom.

Vid tyska brunnen blev vi kvar en bra stund. Denna vackra brunn (från denna sida sett ska tilläggas. Från andra sidan skinns brunnen av en … bilparkering (idioti)) var bästa klätterställningen visade det sig. Kanske inte helt okej, vad vet jag. Men roligt hade de, de små barnen!

Min lilla onge.
När upptäcktsfärd och kurragömma i gränderna övergick i gallskrik gick vi mot postmuseet. Käkade våffelbuffé (barnen önskade det), mötte upp kompisarna Amanda och Diana, klädde ut oss till brevbärare från back in the days och pysslade loss i deras pysselverkstad. Och ja, jag kan ha tagit över stämplar och blanketter i deras postkontor för barn, men det var verkligen mitt absoluta drömyrke som barn. Bästa stället att vara på. Posten i Ulsvby. Minns doften, ljuden av stämplarna, blanketterna och snurrbrädorna där bankbok och blankett lades fr att snurras in till den postanställda.
Herregud, låter som att jag är uråldrig, hahaha.
Men fint var det!

Loading Likes...

Fanfar! Vi har skrivit kontrakt!

I förra veckan skrev jag, Johanna och Maria kontrakt.
Med Novellix!

Yes, till våren släpper vi fyra böcker om klimatet, där alla böcker har sin egna lilla twist.
Vi jobbar ju ständigt med att paktetera klimatfrågan och göra den mer tillgänglig. Och denna gång vill vi att klimatkunskapen ska rymmas i bakfickan, i innerficka på kappan eller för all del: i den glittrande festclutchen.

Trots att vi inte skrivit ett enda litet ord ännu, så är jag så enormt taggad. Vi har manglat den här idén med Novellix i över ett halvår (mer exakt: sedan i mars) och fnulat (stort TACK till Norstedts som vi bollat med och förstått precis hur vi tänker och peppar på!).
Och nu ska det här projektet äntligen bli verklighet. Och jag ska få skriva bok med Johanna och Maria igen.
Lyllo mig!

Alla böcker kommer ingå i en box, men de kommer gå att köpa var för sig också.

Loading Likes...

Hej lilla konstverk

 

Kolla här!
Skickliga Kajsa Visual har gjort en fantastisk målning av mig och min onge!

Konstverket ska bli min nya header tänkte jag. Nu måste jag bara typa mitt namn, och kanske göra någon liten beskrivning av den här brokiga världen av klimatsnack, återbruk, torp, rosa bussar och odlingar.
Spretigare männsch får en väl leta efter, hahaha.

Loading Likes...

inte satt på denna jord för att mjäka, jag vill göra skillnad.

Jag ska alldeles strax släcka lampan, men bara måste kika in här för en viktig grej.
Vi lever i en sådan knäpp era, och jag hoppas innerligt att det kommer att gå att laga och återställa allt vad människan hittat på genom åren.

Jämte ett klimatet som riskerar att gå bananas, så riskerar 1 miljon arter på att dö ut.
Som den här lilla Sumatranoshörningen som riskerar att utrotas. Palmoljeodlingar och gruvdrift (GALENSKAP) styckar upp skogarna där noshörningarna lever, så de får allt svårare att hitta partners och föröka sig.
I dagsläget finns 80 Sumatranoshörningen kvar.

Nu försöker WWF och ett gäng andra organisationer – tillsammans med indonesiska staten – samla ihop alla noshörningar och sätta dem i säkra områden i hopp om att rädda arten.

Vill du hjälpa till med detta viktiga arbete?
Det vill jag.
Jag är inte satt på denna jord för att mjäka, jag vill göra skillnad.

GÖR SÅ HÄR FÖR ATT HJÄLPA TILL 

Stöd min insamling på hos WWF . Swisha en gåva, liten som stor – allt räknas!

Planeten behöver fler Världshjältar – bli en du också på: www.wwf.se/varldshjaltar

– Dela och kommentera gärna det här inlägget, sprid kunskapen vidare till alla du känner!

 

Loading Likes...

Bära, brista, bli fiasko eller brutalt bra?

För prick ett år sedan (just precis NU) bestämde vi oss. Må det bära, brista, bli fiasko eller brutalt bra.

Det liksom brann i oss!

Vi BEHÖVDE göra något. Så vi kavlade ut @klimatklubben.se för att fånga upp osande klimatångest, rappt mangla ut klimatsnack (så att en förstååår) och för att använda vår makt att göra någon form av sabla skillnad i den här filifjonka-världen.

Då, den 8 oktober 2018, hade jag träffat @johannanilsson.se två gånger. @husligheter var jag vagt bekant med sedan magasinsbranschen (var faktiskt på någon form av anställningsintervju hos henne när hon var tidningsboss – men det minns hon inte (vilket säger en hel del om min karisma, unikhet och otroliga persona, haha)). Hursomhelst. Det var drag i de där två som jag inte kände, så pja, det enda rimliga var väl att slå sig i slang? Ett gammalt Emma Sundh-uttryck.

Ett år senare engagerar @klimatklubben.se 34 000 på Instagram, 19 000 i Facebook-gruppen och 17 lokalklubbar (and counting) och vi kvistar kors och tvärs över landet by train, föreläser, snackar och försöker att ständigt sätta klimatet på agendan. Vrida till skärpan på vår klimatglasögon.

Vi har suttit i TV-soffor, pratat i radio, dragit igång #klimatfrukost – och blivit inbjudna till Sveriges riksdag fyra gånger. Och så har vi skrivit en bok som blivit ljudbok (!?) och studiematerial för ABF (en kan alltså starta sin egen studiecirkel och snacka klimat, hållbarhet, omställning och normer – och jag vill på riktigt vara med i en!). Vi brinner än! Det är ett som är säkert. Och tusan vilken jädra eld en blir när en är många!

I dag hyllar vi alla som gör skillnad, som kommenterar, delar, tipsar, taggar, tycker, tänker, startar upp, ifrågasätter normer och snackar klimat. Och gör det på ett sånt trevligt och vettigt sätt.

Tack för att ni gör skillnad!

Och ett extra tack till alla våra moderatorer och frivilliga som gör @klimatklubben.se till vad den är! Vi hade gått itu utan er! Klimatkrisen tar ju (tyvärr) aldrig ledigt, så TACK!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny