Hur mycket skillnad gör dina insatser? Och vad spelar de för roll?

i betalt samarbete med EU-kommisionens climate pact

Förra veckan lanserades Klimatklubben.se – en sajt där du puttas att påverka och göra skillnad för klimatet. Tanken är att det ska vara busenkelt att agera.
Men vad gör egentligen skillnad? Och hur mycket?

Ofta lurar vår hjärna oss att liksom jämka våra handlingar mot varandra. Ett års källsortering känns så bra och konkret i kroppen. Vi kanske känner oss som sådana geniala planet-förbättrare att vi unnar oss en flygresa till Mallis med orden “det är jag ju värd”.  Så där håller vi ofta på. Jämkar, rättfärdigar klimathaltande beslut och källsorterar lite till – trots att effekten kanske inte är så stor. Men det KÄNNS bra.

Så vad bidrar våra insatser till? Det har EU kommisionen räknat på i sin satsning Climate pact.
Via deras sajt count-us-in.com kan en dels se vad olika beslut sparar in i form av koldioxid, men du kan också – tillsammans med andra – lova att du gör en förändning eller förändrar samhället. Och dela vidare.
Tillsammans blir effekten enorm – så klart.

Detta är ju viktigt, oavsett om det handlar om att dela vidare Klimatklubbens lista med saker som görs i andra regioner med orden “kolla vad coolt, Frankrike har en matsvinnslag – detta borde finnas i Sverige också”, eller om det handlar om att visa vad en är villig att göra i klimatets tjänst genom att dela vidare count-us-in.com i sociala medier.

Vi människor är nämligen flockdjur. Vi gör som alla andra.

Enligt en färsk undersökning genomförd i november 2022 av PFM Research på uppdrag av Gullers Grupp för EU-kommissionens klimatsatsning European Climate Pact så påverkas 29% av unga (18-24 år)  av ohållbara vanor hos omgivningen, och uppger att det är lättare att då göra som andra gör, än att minska den egna klimatpåverkan.

Yep, vi människor är flockdjur – vi gör som alla andra, vill hänga med majoriteten och vill helst inte vara sist på bollen. Och detta är så viktigt att komma i håg. Vi människor vill tillhöra gruppen.
Skaffar grannen solceller vill vi inte vara sämre, börjar favorit-influencern bära begagnat, ja, då vågar vi också. Ses polarna på lagnings-AW för att reparera kläder, då vill vi inte missa det. Och börjar hela bekantskapskretsen anamma ett lugnare semestermood på hemmaplan, där de gynnar lokala näringsidkare, då känns en charter lite gammeldags.

Här har vi alla en viktig roll att spela i omställningen.
Vad vi gör spelar roll, vad vi pratar om spelar roll, vad vi väljer att visa i sociala medier – ja, det spelar roll.

Vi är alla möjliga flockledare, så frågan är: Åt vilket håll puttar du din grupp?
Du och jag används som dels inspiration, men också måttstock och som ett sätt att rättfärdiga handlingar. Vi kan – medvetet eller omedvetet – inspirera till vettigheter som att konsumera cirkulärt, ta tåget, cykla eller att äta upp maten. Men också nyköp, charters och unn – genom hur vi pratar om det.
Därför måste vi bli medvetna om vad vi lyfter, normaliserar och vad människor i vår närhet kan inspierars av.

Är det till resurseffektiva smartheter, eller får du ett pärlhalsband av utsläpp efter dig?

Det är också viktigt att inte fastna i de små insatserna – som att källsortera, byta till LED-lampor, laga vegetariskt julbord eller bara göra ändringar inom hemmets fyra väggar. Allt spelar så klart roll, men om vi ska utgå i från tid och ork så kanske det finns bättre sätt att spendera tiden? Vad kan vi görs som påverkar mycket under lång tid?

Och här vill jag visa upp en bild från boken “Klimatpsykologi : hur vi skapar hållbar förändring” som visar Påverkanspilen.

Att källsortera och byta till LED-lampor är lätt, påverkar inte så mycket och ger ganska kort effekt. Men vad skulle kunna ge långvarig effektiv och påverka mycket – för många?

Börjar du åka kollektivt, så är är det en toppengrej. Men det är ganska låg effekt. Skulle du däremot dela med dig av allt det positiva av att välja kollektivt via sociala medier och pressa på för bättre kollektivtrafik kan ge långvarig effekt och hög påverkan. Många kommer att tänka: Kan hen, så kan väl jag också?
Eller att påverka regionen och politiken så att kollektivtrafiken blir landets bästa, smartaste och mest framåtlutande. Det är ju inte bara prima PR-virke, det är ju underlag för nya medborgare, skattebetalare och en stolthet för de som bor i regionen. Där snackar vi långsiktighet. Och hög påverkan.

Så om du ska lägga tid på något? Vad blir det? En kortsiktig förändring som inte ger stor effekt (börja äta vegetariskt, men inte berätta det för någon), eller att gå loss på de långsiktiga förändringarna som gör skillnad för lång tid framöver?
Alla insatser är av godo ska tilläggas, men visst går en igång på att göra rejäl skillnad?

Spana in count-us-in.com och kika på vad du kan göra i dag? Och dela vidare!
Behöver du hjälp att påverka? Gå in på Klimatklubben.se – där hittar du verktyg för hur du skriver medborgarförslag, insändare, debattartikel, kontaktar politiker och påverkar på jobbet exempelvis.

 

 

Loading Likes...

Kika in i framtiden, lär dig mer om klimatet och copy good ideas with pride

Vill du ha en god klimat-nyhet?
Då kommer en här!

En av de vanligaste frågorna jag får via mejl och DM är “var ska jag börja?”, “jag vill påverka – hur gör jag” eller “VAD SKA JAG GÖRA”.

Efter en höst där miljösatsningar monteras ner, ambitionerna sänks, klimatkrisens effekter kommer allt närmare och klimatmålen snarare ses som ett gulligt tillval på glassen hörs ropen allt högre.

Det finns så många taggade människor därute som vill göra, påverka, lyfta, dela eller slänga sig på det omställda framtids-tåget (och ta med hela arbetsplatsen på resan), men vet inte var de ska börja.

Därför har Klimatklubben – med hjälp av ett ovärderligt pang-team – skapat en sajt som inte bara sänker trösklarna. Vi gräver ner dem.

Tanken är att du ska trilla ner i engagemang och egentligen kunna copy/paste:a dig fram till att påverka!

Vi vill göra det så enkelt att agera att det upplevs plättlätt i samtidsmänniskans fullspäckade liv. Det ska gå att kila in engagemanget på bussen, på lunchen, i matbutikskön och i pausen på bygget.

I dag lanseras en sprillans nya Klimatklubben.se där vi öst in med guider för hur du skriver medborgarförslag, debattartiklar, hur du kan förändra på arbetsplatsen, påverka med plånboken, skapa framtidens kommun, anordna en loppis eller ett klädbyte och vad du ska tänka på när du skriver en insändare eller mejlar en politiker.

Här finns till och med mejl färdiga att kopiera.

Vi har också samlat satsningar som sker i andra kommuner, regioner och länder.
Om de kan – kan väl vi?

Vi befinner oss i en klimatkris och en massutrotning av arter. Vi har liksom inte tid att visa oss på styva linan med nya, fräna idéer, det går alldeles utmärkt att kopiera, förfina och langa ut – med ännu bättre resultat än orignialet.
Copy with pride!

Dessutom kan du nu också bli medlem i Klimatklubben, stötta Klimatklubbens arbete och signa upp dig på “Agera för klimatet” som ger dig lättroddade, snabba do’s rakt ner i mejlboxen. Det kan vara en namninsamling eller en knapptryckning för ett mejla ansvarig politiker inför ett avgörande beslut exempelvis.

Detta är det första släppet, och mer kommer inom kort.

Exempelvis kommer vi samla medborgarförslag – skrivna av välkända personer – redo att kopieras av dig till din kommun. Smarta idéer på repeat kallar vi det.

Kanske har du skivit ett medborgarförslag som borde kopieras av fler?
Tipsa oss på hej@klimatklubben.se!

Spana in nya Klimatklubben  och börja med den enklaste formen av engagemang: dela vidare!

Stort tack till Maja Säfström som satt tonen med sina rappa illustrationer! Du är bäst!
Och vad skulle vi gjort utan Jennie och Sofia (som projektlett denna satsning), Klimatklubbens fantastiska styrelse, Hello som byggt sajten och alla volontärer som på olika sätt har bidragit.
Och tack Postkodstiftelsen som gjort detta möjligt.

Och inte nog med ny sajt, i dag langar vi också ut ett nytt avsnitt av Plan B-podden som handlar om hur och varför vi ska påverka.
Lyssna loss här!

Loading Likes...

Good bye röv-höst och the revival of glad lax – nytt avsnitt av Plan B-podden ute!

Det har varit tyst från Plan B-podden under hela hösten. Och nu släpper jag och Maria Soxbo ett bonusavsnitt där vi berättar varför. Det blir en hel del tårar – det blir det. Det har varit en röv-höst för mig, och inte mycket bättre för Maria. Och är en van att vara en glad lax, då nästlar sig en personlig kris in i det hela också.

Men vi pratar inte bara det personliga utmaningar, utan tar en svängom kring vad som hänt klimatpolitiskt denna höst.

Vi har en ny regering med låga klimatambitioner, en politik där klimatsatsningar stryks och ett Sverige som omskrivs världen över – för vår svängning vad gäller klimatet.

Så frågan är: Vad gör vi nu?

Lyssna här!

 

Loading Likes...

Leksand, knäckebröd och en resurssmart jul

i betalt samarbete med Leksands knäckebröd

Tidigare i veckan kuskade jag med tåg upp till Leksand.
I Dalarna har jag ju varit många gånger eftersom min pappa kommer därifrån, men jag har aldrig tidigare varit i Leksand – eller Häradsbygden.

Jag förstår varför folk vallfärdar hit. Även i mörka november lyser denna bygd upp, det klingar av dalmål  (trygghet för mig), de faluröda husen ligger tätt och här har inte renoveringshets monterat ner det unika.

Jag var inbjuden av Leksands knäckebröd att vara med och styra upp en jullunch, dekorera en lada med återbruk och säsongsfint och snacka klimat, resurser, jul och halmbalshus.
Och så skulle vi ju smaka julknäcke förstås!

Medan Leksands knäckebröd bakar knäcke av sädesslagen så bygger jag hus av restprodukten – halm! Mitt favoritmaterial!
Leksands knäcke gör ju mestadels bröd på råg, medan vi byggt hus av vetehalm.

Dagen innan jullunchen fixade jag dukningen i ladan med återbrukspyssel, svenska äpplen och torkade apelsiner (som jag fått från en matbutik – apelsiner som annars skulle ha slängts pga osäljbara), medan Leksands-bördiga Karin Stigsdotter dekorerade ladan med kransar både inomhus och utomhus.

Dessutom hade hon gjort den här fantatsiska rågkronan!

Så vacker – prydd med leksandsband som krona på verket. Om jag kommer över närproducerad råg någon gång så ska jag ge mig på att göra en likadan (men gissar att den inte blir lika fin som Karins).

Knäckebröd, rödgran, nötter och svenska äpplen. Det behöver inte vara svårt (eller nyproducerat) för att skapa julkänsla.

Klart!

Och redo för lunch!

Loppisfyndade mässingsljusstakar, svenska äpplen, tygservetter, torkade apelsinskivor, råg i krus, begagnad duk och bordsgranar gjorda av gamla pocketböcker (som jag gjorde för en massa år sedan inför ett tidningsreportage). Och ett ihopplock av gamla stolar som rotats fram ur förråd.

Så var det dags.
Finkappa på och mot bageriet!
Där mötte jag upp en radda gäster, vi fick en dragning om Leksands bröds historia av Annika Sund (bra efternamn) som är markandschef och en del av detta anrika, familjeägda företag.

Hon berättade att Leksands knäckebröd varit fossilfria sedan 2013 och berättade om satsningar, att bageriet värms upp av spillvärme, vad som gjorts historiskt för att sänka klimatavtrycken, men också vad som fanns kvar att göra. Det jobbas skift på bageriet för att använda ugnarna så effektivt det bara går (istället för att stänga av och vänta in tiden och resurserna det krävs att värma upp dem). Leksands knäckebröd klimatkompenserar inte utan använder pengarna för att påskynda sin omställning istället. Intressant tanke, eller vad säger ni?

Efter dragningen fick vi gå en rundvandring i bageriet – i full uniform!

Här har vi deg som ska bli knäckebröd.

Innan vi gick in i bageriet fick jag i uppdrag att se att inte någon gäst blev fast vid det här momentet allt för länge och hamnade på efterkälken från gruppen. Jag förstod inte riktigt varför någon skulle bli stående vid någon maskin ….
Tills jag själv blev det, hahaha.

Misslyckades totalt med mitt uppdrag, för att stå här och se knäckebrödet stansas ut var som att titta på någon som drejar. Så meditativt och härligt.
Och det var som en Jönssonligan-maskin. Bröden stansades ut, degen som skars bort ramlade ner på ett litet transportband och skeppades i väg för att bakas in i degen igen.
Ja, ni fattar.

Bröden åkte sedan in i en ugn och gräddades.

Tadaaaa!

Efter rundvandringen lämnade vi bageriet och utanför stod …

Två stycken nordsvenska hästar …

Med vagn! Det var taxin till lunchladan! Alltså detta kommer jag SENT att glömma kan jag säga.

I sakta (och alldeles lagom) mak färdades vi fram genom novemberkylan.
Den här hästen jobbar vanligtvis i skogen, men hade fått extraknäck(e)!

Framme vid ladan! Och i sällskap av en massa trevliga – bland annat Isabelle!

Här kunde en värma händerna också.

Det bjöds på glögg, julknäcke och lokalproducerat! Och en massa snack!
Karin, som dekorerat utanför, fick jag bara på bild här (skärpning Emma!).

Efter glögg var det dags att kliva in i ladan för lunch!

Så inspirerande att få kliva in i en annan bubbla – nämligen matkreatörs-bubblan!
Himla trevlig bubbla det där. Fick träffa Anna Demirian som driver Kitchenofanna och Jenny Finn som driver kontot Jennysrumochspis.

Till bords!

Med knäcke-tema!

Och vad ska serveras på en julknäcke-lunch? Jo, så klart knäcke med olika tillbehör, signerade Siljansnäs hotell. Till och med dessertens grund var knäckebröd! Sånt här älskar en ju – när några har gått all in på det här:

Fick träffa Jenny Westman som driver Superfoodsweden (och hennes gulliga bebis!) också.

Och medan desserten serverades berättade jag om vårt halmhusbygge för att sedan snacka klimat, jul, resurser och hur vi skulle kunna fira jul på ett vettigare sätt. Och vår roll i sociala medier (vi som når många).

Julen är en av våra mest ohållbara högtider. Vi konsumerar som att det inte fanns en morgondag, vill ha välfyllda bord (vilket riskerar matsvinn), vi köttar loss och dessutom så går det trender i juldekorationer.
Appråpå att Myrorna får in 20 ton möbler och prylar – om dagen.

När vi ger julklappar så vill vi gärna ge bort något nytt, trots att det en faktiskt ger bort är: utläpp. Och detta handlar ju om normer – och där har vi alla en roll att spela.
8 av 10 barn kan tänka sig begagant i julklapp visar en undersökning gjord av Blocket. Ändå lägger vi nyproducerat under granen. Varför?

Och där kan vi – särskilt vi med många följare – går i bräschen. Visa att vi SÅ KLART köper secondhand, lagar lagom med mat,  visar recept på rätter som en kan laga på leftovers, dekorera med ätbart (istället för nyproducerat från Kina) och värna om resureserna.
Eller varför inte testa loss bland vegetariska recept på julbordet och bjud in följarna att tipsa som sina recept – så som vi gjort här på bloggen många gånger inför jul.
För den som vill äta kött på jul – gör det. Men då kanske en ska tagga ner på köttätandet resten av året.

Ofta kallas julen för barnens högtid. Trots det är det sällan en ser julgranar klädda av barn (jag tampas själv med detta, hahaha) och trots att många av oss förknippar julen med traditioner så har julen blivit föremål för trender. Själv är jag uppväxt med att samma julpynt tas fram år efter år, några dekorationer finare än andra så att säga, men det finns en trygghet i det där. Det återkommande.
En trygghet jag tycker att vi ska värna om. Använda det vi har istället för att köpa nytt.

Och så passade jag på att lyfta HållbaraSara (som alla borde följa) som utsett en juloutfit som hon ska bära år ut och år in. Och just det tankesättet har jag kopierat, och här ser ni min outfit. I vinrött.

Vi vuxna behöver ju ta ansvar för kommande jular (och barn) också. Inte ge bort ett pärlhalsband av utsläpp i julklapp till våra barn, and hope for the best.
Vi drömmer trots allt om vita jular – något som med vårt och samhällets beteende – kommer vara ett minne blott om vi inte förändrar beteende. Skåne hade i november metrologisk sommar – just saying.

Efter att jag varit både grinchen och inspiratör (HOPPAS JAG!), så var det dags för kransbinderi med Karin.

Jag band den här kransen av lingonris på en gammal stålgalge. Och så lite leksandsband som pricken över i:et. Kan en sätta upp en krans på dörren till ett hus som inte är klart?
Öppen fråga ba.

När alla gjort en varsin krans var det dags att säga hejdå.

Det blev kramar, knäckebröd och en massa nya bekantskaper. Och med en hel massa julstämning innanför västen kuskade jag hem igen till Värmland.
Så fina, viktiga, vettiga (och GODA!) dagar i Leksand!

Tack alla som gjorde denna dag möjlig. Ett extra tack till Leksands knäckebröd och AnnMarie som lånade ut sin fina lada (och bjöd på fika när vi mest av allt behövde det). Tack!

Loading Likes...

Årets medvetna julklapp 2022

För fjärde året i rad utser Klimatklubben Årets medvetna julklapp tillsammans med organisationen Medveten konsumtion. Årets medvetna julklapp är en reaktion på Årets julklapp som utses av HUI varje år. Medan Årets julklapp bygger på prognoser och sälj, spå bygger Årets medvetna julklapp på mål. Vad behöver vi? Vad puttar oss i rätt riktning?

Till vår hjälp att utse denna klapp har vi våra följare som får nominera julklappar som vi borde önska oss. Och i år var det solklart – med skenande klimatkris och elkris blev valet busenkelt.

Årets medvetna julklapp  2022 är det hemstickade plagget!

Det värmer så att vi enkelt kan sänka inomhustemperaturen ett par grader, och det borde ju vara mer standard att bära en stickad tröja inomhus i november än T-shirt. Genom att sänka elförbrukningen blir spar vi inte bara resurser och pengar, utan vi sparar utsläpp. För ju fler som brassar samtidigt, skitigare blir elen. Och skitigast är elen på morgonen och vid middagstid – när alla brassar samtidigt.

Det finns så klart en hel del andra positiva effekter av att spara på el, exempelvis genom att släcka utomhusbelysningen (vettigt att bara använda den när vi är ute och faktiskt behöver se vad vi gör). Genom att släcka spar vi el, pengar och undviker så kallad ljusföroreningar. En hel massa arter är beroende av naturens gång – ljust på dagen, mörkt på natten. Men i takt med att vi lyser upp natten så förvirrar vi nattativa arter. Det blir helt enkelt KNAS!

Och vi behöver arter. Vi människor är beroende av att naturen funkar – inte minst för vår matförsörjning.

Så, heja alla som stickar, letar begagnat garn på loppis och ger bort av sin dyrbara tid. Och alla vi som inte kan sticka (än) – önska dig något stickat, eller varför inte en stickkurs. Eller varför inte önska sig ett begagnat handstickat plagg, redo att vårdas länge!

Tack till alla ni som nominerat och tack till min kompis Amanda som lånade ut några av de alster som stickat till fotograferingen. Vänner alltså. BÄST är vad de är!

Loading Likes...

Ni vet, den klassiska novemberbuketten

Det är den 2 november. Det är höstlov och barnen kommer inspringade med en bukett blommor som de plockat.
I november.

Det är ringblommor, klöver och lupiner. Ett virrvarr av försommar och sensommar fångad i en skev bukett.
Det är en påminnelse om att temperaturen ökar. För varje år som går. Och att det varmaste decenniet som har uppnåtts är det vi precis lämnat bakom oss. Och att vi går mot temperaturer som mänskligheten aldrig tidigare har upplevt.

Det är också påminnelse om att mina barns uppväxt kommer se helt annorlunda ut än min egen. Själv sölade jag ju runt i novembersnön i deras ålder. Nu plockas det blommor.

Och det låter ju gött. Att det blir varmare. Och för oss på nordligare breddgrader så kan vi skörda några vinster – kan odla längre in på säsongen och pja, plocka blommor. Men vi håller på att förlora våra vintrar, få in arter som sprider sjukdomar och slår ut våra ekosystem och sakta men allt för fort vänjer oss vid ett ändrat klimat där översvämningar, skyfall, stormar, skogsbränder, värmeböljor, brist på drickvatten och försämrade möjligheter att odla mat blir allt vanligare.

Aldrig har en fin bukett skavt så mycket, men också påmint mig om att jag måste försöka påverka situationen.

Loading Likes...

Metan vaddå? Här är allt du behöver veta om växthusgasen metan (och kossor som rapar)

i betalt samarbete med LRF

Varför snackar en egentligen så mycket om kött och klimat?
Vad har kossor med klimatet att göra? Kossor, som gynnar biologisk mångfald, men rapar metan. Är de miljöhjältar och samtidigt klimatbovar? Kan vi få dem att rapa … mindre?
Hur ska vi äta i framtiden för att både gynna biologisk mångfald – och sänka utsläppen?
Och vad tusan är metan egentligen?

Tillsammans med Maria Soxbo försöker jag ständigt reda i frågor gällande klimat och miljö. Och tillsammans med LRF har vi haft ett gäng digitala klimatluncher där vi lyft allt från hållbar mat, framtidens mat (och jordbruk) till den heta frågan om skogen tillsammans med lantbrukare, skogsägare, klimat- och miljöorganisationer och forskare. Det har varit så intressanata samtal, så varför inte köra ett till?
Denna gång med rubriken kossor och klimat.

I panelen hade vi Victoria Thuillier, som är hållbarhetsexpert på LRF MjölkJenny Jewert, jordbruksexpert på Världsnaturfonden WWF och Rebecca Danielsson, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet SLU.

Du kan se hela samtalet nedan, men eftersom jag gillar sammanfattningar så kommer en här i raketfart.


Metan vaddå?

Vår planet är ju omgiven av växthusgaser som fungerar som tak och väggar på ett växthus (som det ovan).  Ja, jag snackar så klart växthuseffekten! Den där effekten som gör det varmt, göttigt och gynnsamt på vår planet. Vi människor är beroende av växthuseffekten. Men i takt med att vi släpper ut allt mer växthusgaser så blir växthuset för tätt. Det blir helt enkelt för varmt.

Metan är en extremt kraftfull växthusgas som står för en femtedel av alla utsläpp. Metan är lååååångt mer kraftfull än koldioxid, meeeeen kortvarig. Utsläppen av koldioxid ligger kvar och påverkar i upp till 1 000 år (kan vara bra att känna till med tanke på inställningen till att sänka utsläppen nu vs sätta långsiktiga mål om att sänka dem långt in i framtiden), medan metangas däremot försvinner ur atmosfären efter sisådär en tio år.
Så metan kan liknas vid ett godis-tefat. Sur som tusan, men vips så är den borta, medan koldioxiden är mer en seg kola. Försvinner fasen aldrig.
Men till skillnad från godis är utsläpp något vi inte vill ha för mycket av – varken metan eller koldioxid.

Ungefär hälften av alla metan-utsläpp är naturliga och kommer från våtmarker  och vilda idisslare som exempelvis älg. Det liksom ingår i konceptet natur.
Den resterande hälften då? Den står människan för genom naturgasledningar (remember läckan från Nord Stream?) och jordbrukets utsläpp (hej gödsel och kor som rapar metan).

Jenny Jewert från WWF berättade att våtmarker är viktiga för den biologiska mångfalden, men metanutsläppen från våtmarker är  lika stora som utsläppen från jordbruket och avfallshanteringen tillsammans. Många våtmarker dikades ur (torrlades kan en säga) för många decennier sedan för att skapa odlingsmark, men problemet med detta är att dessa marker nu läcker koldioxid. Så vad ska en göra? Ha våtmarker som är bra för biologisk mångfald, men läcker metan? Eller ha marker som läcker koldioxid?
Svaret? Att återställa våtmarkerna räknas ha en större vinst för klimat och miljö.
Koldioxidutsläppen måste nämligen ner till noll eftersom effekterna är så långvariga, medan vi faktiskt kan tolerera en viss mängd metanutsläpp. Men det gäller att hitta en balans.

Hitta balansen mellan utsläpp och sänkor
Innan den industriella revolutionen var alla utsläpp naturliga, berättar forskaren Rebecca Danielsson från SLU. Sen kom vi på den briljanta idén att elda kol och olja, och att vi kunde använda fossila bränslen till allt från bilar till flygplan till prylar.
Det blev en jädra fossilfest och utsläppen ökade i rasande takt. Där och då ruckades den där naturliga balansen.
Växthusgaser är ju inget dåligt – så länge det finns stora och många kolsänkor – skogar exemelvis – som suger upp gaserna. Men i dag är utsläppen tok för stora och sänkorna tok för små och få. Och CCS-teknik  – lovordad teknik som ska suga upp koldioxid – är fortfarande något som ser bra ut på pappret, men tekniken är långt ifrån fullt utvecklad. Och ni vet, den knappa tiden …

Så vad göra? Är det kossorna som ryker?
För att klara klimatmålen behöver vi minska metankoncentrationerna med 55-60% från dagens nivåer och det viktiga är att plocka bort de metanustläpp som inte medförnågra nyttor, enligt Jenny Jewert från WWF. Något alla i panelen var ense om.
Vad är det för utsläpp som är lågt hängade metan-frukter då? Redo att plockas bort? Jo, i första hand är kan vi minska på fossila bränseln som naturgas, minska och också ta hand om avfall på ett smartare sätt (soptippar osar metan) och dessutom minska utsläppen från jordbruket. Enligt Victoria Thuillier på LRF  står jordbruket för 13% av Sveriges territoriella utsläpp, och av de 13% är 40% metan från kor. Meeeen, när det gäller korna så kommer ju de med en miljönytta. De håller våra landskap öppna och bidrar till den bilogiska mångfalden. Så hur göra?

Men hur är det med kossorna då? Är de klimatbovar eller miljöhjältar?

Visst saknar en tecknade filmklassiker där det otvetydig finns en skurk och en genomgod. Men så lätt ska vi inte ha det. Kossor är nämligen – FANFAR – både skurk och välgörare. Kossorna må rapa metan, men de förser oss också med mat, betar och ger oss öppna landskap och en artrikedom som är svårslagen:
”Naturbetesmarker är Nordens motsvarighet till de tropiska regnskogarna när det gäller artrikedom” som Jenny Jewert så fint uttryckte det.

“it’s not the cow, it’s the how”
Men även om kossorna bidrar till mycket gott så måste metan-utsläppen ner. Rebecca Davidsson lyfte att vi bör använda korna till det de är bra på. Alltså att beta, hålla landskapen öppna, bidra till den biologiska mångfalden och – om en är lagt åt kötthållet – bidra till livemedelsförsörjningen. Inte hålla kossorna i stall och utfodra dem med spannmål och kraftfoder, för då försvinner liksom miljöhjälte-spåret.
Meeeeen, ja, det kommer alltid ett men.
Ett. Vi kan ju själva äta spannmål, men kanske inte är superhaja på att beta landskap.
Två. Och det ska sägas att om kossorna får spannmål så växer de snabbare, producerar mer mjölk och slutnotan för köttets koldioxidavtryck blir lägre. Men det forskas mycket på just det här: “it’s not the cow, it’s the how”.

Så okej, vi har kommit fram till att kor är grymma på att beta, att de bidrar till öppna landskap och biologisk mångfald just därför. Så varför driver LRF frågan om att ta bort beteskravet (som slår fast att mjölkkor ska ha tillgång till bete en viss tid av betessäsongen)?
Victoria Thuillier från LRF svarade att det fanns flera skäl till att det driver frågan. Bland annat på grund av konkurrenskraft. Den här typen av lagstiftning (beteskrav) saknas i många andra länder, och då blir det svårare för svenska bönder att konkurrera rent prismässigt. LRF har samtidigt haft ett förslag om att bönder ska få ersättning för att man håller djur på bete och därmed bidrar med mångfaldsnytta, men det är svårt att få igenom detta på EU-nivå.
WWF är starkt emot att ta bort beteskravet. Men låter (i min otränade icke-bonde-hjärna) vettigt att ge bönder ersättning? Eller vad tycker du?

Men pja, lite cow är det allt.
Globalt sett ökar antalet kor, medan antalet minskar i Sverige. Här har vi hälften så många nötkreatur idag som på 1930-talet. Med minskat antal betande kor så minskar också naturbetesmarker vilket i sin tur drabbar den biologiska mångfalden.
Och den här: Hälften av allt kött vi äter är importerat.
Importerat kött innebär generellt sett att djuren vuxit upp med sämre djurvälfärd, mindre bete, mer antibiotika och att det används mer bekämpningsmedel till fodret. Det är väl lite sisådär med miljötjänsterna så satt säga. I Brasilien – som är en av  världens största producent av nötkött – genererar köttet enorma summor pengar, vilket ofta leder till att känsliga, artrika områden – som Amazonas djungler – får stryka på foten till förmån för den luckrativa köttindustrin.

Summa sumarum?
Vi bör helt klart dra ner på köttätande (och ja, det går så klart bra att skippa köttet helt om en så vill), och vi kan göra det utan att svenska bönder kommer i kläm (apropå att hälften av allt kött är importerat). Och om/när vi väl väljer att äta kött så ska vi så klart efterfråga naturbeteskött som bidrar vi till att korna får uträtta sina miljötjänster.
Och hallå, det här med beteskravet, det måste vi ju komma till rätta med – right? Som Jenny Jewert sammanfattade frågan: Alla som sett ett kosläpp vet hur mycket korna älskar att komma ut.

Vad tror ni: Är extra ersättning en väg att gå?

Själv så är jag köttätare som i stort sett aldrig äter kött. Jag äter i säsong, och nästan uteslutande veganskt eller vegetariskt. Men ibland äter jag kött, och då efterfrågar jag närodlat naturbeteskött.

Se hela samtalet här:

Loading Likes...

Vad har kossor med klimatet att göra?

Vad tusan ska en äta för att värna klimat och biologisk mångfald?
Kossor rapar metan, men hjälper samgtidigt till att hålla våra landskap öppna och bidrar till den biologiska mångfalden.
Och det här med metan – vad är det?
Allt detta ska jag och Maria Soxbo reda ut på under en digital klimatlunch som äger rum den 18 oktober klockan 11:30-12:45 – och du har möjlighet att sitta på första parkett!
I panelen sitter representanter från LRF, WWF och SLU som vi hoppas kunna svara på alla våra (och dina) frågor.
ANMÄL DIG HÄR för att säkra din plats.
Ladda lunchlådan och bänka dig!
Ps. Du syns inte i bild, så på med mysbrallan! Däremot kan du ställa frågor i chatten om du undrar något.
Varmt välkommen!

 

Loading Likes...

Baaam! Karlstad först i Sverige med elevborgarråd!

Baaam! Karlstad först i Sverige med elevborgarråd!

Har har ni en orimligt stolt person!

Tillsammans med Maria Soxbo kommer jag under de närmaste månaderna att jobba med ett historiskt, klimatvettigt projekt som alla kommuner borde copy with pride.

Karlstads kommun (min hemkommun!) blir först i Sverige med att instifta elevborgarråd.
What?
Jo, tanken är att låta barn och unga –  medborgare som ännu saknar rösträtt – göra sina röster hörda och kunna påverka sin framtid. Alla Karlstads kommuns mellan- och högstadieskolor ska vara med och tillsammans lära sig mer om klimatfrågan och spåna fram idéer och lösningar för att sänka kommunens utsläpp i linje med Parisavtalet. Utan att någon kommer i kläm.

Detta är så viktigt.
För när vi ska ställa om, sänka utsläppen och förändra samhället så behöver det ske på ett rättvist sätt. Fler behöver komma till tals, erfarenheter och förutsättningar måste vägas in, så lösningarna inte gynnar de som redan har allt. Vi behöver lyssna på varandra.

Karlstads kommun jobbar efter ett mission att deras eleverna ska vara demokratiska, nyfikna rebeller, och med tanke på att barn och unga i dag inte har rösträtt – möjlighet att påverka sin framtid genom val – så vill Karlstad kommun skapa arenan för nästa generations idéer och möjligheten att påverka, tycka till och få sin röst hörd.

Förutom att förbereda eleverna genom att på ett åldersanpassat sätt berätta om utmaningar och möjligheter, så ska vi också utbilda rektorer – och därefter all personal som vistas i skolmiljö – i klimat, miljö och hur en bemöter ungas oro.

Enligt en undersökning från Novus – gjord på uppdrag av organisationen Våra barns klimat – tror 46% av unga mellan 12-18 år att vi inte kommer att lösa klimatkrisen. Det är inte bara en djupt tragisk siffra, utan också oroväckande. Att en stor del av unga saknar framtidstro.
BRIS larmar om att samtalen kring klimatoron ökar, och det är viktigt att vuxenvärlden får rätt redskap för att bemöta denna oro.
Inte förminska eller vifta bort med ett “det löser sig”, utan hjälpa unga att göra sin röst hörd och vara en del av lösningen. Så att Karlstads kommuns elever just ska kunna vara demokratiska, nyfikna rebeller!

Projektet gäller Karlstads alla kommunala grundskolor (elevborgarrådet riktar sig till årskurs 4-9,  men förskola och lågstadium kommer också få vara med på ett hörn (så klart)).

Heja världens bästa kommun!

Loading Likes...

Tillbaka.

Hej på er!
Nu har jag gråtit ur tårkanalerna och börjar sakta komma igen.

 

Det har ju hänt en del sedan sist.
Hösten är här, varmkoftan har åkt på och jag bor numera i Sveriges femte bästa cykelstad (Karlstads kommun har klättrat från sjunde till femte plats på rankningen jämfört med förra året på grund av sina satsningar på cykel).
En blir ju enormt stolt över att bo i en kommun som satsar på framtidens lösningar. Och tar utmaningarna på allvar.

Just sådana där saker känns extra skönt under varmkoftan när vi står inför ett regeringsskifte där de partier med sämst rankad klimatpolitik – och flest klimatförnekare – ska ta över rodret.
Ambitionerna riskerar att sänkas – när de behövs som mest – och den där ledartröjan som Sverige stolterat med så länge känns som en gammal Boss-tischa från 80-talet.

Det pågår ett maraton mot omställning. Sverige var snabba i starten, men nu springer omvärlden om samtidigt som ett självgott Sverige lunkar på i tron om att snabb start automatiskt betyder guld.

Så jag hejar på kommunerna!

Det här med att koppla ner ett par dagar för att gråta ur tårkanaler och rodda med begravning. Och helt plötsligt står en i en helt annan värld. En värld som känns lite som en parodi. En kändis-klimatförnekare i riksdagen, en andre talman vars syn på evolutionen är lite tveksam, en diskussion om public service har blossat upp och på sociala medier regerar någon som heter SD-Monkan.

Känns som att jag är Jared Leto när pandemin slog till (han var på ett slient retreat i öknen och när han klev ut så var världen en annan).

Nu är det dags gira världen rätt, inte sant?

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny