Mars 2020.
Det var inte så här vi hade tänkt oss början på våren va?
Jag lider med alla som kämpar nu.
För sin inkomst, för levebrödet, för alla de som oroar sig för närstående i riskgrupper och som kämpar inom vården med knappa resurser.

Det är som att livet satts på paus och snabbspolning på en och samma gång.
Livet och omständigheterna blivit sköra. Så som de är. Egentligen. Bakom bös, vardag, jäkt och stress-smog.
Det är som att vi människor på riktigt ser varandra på något vis.
Inte jäktar förbi varandra.
Mars 2020 är kanske när hårda skal blir mjuka? När kantiga människor får rundade hörn och när oljerockar byts ut mot absorberande hud. Där saker inte rinner av, utan tas in och begrundas.

Imorgon når vi dag 19 i hemma-varandet och vabberiet.
Min lilla Bodil har varit febrig i 2,5 vecka, men nu har febern äntligen släppt.

Min kalender gapar helt plötsligt tom, alla mina föreläsningar har ställts in, större delen av min inkomst är väck och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan i vabb-härjet. Skrattar lite panikartat åt valet att betala av mitt resterade CSN-lån i januari och säga upp alla mina fasta skrivuppdrag (eftersom jag hade så många åtaganden). Drar en sorts suck över den kraschade hårdisken som jag nästan glömt eftersom det kom så mycket skit i vägen att jag inte hann skotta undan och polerar längtan efter att åka hem till mina föräldrar. Funderingar över våren. Allt som inte blev. Och hur det nu blir istället.
Om framtiden som hade en så tydlig horisont. En horisont som jag liksom inte riktigt ser just nu.
Som jag tror fler kämpar för att se. Hur kommer det bli?

På dagarna försöker jag få barnen att hålla sams och ta en ögonblicksbild på när allt lirar och är fint. Kikar på mobilen ibland (ofta) för att försöka jonglera mejlen, avbokade arrangemang, styra upp jobb, rädda det som räddas kan och finlira det ideella jobbet i Klimatklubben. Jag tar allt vabb nu, medan Golden boy (som jag kallar John) får stå för inkomsten. För tre veckor sedan var det han som tog allt vabb, medan jag skrev böcker och rälsade runt. För jag var den som jobbade 100% och stod för den största inkomsten.
Poff, så förändrades allt.

Bokar av och bokar om alla tågresor. Det är så många att det är ett myller.
Lär mig sjukt mycket. Av mina misstag.
Men vem hade kunnat ana detta?

På kvällar och nätter försöker jag svara på mejl, strukturera upp och göra planer. Vi får se hur det går.
Glittret i skiten? Förutom att jag putsat alla fönster tillsammans med barnen och att vi alla börjar bli friska?
Tacksamhet över fina vänner som kommer med omtanke och vabb-avbrott. Att jag har Maria och Johanna att bolla med. Och att jag i går natt lyckades styra upp en grej som jag länge tänkt göra.
Imorgon ska jag visa vad.

Jag hoppas innerligt att ni är okej, trots den knepiga situationen.
Ta hand om er <3

Ps. Skriv under detta – bra grej!

Förra veckan gick i ett. Den sista boken (av fyra) för Novellix behövde en rejäl omarbetning, så jag satt med näsan i tangentbordet helg, dag som kväll.
Det där är sånt där jag alltid glömmer när jag jobbar med bok. Jag tänker alltid att det är en deadline, sedan är det klart, slut, finito. Drinkar i solnedgången och living la vida loca. Men så är det ju aldrig. Texterna ska gås igenom, malas, omarbetas, redigeras, provläsas, faktagranskas och sedan korras. Om jag avsatt tid för det. Eeeeh.

Allt har liksom stått lite på paus här, till och med min väska från Landskrona stod ouppackad, så där en månad efter att jag kom hem, hehehe.
I väskan (när jag väl packade upp den) hittade jag den här fina presenten – en box med svenska klassiker från Novellix – som jag fick av biblioteket där jag föreläste.
Alltså Landskrona!

Men jag hann faktiskt med några saker förutom att stirra in i en dataskärm.
Jag åkte till Hasselbacken på Djurgården.

… Med det här gänget.
Jag har inte varit på Hasselbacken sedan jag var student. Min kompis jobbade som servitris där, så jag och en massa kompisar satt i solnedgången, drack sangria och höll vår vän sällskap fast på avstånd.
Det är ett av mina starkaste minnen från studenttiden för det var så sablats vackert. Och glamoröst för någon som knappt hade råd med med fredagschips. Det stod en sammetssoffa ute i trädgården, en lampa med frans och det var som att Hasselbackens finest vardagsrum var möblerat just där.

Nu var jag tillbaka med Maria och Johanna. Vi slog ungefär sju hundra flugor i en smäll (vi brukar jobba så) genom att avhandla Klimatklubben, fatta en massa beslut, planera, fira fjärde upplagan av “Gör skillnad” med klirr i glasen och äta middag (hasselbackspotatis of course).  Efter maten gick vi upp en våning för att lyssna på ett samtal om klimat och demokrati, med anledning av att boken “Upphettning” lanserades. En kan ju verkligen ifrågasätta vårt val av att fira – med planering och panelsamtal – och slå klackarna (obs, upplägget var mitt förslag), hahaha. Det var intressant, men nästa gång (när vi firar nästa boksläpp) då blir det mindre planering med klack!

Dagen därpå pep jag till Antikmässan!

Kikade på tallrikar, tänkte att nja, jo, vände och vred på dem tills jag insåg att de kostade ungefär en tusing styck. Inget för en person med två barn på 3 och 4 år, samt en egen drullig personlighet på 37.

Pillade på gigantiska krukor, dagdrömde att jag bodde i ett vackert stenhus med orangeri med de här inuti.

När jag blir stor ska jag lära mig att spela piano (igen) och kunna dra en trudelutt på trumpet. Kanske ut genom fönstret.

När jag bodde i studentkorridor uppe på Lappkärsberget var det tradition med tisdagsskrik. En öppnade fönstret och skrek ut sin tentaångest. Några hade trumpet.
Det var fint.
Minns min första tisdagkväll. Satt i mitt ensamma studentrum i 60-talsbygget, helt ovetandes om traditionerna, pluggandes. Så plötsligt hörde jag den skrikande katastrofen komma. Ackompanjerad av trumpet.

Hälsade på hos Koffertmannen!

Fastnade för den här! Ibland så blir jag så betagen i de mest knepiga prylar, men så är det bara.
Den här fick dock stå kvar, eftersom det ska säljas torp innan fler saker får komma in. Men två grejer köpte jag på Antikmässan! Ska visa dem inom kort.

När jag kom hem hade den här spännande nyheten landat på hallgolvet. Last tissue som är flergångsnäsdukar. Ingen ny idé så klart, men alla idéer behöver ju inte vara nya. De behöver ju bara dammas av och göras bättre.
Jag är helt inne på denna tanke, om att ta bort allt engångs. Och är förvånad över hur jag – som är sjukt bekväm av mig – ändå lyckats ta mig an nya vanor. Allt från fruktpåsar till näsdukar och tygbindor. Jo, men det går ju framåt för Sundh, även om jag ibland kan vara seg som en gammal ko.

På fredagen skulle jag och familjen egentligen ha åkt till Karlstad, hem till mina föräldrar. Men det härjade sjukdom hemma hos mina föräldrar, så vi blev kvar. Vips så hade vi en ledig fredag. Det var alla hjärtans dag och jag fick jämlikt kaffe på posten av Löfbergs. Så lite Karlstad-feeling fick jag allt.

Bodil blev sjuk redan fredag förmiddag, medan jag och Majken pep in till söder för att gå med i klimatmarschen och se Greta! Så impad av Majken som sjöng med i alla ramsor, såg alla akter på scen och tålmodigt inväntade Greta – inspirerad och starstrucked via denna bok.
Och lite lyx att bara umgås med ett barn i taget. En pratar om så mycket annat då än en brukar, och får tid. Mera sånt!

Lördagen och söndagen spenderades här. Gick inte ut på hela helgen, utan såsade hemma, kramade på febrigt barn och möblerade om en aning.

God morgon på er!
Januari försvann ju i ett bokskrivar-os, så här kommer ett inlägg om dagarna som suddades ut.
Vi slängde ut julgranen (känns som ett liv sedan, visst?). I tomheten efter gran och innan bokhyllan kom på plats igen låg katta i fåtölj. Det är som att en nästan hör klockan som tickar, eller hur?

Vi utflyktade oss! En hel del på barnens favoritmuseum just nu: Scenkonstmuseet. De älskar verkligen det där plejset.

Vi var ju i Dalarna, och kom hem med små souvenirer. Som den här gamla asken från Klassiska byggvaror.

Och nytt flergångs-kaffefilter från Mora hemslöjd.

Några dagar efter att jag kom hem från Dalarna, så tog jag tåget till Landskrona för att hålla en föreläsning om klimatet. Och hallå, Landskorna! Kan det vara min nya favoritstad i Sverige?
Så vacker, färgstark och människorna! Folk log mot en på gatorna och världens finaste, härligaste publik när jag föreläste. Måste åka tillbaka hit känner jag. Plus, hittade världens finaste port med överljus. Jag gillar ju portar som ni säkert har listat ut …

Det bästa med att rälsa en hel del i jobbet, är att få jobba hemifrån när en kommer hem. Jag gillar kontrasterna.

Levde i mina favoritjeans efter att ha lämnat in dem på lagning hos @grönastygn.

Började en ny tradition hemma. Att varje lördag äta frukost i sängen. Äta rundmackor och se på TV i sängen. Bästa starten på helgen.

Och sedan second breakfast. Så klart.

Efter veckor i mörkret så smög sig ljuset in. En efterlängtad ljusstrimma på kakelugnen.

Kikade på 2030 på SVT, och Rapport från 2050. Mer klimat-TV åt folket!

Och fick den här fina boken av Emma! Så genial bok! Kalender och fyll-i-bok i ett. Som en dagbok för människor med lite tid, hehehe.

Tokfranskatten försökte lajva dricksglas tror jag.

Fick fintfin present av Ekobryggeriet. Soda med smak gurka, som blev till fredagsdrinkar. Stört gott!

Pep I väg till Färgfabriken och drömde om sådana här vackra detaljer.

Hade med mig de här. John, kidsen och kiddsens kompis Gertrude.

Uppdaterade hårdtvåls-skafferiet och införskaffade hår(d)schampo (den lila). Sjukt taggad på att testa! Är ni team hårdtvål?

Januari avslutades med besök på Finansdepartementet hos Per Bolund, tillsammans med Maria och Johanna. Snackade klimat, utmaningar och tänkbara lösningar.

Och jag var med. Lovar.

Förra onsdagen fyllde jag år. 37 bast. Varje år kommer födelsedagen lite av en chock, efter jäktiga januari.
Kanske är det för att jag för andra året i rad skriver bok i januari. Hmm, maybe.

Jag blev väckt av John, Majken och Bodil som sjöng med frukostbricka i handen. Croissant som sig bör. Och barnen hade byggt ett hus till mig i lego. Vi åt frukost, John lämnade barnen på förskolan och jag började dagen med från-sängen-jobb. Sedan dammade jag av dagen, klädde på mig och gjorde mig redo för födelsedag.

Förmiddagen spenderades hemma. Med en gnutta klädångest. Fy tusan alltså. Vissa dagar är det bara skav, och allt känns bara konstigt. Just precis så var denna dag.

Ja, ni ser ju, hahaha. Tror att det var förklädd åldersångest som provade ängslighetskostymen. Ingen outfit jag brukar ta på mig om en säger, men tydligen var det dags för det i dag.
Jag vill inte vara en person som bryr mig, men ibland ser jag bara fel, ålders häng och trötthet. Det är väl högst mänskligt, men jag hade gärna vältrat runt i de där känslorna en annan dag. Inte på min alldeles egna födelsedag.  Kanske var det just därför, känslorna såg sin chans. En lucka.
Vissa dagar är en rustad att bära diskokulor och regnbågar, andra dagar ville en bara försvinna i smogg.

Den här dagen ville jag bära en regnbåge, men var rustad för dimma.

Stökade hemma, blev bjuden av hämtats-lunch av John som också jobbade hemifrån.

Sedan svidade jag om till min häst/vinter-uniform (kofta och pennkjol), piffade med ett halsband och så …

Gosade hejdå här innan jag begav min in til stan.

Där väntade nämligen pressvisning för Cupboards & goods – ett nytt köksföretag där Johanna Bradford är delägare. Så spännande, eftersom ett återkommande ord var hållbarhet. Då kommer jag som ett skott.

Handgjorda, svenskproducerade kök tänkta att hålla en evighet. Både kvalitetsmässigt och stilmässigt. Så fint!
100% dålig bild här, men jaja. Så blir det ibland.

Hoppas innerligt att fler tänker hållbarhet i sina köksrenoveringar. Och (så klart) inte byter ut fullt fungerade kök, men om behovet verkligen finns av ett nytt kök: att en väljer ett som står sig över tid.

Gillade också sättet en planerade köket på – med minivarianter av kökmodulerna. Som att möblera ett dockhus!
Efter pressvisning, ett möte och några ärenden så mötte jag upp John inne i stan.

Han hade kirrat barnvakt och bjudit in ett helt hav kompisar på restaurang. Bästa personen!

Hurra, i dag fyller jag år! Jag blir 37 bast!
Det ska firas med hemmajobb, pressvisning, möte och sedan något oklart på kvällskvisten.
John har fixat något.
Älskar födelsedag!

Uppdatering: det blev världshistoriens kortaste inlägg i går, men hade klädångest till tusen. Och bytte fyrtioåtta gånger. Vi kan kalla det ålderskris.

Jamen vad nu då? 2019 är väl ändå long gone?
Ja, jo, men jag har ju suttit fast i bokskriveri hela januari så först nu börjar 2020 för mig.
Låt oss ta en kik på 2019, vad som hände då och vad jag tyckte så mycket om …

Vi skaffade katt. Världens gulligaste, skevaste lilla lurvboll. Som dirket flyttade in i barnens dockskåp.

Fick sällskap av denna prominenta herre.

Jag vabbade in style så att säga.

Vabbade länge. Och jobbade med bokmanus till Gör skillnad-boken. Mycket bokjobb, lite plåtnings-verkstad.

När vabben tog slut kom våren och vi åkte till torpet. Gjorde kransar av maskrosor och byggde staket.

Vårt torp som står mellan både hägg och syren.

Första torpsommaren med katta.

Det blev försommar, och den landade i klimatfrukostar, loppis-arrangemang och det här. Torpet.

Flyttade in alla våra tusen växter och skulle bo här hela långa sommaren.

Madicken och Lisabeth på Gotland.

Min perennrabatt blommade för fullt. Tänk va, att det inte fanns någon rabatt alls här när vi flyttade in.

Vi hängde i Visby, mätte oss med stockrosor och badade omvartannat.

Och hängde mer på torpet än vi någonsin gjort.  Hade massor av besök och en hel del projekt i trädgården. Och funderade en hel del över framtiden.
Spelade in vloggar, och har faktiskt en hel del på lager som jag aldrig hann publicera. Vill ni se?

När augusti tog slut åkte vi tillbaka till stan. Plockade blommor på självplocket vid Rosendals slott.
Laddade innan boksläppet.

Vi tog en tur till torpet, klättrade i äppelträden och plockade massor av päron hos grannen. Och sedan hem för att härja runt i boksläppstider.

Bok-karusellen tog fart. Rejält med fart. Kombinerade föreläsningsjobb med att åka på utflykter när hösten kom. Här är vi i vackra Uppsala.

Vi gillar utflykter.

Det blev höst på allvar och uniformen åkte på.

Semestrade i Stockholm, sa hej till slottet och visade kidsen Gamla stan.

Pep till Västerbotten, hälsade på svärföräldrar, föreläste i Skellefteå två vändor och plockade blåbär.

Njöt av detta när vi kom hem. Och lata helger.

På helgerna gick vi på museum. Det bästa vi vet. Detta är det bästa museet enligt mig. Gamla stan.

Fångade buketten från Rosendal på bild. Lika vacker så där en tre månader senare.

Tyckte november var vacker. Den var sjukt grå. Men vacker ändå.

Om jag gillar att vara kontrasten till november? Ja.

Slog in en massa böcker så hållbart jag bara kunde.

Och pysslade inför jul. Och laddade upp för att skriva fyra små böcker om klimatet.

Ändå ett fint år. Mycket tankar och lite skav i kroppen. Tragiska händelser ömsom så fina stunder. Mycket torp. Och mycket jobb. Roligt och meningsfullt jobb. Många insikter och lärdomar. Och stor ödmjukhet inför just allt det där.

Häj!
Nu blommar löken – två inlägg på en dag!
Men jag passar på att ta igen livet efter bokskriveriet.

Tänkte ta en vända kring vad som är på gång, ja, förutom Novellix-samarbete?
Jo, först och främst en otippad nyhet om boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft“.
Boken – som nu tryckts upp i en fjärde upplaga – har blivit ljudbok och även som studiecirkel för ABF (så häftigt). Nu släpps boken som talbok och i punktskrift!

Vad händer i veckan då?
Jo, detta!

Tisdag. Ska förbereda en klimatföreläsning som jag ska hålla på Läkarmissionens mingel i deras secondhandbutik i Vällingby den 5 februari (mingel mellan mellan 17-20). Det bjuds på kaffe, hembakat och secondhand. Triss i bra saker!  Ta en vän under armen och kom vettja! Anmälan krävs. Mejla camilla.froden@lakarmissionen.se om du vill komma!

Onsdag. Börjar dagen med frukost med min syster Ellen. Resten av dagen blir det möte med Maria och Johanna för att snacka om vårt lilla projekt Klimatklubben, som numera engagerar en rad lokalklubbar, 36 000 på instagram och 21 000 på Facebook.
På kvällen kommer en massa grannar hem till mig. Ska nämligen dra igång en nystartad miljögrupp i min BRF! 

Torsdag. Möte med gullisarna på Juno PR, ytterligare möten och sedan till Riksdagen.

Fredag. Har fått remiss till en hudspecialist som ska kolla upp några pigmentfläckar som förändrats. Noll erfarenhet av sådant där. 

Lördag. Middag hos mina kompisar Lisa och Per! 

Söndag. Ska äntligen få träffa lilla Selma! 

Och i nästa vecka? Födelsedag! Närmare bestämt den 4 februari, fyller jag 37 år. Vad hände?

I går kväll skickades fyra bokmanus in till Novellix! Veckor av tangentrapp, kvällsjobb och ändlösa att-skriva-listor är över. Jag är tillbaka i verkligheten. Ute ur skriv-bubblan!
Hej hörni!

Men alltså detta: vi gjorde det igen! Vi (jag, Maria och Johanna) rodde i hamn ytterligare ett bokprojekt, denna gång fyra små böcker om klimatet för Novellix. Planerat släpp i april.

Så peppade på detta!

Nu ska försöka grotta tag i allt det där som blivit åsidosatt under veckor. Och så ska jag planera våren, tur till Gotland och ta tag i det här året. En månad senare än alla andra, hahaha.

Ny vecka!
Imorgon bitti rälsar jag till Landskrona för att föreläsa om klimatet – tjohoo! Årets första föreläsning! Klockan 18.00-19:30 på Landskrona stadsbibliotek – ta med en kompis och kom dit vettja!

Ser fram emot att åka tåget ner, jobba med boken och styra upp livet en aning. Jag jobbar aldrig så bra som på tåg nämligen. Prima i sluttampen på det där bok-projeket som jag, Maria och Johanna jobbar med just nu. Bara en vecka kvar till deadline (pöh!), sedan kommer livet åter och allt det där som satts på vänt.

Den här måndagen har spenderats här, hemma i sängen, med katta. Jag har köttat bok, haft skype-möte och så försökte jag se dokumentären “2040 – framtidsfilmen” igen, men det gick så här, haha! Men alltså SE DEN! Världens snyggaste, viktigaste och coolaste film.
Så mycket bra på SVT just nu alltså. Har plöjt både “Äkta Billgrens” (alltså Elsa och hennes mammas relation (har ni sett Göteborgs-avsnittet? Och Helene alltså. Tusan så härlig! ), “World on fire” och “Rapport från 2050“.

Har du sett allt bra:igt?

Och förresten!
Imorgon åker jag ju till Landskrona, och i mars kommer jag till Lund, Kungsbacka och Säffle. Kalendern bokas upp pö om pö, så jag samlar alla stopp här.