Skönhetsnormer och mina hållbara skönhetsfavoriter

Först och främst: TACK för alla tips som rasslade in på mitt förra inlägg om hållbar hårvård och hudvård.
Åh! ALLTSÅ NI!
Jag visste att ni skulle sitta på triljoner med infallsvinkar, knep och smartheter.

Jag måste säga att jag är sjukt imponerad av hur många av er som dragit ner eller helt slutat med smink. Min första tanke var “Shit, vilka bra förutsättningar ni måste ha, lucky you”. Därefter började jag ifrågasätta alla normer som jag drivs av.
Gamla tyck och tänk om mitt utseende som folk manglat ur sig (och jag surplat i mig och åtgärdat därefter). Eller som förra veckan när jag gick in i en butik – osminkad – och butiksinnehavaren sa “vad sliten du ser ut”. Säkert med all omtänksamhet och välmening i åtanke pga skriver bok, men jag blev liksom dubbelt ledsen. Ledsen över att en inte kan visa sin nakna feja utanför fönstret utan att någon ska kommentera ens utseende, och i nästa andemening blev jag ledsen över normen att vara så jädra pigg å gla. Jag är ofta vid gott humör ska tilläggas, men det är inte för att det förväntas av mig. Utan för att jag mår rätt bra, och har en tendens att inte gräva hålet djupare om jag stöter på ett gupp på vägen (obs, inte alltid ska tilläggas. Ibland står jag först i kön med största spaden).  Men. Jag vore ju inte människa om jag inte var jädrigt trött, sliten och low ibland. Livet sker och märks av.

Jag tänker mycket på just det, att passa in i andras tänk om en. Eller snarare att inte göra det. Och särskilt gällande åldrade. Att leva i en värld av släta människor och vara det enda dallret.
Det krävs stryka och självförtroende för det. Att stå emot. Att vara den enda bekymmersrynkan bland bekymmersfria så att säga. Den enda hänghakan bland skarpa käklinjer.
Jag kommer ju inte vara den enda hänghakan i kommun, men det finns normer som säger att det ska vara stramt, piggt och välkammat. Och jag påverkas av dem. Mer än jag önskar.
Jag försöker rucka på dem, och inte vara så  välstrukten (eftersom jag inte är det som person), men det sitter djupt. Att känna tryggheten i att allt sitter på sin plats så satt säga, och liksom inte dansar i väg med en egen agenda. Om det så är magen som guppar när brallan är lös, hänghakan som börjar fladdra vid hård nordost eller att veta att det inte är hål i strumpbyxan både fram och bak.
Jag önskar att var mer skitsamma.

Och samtidigt: Sitter män i samma ålder som jag, 36, hemma på sin kammare och fnurrar över samma rynka? Eller gör de annat med sin dyrbara tid här på jorden? Pja, det vettafasen.
Men jag måste påminna mig att ständigt ifrågasätta de normer som jag – och många med mig – styrs eller påverkas av. Vilka gamla ekon som hörs i huvudet från förr. Killen en var kär i som sa något om ens fejs i åttonde klass, snubben som påtalade den dåliga huden  eller kollegan som anmärkte på kändisen som alltid hade något vrång med sin look (alltid någon tråd som hängde eller knapp som saknades). De där ekona om att sträva efter perfektion och därmed också hamna under radarn för åsikt.
ORKA MALLORCA.
Jag är så trött på att människor ska kommentera på andras utseenden, för det betyder att även mitt ska manglas.
Jag tränar på att strunta i att folk tycker att jag ser ut som sju svåra år. Och bara embrace it. Utmana mina tankar. Jag bryr mig inte så mycket numera, men jag bryr mig fortfarande. Det irriterar mig.
Och varför vara så hård mot en själv, när jag älskar andras egenheter, påsar under ögonen, fräknar, kalufs på ända, tröjan på sned och naturligheten att få några finnar once in a while men inte lägga någon större vikt vid det?

Att sluta sminka mig är en big deal när jag erkänner det för mig själv. Och eh, er.  Sminkar jag mig för att det är kul? Nä. Jag kanske försöker intala mig det, men det är för att det är så jag känner mig själv utseendemässigt. Ibland för att det är kul, men det mesta gör jag nog på rutin.  Måste alla sluta sminka sig? Nä, alla gör så klart om de vill. Men jag önskar nog att jag inte var så styrd av normen faktiskt.

Nåväl. Det var ju inte detta jag skulle skriva om EGENTLIGEN – utan mina skönhetsfavoriter. Men jag blir så sjukt inspirerad av er, som jag så många gånger blir. Ni skakar om mig, flyttar fram mina tankemönster och får mig att tänka utanför min normkalsong.

Men nu till mina skönhetsfavoriter.

Den här ekologiska och svenskproducerade serien från Apoliva har blivit en klar favorit. Jag har ganska torr hy, och den här serien passar min hy bra.

Till det har jag en ansiktsskrubb på ekologiska märket Madara som doftar underbart och är skonsam (men ändå inte FÖR skonsam), men när den tar slut tänkte jag börja använda en ansiktsborste från Iris hantverk. Någon som har testat?
Kroppen smörjer jag in EXTREMT sällan faktiskt. Min mammas ekande ord om kroppens naturliga återfuktning ekar i huvudet på mig. Men när jag blir extremt torr, som på vintern kör jag med Urtekrams body lotion.
När jag var gravid med Majken gjorde John eget body butter till mig, för att smörja magen. Och ja, jag fick fotmassage VARJE DAG från mitten av graviditeten till slutet pga skapade liv. Kokosolja ba! HUR bra som helst! Måste göra mer body butter känner jag nu.

Och det här är ju också skönhet banne mig.
Ekologiskt tandkräm från Urtekram och bambutandborste som går att kompostera.
Sedan måste jag tipsa om några grejer till:
Ekologisk eyeliner. Jag har en kakeyeliner som håller i en EVIGHET. Jag har använt min fasen ett halvt sekel känns det som. Min ekologiska eyeliner kommer från Nvey.
– Ekologisk hårspray från Eco Cosmetics.
– Hårvård. På hårvårdsfronten använder just nu Ingrediens silverschampo som är det mest miljövänliga silverschampot som Greenheads har hittat, som är en grön salong. Och ibland även Urtekrams hårvård.
– Torrschampo och blond? Pia, majsmjöl. Fungerar hur bra som helst!

Loading Likes...

Hållbar hudvård och hårvård: Ska vi byta tips med varandra?

Frågor om hållbar hudvård och hårvård är ramlar in titt som tätt här på bloggen, och imorgon tänkte jag dela med mig av några av mina favoriter.

Men tills dess tänkte jag att vi skulle kunna byta klimatsmarta tips med varandra på temat?
Har du ett outstanding tips på ekologisk hudkräm, hållbart schampoo, närproducerad makeup eller vill du dela med dig av namnet (eller receptet) på världshistoriens bästa deo?
Ps. behöver verkligen det sistnämnda!

Fyll kommentarsfältet!

Loading Likes...

Prata om det!

Titta vems nuna som kikar fram i Metro mode!
Jojomänsan, jag och Husligheter-Maria snackar klimat, hur en kan sänka sina utsläpp i ett kick och vikten av att prata om sina klimatsmarta val. Vi människor är ju trots allt flockdjur, och gör som alla andra gör.
Vi inspirerar andra varje dag – oavsett vi vill det eller ej.

 

Loading Likes...

Spara vatten: 11 smarta tips (som gynnar vattennivåerna och klimatet)

En liten dusch där, en upptinande njutdusch där, lite bad för barnen, ett stycke urartad vattenlek för ett av barnen där kranen står på full blås i badrummet (utan en tillstymmelse av engagemang från barnet). En lååååång spolning efter det där smarrigt kalla vattnet,  och samma visa när ansiktet ska vaskas, fast ja, tvärtom. Jag spolar, spolar och spolar efter det där behagliga vattnet. Och där, efter någon minut fylls händerna med bekvämt vatten. Det är en sådan otrolig lyx att bara öppna kranen och ha tillgång till rent vatten – världens viktigaste livsmedel  – året om. Det är något vi tar för givet, samtidigt som vi defacto har rätt låga vattennivåer.
Vi spolar till och med ner vårt bajs med dricksvatten, gah!

I dag är det World water day, eller Världsvattendagen, och jag tror att jag måste påminna mig själv om just den där lyxen. Påminna mig om att det inte är en osynlig känna och något som jag ska ta för givet.

I somras delade jag med mig av mina egna och er läsares bästa tips för att spara på vattnet under sommarens torka. Hurra för er!
Somrarna spenderar jag ju på Gotland och där råder allvarlig vattenbrist. Där måste en vara vattensmart, för annars står en där med endast en droppe kvar i brunnen. Och fräser en på för fulla muggar så drabbar det ju inte bara en själv, utan alla. Grannar, jordbruk, växter och djur.
En blir hela tiden påmind om att ens egen lyx, är någon annans brist.
Under vinterhalvåret är det ju i regel lättare att hålla brunnen någorlunda i balans eftersom det växtligheten går på vattensparlåga och nederbörd sipprar ner till reservcentralen så att säga. Men det betyder ju inte fullt vattenfräs för gemene hen, right?

Ofta blir jag förvånad över hur snabbt jag kommer in i skygglappstänket, och hur begränsad jag är i mitt tankemönster. Jag är ju uppvuxen på landet med en begränsad varmvattenberedare. För att varmvattnet skulle räcka till alla i familjen så var det vattensmart användning som gällde. När jag blev tonåring (och förmodligen började lukta mök under armarna) fick jag en undervisning av mamma hur en skulle vaska armhålorna i handfatet varje morgon. Subtilt sätt att säga: du luktar fan. Dusch skedde snabbt, och sällan. Och vattnet skulle noga stängas när en tvålade in sig och schamponerade håret. Annars hojtade pappa utanför badrumsdörren.

När jag flyttade hemifrån, in till stan, så blev jag lyx-duschare. Ett otroligt mesigt sätt att rebella sig på I guess.
Jag duschade länge, stod och funderade, sjöng och värmde mig – ofta av ingen annan anledning än att det var … gött.

Det skulle jag aldrig göra på Gotland, för där är bristen så närvarande. Men hemma i stan? Ja, jag kan ju erkänna att jag tar en hel del njut-sjung-dusch. Trots att jag vet att det är klimathaltande att bara stå där och ösa ut uppvärmt vatten.
Det dubbelmoral:iga i detta är att varje gång det regnar eller snöar lägger upp en insta-story om att det är bra med snöblandat regn för grundvattnet.
Ja, någon behöver en påminnelse om att spara på vattnet tror jag.
Blir så trött på mig själv. För det är ju inte bara under sommaren som vi behöver vara vattensmarta, utan året runt. Inte bara för grundvattnet, utan för plånboken, elförbrukningen och i förlängningen: klimatet.

Så här kommer 11 vattensparande tips – (för mig) att tänka på året om. Uppdaterad version ska tilläggas!
Här hittar du sommarversionen mer fler tips: 12 tips för att spara vatten

1. The power of slattburk. Placera en slattburk intill diskon där du kan hälla ner vatten från halvdrucka vattenglas, vatten från äggkokning eller vattnet från potatis-koket. Så himla bra tips från kommentarsfältet! Det blir mer vatten än vad en tror. Använd för att vattna dina odlingar och krukväster med.
2. Vardagstvagning. Ingen vill ju lukta mök, men en heldusch är ju sällan ett måste.  Tjoff, tjoff med tvål under armarna och svabba av där en blivit varm. Och alltså: uppfinningen: bedé!? Inte så jädra hippt då, men smart om en behöver tvätta rumpan.
3. Balj-disk. Diska aldrig under rinnande vatten. Häll upp vatten i en balja eller i diskon, diska och skölj.
4. Använd diskmaskin. Det är mer energieffektivt än att handdiska.
5. Slurp! Använd diskvatten eller annat icke-vattnar-vatten att spola med i toaletten. Vi spolar ju ner kiss med äkta dricksvatten. Som om vi skulle köpa en Evian eller Ramlösa på flaska bara för att spola bort en liten bajsplutt. Jädrigt onödigt.
6. Vatten tack! Ha alltid en glasflaska med vatten i kylen och använd som svalkande dricksvatten. Ofta spolar en ju ett tag för att komma åt det där friska, kalla vattnet ju.
7. Ta vara på regnvattnet. När det kommer. Ett par regntunnor fylls fort när regnet kommer och är finemang att vattna växterna med.
8. Snålt är bra. Byt ut munstycket i duschen och handfat till snålspolande varianter.
9. Varannan kiss. Åter till detta att spola i toaletten med dricksvatten. Är en inte så feschlig av sig så behöver en ju inte spola i toaletten efter varje kiss. Varannan kiss ger alldeles utmärkt, i alla fall om vattnet håller på att ta slut (och en inte har gäster).
10. Tvätta alltid fulla maskiner. Det går åt 50 liter vatten vid en tvätt, använd de litrarna väl.
11. Ska du renovera badrummet? Se över möjligheterna att installera en förbränningstoalett. Kanske svårt i läggan inne i stan, men perfekt för sig som bor i hus. Så slipper du spola ner kisset med rent vatten.

Har du fler året-runt-tips för att spara vatten? Eller för sommaren för den delen!
Fyll kommentarsfältet!

Loading Likes...

Hej, jag är en priviligerad klimatbajskorv

Ibland så blir jag så urbota trött på mig själv. En bit självförakt, när jag ser på mig själv genom andas ögon.
Jag läste Underbara Claras inlägg om klimatdebatten. Och blev lite drabbad.
Jag håller med om mycket, men inte allt (jag tycker att klimatet är individens ansvar i allra högsta, eftersom vi är opinionen som påverkar politikerna. Men det är också företagens och beslutsfattarna ansvar). Och för mig som enskild individ så vill jag göra så rätt jag kan – utifrån mina förutsättningar.
Men det pricksäkra Clara sätter fingret på är hur skev klimatfrågan är sett från våra olika utgångspunkter.

Jag bor i lägenhet i stan, nära kollektivtrafik. Jag är priviligerad till tusen, har valt (eller skapat) ett jobb där jag kan jobba med det jag brinner för och kan pussla ihop mitt liv på bästa klimatsmarta sätt.  Jag är min egen chef, så jag bestämmer att min restid till jobbet ska vara noll och att jag aldrig behöver ta flyget för ett möte. Jag har sålt bilen, för rent krasst har jag inget akut behov av en bil. Jag behöver inte ta mig till jobbet med den, det är inte den som är avgörande för att sätta mat på bordet eller för att livspusslet ska gå ihop. För mig är bilen en ren och skär lyx, en bekvämlighet. Så nu hyr jag istället en bil av en kompis under sommaren (att ha på torpet), men planen är att åka mer kollektivt på Gotland också.

Det är ingen biggie för mig att skippa bilen – så klart. För här i Stockholm går kollektivtrafiken var tredje minut, inte som där jag är uppväxt: några få gånger under ett dygn (om en har tur). Det är lätt för mig att ta tåget, för Stockholm är Sveriges huvudstad.  Jag bor förvisso långt i från producenter av mat, men kan i min lilla bubbla handla relativt närproducerat.
Jag bor extremt nära en rad flygplatser och själva hjärtat av det här landets konsumtionskärna, men väljer bort den delen. Och det är i mitt fall ingen biggie (numera). Jag behöver inte heller resa med flyg till mina allra närmsta – för de bor på tåglängds avstånd.

Jag lever i tron att jag inspirerar. Men i bland, som igår kväll, smyger känslan på mig. Ångesten. Att jag bara är en jäkla besservissrig, priviligerad bajskorv utan kontakt med omvärlden. När jag tänker efter ett steg längre, så vet jag att jag har någorlunda bra kontakt med omvärlden, för jag har också varit beroende av bil, stått i kassan på ett av världens största konsumtionsföretag, är uppväxt där det var 45 minuters rask promenad till busshållplatsen som gällde för att ta länsbuss till Karlstad. Missade en den fick en snällt vänta en eller ett par timmar. Och semestern spenderades hemmavid. På sin höjd en campingtur runt Vänern eller en tur till Tjörn om en hade tur.
Men den parentesen får inte plats i mitt självförakt när jag börja spela på den strängen.

För mig är det enkelt att hamna relativt lågt i alla koldioxidtest. Så klart. Och därför tycker jag att det är min plikt att just dra ner där behov har övergått till lyx och bekvämlighet. Jag har en del klimathaltande puckar, så som torp på Gotland. Och jag tänker så att hjärnan glöder för att lösa den pucken på lång sikt.
Men hur är det om en är beroende av bilen, bor i ett stor hus på landet och har ett jobb som i sig gör ett klimatavtryck? Ska en ha ångest över det? Nä. Jag tror så klart att alla människor säkert kan fundera på hur en kan optimera för att bli så klimatsmart som möjligt – efter sina personliga förutsättningar. Men när en luskat läckande koldioxidhål och sytt igen varenda ett av dem efter bästa förmåga,  och en ändå hamnar på en hög siffra. Vad göra?
Slita sig själv i stycken?
Nä.
I min värld är det inte så svartvitt. Där det är lätt att sänka sina utsläpp, som i en stad med utbyggd kollektivtrafik, är det kanske där vi ska börja kötta? Se vad det finns för normer? Och sedan konstatera: Lagar och regleringar ska inte se likadana utöver hela landet. Det är orimligt att mitt Värmland-jag från långt-ute-på-vischan ska lyda under samma lagar och regleringar som mitt privvade-Stockholms-jag, för vi har ju rent krasst olika förutsättningar.
Bor en nära kollektivtrafik så kanske det ska vara mindre gynnsamt att äga en bil, men kanske lättare att använda bilpool? Gör det enklare att ta tåget – för alla. Det finns ju kommuner som äger flygplatser, men hur vore det om de investerade i tåg istället? Om DN kan chartra ett tåg som ska gå genom Europa i sommar, så kan väl en kommun (med rejält statligt stöd) satsa på tåg likväl som att äga en flygplats, eller?

Jag hoppas innerligt att jag kan vara en bubbla av inspiration – från mitt perspektiv. Även om jag är en privilegierad bajskorv. Och att vi tillsammans kan inspirera varandra – både att sänka våra egna utsläpp, men också sätta press på företag och beslutsfattare. I min värld ska klimatfrågan kunna samla folk, så som vi lyckas med i Klimatklubben, snarare än att hamna i en men-du-rå-mentalitet. Inte jämföra och snegla bakom axeln, utan börja gräva där var och en av oss står. Börja någonstans.

Åh, kan vi inte bara komma överens om det? Att vi hjälps åt, och att vi har förståelse för att vi alla har olika förutsättningar? Och kanske TILLSAMMANS med några plus-och-minus-här-och-där kunna komma ner till en genomsnittssiffra på utsläpp, som funkar?

I min värld är det rimligt att jag som bor i stan kapar vissa lätta puckar, för att någon som har en större utmaning på sitt bord inte ska ligga sömnlös på natten. För vi hjälps väl åt? Mina bekvämligheter är någon annans livlina.  Jag menar inte att vissa ska leva la vida klimat-loca, medan andra vrider och vänder på varenda litet utsläppshål. Men tills vi får lagar och regleringar som hjälper oss, så kanske det kan vara en brygga för att köpa oss lite tid?
Vi är väl ändå stora nog att se the bigger cause: Att vi ska fixa klimatbiffen – no matter what (och efter bästa förmåga).

Och som min mamma sa när jag bodde i världshistoriens stökigaste kollektiv: städa för din egen skull, annars kommer du gå i bitar. Nu råkade jag vara lika stökiga som alla andra i det där kollektivet, men jag fattar hennes poäng: en ska göra det en själv tror på, som rimmar med synen på sig själv, och inte hela tiden gå runt och irritera sig på andra och vad andra (inte) gör.

Eller vad tycker ni?

Loading Likes...

Vill du göra mer för klimatet – enkelt och snabbt?

emmasundh.com i samarbete med Världsnaturfonden WWF och Deedster

 

Vill du göra mer för klimatet – enkelt och snabbt?
Då tycker jag du ska spana in min nya favoritapp, Deedster, som gör dig lite klimatsmartare. I deras Earth Hour Challenge (som är ett samarbete med Deedster och Världsnaturfonden WWF kan du se vad du har för koldioxidutsläpp, få tips på små, klimatsmarta deeds du kan göra för att sänka dina klimatavtryck och utmana andra personer och kommuner. Kraften av många människor (och deras deeds) gör skillnad. Så genialt. Och snygg app. Sådant gillar en ju.
Och jag finns där i appen, på plats 217 bland stockholmare.
Earth Hour Challenge pågår från i dag, den 16 mars fram till nästnästa lördag, den 30 mars, då det är … just det, Earth Hour.
Utmana vänner och kollegor! Det ska jag göra! Två veckor av klimatsmart:are liv!

Och apprå på Earth Hour

Om två små veckor – lördagen den 30 mars klockan 20:30-21:30 – är det alltså Earth Hour. En fjuttig timme då vi släcker lamporna hemma.

Earth Hour är ett sätt att i mörkret skicka ut en signal till våra politiker och beslutsfattare om att vi bryr oss om vår framtid. Och vi hoppas att de också gör det. Vi snackar alltså om klimatkrisen och att vi vill att politikerna ska agera efter den kris vi är inne i (men som vi i Sverige inte ser så mycket av med blotta ögat … än).

Sure, det är en symbolhandling, och vi borde allra helst släcka oftare (särskilt när det är högtryck på elen (morgon och kväll)).
Inte brassa för full maskin av ren slentrian, låta prylarna stå på standby eller bara inte orka släcka i badrummet (fast vi inte är där).
Vi (jag) behöver bli lite smartare än så.

Förutom att släcka lampan, tända ett par ljus, koppla bort, koppla ner och koppla av under själva Earth Hour – så har jag ett gäng förslag vad du ska göra innan och efter …

Innan Earth Hour: Släck lampan en timme innan – och berätta om det i sociala medier. Eller för all del – en timme varje dag från i dag fram till nästnästa lördag (och träna därefter på att släcka oftare!).
Genom att göra klimatsmarta saker – och visa upp dem – så gör vi skillnad. Vi människor är trots allt flockdjur och gör som alla andra. Så genom att visa när vi släcker lampan, källsorterar, äter köttfritt, shoppar mindre och smartare och väljer tåget för semestern så förskjuter vi normer och sår frön. Det är ett sådant himla enkelt och effektivt sätt!


Under Earth Hour:
Bjud hem vänner, spela spel (låna av varandra vettja!), tänd svanen-märkta stearinljus (inte sådant där paraffin-bajs), snacksa – och snacka klimat.

 

Och sist men inte minst: Skänk en peng till min insamling för klimatet och biologiskt mångfald som jag gör tillsammans med Världsnaturfonden WWF.  För vet ni? Jag tycker vi och våra barn har rätt till en framtid.
Pengarna går till WWFs intensiva arbete för en mer hållbar och levande planet. Varje krona är viktig! För vi har ju faktiskt bara en planet!

Varför allt detta? Jo, temperaturökningen MÅSTE stanna under 2 grader, helst på 1,5 grader, och den biologiska mångfalden behöver öka istället för att minska. Annars kommer människan som art ha jädrigt svårt att överleva.  Vi snackar inte tusen år fram i tiden, vi har bara några år på oss att vända skutan innan en dominoeffekt tar vid – och den kommer inte gå att stoppa om vi inte ställer om. Nu. Klimatkrisen är här, kruxet är att det är inte tillräckligt många  människor behandlar den just som en kris.
Skänk en peng för din och min framtid – och våra barns!

Jag tar den här två veckorna på mig att försöka lära om, lära mer, försöka förändra mitt beteende och kraftsamla för klimatet. Är du med mig?

Och vem kommer över på spelkväll under Earth Hour?

Loading Likes...

Kom å häng med mig!

God morgon!
I dag ska jag göra en jädrigt enkel och viktigt grej.
Show up!

I dag, fredagen den 15 mars på självaste Majkens födelsedag,  äger världens (VÄRLDENS) största klimatmanifestation rum. Det kommer manifesteras på tusentals platser, runt om i världen och Sverige.
Jag och @husligheter från @klimatklubben.se kommer att stå på Mynttorget mellan 14-15 imorgon. Kom dit och kom fram vettja!

Finns det – handen på hjärtat – något som är viktigare än att typ rädda sin egen och andras framtid?

Ps. Varje fredag står @gretathunberg och ett par tappra själar på Mynttorget i hopp om att göra skillnad – FÖR ALLA. Ute i Europa samlas HUNDRATUSENTALS människor tillsammans. I Sverige … några få. Det kan väl omöjligt vara så att vi förväntar oss att andra stå upp för oss, medan vi pysslar med annat? Nä, show up och delta vettja.
Var stolt över dig själv och träffa mig (jag vill garanterat träffa dig).

Ses vi där?

Loading Likes...

Klimat, klimatångest, ansvar och aningslösa influencers

 

Börjar denna vecka med att snacka klimat, klimatångest, ansvar och kontot @aningslosainfluencers med bästa Linda i podden We are influencers! Och så hyllar jag er läsare!

Lyssna här vettja!

Ps. Avslutar med att säga att jag bryr mig om klimatet för allas skull, men mest mina barn. Men det är också en egoistisk handling. Att leva som en lär, och inte skämmas ögonen ur sig i efterhand för att en försökte upprätthålla något som en hel forskarkår säger är dåligt. Typ så.

Loading Likes...

Ett klimatsmart tips kommer lastat!

Alltså nu ska ni få höra om något smart. Riktigt smart!
Säg hej till UGLY – en smoothie gjord av ful frukt och ratade grönsaker från matbutikerna. Detta svenska, unga företag – Refood – har som mission att ta hand om allt matsvinn, göra goda, nyttiga smoothies och få bukt med allt mat-slöseri. De jobbar cirkulärt och  anställer dessutom nyanlända kvinnor som just nu står långt från arbetsmarknaden.
Jag blir så genuint lycklig när jag hör om sådana här smarta företag, och kan liksom inte sluta hylla dem.
Min favorit? “Beet it” med äpple och rödbeta. Inte bara på grund av färgen som en kanske kan tro, hehehe.

Jag fick tips om detta bra:iga genom min kompis Jens. Hans syster jobbar jobbar med Refood nämligen. Så tack Jens för tipset! Månadens bästa!

Loading Likes...

sakta förstå allt det där som vi redan vet. 

Jag är konflikträdd till tusen. Och jag vill helst att alla ska älska mig till döds.
På pappret är jag världens sämsta klimatkämpe. För att prata klimat kan lätt vara lite … obekvämt. Pja, beroende vem en pratar med och hur, så klart.
Men ju mer vi pratar om klimatet, desto mindre obekvämt blir det. Och ju mer förstår vi. För vi sitter ju trots allt i samma båt, så vore det inte fräscht om vi alla pratade om problematiken?

Den 8 oktober drog jag, Maria och Johanna igång Klimatklubben. Denna vitala, soon-to-be 5-månaders bebis har numera över 30 000 följare på Instagram och 15 000 på Facebook. Förutom att jag lärt mig ton med smartheter och argument genom Klimatklubben, så är Klimatklubben som ett fluffigt moln att falla tillbaka till när klimatet yppas i nya rum. Jag vet att 30 000 tycker (någorlunda) som jag.
Och fy tusan vad det gör mig stark.
För att inte tala om hoppet som det ger att veta att jag inte är ensam.

I början av hösten – innan Klimatklubben – basunerade jag (kanske lite väl kaxigt) ju att skippar flyget 2019. Jag tog sats, blundade och typade texten. På darrande ben, konflikträdd som jag är, höll jag tummarna för att alla skulle älska mig till döds. Ändå. Trots att jag stack ut hakan i en känslig fråga, med som pillade på drömmar, relationer och känslor.
Anledningen? Jag fick inte ihop flygresor med min redan övertrasserade klimatbudget. Jag ligger ju trots allt på strax under fem ton per år, och ska ner till två. Det säger sig självt att en resa till Gran Canaria på 1,8 ton per person inte skulle putta mig närmare målet att ha en göttig framtid. Bränna 1,8 ton – vilket motsvarar vad en svensk äter för på ett helt år – på ett par timmar.
Men där, med de där darrande ben – landade det så många nyanserade diskussioner, samtal och infallsvinklar. Det var obekvämt, och några började hålla försvarstal och tyckte att jag var dum i huvudet. Och det kanske inte ramlade in så många hyllningsrop som jag i min enfald hade önskat. Men jag lärde mig mycket. Bara några få som pekade på Kina (fast jag trodde att det argumentet var dött sedan länge).
Några månader senare höjde jag rösten igen med min flygfria nuna och ifrågasatte nöjesresandet. Då var det som att samhällsdebatten, snacket och pratet hade manglats igenom lager av instanser. Jag hade inte svurit i kyrkan denna gång.
Det känsliga ämnet hade på något vis normaliserats. Fort hade det gått. Fort som tusan.
Det handlar ju om att vi pratar om det, processar och jämför om våra egna handlingar stämmer överens med den där sköna, miljömänniskan vi identifierar oss med – oavsett vilka klimathaltande val vi gör.

Nu har det gått ett halvår sedan jag kaxade ut i flygfritt-sång (kanske lite väl briljerade?) och några “aningslösa influencers”, flygskam-nyord och en Fredrik Strage och Marit Bergman senare så är det förhoppningsvis få som nöjesbokar en weekend på baksmällan så där som jag själv gjorde av ren DET-MÅSTE-HÄNDA-NÅGOT-KUL-NU-längt för några år sedan.
För vi har pratat så mycket om flyget att jag helt enkelt inte tror att vi kan ducka så skickligt som vi gjorde förr. Själv köper jag inte mina längtiga argument längre, hur jag än försöker.
Bara det är en anledning att prata om klimatet, för att vi sakta ska förstå allt det där som vi redan vet.

Och apropå det här med att prata.

I början av veckan fick jag ett mejl. Från Joakim. Han skrev ett långt mejl om att jag var ute och cyklade kring mitt engagemang kring klimatet, knappt var torr bakom öronen och att han (och många med honom) inte brydde sig ett skit om klimatet.

Jag brukar inte svara på sådana där mejl, för det är lite som att banka huvudet i en vägg. Men just i måndags så fick jag feeling. Så jag tackade för hans mejl, input och sa att jag blev så glad att kallas “knappt torr bakom öronen” eftersom jag var nyss fyllda 36. Jag tackade för “dagens bästa mejl”.
Joakim svarade, och vi mejlade fram och tillbaka den där måndagen. Vi pratade om klimatet, forskning och individens ansvar. Vi lyssnade på varandra, var överens om att det borde bli lättare att göra rätt och svårare att göra fel.  Och så önskade vi varandra en riktigt god vecka och sa adjö.
Även om det är fasligt obekvämt att ta upp klimatet, sin oro och funderingar – så gör det.
För det kan landa i något himla bra.
Som det gjorde i måndags.
Och vi flyttar hela tiden fram positionen för vad som är norm, vad som är obekvämt och väcker tankar.
För att vi sakta ska förstå allt det där som vi redan vet.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny