Hej Landskrona, bok-spurt och bäst på TV just nu

Ny vecka!
Imorgon bitti rälsar jag till Landskrona för att föreläsa om klimatet – tjohoo! Årets första föreläsning! Klockan 18.00-19:30 på Landskrona stadsbibliotek – ta med en kompis och kom dit vettja!

Ser fram emot att åka tåget ner, jobba med boken och styra upp livet en aning. Jag jobbar aldrig så bra som på tåg nämligen. Prima i sluttampen på det där bok-projeket som jag, Maria och Johanna jobbar med just nu. Bara en vecka kvar till deadline (pöh!), sedan kommer livet åter och allt det där som satts på vänt.

Den här måndagen har spenderats här, hemma i sängen, med katta. Jag har köttat bok, haft skype-möte och så försökte jag se dokumentären “2040 – framtidsfilmen” igen, men det gick så här, haha! Men alltså SE DEN! Världens snyggaste, viktigaste och coolaste film.
Så mycket bra på SVT just nu alltså. Har plöjt både “Äkta Billgrens” (alltså Elsa och hennes mammas relation (har ni sett Göteborgs-avsnittet? Och Helene alltså. Tusan så härlig! ), “World on fire” och “Rapport från 2050“.

Har du sett allt bra:igt?

Och förresten!
Imorgon åker jag ju till Landskrona, och i mars kommer jag till Lund, Kungsbacka och Säffle. Kalendern bokas upp pö om pö, så jag samlar alla stopp här.

Loading Likes...

Skansen, drömhus, en rymning och en skymning

I måndags var förskolan stängd. Det betyder utflykt i vår familj. Måndagar är ju världens mest stängda dag, så vi drog ett säkert kort: Skansen. Det är alltid öppet. Och jag älskar fasen det plejset.

Min mamma och pappa hade kommit till stan. De har börjat med detta smarta: tajma in dagarna när förskolan är stängd för då kan de följa med på utflykt. Helgerna, när hundratusen andra ska trängas, funkar inte riktigt för tinnitusöron, hjärntrötthet och lantislugna kroppar. Men en sketen, lugn måndag, då kan de haka på. Så glad över det.

Vi tog båten från Slussen mot Djurgården. Lycka för barnen att se staden guppa förbi.

Inte så pjåkig tagline.
Vi lämnade trafiken och gick in …

Till det här.
Tuppar och höns som traskade fritt och kullerstensgator …

… Att hoppsa på.

Inga bilar. Bara total frihet.

Och den där satans kappan alltså. Det måste vara mitt bästa köp genom tiderna. Köpte den på Beyond retro  i Brighton, typ 2013.
Är ni trötta på att se den?
I så fall får ni blunda, för den kommer hänga med tills den trasas sönder. Och när den har talas sönder ska jag låta sy upp en ny, exakt likadan.

En av mina favoritplatser. Cafe petissan. Rekommenderas starkt varenda knoppande vårdag. Och sommar. Och höst. Pja, inte så pjåkig på vintern heller. Men den där syrenen där, den vill en ju gärna äta med ögonen i sena maj.

Sedan rymde ongen. Stack. Denna bild tog jag när hon testade sin plan. Några minuter senare slog hon slag i saken. Pinnade i väg i all världens fart. Hittade henne vid Solliden. På frågan vad hon skulle göra om hon gick vilse? “Ringa pappa. Kan hans nummer. “, sa hon stolt. Hon har alltså lärt sig hans pinkod. Starkt.
Denna unge alltså.

Sedan hände detta! Vi åkte skridskor! Valsen ljöd ur högtalarna på Skansens skridskobana. Livets första tur för kidsen. Se var så lyckliga. Nu kommer det förvisso alltid förvänta sig soundtrack till skridskoturen. Själv är en ju uppvuxen på en halvt upplyst hockeyrink med rutten sarg, men det blev ju folk av mig också.
För övrigt sanslöst kul att åka skridskor igen. Efter sisådär 15 års paus.

Spanade in mitt drömhus! Skulle vilja bygga en replika av detta hus under min livstid. Sovrum uppe, kök därnere. Ute-pink.

Bodil och min pappa Arne.
Det var så fint att följa med pappa in Järnhandeln, förbi Konsum och in i arbetarbostaden från 1940-talet och höra honom berätta om sin barndom. Se nostalgin flöda i honom.

Och det är ju lite av en inspo-guldgruva att gå på Skansen alltså. För alla oss som älskar gamla hus.

Som sagt.

Ett av mina bästa hus ligger lite avsides, Kronbergs ateljé. Med enorma fönster och vackra dörrar. Skulle så gärna vilja gå in där någon gång.

Efter lunk ute gick vi in på Lill-Skansen. Majken hittade en kompis och därefter åkte vi hemåt i skymningen. Köpte indisk mat (mitt bästa) och myste med mina föräldrar. Om en månad åker vi till dem och hälsar på!

Loading Likes...

Värmland, svampplockning (!?) och julafton

Några dagar innan jul satte jag mig på tåget till Karlstad, tillsammans med John och mina små dretungar. Hem till vischan, stillheten och tystnaden. Ja, utomhus i alla fall. Skulle inte använda epitet som stillhet och tystnad när jag och mina kids är i närheten av ett öra.
Här, i mina barndomstrakten, hemma hos mina föräldrar, skulle vi stanna i 10 dagar. Fira jul och lata oss.

Det första vi gjorde? Mötte upp min kompis Fatima och hennes kids på barnens favoritplats: badhuset! Hängde i bubbelpoolen, simmade och jag, Fatima och John hoppade från hopptornet påhejade av alla barnen. Jag hoppade från 3:an, ville bara skryta med det. Och så åkte jag och Fatimas mellersta barn Livia en hel del vattenrutschkana. Mitt bästa!

Därefter väntade ett par lugna dagar fyllda med …

… svampplockning.
Yep, ni vet dan-före-dan-före-dopparedagen-svampplockningen (!?). Hela skogen var full av trattkantareller och hittade även några små, tappra kantareller.
Vallade mina små tryffelhundar, eh, menar barn i skogen på jakt efter svamp. Sådana mäster-plockare!

Så kom julafton. Blöt å grå, men fin ändå. Min systerdotter Zea fyller år på julafton så förmiddagen är hennes födelsedag. Det firades med tårtfrukost!

Därefter följde den givna traditionen:

… julmata min mosters höns! Och tuppen!

När höns var matade och barn vallade i dagsljus kröp vi tillbaka in i myset. Dukade upp för jullunch i “stora rummet”.

I köket stod allsköns mat uppdukad. Lunchen brukar vara i timtals, lite så jobbade vi nu också. Vid tre blev det Kalle och sedan kom jultomten! Denna gång min kusins kids! SÅ geniala.

Barnen fick begagnat lego! Här, mitt på matbordet satt de (jag), hela långa julaftonskvällen och byggde. Hos mormor och morfar får en gladeligen sitta på bordet. Det är sedan gammalt.

På juldagen pep jag in till stan, till Fatima. Där skulle vi (jag, John och kidsen) ha sleepover de luxe. Så mysigt! Medan kidsen serverades pizza så smet jag och Fatima över till Marie som bor nära, där ett helt gäng av kompisar hängde. Det blev bubbel, snittar och babbel innan vi tog bussen vidare till en restaurang. Och alltså kolla in bussen! Julpyntad till tusen.

Efter middag ute drog vi vidare ut, träffade en hel massa bekanta ansikten från back in the Karlstad-living-dags, levde om på dansgolvet och gick hem först när stället stängde. Tog bussen hem till Fatima, åt pizzarester och kröp ner bredvid sovande familj. Det var länge sedan jag hade så kul!

Dagen därpå, på annandagen, besökte vi Värmlands museum, den fantastiska lekdelen med Långa farbrorn, Lilla anna och Spöket Laban och gick in i ett stort skaparrum! Tomt! Det var vara vi där. Detta kommer min kompis Marie reta mig för, eftersom det alltid är knökfullt och kö till varenda pryl i Stockholm.

Drömbord för övrigt.

Isolde <3
Efter Värmlands museum mötte vi upp Åberg och hennes kidd Benjamin. Tillsammans skulle vi gå på bio. Och se … Frost 2. Alltså jag lider inte så där supermycket av att pleasa mina kids om en säger. Jag får åka vattenrutschkana, plocka svamp och se Disney-filmer på bio.

Dagen därpå var vi åter på vischan! Byggde koja i skogen bakom min moster, drack varm choklad och åt kakor.

Kaffestund.

Innan vi pep hem till Stocholm luftade benen stortån på Biblioteket i Karlstad tillsammans med Åberg och Benjamin. Åberg hade högläsning av kidsens favorit just nu: Böckerna om underbara familjen kanin, skrivna av fenomenala godingen Jonna Björnstjerna.
Mina barn kräver att jag återger boken “Fru Skräck” minst en gång per dag. Inte mig emot.
Pja, sedan kramade vi hej då till alla härliga i Värmland och tog tåget tillbaka till Stockholm för att fira nyår. Men mer om det en annan dag <3

Värmland alltså. Inte kattskit.

Loading Likes...

Sista helgen i Stockholm

Innan jag pep till Värmland, så passade jag och familjen att riktigt kräma ur det göttigaste ur Stockholm. Vi drog till Skansen, såg på Lucia-tåg  och tjuvkikade in genom fönster.

Det finns så många vackra hus på Skansen, och detta är ett av mina favorithus. Här utnyttjas dagsljuset optimalt med stora fönster och takfönster, för att spara på el. Dröm!

Favoritplats. Och om jag har snott barnens namnlappar och satt på min halsduk? Eh, ja. Älskar den där jäveln, vägrar tappa bort den.

Det var julmarknad. Världens mysigaste.

Gick runt och sniffade bland allt gott.

Barnen fick varsin stor lussekatt.

Och sedan gick vi på äventyr. Kikade in i alla husen som var julpyntade till max.

På kvällen skulle vi egentligen gått på middag, men jag kände mig lite hängig. Vill inte äventyra något, för dagen därpå …

… Hade vi full kalender. Först Riddarholmen och julbord med Johns familj och därefter Pippi-show med kidsen, min syster och hennes familj.

Stegade över Riddarholmen. Vi var lite tidiga, så vi tog långa vägen mot målet så att säga.

Ville egentligen gå in och kika i Riddarholmskyrkan, men den var låst. Tydligen bara öppen sommartid och på julotta.

Gick i sakta mak mot Gamla riksarkivet där vi skulle äta julbord.

Jag utanför den uppstyrda varianten av Villa villekulla.

Jag och rävungen min.

Gamla riksarkivet. Så jädra fint.

I trappuppgången upp mot malsalen.

Och rutschkanan som var till för papper. Bodil hörde fel och trodde att det bara var pappor som fick åka där. Besvikelsen.

Vi åt julmat tills vi storknade. Så mycket gott! Men alltså, blev galen på att tallrikarna plockades bort – fulla med mat – så fort en tittade bort. Majken blev så himla ledsen när hon varit borta i två minuter och hennes tallrik var borta. Hur förklarar en för en unge? “Men mamma, en får ju inte slänga mat” sa ongen. Nä, just det.

Skärpning, Gamla Riksarkivet.

Loading Likes...

Hidden places, pre-älskad klänning och ett barnrum

Hej på er!
Går ut starkt denna kalla måndag med ett litet hänt-senaste-tiden-svep.
Först och främst vill jag tipsa om denna FANTATSISKA bok som Sofia och Nathalie har gjort.
Fylld av pyssel, inspiration och förtrollande fantasifulla bilder. Det är verkligen prick som att kliva in i deras hidden-värld. Jag ska visa mer från denna bok inom kort, för det finns så mycket att älska i den. Så tips, tips!
Bra julklapp by the way, en dos bubblande kreativitet.

Greetings från november. De där dagarna då dagen liksom aldrig riktigt kom, utan mörkret låg kvar och skvalpade hela långa dagen.

Eder Sundh i pre-älskad William Morris-klänning. Kan inte bestämma mig om jag kan pull den off. Så att … säga.

November-SOS och ett av de finaste loppisfynd jag äger och har.

Katta håller hand med Sofia Wood. Jahapp, nu duger en inte längre tydligen.

Eller okej, duger helt okej.

John är förvisso favoriten, men jag duger i värsta fall.

Skulle vilja ha denna outfit i männsko-storlek.

 

Om jag tycker bäst om att leka med mushuset i barnrummet? Ja, näst efter att bygga lego. Alltså är besatt, och måste bita mig i tungan för att inte bygga klart alla pre-älskade lego-satser efter att barnen har slocknat om kvällen.

Och det här! Vad är det då? Jo, det är Ulriksdals slott! Jag, Maria och Johanna var bjudna till WWF på möte, och jädrar så flott det var. Dörrarna, handtagen, badrummen, utsikten!

Skåpen!

Innan jag pep på Mama-galan så hälsade jag på Elsa Billgren i hennes magiska ateljé! Där hyrde jag en håraccessoar från hennes suveräna hyrservice.

Typiskt bra samling.

På vägen hem från Elsa kunde jag NÄSTAN låtsas att jag levde för 100 år sedan. Det var förmiddag, helg och väldigt lugnt inne i city.

Och så det här! Fina bilden på mig, Husligheter och Johanna i Mama – med alla kidsen <3

Inventerade fynden från Karlstad tidigare i höst. Kaffe från Löfbergs.
Ett gäng från Löfberg kom förbi när jag föreläste om inredning, klimat, DIY och hållbarhet i Mitt i city och lämnade över en doft av Karlstad så att säga. Så gulligt!

Vardagskatt.

Och sedan avslutar jag svepet med det viktigaste. Körv. Vegokörv från Coop. Den bästa sorten om du frågar mig!
Skulle ni vara intresserade av att jag lyfte mina bästa vego-tips by the way? De där räddarna-i-nöden för kaosiga dagar? Villa märken och produkter jag korat till de bästa?

Loading Likes...

Gamla stan, gränder och Mary Poppins-kappor

I helgen så rastade vi utflyktslängtet. På lördagen var vi på Scenkonstmuseet, som var en hit särskilt för Majken som är så nyfiken just nu. Dagen därpå tänkte vi att äsch, vi drar på museum igen, så vi drog in mot Gamla stan för att sikta in oss på Postmuseet. Men innan vi drog inomhus så passade vi på att lapa lite dagsljus i gränderna.
Barnen har sett “Mary Poppins returns” och tog på sig sina Mary Poppins-kappor, inköpta på Emmaus och Old touch.
De älskar den där filmen. Inte mig emot som är lätt svag för just den estetiken.
Bodil letade lyktor …

Medan Majken gick på upptäcktsfärd. Jag hade en lite gömd agenda att hitta porten där min mamma bodde på 1960-talet, målade köket i silver och gick till Konsum i bara morgonrocken. Men riktigt så långt kom vi aldrig.
En försöker valla barnen i en riktning, men då hamnar en garanterat i motsatt riktning.

Just tack vare därför hittade vi den här fina gränden.

Varför kan inte alla hus se ut så här? En kan ju bli glad för mindre liksom.

Vid tyska brunnen blev vi kvar en bra stund. Denna vackra brunn (från denna sida sett ska tilläggas. Från andra sidan skinns brunnen av en … bilparkering (idioti)) var bästa klätterställningen visade det sig. Kanske inte helt okej, vad vet jag. Men roligt hade de, de små barnen!

Min lilla onge.
När upptäcktsfärd och kurragömma i gränderna övergick i gallskrik gick vi mot postmuseet. Käkade våffelbuffé (barnen önskade det), mötte upp kompisarna Amanda och Diana, klädde ut oss till brevbärare från back in the days och pysslade loss i deras pysselverkstad. Och ja, jag kan ha tagit över stämplar och blanketter i deras postkontor för barn, men det var verkligen mitt absoluta drömyrke som barn. Bästa stället att vara på. Posten i Ulsvby. Minns doften, ljuden av stämplarna, blanketterna och snurrbrädorna där bankbok och blankett lades fr att snurras in till den postanställda.
Herregud, låter som att jag är uråldrig, hahaha.
Men fint var det!

Loading Likes...

Ett novembervackert Skansen

För att fira vabbavslut och frihet drog jag med hela min lilla familj till Skansen i helgen. Aldrig har grå november varit så mysig och stämningsfull. Det är inte så mycket folk, utan en kan klappra kullerstensgatorna fram, kika in i husen och köpa nybakt bröd från bageriet i lugn och ro.

Och slippa oroa sig för bilar. Skansen blir liksom en frihetszon i stan. Där en slipper höra sitt egen, trägna tjat, hjärtklappningen av att det är tusen miljoner bilar som vill fram först och en ska ha koll på barnen som springer åt olika håll. Det här var också första gången vi var här, som jag och John flanerade runt i goda ro utan att behöva övervaka barnen varenda sekund.

De sprang in i gränder, knackade på dörrar, letade höns och spännande vrår. De var så mycket BARN om ni förstår vad jag menar.

Det finns alltid nya, gamla hus att undersöka. Som det här som jag gått förbi flera gånger, men liksom aldrig förstått storheten i. Prick ett sådant här skulle jag vilja bygga någon gång i framtiden. Som ett tinyhouse.

Tittade ut över Stockholm.

Och jäktade efter vilda barn.

John <3

Och det här är ju så fint. Här har en korsat stan för att upptäcka Skansen, och så vill ingen mest av allt sitta vid en pöl och plaska i en halv evighet. Så avundsjuk som barn! Att de finner så mycket tillfredsställelses i ett plask.

Vi käkade lunch på Gubbhyllan, ugnspannkaka och rotsellerisoppa, och Majken hittade ett pysselrum där en kunde göra egna tändsticksaskar. Jag ska visa lite senare vad vi fick med oss hem. Emma Sundh så nöjd, så nöjd kan jag lova. Efter lunchen spelade vi lite bowling.

Helt klart min typ av bowling.

Gick till mitt favoritställe på Skansen.

Och den makalöst fina trädgården som omkapslad bland äppelträden.

Vi hann med ponnyridning, att bräktävla med fåren och att titta på ormarna. Jag vill ju inte föra över min ENORMA ormskräck på barnen så jag hojtar överdrivet förtjust när de föreslår att titta på just ormar.
Asch, kanske dags att försöka bli av med den där skräcken. Jag är ju trots allt lantis in heart.
Råttorna däremot. De gillar jag!

Loading Likes...

Måndag, vabb och … gala

God morgon på er!
Den här måndagen börjar storstilat med ännu mera vabb. De lämnar över stafettpinnen mellan sig de där små ongarn, och jonglerar feber varannan dag på ett ungefär.  Ena dagen frisk, sedan härjar de runt tills de blir sjuka igen.

Men snart lämnar jag vabbgrottan.
Jag ska nämligen på bal på slottet. Eller okej’rå. Jag ska på gala på Oaxen. Jag är nämligen bjuden på mama-galan minsann.

Vad ska jag göra resten av veckan då? Typ detta.

måndag. gala!
tisdag. vabba barn, aka vara ett barns varma fåtölj. Ongarna vill inget annat än att sitta i knä när de är sjuka.
onsdag. mötesbonaza! Och kanske, kanske skriva på … ett avtal. Gulp.
torsdag. plåta ett spännande jobb!
fredag. frukostmys med Eva Solo och Sofia Wood på förmiddagen, och därefter ska jag försöka att äntligen hitta en passande lampskärm för att göra en sänghimmel till barnens rum.
lördag. inga planer.
söndag. middag med mina kompisar Amanda och Martin!

Loading Likes...

Nä, men en sticklig till va?

I dag föll den första snön, och jag har kurat inne i lägenhetsdunklet. Eldat i kakelugnen och ansat lite växter.
Framför allt försökt få plats med alla växter och sticklingar i köks/vardagsrumsfönstret.
Mitt senaste fynd är några sticklingar av palettblad som jag fick av en förälder på förskolan (TACK!).

Älskar hur fönstret liksom växer igen! Och så glad att jag kirrade en hylla för fönstret i våras. Kanske det bäst jag gjort i odlingsväg …

Loading Likes...

November-mys och knalligt i allt det grå

Innan all feber, vabb-maraton och trött-sjuk-härj (imponerande hur mycket kids orkar tjafsa och bråka med så mycket feber i kroppen) slog till så hann vi med lite helg.
Och den började så här.

Vår katt Jumanji i dockvagnen, på väg in till doktor Majken för grundlig undersökning.
Hur den katten pallar är en gåta, men han ligger så snällt kvar.
Katta gillar att vara i mitten av leken, och håller sig alltid i närheten av barnen när de leker, och kommer alltid springande i tröstande ilfart när något av barnen gråter. Jag tror egentligen att han ser sig själv som deras rättmätiga förälder.

När katta var botad gick vi ut i november.

Knallade ner mot Vintervikens kolonilotter, letade ekollon (hittade noll!) i skogen och tittade på hösten genom fönstret på Winterviken.

På vägen hem stannade vi till på innergården intill vårt hus. November alltså. Ingen ful kuliss.
Jag tycker i största allmänhet att november får oförtjänt mycket skit. Det är ju inte som att vi kan klaga oss ur den. Bättre att peppa på allt mys november har med sig.
Eller hur bra en knallig vintagekappa gör sig mitt i allt det gråa.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny