Spara vatten: 11 smarta tips (som gynnar vattennivåerna och klimatet)

En liten dusch där, en upptinande njutdusch där, lite bad för barnen, ett stycke urartad vattenlek för ett av barnen där kranen står på full blås i badrummet (utan en tillstymmelse av engagemang från barnet). En lååååång spolning efter det där smarrigt kalla vattnet,  och samma visa när ansiktet ska vaskas, fast ja, tvärtom. Jag spolar, spolar och spolar efter det där behagliga vattnet. Och där, efter någon minut fylls händerna med bekvämt vatten. Det är en sådan otrolig lyx att bara öppna kranen och ha tillgång till rent vatten – världens viktigaste livsmedel  – året om. Det är något vi tar för givet, samtidigt som vi defacto har rätt låga vattennivåer.
Vi spolar till och med ner vårt bajs med dricksvatten, gah!

I dag är det World water day, eller Världsvattendagen, och jag tror att jag måste påminna mig själv om just den där lyxen. Påminna mig om att det inte är en osynlig känna och något som jag ska ta för givet.

I somras delade jag med mig av mina egna och er läsares bästa tips för att spara på vattnet under sommarens torka. Hurra för er!
Somrarna spenderar jag ju på Gotland och där råder allvarlig vattenbrist. Där måste en vara vattensmart, för annars står en där med endast en droppe kvar i brunnen. Och fräser en på för fulla muggar så drabbar det ju inte bara en själv, utan alla. Grannar, jordbruk, växter och djur.
En blir hela tiden påmind om att ens egen lyx, är någon annans brist.
Under vinterhalvåret är det ju i regel lättare att hålla brunnen någorlunda i balans eftersom det växtligheten går på vattensparlåga och nederbörd sipprar ner till reservcentralen så att säga. Men det betyder ju inte fullt vattenfräs för gemene hen, right?

Ofta blir jag förvånad över hur snabbt jag kommer in i skygglappstänket, och hur begränsad jag är i mitt tankemönster. Jag är ju uppvuxen på landet med en begränsad varmvattenberedare. För att varmvattnet skulle räcka till alla i familjen så var det vattensmart användning som gällde. När jag blev tonåring (och förmodligen började lukta mök under armarna) fick jag en undervisning av mamma hur en skulle vaska armhålorna i handfatet varje morgon. Subtilt sätt att säga: du luktar fan. Dusch skedde snabbt, och sällan. Och vattnet skulle noga stängas när en tvålade in sig och schamponerade håret. Annars hojtade pappa utanför badrumsdörren.

När jag flyttade hemifrån, in till stan, så blev jag lyx-duschare. Ett otroligt mesigt sätt att rebella sig på I guess.
Jag duschade länge, stod och funderade, sjöng och värmde mig – ofta av ingen annan anledning än att det var … gött.

Det skulle jag aldrig göra på Gotland, för där är bristen så närvarande. Men hemma i stan? Ja, jag kan ju erkänna att jag tar en hel del njut-sjung-dusch. Trots att jag vet att det är klimathaltande att bara stå där och ösa ut uppvärmt vatten.
Det dubbelmoral:iga i detta är att varje gång det regnar eller snöar lägger upp en insta-story om att det är bra med snöblandat regn för grundvattnet.
Ja, någon behöver en påminnelse om att spara på vattnet tror jag.
Blir så trött på mig själv. För det är ju inte bara under sommaren som vi behöver vara vattensmarta, utan året runt. Inte bara för grundvattnet, utan för plånboken, elförbrukningen och i förlängningen: klimatet.

Så här kommer 11 vattensparande tips – (för mig) att tänka på året om. Uppdaterad version ska tilläggas!
Här hittar du sommarversionen mer fler tips: 12 tips för att spara vatten

1. The power of slattburk. Placera en slattburk intill diskon där du kan hälla ner vatten från halvdrucka vattenglas, vatten från äggkokning eller vattnet från potatis-koket. Så himla bra tips från kommentarsfältet! Det blir mer vatten än vad en tror. Använd för att vattna dina odlingar och krukväster med.
2. Vardagstvagning. Ingen vill ju lukta mök, men en heldusch är ju sällan ett måste.  Tjoff, tjoff med tvål under armarna och svabba av där en blivit varm. Och alltså: uppfinningen: bedé!? Inte så jädra hippt då, men smart om en behöver tvätta rumpan.
3. Balj-disk. Diska aldrig under rinnande vatten. Häll upp vatten i en balja eller i diskon, diska och skölj.
4. Använd diskmaskin. Det är mer energieffektivt än att handdiska.
5. Slurp! Använd diskvatten eller annat icke-vattnar-vatten att spola med i toaletten. Vi spolar ju ner kiss med äkta dricksvatten. Som om vi skulle köpa en Evian eller Ramlösa på flaska bara för att spola bort en liten bajsplutt. Jädrigt onödigt.
6. Vatten tack! Ha alltid en glasflaska med vatten i kylen och använd som svalkande dricksvatten. Ofta spolar en ju ett tag för att komma åt det där friska, kalla vattnet ju.
7. Ta vara på regnvattnet. När det kommer. Ett par regntunnor fylls fort när regnet kommer och är finemang att vattna växterna med.
8. Snålt är bra. Byt ut munstycket i duschen och handfat till snålspolande varianter.
9. Varannan kiss. Åter till detta att spola i toaletten med dricksvatten. Är en inte så feschlig av sig så behöver en ju inte spola i toaletten efter varje kiss. Varannan kiss ger alldeles utmärkt, i alla fall om vattnet håller på att ta slut (och en inte har gäster).
10. Tvätta alltid fulla maskiner. Det går åt 50 liter vatten vid en tvätt, använd de litrarna väl.
11. Ska du renovera badrummet? Se över möjligheterna att installera en förbränningstoalett. Kanske svårt i läggan inne i stan, men perfekt för sig som bor i hus. Så slipper du spola ner kisset med rent vatten.

Har du fler året-runt-tips för att spara vatten? Eller för sommaren för den delen!
Fyll kommentarsfältet!

Loading Likes...

Hej, jag är en priviligerad klimatbajskorv

Ibland så blir jag så urbota trött på mig själv. En bit självförakt, när jag ser på mig själv genom andas ögon.
Jag läste Underbara Claras inlägg om klimatdebatten. Och blev lite drabbad.
Jag håller med om mycket, men inte allt (jag tycker att klimatet är individens ansvar i allra högsta, eftersom vi är opinionen som påverkar politikerna. Men det är också företagens och beslutsfattarna ansvar). Och för mig som enskild individ så vill jag göra så rätt jag kan – utifrån mina förutsättningar.
Men det pricksäkra Clara sätter fingret på är hur skev klimatfrågan är sett från våra olika utgångspunkter.

Jag bor i lägenhet i stan, nära kollektivtrafik. Jag är priviligerad till tusen, har valt (eller skapat) ett jobb där jag kan jobba med det jag brinner för och kan pussla ihop mitt liv på bästa klimatsmarta sätt.  Jag är min egen chef, så jag bestämmer att min restid till jobbet ska vara noll och att jag aldrig behöver ta flyget för ett möte. Jag har sålt bilen, för rent krasst har jag inget akut behov av en bil. Jag behöver inte ta mig till jobbet med den, det är inte den som är avgörande för att sätta mat på bordet eller för att livspusslet ska gå ihop. För mig är bilen en ren och skär lyx, en bekvämlighet. Så nu hyr jag istället en bil av en kompis under sommaren (att ha på torpet), men planen är att åka mer kollektivt på Gotland också.

Det är ingen biggie för mig att skippa bilen – så klart. För här i Stockholm går kollektivtrafiken var tredje minut, inte som där jag är uppväxt: några få gånger under ett dygn (om en har tur). Det är lätt för mig att ta tåget, för Stockholm är Sveriges huvudstad.  Jag bor förvisso långt i från producenter av mat, men kan i min lilla bubbla handla relativt närproducerat.
Jag bor extremt nära en rad flygplatser och själva hjärtat av det här landets konsumtionskärna, men väljer bort den delen. Och det är i mitt fall ingen biggie (numera). Jag behöver inte heller resa med flyg till mina allra närmsta – för de bor på tåglängds avstånd.

Jag lever i tron att jag inspirerar. Men i bland, som igår kväll, smyger känslan på mig. Ångesten. Att jag bara är en jäkla besservissrig, priviligerad bajskorv utan kontakt med omvärlden. När jag tänker efter ett steg längre, så vet jag att jag har någorlunda bra kontakt med omvärlden, för jag har också varit beroende av bil, stått i kassan på ett av världens största konsumtionsföretag, är uppväxt där det var 45 minuters rask promenad till busshållplatsen som gällde för att ta länsbuss till Karlstad. Missade en den fick en snällt vänta en eller ett par timmar. Och semestern spenderades hemmavid. På sin höjd en campingtur runt Vänern eller en tur till Tjörn om en hade tur.
Men den parentesen får inte plats i mitt självförakt när jag börja spela på den strängen.

För mig är det enkelt att hamna relativt lågt i alla koldioxidtest. Så klart. Och därför tycker jag att det är min plikt att just dra ner där behov har övergått till lyx och bekvämlighet. Jag har en del klimathaltande puckar, så som torp på Gotland. Och jag tänker så att hjärnan glöder för att lösa den pucken på lång sikt.
Men hur är det om en är beroende av bilen, bor i ett stor hus på landet och har ett jobb som i sig gör ett klimatavtryck? Ska en ha ångest över det? Nä. Jag tror så klart att alla människor säkert kan fundera på hur en kan optimera för att bli så klimatsmart som möjligt – efter sina personliga förutsättningar. Men när en luskat läckande koldioxidhål och sytt igen varenda ett av dem efter bästa förmåga,  och en ändå hamnar på en hög siffra. Vad göra?
Slita sig själv i stycken?
Nä.
I min värld är det inte så svartvitt. Där det är lätt att sänka sina utsläpp, som i en stad med utbyggd kollektivtrafik, är det kanske där vi ska börja kötta? Se vad det finns för normer? Och sedan konstatera: Lagar och regleringar ska inte se likadana utöver hela landet. Det är orimligt att mitt Värmland-jag från långt-ute-på-vischan ska lyda under samma lagar och regleringar som mitt privvade-Stockholms-jag, för vi har ju rent krasst olika förutsättningar.
Bor en nära kollektivtrafik så kanske det ska vara mindre gynnsamt att äga en bil, men kanske lättare att använda bilpool? Gör det enklare att ta tåget – för alla. Det finns ju kommuner som äger flygplatser, men hur vore det om de investerade i tåg istället? Om DN kan chartra ett tåg som ska gå genom Europa i sommar, så kan väl en kommun (med rejält statligt stöd) satsa på tåg likväl som att äga en flygplats, eller?

Jag hoppas innerligt att jag kan vara en bubbla av inspiration – från mitt perspektiv. Även om jag är en privilegierad bajskorv. Och att vi tillsammans kan inspirera varandra – både att sänka våra egna utsläpp, men också sätta press på företag och beslutsfattare. I min värld ska klimatfrågan kunna samla folk, så som vi lyckas med i Klimatklubben, snarare än att hamna i en men-du-rå-mentalitet. Inte jämföra och snegla bakom axeln, utan börja gräva där var och en av oss står. Börja någonstans.

Åh, kan vi inte bara komma överens om det? Att vi hjälps åt, och att vi har förståelse för att vi alla har olika förutsättningar? Och kanske TILLSAMMANS med några plus-och-minus-här-och-där kunna komma ner till en genomsnittssiffra på utsläpp, som funkar?

I min värld är det rimligt att jag som bor i stan kapar vissa lätta puckar, för att någon som har en större utmaning på sitt bord inte ska ligga sömnlös på natten. För vi hjälps väl åt? Mina bekvämligheter är någon annans livlina.  Jag menar inte att vissa ska leva la vida klimat-loca, medan andra vrider och vänder på varenda litet utsläppshål. Men tills vi får lagar och regleringar som hjälper oss, så kanske det kan vara en brygga för att köpa oss lite tid?
Vi är väl ändå stora nog att se the bigger cause: Att vi ska fixa klimatbiffen – no matter what (och efter bästa förmåga).

Och som min mamma sa när jag bodde i världshistoriens stökigaste kollektiv: städa för din egen skull, annars kommer du gå i bitar. Nu råkade jag vara lika stökiga som alla andra i det där kollektivet, men jag fattar hennes poäng: en ska göra det en själv tror på, som rimmar med synen på sig själv, och inte hela tiden gå runt och irritera sig på andra och vad andra (inte) gör.

Eller vad tycker ni?

Loading Likes...

Vill du göra mer för klimatet – enkelt och snabbt?

emmasundh.com i samarbete med Världsnaturfonden WWF och Deedster

 

Vill du göra mer för klimatet – enkelt och snabbt?
Då tycker jag du ska spana in min nya favoritapp, Deedster, som gör dig lite klimatsmartare. I deras Earth Hour Challenge (som är ett samarbete med Deedster och Världsnaturfonden WWF kan du se vad du har för koldioxidutsläpp, få tips på små, klimatsmarta deeds du kan göra för att sänka dina klimatavtryck och utmana andra personer och kommuner. Kraften av många människor (och deras deeds) gör skillnad. Så genialt. Och snygg app. Sådant gillar en ju.
Och jag finns där i appen, på plats 217 bland stockholmare.
Earth Hour Challenge pågår från i dag, den 16 mars fram till nästnästa lördag, den 30 mars, då det är … just det, Earth Hour.
Utmana vänner och kollegor! Det ska jag göra! Två veckor av klimatsmart:are liv!

Och apprå på Earth Hour

Om två små veckor – lördagen den 30 mars klockan 20:30-21:30 – är det alltså Earth Hour. En fjuttig timme då vi släcker lamporna hemma.

Earth Hour är ett sätt att i mörkret skicka ut en signal till våra politiker och beslutsfattare om att vi bryr oss om vår framtid. Och vi hoppas att de också gör det. Vi snackar alltså om klimatkrisen och att vi vill att politikerna ska agera efter den kris vi är inne i (men som vi i Sverige inte ser så mycket av med blotta ögat … än).

Sure, det är en symbolhandling, och vi borde allra helst släcka oftare (särskilt när det är högtryck på elen (morgon och kväll)).
Inte brassa för full maskin av ren slentrian, låta prylarna stå på standby eller bara inte orka släcka i badrummet (fast vi inte är där).
Vi (jag) behöver bli lite smartare än så.

Förutom att släcka lampan, tända ett par ljus, koppla bort, koppla ner och koppla av under själva Earth Hour – så har jag ett gäng förslag vad du ska göra innan och efter …

Innan Earth Hour: Släck lampan en timme innan – och berätta om det i sociala medier. Eller för all del – en timme varje dag från i dag fram till nästnästa lördag (och träna därefter på att släcka oftare!).
Genom att göra klimatsmarta saker – och visa upp dem – så gör vi skillnad. Vi människor är trots allt flockdjur och gör som alla andra. Så genom att visa när vi släcker lampan, källsorterar, äter köttfritt, shoppar mindre och smartare och väljer tåget för semestern så förskjuter vi normer och sår frön. Det är ett sådant himla enkelt och effektivt sätt!


Under Earth Hour:
Bjud hem vänner, spela spel (låna av varandra vettja!), tänd svanen-märkta stearinljus (inte sådant där paraffin-bajs), snacksa – och snacka klimat.

 

Och sist men inte minst: Skänk en peng till min insamling för klimatet och biologiskt mångfald som jag gör tillsammans med Världsnaturfonden WWF.  För vet ni? Jag tycker vi och våra barn har rätt till en framtid.
Pengarna går till WWFs intensiva arbete för en mer hållbar och levande planet. Varje krona är viktig! För vi har ju faktiskt bara en planet!

Varför allt detta? Jo, temperaturökningen MÅSTE stanna under 2 grader, helst på 1,5 grader, och den biologiska mångfalden behöver öka istället för att minska. Annars kommer människan som art ha jädrigt svårt att överleva.  Vi snackar inte tusen år fram i tiden, vi har bara några år på oss att vända skutan innan en dominoeffekt tar vid – och den kommer inte gå att stoppa om vi inte ställer om. Nu. Klimatkrisen är här, kruxet är att det är inte tillräckligt många  människor behandlar den just som en kris.
Skänk en peng för din och min framtid – och våra barns!

Jag tar den här två veckorna på mig att försöka lära om, lära mer, försöka förändra mitt beteende och kraftsamla för klimatet. Är du med mig?

Och vem kommer över på spelkväll under Earth Hour?

Loading Likes...

Kom å häng med mig!

God morgon!
I dag ska jag göra en jädrigt enkel och viktigt grej.
Show up!

I dag, fredagen den 15 mars på självaste Majkens födelsedag,  äger världens (VÄRLDENS) största klimatmanifestation rum. Det kommer manifesteras på tusentals platser, runt om i världen och Sverige.
Jag och @husligheter från @klimatklubben.se kommer att stå på Mynttorget mellan 14-15 imorgon. Kom dit och kom fram vettja!

Finns det – handen på hjärtat – något som är viktigare än att typ rädda sin egen och andras framtid?

Ps. Varje fredag står @gretathunberg och ett par tappra själar på Mynttorget i hopp om att göra skillnad – FÖR ALLA. Ute i Europa samlas HUNDRATUSENTALS människor tillsammans. I Sverige … några få. Det kan väl omöjligt vara så att vi förväntar oss att andra stå upp för oss, medan vi pysslar med annat? Nä, show up och delta vettja.
Var stolt över dig själv och träffa mig (jag vill garanterat träffa dig).

Ses vi där?

Loading Likes...

Klimat, klimatångest, ansvar och aningslösa influencers

 

Börjar denna vecka med att snacka klimat, klimatångest, ansvar och kontot @aningslosainfluencers med bästa Linda i podden We are influencers! Och så hyllar jag er läsare!

Lyssna här vettja!

Ps. Avslutar med att säga att jag bryr mig om klimatet för allas skull, men mest mina barn. Men det är också en egoistisk handling. Att leva som en lär, och inte skämmas ögonen ur sig i efterhand för att en försökte upprätthålla något som en hel forskarkår säger är dåligt. Typ så.

Loading Likes...

Ett klimatsmart tips kommer lastat!

Alltså nu ska ni få höra om något smart. Riktigt smart!
Säg hej till UGLY – en smoothie gjord av ful frukt och ratade grönsaker från matbutikerna. Detta svenska, unga företag – Refood – har som mission att ta hand om allt matsvinn, göra goda, nyttiga smoothies och få bukt med allt mat-slöseri. De jobbar cirkulärt och  anställer dessutom nyanlända kvinnor som just nu står långt från arbetsmarknaden.
Jag blir så genuint lycklig när jag hör om sådana här smarta företag, och kan liksom inte sluta hylla dem.
Min favorit? “Beet it” med äpple och rödbeta. Inte bara på grund av färgen som en kanske kan tro, hehehe.

Jag fick tips om detta bra:iga genom min kompis Jens. Hans syster jobbar jobbar med Refood nämligen. Så tack Jens för tipset! Månadens bästa!

Loading Likes...

sakta förstå allt det där som vi redan vet. 

Jag är konflikträdd till tusen. Och jag vill helst att alla ska älska mig till döds.
På pappret är jag världens sämsta klimatkämpe. För att prata klimat kan lätt vara lite … obekvämt. Pja, beroende vem en pratar med och hur, så klart.
Men ju mer vi pratar om klimatet, desto mindre obekvämt blir det. Och ju mer förstår vi. För vi sitter ju trots allt i samma båt, så vore det inte fräscht om vi alla pratade om problematiken?

Den 8 oktober drog jag, Maria och Johanna igång Klimatklubben. Denna vitala, soon-to-be 5-månaders bebis har numera över 30 000 följare på Instagram och 15 000 på Facebook. Förutom att jag lärt mig ton med smartheter och argument genom Klimatklubben, så är Klimatklubben som ett fluffigt moln att falla tillbaka till när klimatet yppas i nya rum. Jag vet att 30 000 tycker (någorlunda) som jag.
Och fy tusan vad det gör mig stark.
För att inte tala om hoppet som det ger att veta att jag inte är ensam.

I början av hösten – innan Klimatklubben – basunerade jag (kanske lite väl kaxigt) ju att skippar flyget 2019. Jag tog sats, blundade och typade texten. På darrande ben, konflikträdd som jag är, höll jag tummarna för att alla skulle älska mig till döds. Ändå. Trots att jag stack ut hakan i en känslig fråga, med som pillade på drömmar, relationer och känslor.
Anledningen? Jag fick inte ihop flygresor med min redan övertrasserade klimatbudget. Jag ligger ju trots allt på strax under fem ton per år, och ska ner till två. Det säger sig självt att en resa till Gran Canaria på 1,8 ton per person inte skulle putta mig närmare målet att ha en göttig framtid. Bränna 1,8 ton – vilket motsvarar vad en svensk äter för på ett helt år – på ett par timmar.
Men där, med de där darrande ben – landade det så många nyanserade diskussioner, samtal och infallsvinklar. Det var obekvämt, och några började hålla försvarstal och tyckte att jag var dum i huvudet. Och det kanske inte ramlade in så många hyllningsrop som jag i min enfald hade önskat. Men jag lärde mig mycket. Bara några få som pekade på Kina (fast jag trodde att det argumentet var dött sedan länge).
Några månader senare höjde jag rösten igen med min flygfria nuna och ifrågasatte nöjesresandet. Då var det som att samhällsdebatten, snacket och pratet hade manglats igenom lager av instanser. Jag hade inte svurit i kyrkan denna gång.
Det känsliga ämnet hade på något vis normaliserats. Fort hade det gått. Fort som tusan.
Det handlar ju om att vi pratar om det, processar och jämför om våra egna handlingar stämmer överens med den där sköna, miljömänniskan vi identifierar oss med – oavsett vilka klimathaltande val vi gör.

Nu har det gått ett halvår sedan jag kaxade ut i flygfritt-sång (kanske lite väl briljerade?) och några “aningslösa influencers”, flygskam-nyord och en Fredrik Strage och Marit Bergman senare så är det förhoppningsvis få som nöjesbokar en weekend på baksmällan så där som jag själv gjorde av ren DET-MÅSTE-HÄNDA-NÅGOT-KUL-NU-längt för några år sedan.
För vi har pratat så mycket om flyget att jag helt enkelt inte tror att vi kan ducka så skickligt som vi gjorde förr. Själv köper jag inte mina längtiga argument längre, hur jag än försöker.
Bara det är en anledning att prata om klimatet, för att vi sakta ska förstå allt det där som vi redan vet.

Och apropå det här med att prata.

I början av veckan fick jag ett mejl. Från Joakim. Han skrev ett långt mejl om att jag var ute och cyklade kring mitt engagemang kring klimatet, knappt var torr bakom öronen och att han (och många med honom) inte brydde sig ett skit om klimatet.

Jag brukar inte svara på sådana där mejl, för det är lite som att banka huvudet i en vägg. Men just i måndags så fick jag feeling. Så jag tackade för hans mejl, input och sa att jag blev så glad att kallas “knappt torr bakom öronen” eftersom jag var nyss fyllda 36. Jag tackade för “dagens bästa mejl”.
Joakim svarade, och vi mejlade fram och tillbaka den där måndagen. Vi pratade om klimatet, forskning och individens ansvar. Vi lyssnade på varandra, var överens om att det borde bli lättare att göra rätt och svårare att göra fel.  Och så önskade vi varandra en riktigt god vecka och sa adjö.
Även om det är fasligt obekvämt att ta upp klimatet, sin oro och funderingar – så gör det.
För det kan landa i något himla bra.
Som det gjorde i måndags.
Och vi flyttar hela tiden fram positionen för vad som är norm, vad som är obekvämt och väcker tankar.
För att vi sakta ska förstå allt det där som vi redan vet.

Loading Likes...

$$$$-metoden

– I stolt samarbete med Blocket

God morgon!
Det här året ska det ske.

2019 är året jag ska få koll på alla prylar jag äger, göra mig av med sådant jag inte längre använder och strukturera upp lajf. Oordning är lätt en av mina största slukhål när det gäller tid, pengar och klimat.
Källare och vind är lite av ett plockepinn. För några veckor sedan skulle jag göra ett DIY-jobb och behövde tjockt rep. Hade något svagt minne av att jag hade rep NÅGONSTANS. Men eftersom allt är en enda röra hittade jag det inte och gick helt sonika och köpte nytt rep. En vecka senare när jag letade efter barnens mössor uppe på vinden hittade jag den: rullen med 157 000 meter rep. Gah!
Det här är SÅ jag.
Men nu ska det bli ändring. Jag ska styra upp mina förråd, märka upp och göra det lätt att hitta vad jag söker – begagnat.
Dessutom har jag – i sann KonMari-anda – tagit fram en hållbar metod som ska bli mitt nya go-to-sustainble-tänk.
Håll i hatten, nu kör vi!

$$$$-Metoden

– Sondera. 
Boka in en dag som du rensar källare, vind, garderob – dina slukhål av tid, pengar och klimat. Få en översikt vad du har, vad du inte längre behöver och vad du saknar.  

Sälj vidare
Plocka ut prylar, möbler och kläder som du inte längre använder eller behöver och ge någon annan chansen att ta vid. Gör därefter en plan för när du ska sälja allt. Februari kanske blir månaden då jag äntligen säljer den gamla barnstolen eller sminkbordet som står i källaren. Mars den trearmade lampan på vinden. September kanske ett gäng barnoveraller ska få en ny bärare? Genom att göra en plan får du inte bara ett jämt flöde in på kontot – det blir inte en så stor apparat som om du skulle sälja av allt på ett bräde. Dessutom missar du inte säsonger! Att komma på att en vill sälja en snowracer i juli är ju ingen hit, men i januari däremot.  

– Shoppa smartare
Sälj vidare – men köp också begagnat. Försök att undvika att slänga in nya grejer i den enorma tombolan av prylar. 
Det kryllar av begagnade fynd på Blocket (i runda slänga 600 000 annonser varje dag), så kolla alltid begagnatmarknaden innan du köper nytt. 

– Steget före
När du har en plan för allt du ska sälja av, skriv en lista på vad du behöver. Min största fallgrop när det kommer till hållbar konsumtion är bristen på tid. Jag behöver NU. Så jag ny-köper i panik, och så kommer det någon extragrej med av bara farten (som jag tror mig behöva, men förmodligen mest vill ha). Det blir lätt sista-minuten-lösningar (lex: rep). I full blown stress söker jag efter skåp som ska lösa alla mina akuta förvaringsproblem och efter gummistövlar till kidsen – mitt under brinnande vårens-första-slask-regndag. 
Men jag tränar på perspektiv och att helt enkelt begagnat-köpet ta tid. Okej, bikt. Jag har gjort ett excel-ark över barnens kläder. Vad vi har i förrådet och vad vi saknar. Vi är set ett år framåt, men saknar vinterskor inför nästa säsong och en cykelhjälm (så det är vad jag letar efter just nu) mvh nöjd fd kaosperson. 
Hittar du inte vad du vill ha eller behöver just precis nu? Lägg en bevakning eller annonsera efter det du vill ha.

Håller du dig till den här metoden kommer du rimligtvis spara både pengar och skona miljön. Hur kommer jag igång med SSSS-metoden då tänker du?
Rota fram 1 sak hemma som du inte längre använder och sälj den. Börja skriva en lista i din mobil som du fyller i med 1 sak du behöver/vill köpa. Skapa 1 bevakning på Blocket. Lägg in en kalenderpåminnelse i slutet på februari att göra om proceduren igen. Om du gör detta i dag så är du igång!

Lycka till!

 

Loading Likes...

Pöh.

Oh, maj, vilken uppståndelse det har blivit kring debattartikeln!
Den rörde runt kan jag lova. Det ringer journalister stup i kvarten, TV hör av sig  och mejlkorgen fylls av ömsom upprörda män som frågar om jag är för diktatur, ömsom hejarop. Eller ja, hejropen är i STOR (enorm) majoritet.
Mitt i allt detta skriver jag, Maria och Johanna en bok som ska vara inne om mindre än två veckor. Eh.

Men vi kämpar på alla fronter, och försöker bolla allt samtidigt.
I går bev det tyvärr inte många knop, för jag var tvungen att handskas med en journalist som var så otrevlig och förminskade att jag aldrig sett maken till det.
Journalisten, som jobbar på en väl ansedd nyhetsbyrå, gjorde en intervju med mig i fredags.
Jag fick känslan av att han ville sätta dit mig, för han var ganska otrevlig. Frågade om jag ville ha diktatur och jag svarade så klart att det vill jag inte, och sa direkt “men du skriver ju det”. Varpå jag förklarade att det vi skriver i debattartikeln är: det måste bli enkelt att göra rätt och svårt att göra fel för individen. Att det just nu är det upp till varje individs goda vilja att leva klimatsmart. Jag förklarade att vi har adresserat Löfven för att han leder regeringen, som vi hoppas kan fatta en rad beslut som är obekväma, men som är nödvändiga för att vi ska nå klimatmålen. Det handlar ju om mänsklighetens överlevnad.
Förklarade också att det går alldeles utmärkt att fatta beslut inom demokratins ramar.
För så är det ju. Vi har ju folkvalda politiker som fattar en rad beslut om allt från ROT-avdrag till förordning som ska minska förbrukningen av plastkassar. Vi lever ju i en representativ demokrati, inte i en direktdemokrati där alla svenskar får räcka upp handen kring alla beslut som fattas.  Folkomröstningar har vi bara haft ynka sex gånger.

Eftersom jag fick lite dålig feeling bad jag om att få se mina citat – så jag blivit rättciterad – innan de publicerades.
Igår ramlade ett mejl in med citaten. De var lösryckta och tagna ur sitt sammanhang och kontentan blev att det ändå lät som jag ville ha diktatur, fast jag tydligt hade sagt nej.
Journalisten vägrade att ändra citaten och sa att jag hade sagt just det han skrivit. Jag sa att jag inte ALLS sagt vad han påstod.
Ord stod mot ord.
Då frågade jag honom om han ville höra vad jag hade att säga över huvudtaget? Han var ju så fast besluten om att jag ville ha diktatur. Vägrade lyssna och satte ord i min mun. Det var det vidrigast jag varit med om. Att inte ha rätten till sina egna ord. “Du vill ha dikatur”. “Nej, det går alldeles utmärkt att fatta beslut inom de demokratiska ramarna, det görs ju hela tiden”.
Journalisten blev allt mer otrevlig, började ifrågasätta min kompetens och frågade mig “vad jag visste om hur man fattade beslut”. Jag förklarade att jag hade läst statsvetenskap och hade en god insikt i beslutsfattande – tack så mycket. Vid det här laget var jag själv ganska upprörd om en säger och kan ha slängt ur mig “känns väldigt fräscht att du ifrågasätter en kvinnas kompens i frågan”.
Samtalet avslutades och jag ringde istället journalistens chef.
Kort därefter ringde journalisten upp och bad om ursäkt.
Och sa “man ska inte säga saker när man är upprörd, det borde jag veta vid det här laget”.
Bra med ursäkt, men högst oklart varför HAN var upprörd. Det var ju inte HAN som blivit felciterad eller förminskad.

Klimatfrågan upprör. Mer än vad jag trodde.
Och att vi skulle fastna vid ämnen som diktatur eller bli kallade fascister, eller diskutera om flygkvot var samma sak som flygförbud (!?) – det hade jag inte kunnat drömma om. Men ål rajt.

Att be om att göra det enklare att göra rätt och svårare att göra fel var en het potatis.
Dessutom har det kommit in triljoner åsikter om hyckleri och dubbelmoral.
Det var faktiskt helt nytt för mig att det bara var prickfria människor som fick uttrycka sig i klimatfrågan.

Vi måste komma i håg att vi lever i ett samhälle som styrs av normer som vi mångt och mycket lever efter – i olika grad. Men det betyder ju inte att vi måste acceptera dem. Vi måste ju ifrågasätta normerna, oss själva och normerna igen, även om vi vet att vi är en del av dem?
Och kanske just därför. Istället för att vara 87 prickfria människor som berättar hur andra ska leva. Det skulle jag tycka var problematiskt om något.
Istället pekar vi på oss själva, andra och sedan tillbaka på oss själva igen.
Säger inte att vi är perfekta, men vill ha en förändring.
Klimatglasögonen är på. Skärpan kommer garanterat ställas in, men vi måste visa respekt för att det tar olika lång tid att hitta skärpan.
Right?

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny